Etikett: Respect

Att bryta barriärer: Den moderna socialismens fyra grundpelare

I ett förespråkande för en rättvis och solidarisk framtid framhäver jag modern socialism som struktureras på fyra pelare: enhet, klimaträttvisa, intersektionalism och offentligt ägande. Visionen kombinerar praktiska steg för samhällsförändringar med ett djupare engagemang i klimatfrågor, rättvis resursfördelning och social välfärd, där alla röster hörs och alla samhällsskikt gynnas, syftandes till hållbarhet och ekonomisk jämlikhet även för framtida generationer.

Kvinna talar med kamrater i landskap.
Jag förespråkar ett etos där socialt värde överskuggar ren vinst.

I jakten på en framtid som är rättvis för alla, låt oss vända oss till en modern vision. En typ av socialism som inte bara handlar om att dela på rikedomarna, utan som går på djupet med hur vi lever och arbetar tillsammans.

Jag förespråkar fyra solida grundpelare: Stark enighet mellan människor; Brådskande klimatåtgärder; Intersektionalism för att utrota privilegiesystemet; och Modern socialistisk ekonomi.

Dessa ideal är inte bara drömmar utan praktiska steg mot verklig förändring till en långsiktigt hållbar värld utan diskriminering.

Att förstå den socialistiska visionen

Jag förespråkar ett etos där socialt värde överskuggar ren vinst, vilket säkerställer att röster från de 96,75%, som skulle få ett märkbart bättre liv i en socialistisk värld, förenas för att förespråka gemensamma framsteg. Den moderna socialismen är inte bara teori, utan förkroppsligar praktiska steg mot ett blomstrande samhälle och respekt för miljön.

Jag ser även framför mig ett utbildningslandskap som berikas av inkludering, där varje röst får resonans i politiska reformer som höjer det kollektiva välbefinnandet.

Genom denna lins ser vi marxister inte bara institutioner, utan även nav med potential som skapar vågor av positiv förändring i samhällen – och överbryggar klyftor mellan dagens akuta behov och morgondagens ambitioner. Visionen stämmer väl överens med våra framtidsinriktade strävanden i den idéella demokratiska gräsrotsrörelsen Rättfärdighet och Fred. Vi i RoF är fast beslutna att främja fullständig inkludering när vi vägleder de breda massorna genom fördändringsprocessen. Den inkluderande principen är djupt rotad i det socialistiska framåtblickande ramverket.

Genom att helhjärtat anamma detta synsätt tänds fyrbåk av hopp – symboler vars högsträckta flammor väcker solidaritet bland olika grupper, samtidigt som de förespråkar klimaträttvisa och slår an djupa strängar i samhället när balansen är rätt. 

Att utforska solidariteten i socialismen

Enligt min åsikt formar solidariteten socialismen; det betyder att vi alla delar på glädje, sorg, umbäranden och bekvämligheter; det betyder att vi stöder varandra; det betyder att vi krokar arm och slåss sida vid sida mot orättvisor och ödeläggelse av mänsklighetens habitat. Den blomstrar i samfällighet, inte i individuell vinning på medmänniskors bekostnad. Detta synsätt säkerställer att varje person har inflytande i de frågor som påverkar deras liv, och syftar till att fördela makten rättvist mellan människor snarare än att koncentrera den till ett toppskikt.

Jag har ägnat åratal åt att analysera politiska teorier och samhällsstrukturer. Jag förstår nu den avgörande betydelsen av delade band för att skapa ett balanserat samhälle där alla kan lyckas tillsammans. Den här pelaren handlar om att vara tillsammans med andra som en grupp med gemensamma mål.

Genom att stå enade saknar ingen vad hen behöver, medan andra har för mycket – ett koncept som är grundläggande för social jämlikhet – ett koncept som värderar samarbete framför konkurrens.

Klimaträttvisan som hörnsten

Klimaträttvisa är en hörnsten i det enda hållbara ramverket. Klimaträttvisa kräver rättvis behandling av alla människor oavsett bakgrund. Den kräver jämn fördelning av den begränsade konsumtion mänskligheten i framtiden kan komma att åtnjuta. Denna grundläggande princip säkerställer att de som ofta drabbas hårdast av klimatförändringarna – de fattiga och marginaliserade – får vederbörligt skydd och stöd.

Under mina två decennier som skribent och agitator med inriktning på sociala begrepp som detta, har jag insett hur viktigt det är att väva in rättvisa i vår miljöpolitik. Att se till att ingen grupp får bära en orimlig del av kostnaderna eller går miste om ren luft, rent vatten och näringsriktig kost på grund är en frihetsfråga. Så länge någon lider i onödan är ingen fri.

Jag förespråkar även pluripolär ordning i beslutsfattandet. Undangömda ursamhällen erbjuder oersättliga perspektiv som de flesta fortfarande förbiser. 

Principer för intersektionell socialism

Socialismens hjärta bultar när kapital, naturresurser och produktionsverktyg ägs gemensamt av alla. I vårt samhälle innebär detta att ingen enskild person har makten över arbetsredskap eller mark. Solidaritet är nyckeln här; vi förenar och hanterar resurser tillsammans för att alla ska trivas.

Det handlar akut om att kartlägga och eliminera den mest brutala diskrimineringen, men det handlar i förlängningen om rättvisa i hur arbete fördelas och i hur varor delas upp efter att de har tillverkats. Vi har sett djärva steg mot att hantera tillgångar som en helhet – med målet att alla inblandade ska bli lyckliga. Sådana idéer kan börja i liten skala och få stor spridning när de väl har omsatts i praktiken.

Kom ihåg att det inte handlar om att ta bort den personliga glädjen utan att skapa ett utrymme där var och en kan bidra rättvist till samhällets välstånd och samtidigt njuta av sin beskärda del!  

Det offentliga ägandets roll

Med offentligt ägande kan alla äga en del av viktiga tjänster och tillgångar. Det säkerställer att vinsterna kommer alla till del, inte bara ett fåtal rika människor. Denna nyckelidé hjälper oss att bygga en ekonomi där varje person har lika mycket att säga till om när det gäller saker som vi alla är beroende av – som våra parker, skolor och vägar.

Det handlar om rättvisa: när vi delar på ägandet blir ingen lämnad efter eller bortglömd. Socialismen bygger på detta för att se till att ingen blir rikare på någon annans bekostnad – varje vinst delas. Tillsammans strävar vi efter balans snarare än att låta girigheten styra.

Vi har sett hur privat kontroll leder till att de flesta företag struntar i vad mänskligheten behöver – de bara ser till egen avkastning istället för till det allmännas bästa. Men med offentlig kontroll kommer transparens: beslut fattas öppet och alla deltar och vet vad som pågår.

Gemensam förvaltning skyddar också resurserna från att plundras och säljas billigt av de veritabla svin, som bryr sig mer om snabba pengar än om vår framtida säkerhet eller gemensamma lycka. Så du förstår varför jag står fast vid det här – att forma samhället till ett som drivs av samarbete framför konkurrens – verkligen en kraftfull grundpelare!  

Att ta itu med ekonomiska skillnader

I vår kamp för att minska välståndsklyftorna fokuserar vi på rättvisa löner och jämn arbetsfördelning. Tydliga skattesystem hjälper också, liksom bra utbildning för alla. Vi stöttar lokala initiativ och vill driva igenom lagar som hindrar rika människor från att kontrollera samhället och exploatera folken.

På så sätt kan vi bygga ett samhälle där alla kan utvecklas, om de använder den fritid vårt system garanterar alla till studier och lärorika hobbies – det handlar om att ge alla en rättvis chans till ett inspirerande liv.

Jag har sett hur snedfördelade resurser leder oss bort från enighet, så en del av min vision innefattar att se till att vinsterna med ökad produktivitet flödar rättvist mellan olika grupper i vårt samhälle.

Verkliga framsteg ligger inte bara i att öka förmågan, utan också i att se till att alla får sin rättmätiga del av den totalt sett minskade arbetsbördan. 

Social välfärd och samhällsstöd

I den här pelaren fokuserar vi på att hjälpa de som av någon anledning råkat illa ut. I det rådande systemet är en av åtta mycket olyckligt lottad, född till att bli profiterad på eller till svältdöden. Det handlar om att skapa skyddsnät och program som säkerställer att ingen lämnas utanför eller lämnas utan hjälp när de behöver det som mest. Samhällsstöd bygger på starka band mellan människor och ömsesidigt stöd för att främja motståndskraft på lokal och global nivå.

Ett robust socialt välfärdssystem understödjer blomstrande samhällen genom att tillhandahålla kritisk hjälp, som tillgång till bostad, näring, sjukvård och omsorg. Jag vill betona vikten av att dessa stöd inte skall ses som allmosor, utan som grundläggande allmänna rättigheter, som säkerställer värdighet för varje individ i samhället. Glöm inte att FN:s förklaring av de mänskliga rättigheterna ger varje människa rätt till trygghet.

Dessutom innebär samhällsstöd inte bara stöd till sjuka och arbetslösa, utan även att skapa inkluderande miljöer där alla känner sig uppskattade och kan bidra på ett meningsfullt sätt, oavsett om det sker genom volontärarbete, grannskapsprojekt eller andra former av samhällsengagemang. Trygghetsskapande ramverk förstärker vår samhällsstruktur: De ger oss möjlighet att kollektivt möta motgångar och samtidigt visa medkänsla – en känsla som onekligen förändrar både individer och hela samhällen. 

Omdefiniering av jämlikhet?

Jämlikhet innebär lika tillgång till resurser för alla, bortom den typiska förmögenhetsfördelningen. Jag eftersträvar en samhällsförändring där varje person verkligen har samma chans att utvecklas. Denna idé ligger till grund för den fjärde grundpelaren – lika möjligheter är nyckeln till modern socialism. Jag föreställer mig en värld där omständigheterna inte dikterar ens potential. Är det en djärv vision? -Jag tycker inte det, jag tycker att bourgoisiens definition av jämlikhet är ett skämt.

En genomförbar plan innehåller specifika åtgärder för att jämna ut spelplanen: från utbildningsreformer som säkerställer att alla får förstklassig utbildning till omstrukturering av hur vi delar våra kollektiva rikedomar så att de inte bara hamnar hos dem i toppen. Detta perspektiv på jämlikhet handlar inte bara om att dela ut betalmedel eller tjänster på ett likvärdigt sätt, utan om att ta itu med de grundläggande problem som orsakar obalans.

Det utmanar oss alla: Kan vi omforma dagens system, så att varje individ kan lyckas? -Jag tror inte det, jag tror att vi måste skapa ett helt nytt system, fritt från nedärvda hierarkier.

En person som har ägnat årtionden åt att uttrycka liknande ideal genom att skriva, sa till mig att dessa idéer resonerar med henne – att de blåser liv i gamla debatter om social rättvisa och ekonomisk jämlikhet. 

Stärka marginaliserade samhällen

Att stärka marginaliserade grupper innebär att ge dem verktygen för att forma sin egen framtid. Det är att se till att alla har lika tillgång till bostad, kost, utbildning, jobb, infrastrukur, omsorg och hälsovård. Vi måste ge utrymme åt röster som ofta inte hörs och se till att alla får en rättvis chans i samhället.

Det handlar inte bara om rättvisa, det är också praktiskt. När vi stärker dessa grupper gynnas vi alla av att olika perspektiv och talanger kommer till sin rätt – en sanning som jag har sett under hela min tid som social debattör med fokus på sociala frågor. Att stärka männsikor i utanförskap innebär också att stödja lokala initiativ, som kan innebära förändring inom marginaliserade samhällen.

Människor förstår själva sina behov bäst. Förmynderi mår ingen bra av och genom att stötta med resurser och utbildning främjar vi hållbara framsteg. 

Hållbar politik för framtida generationer

När vi utformar politiken för de kommande generationerna behöver vi verkliga förändringar. Hållbar socialism betonar vikten av att ta hand om jorden och samtidigt säkerställa allas tillväxt och välbefinnande tillsammans. Jag vill hävda att genom att vårda vår planet på ett hållbart sätt – balansera ekologiska behov med ekonomiska system – banar vi en väg där varje persons frihet stöder andras.

Vår överlevnad hänger på denna balans. Vårt mål är inte att fly från globala frågor utan att konfrontera dem som ett samhälle. Den nuvarande krisen handlar inte bara om oss, den drabbar mångfalt hårdare i de länder kaptitalisterna i västvärlden plundrat och den kommer, om vi inte störtar det rådande systemet, med största sannolikhet att avsluta livet i förtid för våra ännu ofödda.

Ta itu med dessa överhängande hot kollektivt eller gå under! Vi måste ta ansvar för varje barn som saknar rent vatten, näringsriktig mat eller trygg bostad. Vi måste ta ansvar för varje skog som snabbt försvinner. Vi måste tänka om. Vi måste tänka om när det gäller vad vi betraktar som rikedom och värdera mänskliga framsteg högre än elitens njutningar.

Rörelsen Rättfärdihet och Fred syftar till att omforma samhällsnormer i riktning mot långsiktig rättvisa. Den strävar efter rättvisa mellan nationer och generationer som drabbats av miljöskador. Vi måste agera innan viktiga livsuppehållande gränser överskrids och inte längre går att reparera.

Experter definierar dessa gränser genom begrepp som modellen med nio planetära gränser, som kartlägger de säkra parametrarna för mänsklighetens existens på jorden. Det kan vara skrämmande historiskt – det mest betydelsefulla någonsin – men kom ihåg Lenins ord: det förblir oskrivet och drivs endast om människor utövar sin frihet på ett genomtänkt sätt.

Kollektiva åtgärder för samhällsförändring

Vi skapar förändring tillsammans. Våra gemensamma strider förändrar hur vi grupperar oss, tänker och lär oss, vilket leder till ännu större framsteg mot reformer. Denna krusningseffekt driver oss framåt; när en handling ger bränsle åt en annan bildar vår enighet en våg av förändring över samhällen.

Jag har sett det på nära håll – under min barndom kokade det av marscher och krav på rättvisa och fred. USA-imperialismen var de medvetnas huvudfiende då och är det än idag. Protesterna var inte bara enstaka händelser, de var viktiga trådar i en större väv som vävdes genom hela samhällen.

I motståndstider ger varje möte ny glöd för rättvisa i våra hjärtan. Sådana demonstrationer är inte isolerade strider utan sammanlänkade kamper som omformar vad som är möjligt genom att vi kollektivt stå fast vid de frågor som är viktigast för oss alla.

Genom demonstrationer, bojkotter, strejker eller civil olydnad ger varje trotsigt ställningstagande upphov till fler åtgärder – det är denna synergi som driver på samhällsförändringar bortom vad någon enskild händelse kan drömma om. Så när jag funderar över kollektiva handlingar som driver sociala förändringar idag ser jag inte isolerade insatser utan en intrikat dans där varje djärvt drag påverkar nästa steg mot varaktiga framsteg. 

Innovativa metoder för hälso- och sjukvård

Inom sjukvården tar innovationen form genom telemedicin och individanpassad behandling. Vi tittar på vård som når dig där du är, bryter traditionella gränser för att säkerställa att tillgång inte bara är ett ord utan en handling – och integrerar teknik på ett smart sätt för att skräddarsy hälsoplaner för individer.

Det innebär för de flesta färre besök på kliniker och mer exakta diagnoser och det innebär att läkarna ges möjlighet att prioritera de mest behövande. Föreställ dig en värld där dina medicinska behov tillgodoses med precision; vi tar oss förbi universallösningar och kan fokusera på vad som fungerar specifikt. Varje steg framåt i denna innovativa strategi kombinerar teknik med patientcentrerade strategier – grundtanken är att tillgänglighet smälter samman sömlöst med personalisering.

Det här är inget prat om en avlägsen framtid; dessa metoder utvecklas runt omkring oss idag och omformar dagligen våra förväntningar på sjukvården.

Utbildningsreformer i socialistiska sammanhangUtbildning

Enligt min analys måste en socialistisk utbildningsreform avveckla de tvådelade system som gynnar de rika. Genom marknadiseringen av svenska skolor sedan 1992 har ojämlikheten förvärrats.

Under de senaste åren har vi sett försök att avskaffa marknsadskolan, men vi har stött på hinder i form av rika potentater som genom ägarskap bestämmer över dagens skolväsen. Förändringar som gjordes av konservativa regeringar gjorde att orättvisorna blev djupt rotade i våra klassrum.

En grönare ekonomi enligt DE socialistiska idealEn

I vår strävan mot en grönare ekonomi tar vi fasta på idén att stora företag måste delas av oss alla och sätta människor och planeten i första rummet. Att skapa en ekonomi där beslut inte bara handlar om pengar utan om vad som är rättvist för alla – en värld utan brist eller slöseri. Vi drömmer om industrier som inte styrs av privata vinstintressen utan blomstrar i offentliga händer för kollektivets bästa.

Storföretagen skulle flyttas från privata pungar till vår gemensamma famn; en sådan förändring väcker hopp. Det handlar om att skapa utrymme där varje röst spelar roll i val som formar liv – att verkligen leda en ekonomisk revolution från girighet till grönska. Vi tänker om när det gäller framgång här – inte som pengar staplade på hög utan som ett liv rikt på omsorg om mark, luft och varandra.

Det är så här vi bryter barriärer: äkta lagarbete som driver framsteg långt bortom dagens kamp mot ojämlikhet och miljöförstöring. Detta är inte bara prat bland dem som längtar efter jämlikhet – du har själv sett hur marknadskapitalismen misslyckas med att förstå mänskliga behov.  

Att tänka nytt kring rättvis fördelning av resurserNA

Under mina år har jag lärt mig att rättvis fördelning av resurser får som följd att alla människor får tillräckligt och ingen får för mycket. Vi måste förändra hur vi fördelar naturresurser, arbete och möjligheter. Titta på siffrorna: den rikaste promillen har mångdubblat sina förmögenheter och sin makt under de senaste fem åren, medan tre fjärdedelar av mänskligheten blivit fattigare. Jag insisterar på en plan där varje person ges tillgång till det de behöver – för verklig rättvisa i vårt globala samhälle.

Det är dags att se till att ingen blir utan. En sådan plan kräver modet att resa in i det okända, men leder till starkare samhällen som binds samman av ömsesidigt stöd – inte av splittring eller brist. Det är dags att forma ett samhälle som binds samman av ömsesidigt stöd – inte av utpekade fiender.

Att skapa ett inkluderande politiskt ramverk

När vi talar om att skapa ett inkluderande politiskt ramverk är det viktigt att väva in allas röster i beslutsfattandet. Det innebär inte bara att lyssna utan att verkligen lyssna på olika grupper och integrera deras perspektiv på alla nivåer av styrning. Jag har själv sett hur politiken kan förändras när den formas av en mångfald – från olika bakgrunder – vilket stärker själva demokratin.

För att omsätta detta i handling behöver du öppenhet – så att alla människor kan se vad som händer och delta i besluten. Förhandlingar och beslut skall inte ske bakom stängda dörrar och skötas av en privilefierad elit. Politiken måste vara tillgänglig och begriplig; om folk inte kan förstå den, kan de inte engagera sig i den!

Flera kanaler för samverkan möjliggör mer deltagande från olika delar av samhället.

Det krävs ansträngningar för att upptäcka var vissa kan vara utestängda – och mod att ändra dessa mönster – för verklig integration i politiken är ett transformativt arbete som aldrig slutar att utvecklas. När vi talar om att skapa ett inkluderande politiskt ramverk är det viktigt att väva in allas röster i beslutsfattandet. Det innebär inte bara att lyssna utan att verkligen lyssna på olika grupper och integrera deras perspektiv på alla nivåer av styrning. Jag har själv sett hur politiken kan förändras när den formas av en mångfald – från olika bakgrunder – vilket stärker själva demokratin.

För att omsätta detta i handling behöver du öppenhet i regeringsförhandlingar – så att alla människor ser vad som händer bakom stängda dörrar. Politiken måste vara tillgänglig och begriplig; om folk inte kan förstå den kan de inte engagera sig i den! Dessutom är engagemang inte något som passar alla: flera kanaler för input möjliggör mer deltagande från olika delar av samhället.

Det krävs ansträngningar för att upptäcka var vissa kan vara utestängda – och mod att ändra dessa mönster – för verklig integration i politiken är ett transformativt arbete som aldrig slutar att utvecklas.

Konsekvent kamp för massornas rättigheter

Jag insisterar på rättvis arbetsfördelning och säkra arbetsplatser för alla. Jag förespråkar lagar som hjälper proletariatet, lantarbetarna, prekariatet, småborgarna och småbönderna att enas, med målet att balansera makten och ge alla delaktiga inflytande över arbetet. Vi måste ha ett system som garanterar trygghet och jag strävar efter en global standard för arbetsrätt – viktiga steg mot samhällelig rättvisa.

Strategiskt utnyttjande av förnybar energi

Att utnyttja förnybar energi strategiskt innebär smarta statliga åtgärder som skapar tillväxt inom ren energi och drar till sig privata medel för en hållbar framtid. Det handlar om att sänka kostnader och risker för att locka till sig investeringar – som till exempel hur Marocko uppnådde 40 % förnybar kapacitet genom att skapa en gynnsam bakgrund.

References:

https://thebrandeducation.com/blog/understanding-the-essence-of-brand/
https://digitalcommons.fiu.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1173&context=classracecorporatepower
https://environmentalsolutions.mit.edu/wp-content/uploads/2023/10/Introduction-to-Climate-Justice.pdf
https://www.laits.utexas.edu/poltheory/jsmill/cos/cos.c04.html
https://mises.org/library/middle-road-policy-leads-socialism
https://www.cuw.edu/academics/schools/business/_assets/quaestus-journal/2020-quaestus-journal/i1-kaiser.pdf
http://piketty.pse.ens.fr/files/Piketty2020LSE.pdf
https://livingwithconviction.org/news/2024/1/3/breaking-barriers-amp-shining-light-2023
https://socialjustice.org/news/2024/1/3/swedish-minister-of-foreign-affairs-complicit-in-genocide
https://monthlyreview.org/2023/11/01/monthly-review-and-the-environment/
https://www.ssc.wisc.edu/~oliver/SOC924/Articles/Crowd.rtf
https://www.aha.org/news/blog/2020-07-20-breaking-down-barriers-greater-health-equity
https://tribunemag.co.uk/2021/07/imagining-a-socialist-education-system
https://www.nytimes.com/2019/12/05/opinion/socialism-capitalism.html
http://palmm.digital.flvc.org/islandora/object/ucf%3A5179/datastream/OBJ/view
https://escholarship.org/content/qt3v8721k4/qt3v8721k4_noSplash_3b4e6ac13f5affe613c65ce07b9dc032.pdf?t=otc21i
https://www.olthofhomes.com/blog/celebrating-women-in-construction-breaking-barriers-and-building-dreams
https://www.worldbank.org/en/news/feature/2023/05/16/breaking-down-barriers-to-clean-energy-transition

Bangsamoro action against injustices, 16th of October 2023

Bangsamoro action against injustices, Mindanao 16th of October 2023

Transcript: Bangsamoro Action Against Injustices, Mindanao, Philippines, 16th of October 2023.

Manifesto

Declaring our unwavering support to the Palestinians, who have continuously been suffering, for many decades, unbearable oppression, but far bitter, massive and painful more than ever since this past few days until now, under the hands of arrogant terrorists, murderous, barbaric extremists and inhuman Zionist Israelis, who consider Palestinians human animals.

As members of the Muslim Ummah and caring communities of Mindanao, we universally and ardently call the attention and appeal to the consigns of the United Nations, European Union and United States to immediately halt the intensified Zionist Israeli military attacks on Gaza using weapons of mass destruction that had been brutally killing hundreds of innocent civilians, children, women and elderly, and wounding thousands of Palestinians and completely destroying hospitals, schools and residential buildings, a war crime against humanity.

We also strongly call the United Nation, the United States and Great Britain to put to end the longest and endless Zionist war, the occupation of the Palestine since November 21, 1947, when Jewish state was established through UN resolution 181. Restore the peace and security in the Palestine land so that the Palestinians who are innocents and original inhabitants in this occupied land can live a normal life as human being and those with basic rights to life, dignity and liberty like the rest of other nations in the world, and above all uphold the fundamental human rights to be universally protected under the United Nations Declaration of Human Rights, which was proclaimed by the United Nations General Assembly in Paris on 10 December 1948. The international humanitarian law under the Four Geneva Conventions of 1949 apply to armed conflict that restrict the use and methods of warfare, protect civilians, prohibits the infliction of unceasing suffering and promotes the principle of humanity and the right to self-determination, provided under the international convention of civil and political rights which by virtue of that right all people can live freely, that means the political status pursue their and cultural development, it further declares that the state parties to the covenant shall promote the realization of right to self-determination and shall respect the tribe.

We vehemently demand Zionist-Israelists who are responsible for the protracted Israeli military operations and illegal occupation of the Palestine, especially Masjid al-Aqsa, as well as the recently used missile attacks on Gaza since last week that devastated and ruined the lives of the innocent Palestinians as grave violations of human rights against humanity.

We jointly protest the Zionist-Israelist food and water blockade and the cutting of electric supply to the Palestinians in Gaza as inhuman and barbaric act, apparently a violation of the fundamental human right to life and survival, therefore condemnable at the highest degree.

Zionist-Israelis must allow the passage and entry of unitarian interventions from the diverse nations across the globe, especially UN-based humanitarian organizations, to deliver relief goods and medical assistance to the huge number of starving and wounded civilians.

Finally, to our Muslim and all peace loving people around the globe who firmly believe in the universality of the Muslim Ummah and humanity we call upon you to hold on as one body and show support to our oppressed Palestinian brothers and sisters through solidarity, protest, humanitarian intervention and by extending our prayers to their survival, peace, liberty and freedom and so is the preservation of Marjol Aqsa for the Muslims, Christians and even for the Jews as common holy place.

Varför stödjer jag team Leni-Kiko?

Vicepresident Leni Robredo är en av de två kvarvarande presidentkandidaterna 2022

Kortfattat kan man säga att av de fem mindre onda alternativ som i realiteten står mot Marcos är Leni Robredo det minst dåliga. Vi måste helt enkelt inse att Leody inte har någon chans att vinna.

En betydligt längre förklaring

Presidentkandidat Leody de Guzman kan genom sin kandidatur bana väg för att normalisera vänsterorienterad närvaro i den filippinska parlamentariska kampen utanför kongressen (även om detta återstår att se), och är något som kan vara ett livskraftigt alternativ i framtida val. Kandidaturen syftar dock inte bara till att säkra en plattform och befästa en progressiv röst i ett annars reaktionärt etablissemang. Men om priset är att förlora mot ett Marcos-Duterte team, som bara kommer att förlänga och förvärra den redan djupa kris som de filippinska massorna står inför, så blir en röst på Ka Leody en bortkastad röst.

Även om vänstern inte ansluter sig till liberalerna bland sina allierade, så kräver den konkreta situationen en politisk strategi som med säkerhet kan besegra det överhängande fascistiska hotet. Det är inte rätt tid att fundera på om en socialistisk revolutionär situation likt den i Kerala, Indien, kan vinnas i denna valkamp. Den revolutionära kampen hör än så länge hemma på gatorna, på universiteten, i fabrikerna och på landsbygden.

Jag skulle, om situationen tillåter det, vilja se nya försök i nästa val. Kanske borde den nationella demokratiska fronten till och med överväga att själva delta i nästa val, om så bara för att förankra sin närvaro i valprocessen. Sålänge denna nivå av deltagande i den parlamentariska kampen inte misstas som den primära folkrörelsen gör den mer nytta än skada.

Samtidigt är många tveksamma kring om separata parlamentariska övningar någonsin kommer att vara fruktbara, särskilt i ett land där massorna ständigt översköljs av fördummande amerikansk nöjeskultur. Risken är att en splittring av den breda vänstern sker till priset av förlusten mot större och mer omedelbara hot. Den organiserade massbasen och den nationella demokratiska frontens politiska maskineri, som byggts upp genom årtionden av agitation och massarbete, kan redan säkra andra positioner på samma front med mer konkreta resultat.

Utsikterna för de förtryckta massornas företrädare att vinna ett presidentval, i strid om rösterna emot USA-imperialismen, brottssyndikaten och hela den härskarklass som dominerar staten, är nästintill obefintliga. Det betyder att uppmärksamhet och fokus gör mer nytta om de ägnas åt att organisera folkrörelserna och ta itu med massornas mer omedelbara behov.

Många undrar även vilket syfte det tjänar att kandidera till presidentposten när den folkdemokratiska rörelsen redan håller på att bygga upp och etablera ett alternativt samhälle inom de zoner som kontrolleras av dess väpnade gren. Men att gripa den parlamentariska politiska makten innebär inte att driva samma traditionella borgerliga statsmaskineri vidare, utan att ersätta det med folkets demokratiska statsapparat!

Och även om det objektiva målet att ersätta den borgerliga staten med folkdemokrati är det yttersta målet, är det också revolutionärt att återkommande ta kontroll över den borgerliga staten via parlamentsval. Titta på Kerala i Indien: livet har blivit pyramidalt bättre för alla på grund av den revolutionära kontrollen över borgarstaten via valurnorna.

De tre parallella politiska striderna är inte motsägelsefulla och de är alla nödvändiga: kulturell kamp, parlamentarisk kamp och att bygga ett alternativt samhälle och skydda det med demokratiska krafter.

Eftersom Nur Misuari och Ahod Ebrahim äntligen verkar ha kommit överens med varandra har deras gemensamma förhandlingar med den federala regeringen gjort Bangsamoros självständighet från den borgerliga staten starkare. Zapatisterna i Chiapas, Mexiko, har blivit självständiga från den borgerliga staten. Indiens kommunistparti har vunnit val efter val i Kerala och har fortfarande kontroll över den regionala borgerliga staten. Dessa exempel har möjliggjorts genom utbildning av massorna.

I länder som kontrolleras av den amerikanska imperialismen är det mycket svårt att utbilda folket på grund av de bedövande distraktioner som erbjuds av den amerikanska underhållningsindustrin (i Europa, i Nordamerika, i Japan, i Australien, i Colombia och i Filippinerna är folk mer nöjda med att göra dumma “titta på mig”-klipp på TikTok än att delta i en livsförändrande rörelse). Det vi måste besegra för att möjliggöra en seger (oavsett vilken kamp det handlar om) är den amerikanska underhållningens inflytande. Vi kommer aldrig att få det nödvändiga stödet från massorna om vi inte avbryter eller överröstar den ständiga indoktrineringen.

Stödet från filippinsk vänster är inte självklart

Ka Leody, presidentkandidat för Partido Lakas ng Masa förklarade sin ståndpunkt om varför, den kontroversiella anti-kommunistiska arbetsgruppen, NTF-ELCAC måste avskaffas.
Manila, Josiah Antonio, ABS-CBN News, den 28. november 2021.

«Detta efter att vissa sektorer uttryckt oro över vicepresident Leni Robredos ändrat ståndpunkt om den nationella arbetsgruppen för att avsluta lokala kommunistiska väpnade konflikter (NTF-ELCAC), som hon nyligen sade sig stödja efter att tidigare ha kritiserat den.

“Oroväckande”: Robredo uppmanas att ompröva sin inställning till NTF-ELCAC.
“Den väpnade konflikten i landet kommer inte att upphöra utan kommer att förvärras av en militaristisk lösning. Stegen mot sann och fullständig fred är omfattande program som utrotar fattigdom och exploatering, respekterar mänskliga rättigheter och upprätthåller social rättvisa”, sade Leody De Guzman i ett uttalande.

“På den första dagen av vår mandatperiod förväntar vi oss ett omedelbart avskaffande av den oäkta NTF-ELCAC”, tillade han.

De Guzman hävdade att den nämnda myndigheten bara tillämpar en politik med en militaristisk strategi som inte skiljer sig från krigslagar.

Hälsovårdspersonal och anhängare under Bukluran ng Manggagawang Pilipino (BMP), ledda av deras ordförande och presidentkandidat Ka Leody De Guzman, tågade till senaten i Pasay City den 28 oktober 2021 för att kräva en högre budget för pandemisvaret. Gruppen krävde en högre budget för hälsosektorn och fler förmåner för vårdpersonal i stället för att prioritera skuldtjänst.
Foto: Jonathan Cellona, ABS-CBN

“At pinatunayan ng implementasyon nito na ang pangunahing paraan ay ang pagpapailalim ng sibilyang autoridad sa militaristang pasya katulad at walang pinagiba sa martial law”, tillade han.
(Och dess genomförande visade att det huvudsakliga sättet var att underkasta den civila myndigheten ett militaristiskt beslut som liknar och är oförminskat krigslagen).

NTF-ELCAC inrättades i samband med att president Rodrigo Duterte undertecknade den kontroversiella antiterrorlagen, till stora invändningar från rättighetsgrupper lokalt och utomlands, som hänvisade till möjliga övergrepp mot regeringskritiker.

När antiterrorlagen fyller ett år säger BAYAN att det är bevisat att den har rätt om att den har blivit ett vapen.
De Guzman tillade att byrån har “utbredda” kränkningar av de mänskliga rättigheterna i form av bl.a. rödmärkning, trakasserier, hotelser och arresteringar.

“Ang NTF-ELCAC din ay isang tahasang paglabag sa 1998 Comprehensive Agreement on Respect of Human Rights and International Humanitarian Law. Binabalewala nito ang nauna nang balangkas patungo sa usaping pangkapayapaan”, tillade han.
(NTF-ELCAC är också ett tydligt brott mot 1998 års övergripande avtal om respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Det ignorerar den tidigare ramen för fredsfrågan).

Presidentkandidaten sade att budgeten för NTF-ELCAC borde omfördelas till program som skulle bidra till att lösa fattigdomen.

“Ang pondong inilaan ng administrasyon para sa pagpapatakbo ng bastardong NTF-ELCAC ay mas nararapat gamitin at ilaan para sa mga programang magsisiguro ng panlipunang hustisya at pagkakapantay-pantay katulad ng pagbibigay ng trabaho at suporta sa ating mga manggagawa, pagpapamahagi ng lupa’t suporta sa ating magsasaka at maralita, pambili ng mga moderno at maka-kalikasang pampublikong sasakyan sa ating mga tsuper at mananakay, pagsasaayos ng libre at dekalidad na edukasyon sa ating kabataan at napakarami pang iba”, sade han.
(De medel som administrationen avsätter för driften av den oäkta NTF-ELCAC borde användas bättre och fördelas till program som säkerställer social rättvisa och jämlikhet, t.ex. att tillhandahålla sysselsättning och stöd till våra arbetare, fördelning av mark och stöd till våra jordbrukare och fattiga, köpa moderna och miljövänliga kollektiva transporter för våra förare och åkare, ordna gratis och kvalitativ utbildning för våra ungdomar och så mycket mer).

“Ang bilyon-bilyong piso nakalagak sa ahensya ay nagsisilbi lamang na regalo para sa mga ilang mataas na opisyal ng militar at balon ng pandarambong at pagsasamantala. Kahit ang kalayaang binigay sa task force para pakialaman ang pondo ng iba’t-ibang ahensyang pambansa at lokal ay ginagamit para sa pampulitikang interes ng iilan at mauuwi lamang sa korapsyon”, tillade han.
(De miljarder pesos som deponerats i byrån tjänar endast som gåvor till ett fåtal högt uppsatta militärtjänstemän och som brunnar för plundring och exploatering. Till och med den frihet som arbetsgruppen har fått att manipulera olika nationella och lokala myndigheters medel används för ett fåtal personers politiska intressen och leder bara till korruption).

Regeringens antikommunistiska arbetsgrupp, NTF-ELCAC, kommer att drabbas av en nedskärning av budgeten med 24 miljarder pesos nästa år efter att den inte fullt ut har rapporterat hur den har använt 16 miljarder pesos som skulle hjälpa lokala byar i år, har senatens finansutskotts ordförande, senator Sonny Angara, tidigare sagt.

De Guzman anslöt sig till presidentvalet 2022, tillsammans med mer än 90 andra. Bland de övriga presidentaspiranterna finns vicepresident Leni Robredo, senator Panfilo “Ping” Lacson, senator Manny Pacquiao, senator Bong Go, Manilas borgmästare Isko Moreno Domagoso och den tidigare senatorn Ferdinand “Bongbong” Marcos.

Valkommissionen kommer under de kommande veckorna att skära ner på listan för att ta bort de kandidater som anses vara besvärliga.»

Den officiella kampanjperioden för valet den 9 maj 2022 började den 8 februari 2022.

#Kakampink #LeniKiko2022 #LabanLeniKiko2022 #masradikalangmagmamahal #LeniKikoAllTheWay

Indigenous Peoples’ struggle in the Philippines

U.S. Central Intelligence Agency map of the Philippines, published by University of Texas Libraries.

The population census conducted in the Philippines in 2010 for the first time included an ethnicity variable but no official figure for Indigenous Peoples has been released yet. The country’s Indigenous population is estimated to be about 20 million of the national population of 100 million, based on the 2015 population census.

The Indigenous peoples organize in geographical group collectives covering the majority of tribes in each region: in the northern mountains of Luzon (Cordillera) as Igorot and in southern Mindanao as Lumad. There are smaller groups collectively known as Mangyan in the island of Mindoro as well as smaller, scattered groups in the Visayas islands and Luzon, including several groups of hunter-gatherers in transition.

Indigenous Peoples in the Philippines have retained much of their traditional, precolonial culture, social institutions and livelihood practices. They generally live in geographically isolated areas with a lack of access to basic social services and few opportunities for mainstream economic activities, education or political participation. In contrast, commercially valuable natural resources such as minerals, forests and rivers can be found primarily in their areas, making them continuously vulnerable to development aggression and land grabbing.

The Republic Act 8371, known as the Indigenous Peoples’ Rights Act (IPRA), was promulgated in 1997. The law has been lauded for its support for respect of Indigenous Peoples’ cultural integrity, right to their lands and right to self-directed development of those lands. More substantial implementation of the law is still being sought, however, apart from there being fundamental criticism of the law itself. The Philippines voted in favour of the United Nations Declaration on the Rights of Indigenous Peoples (UNDRIP), but the government has not yet ratified ILO Convention 169.

The situation of Indigenous Peoples in the Philippines is worsening under the Duterte-regime. Development aggression has intensified, with various mining, energy and other so called ‘development’ projects encroaching on Indigenous territories. Human rights violations are likewise escalating, with Indigenous activists comprising most of the victims. In 2019, the international watchdog Global Witness has declared the Philippines as the world’s deadliest country for environmental defenders, with 30 deaths recorded in 2018.

China-funded projects violating Indigenous Peoples’ rights

After the Philippine government signed numerous loan agreements with the government of China in 2018, various issues hounded the loan agreements for the Chico River Pump Irrigation Project (even though construction started the same year) and the Kaliwa Dam project. Both projects are located in Indigenous territories in the Cordillera and Cal- abarzon regions affecting at least 3,765 Indigenous people. The loan agreements for these projects have not been disclosed to the public and have stirred criticism when leaked copies reached the public in 2019. Cordillera Peoples Alliance (CPA) denounced the onerous and lop- sided loan agreement between the governments of the Philippines and China for the project, which CPA characterised as a debt trap for the Filipino people and a sell-out of the country’s sovereignty.

Meanwhile, opposition to the China-funded Kaliwa Dam project has intensified as the project will displace over 1,400 Indigenous Dumagat families and affect more than 100,000 peoples. Despite the threats to Indigenous communities and the massive damages to the environment and biodiversity that the project may cause, President Duterte declared he would use ‘extraordinary powers’ to ensure that the project will push through. Indigenous Peoples and various groups also criticised the Department of Environment and Natural Resources (DENR) for issuing an environmental compliance certificate despite stiff opposition to the project.

On April 4 and May 9, petitions were lodged by the Makabayan Bloc, KATRIBU national alliance of Indigenous Peoples and environment advocates at the Philippine Supreme Court. The petitions were attempts to stop the implementation of the loans for the Chico River Pump Irrigation and Kaliwa Dam projects, since several provisions of the loan agreements violate the 1987 Philippine Constitution. These violations include the confidentiality clause, the choice of Chinese law as governing law, the selection of an arbitration tribunal in Hong Kong and the waiver of sovereign immunity over Philippine patrimonial assets of commercial value. On the Chico River Pump Irrigation Project, the Malacanang Palace said it will comply with the Supreme Court’s order for the government to respond to the petition against the project but insisted that the loan deal is constitutional. To date, Cordillera Indigenous Peoples do not know if the government has made any response.

Another China-backed flagship project of the Duterte administration that outrightly disregarded Indigenous Peoples’ rights is the New Clark City, which is envisioned by the government to be the first smart and green city in the country. The first phase of the project, which housed a “state-of-the-art sports facility” that was used during the 2019 South East Asian Games, has already displaced over 27,500 members of the Aeta Indigenous people. Expansion of the project threatens to displace around 500 Aeta families. The Bases Conversion and Development Authority (BCDA), a government-owned corporation under the Office of the President that is mandated to strengthen the country’s Armed Forces while building cities, maintains that the Aetas are not displaced as there are no Certificates of Ancestral Domain Titles in the area.

The latest deal between the Chinese government’s Belt and Road Initiative and the Duterte administration’s Build, Build, Build infrastructure program is the proposed 250-megawatt South Pulangi Hydroelectric Power Plant (PHPP) project, which will flood 2,833 hectares of Indigenous lands in four towns near Davao City and will affect residents of 20 communities. The USD$800 million contract agreement between PHPP CEO Josue Lapitan and China Energy Engineering Co Ltd Chairman Dong Bin was signed in April 2019 without the consent of the affected communities. For many years the Indigenous Peoples’ opposition to the PHPP has been met with militarisation, harassment, indiscriminate firing and extrajudicial killing.

Mining and other energy projects

Large-scale mining remains a constant threat faced by Philippine Indigenous Peoples. In August 2019, Cordillera Indigenous Peoples formed the Aywanan Mining and Environment Network in opposition to the mining applications of the Cordillera Exploration Company, Inc. (CEXCI), a subsidiary of Nickel Asia Corporation in partnership with Japan-based Sumitomo Metal Mining Co. Ltd. CEXCI’s mining applications cover 72,958 hectares of land in the ancestral lands of the Indigenous Peoples in the Cordillera and parts of Ilocos Sur. Petition-signing against the mining applications of CEXCI started in August 2019 and is continuing.

In Didipio, Nueva Vizcaya, a people’s barricade which started in July 2019 led to the temporary suspension of the gold and copper mining operations of multinational company OceanaGold. The company’s mining permit (Financial and Technical Assistance Agreement) expired in June 20 after 25 years of operation. Pending the renewal of its permit to operate, the company appealed to continue its operations but this was denied in a regional trial court. Communities affected by the mining operations opposed the renewal of the company’s mining permit. They have long been complaining of the environmental destruction and human rights violations committed by OceanaGold. In Mindanao, the Lumad Indigenous Peoples continue to oppose at least three mining tenements that were approved by the government and cover around 17,000 hectares in the Pantaron mountain range, which straddles the provinces of Davao del Norte, Davao del Sur, Bukidnon, Misamis Oriental, Agusan del Norte and Agusan del Sur. The Pantaron range is the main source of the major watersheds in the region.

In the energy front, aside from hydropower projects that the Duterte administration continues to build, the Kalinga geothermal project of Aragorn Power and Energy Corporation and Guidance Management Corporation, in partnership with global energy company Chevron, is about to complete its exploration stage. The project covers 26,139 hectares in Kalinga province.

Escalating attacks against Indigenous Peoples’ organisations and human rights defenders

Following the issuance of Executive Order 7022 by President Duterte in December 2018, the Duterte regime has intensified attacks against Indigenous Peoples through the formation of the Task Forces to End the Local Communist Armed Conflict. Executive Order 70 is part of the government’s “whole-of-nation” counter-insurgency operation plan which has an “Indigenous People”-centric approach. The attacks are meant to quell Indigenous Peoples’ resistance to development aggression and government policies that violate Indigenous Peoples’ rights, and results in further marginalisation of Indigenous Peoples in the country.

In the implementation of Executive Order 70, the Department of Education ordered the closure of 55 Lumad schools, leaving 3,500 students and more than 30 teachers out of school and jobs. The closure order was on baseless claims of the government that the Salugpongan schools are teaching students to rebel. The Lumad Indigenous Peoples decried this injustice that only deprives Lumad children of their right to education.

Strategies of disinformation are being used by other government agencies, such as the Department of Social Welfare and Development (DSWD) and Department of Foreign Affairs (DFA), and presidential agencies like the Presidential Communications Operations Office (PCOO), Office of the Presidential Adviser for the Peace Process (OPAPP) and the National Intelligence Coordinating Agency (NICA). Political dissenters are politically vilified and tagged as communists or members of the New People’s Army (NPA).

In a series of briefing sessions on the Whole of Nation Approach to government agencies in Baguio City, NICA has been presenting Indigenous Peoples’ organisations and Indigenous Peoples human rights defenders as Communist Terrorist Groups and members of the NPA. UN Special Rapporteur on the rights of Indigenous Peoples, Vicky Tauli-Corpuz, and some leaders of the CPA were accused of being infiltra- tors to the UN on behalf of the Communist Party of the Philippines and the NPA.

In a congressional briefing on 5 November 2019, Indigenous Peoples’ organisations such as the CPA, humanitarian organizations such as the Citizens’ Disaster Response Center and Oxfam Philippines, and the National Council of Churches in the Philippines were labeled by the Armed Forces of the Philippines and the Department of National Defense as communist terrorist groups.

The dangerous labelling of Indigenous Peoples’ organisations and human rights defenders as communist terrorist groups and members make them vulnerable to various forms of human rights violations. As of August 2019, eightysix Indigenous people have fallen victim of extrajudicial killings (at least nine victims in 2019), 66 Indigenous people were victims of frustrated extrajudicial killings (at least eight victims in 2019), 36 are political prisoners, and 31,004 were victims of forced evacuation since Duterte assumed the presidency in July 2016.30 Many of the victims were opposing development aggression, human rights violations and the policies of the government that violate Indigenous Peoples’ rights.

Indigenous Peoples’ advocates were not spared from the tyranny of the Duterte regime. Brandon Lee, a Chinese-American volunteer of the Ifugao Peasant Movement in the Cordillera region, has been brand- ed as an enemy of the state and was shot in front of his house in August 2019. He is now back home in the United States for his recovery.

The criminalisation of Indigenous human rights defenders is continuing. From 2016 to August 2019, trumped-up charges caused the arrest and detention of at least 196 Indigenous people, 36 of whom remain unjustly imprisoned. Datu Jomorito Guaynon, chairperson of Kalumbay Regional Lumad Organization remains in prison after he was arrested due to fabricated criminal charges. Rachel Mariano, a health worker of the Community Health, Education, Services and Training in the Cordillera Region, was acquitted in September 2019 after a year of detention. However, the judge who acquitted her, Mario Bañez, was shot dead two months later.34 Mariano still faces other fabricated charges and is out on bail.

After two-and-a-half years, the Martial Law in Mindanao was lifted on 31 December 2019. However, according to the Armed Forces of the Philippines, it will remain under a state of emergency by virtue of Proclamation No. 5536 which was issued in 2016. Indigenous Peoples thus fear that the situation will not change much since the proclamation allows military and police forces to impose checkpoints and curfew. They fear that the continued significant presence of the government’s armed forces in Mindanao and military operations will continue to protect investments in Indigenous territories.

Bringing the issues to the United Nations

Indigenous Peoples in the Philippines look forward to the UN probe on the human rights situation in the country. In preparation for the UN probe and for other international engagements, Indigenous Peoples human rights defenders representing various Indigenous Peoples’ organisations gathered in November 2019 for the national consultation workshop on the issues faced by Indigenous Peoples.

The national consultation workshop consolidated the data on the situation of human rights and economic, social and cultural rights of Indigenous Peoples, which was presented during the Asia Consultation with UN Special Rapporteur Vicky Tauli-Corpuz in November 2019. It also served as the basis for the Philippine Indigenous Peoples’ submission to the UN Office of the High Commissioner on Human Rights to contribute in the UN Human Rights report on the Philippines.

The struggle continues

Indigenous Peoples in the Philippines are further strengthening their organisations and their struggles for human rights and Indigenous Peoples’ rights towards facing the challenges in the next year.

Source: The Indigenous World 2020, The International Work Group for Indigenous Affairs (IWGIA).

Sexual rights and emancipation in Cuba.

The 1959 revolution represented Cuba’s achievement of national sovereignty; the launching of a project of social justice and equity; and the beginning of transformations in the nation and its culture, the most profound and radical in their history.

An event of such magnitude could not but completely change policies regarding gender and sexualities. This has been a process of complex cultural metamorphosis, leading to confrontations and dialogue between generations, cultural patterns, classes and social strata, in which women have been protagonists and promoters.

In this scenario of broad popular participation, the first actions were taken to implement political, economic and social changes that modified the role of men and women in society and within the family, in the relationships of couples, in sexualities, in intergenerational relations.

Between 1959 and 1961, the young Revolutionary state approved significant laws that responded to longstanding aspirations frustrated by the politicking of traditional parties, their corruption and servility to the powerful nation to the North. Outstanding among these was the Fundamental Law of the Republic of Cuba, approved on February 7, 1959, which established equal salaries for men and women.

On August 23, 1960, the Federation of Cuban Women (FMC) was officially established as an organized mass movement of women in civil society. Since then, women implemented our own project of empowerment as subjects by law, with a profound impact on all of society, politics and culture.

At the same time, different initiatives of broad citizen participation emerged, such as popular mobilizations in defense of terrorist aggressions organized by the government of the United States of America; women came to their homes dressed as militia members and their image in this new social role became everyday.

The broad incorporation of women into the workplace and a wide range of public events had a great impact on sexuality (Núñez, 2001). The new social condition of women contributed to changing the prevailing reproductive pattern from six children per woman to less than one son or daughter per woman (Alfonso, 2006), although the latest National Fertility Survey reports that the reproductive ideal for women is 2.13 and for men 2.31 (ONEI, 2009).

As a result of joint work by the FMC and the new National Public Health System, the National Family Planning Program was established in 1964 and in 1965 the voluntary termination of pregnancy was institutionalized as a free service, performed by professionals in public health institutions.

This was done with the goal of reducing maternal mortality and promoting and guaranteeing women’s right to make their own decisions about their bodies.

These decisions, along with other national program, contributed to a decrease in maternal mortality, which in 1959 was 120 per 100,000 live births, and by 1966 had been reduced to 60. Rigorous monitoring of this indicator to reduce its predictable causes is an ongoing task and one of the most important components of the Ministry’s Mother and Child Program, reporting a rate of 36 deaths per 100,000 live births in 2019.

In accordance its own mechanisms of participation, in 1972, the FMC established a multidisciplinary, inter-sectoral working group to manage and develop a National Sex Education Program.

The goal of this initiative was to respond to one of the proposals expressed by women in our annual plenary sessions: to prepare themselves in sex education in order to better guide their daughters and sons, and thus avoid the uncertainty they suffered. The National Sex Education Working Group was created with this premise.

The importance of sex education was acknowledged at the Second Congress of the FMC in 1974 and at the First Congress of the Communist Party of Cuba in 1975. Since then, sexuality education has been expressed in state policy, with families and schools recognized as the institutions with the greatest responsibility in the matter.

The policies of the 1960s were expressed in new laws during the 1970s, most notably the Family Code adopted in 1975 as a result of a broad process of popular consultation. Considered the most advanced for its time in the entire continent, it recognized the right of men and women to full sexuality and to share the same domestic and educational responsibilities.

As a result of the policy developed during the 1970s, Cuba was the first country to sign, and the second to ratify, government commitment to the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women (CEDAW, 1979).

Cuban culture has a strong patriarchal Hispanic-African heritage, with a long homophobic tradition, a model of domination imposed by the Spanish colonial system and its official religion, along with a worldwide scientific approach that stigmatized homosexuality.

When the Revolution triumphed, medical, psychological, social and legal sciences around the world took positions against homosexuality, and considered it an example of illness, insanity, moral decadence and deviation from social norms.

Unfortunately, the permanence of institutionalized homophobia in the first decades of the Revolution has not been analyzed in all its complexity. This situation is exploited by those who only see it as an opportunity to profit from the well-funded market of attacks on Cuba. Given this reality, it is essential that our institutions critically analyze practices that are inconsistent with the humanist spirit of the revolutionary process.

David Carter (2004), in his book Stonewall, on the protests that ignited the gay revolution, wrote, in 1961, that laws criminalizing homosexuality in the United States were tougher than those in Cuba, Russia or East Germany, countries customarily criticized by the U.S. government for their “despotic methods” (Carter D., p.16).

Understanding the current situation of lesbian, gay, bisexual, trans and intersex (LGBTI+) persons in Cuba, and the need to address attention to their needs as a question of policy, demands that we understand the historical evolution of the issue within the Cuban Revolution’s social agenda.

The National Working Group on Sex Education (Gntes, 1972), led by the FMC, became the National Center for Sex Education (Cenesex) in 1988, and since then has been subordinated to the Ministry of Public Health (Minsap).

Cenesex’s mission is to contribute to the development of comprehensive education on sexuality, sexual health, recognition and guarantee of the sexual rights of the entire population. Toward this end, the Center develops educational and communication strategies that include different national public welfare campaigns.

The initiative to celebrate the International Day against Homophobia and Transphobia, beginning May 17, 2007, has had significant impact on the mobilization of the Cuban population’s social conscience.

We welcomed the proposal by the French-Caribbean professor, Louis-Georges Tin, to place the celebration on the date of the World Health Organization’s decision to formally de-pathologize homosexuality, leaving behind unscientific points of view that contributed to stigma and discrimination. This occurred on May 17, 1990.

Since 2008, we have dedicated the entire month of May to developing educational and communication activities that promote respect for free sexual orientation and gender identities, as an exercise in justice and social equity, under the name of Cuban Days against Homophobia and Transphobia.

These days are coordinated by CENESEX, through Minsap, along with other state institutions, the government and the indispensable support of the Party at all levels. Campaigns have been focused on the family, school, work and, more recently, recognition of all rights for all people, without discrimination due to their sexual orientation or gender identity.

The Cuban Days against Homophobia and Transphobia have undoubtedly had an impact on the vision of the country approved by the 7th Congress of the Communist Party of Cuba (2016) and the National Assembly of People’s Power (2017) after a rigorous process of popular consultation.

The Conceptualization of the Cuban Economic and Social Model of Socialist Development, and the National Plan of Economic and Social Development through 2030, expressly mention the need to confront all forms of discrimination, including that motivated by sexual orientation or gender identity.

In total harmony with these decisions, since 2019, our Constitution textually recognizes sexual and reproductive rights, prohibits discrimination against persons with non-homonormative sexualities, protects family diversity and clearly regulates marriage as a legal institution accessible to all persons without discrimination of any kind.

Of course, we still have a long way to go. That is why we educate for love and respectful coexistence, not for the perpetuation of relationships of domination or violence. We educate in the humanist and democratic principles that are inspired by the emancipatory paradigm of socialism, in freedom as a complex individual and collective responsibility. We will continue working until all justice is achieved.

First published May 18. 2020 at Cuba Inside the World

ANG TUNAY NA PAGMAHAL

a0ba87a3-f4e6-40f8-9221-cf7512242f62

ANG TUNAY NA PAGMAHAL AY ANG KUMBINASYON NG MGA ITO: Affectio, Philia, Agape, Eros, Coeus, Fiducia, Respectu

* Affectio – ang umaaliw na Pag-ibig na binubuo ng oras, para sa mga magulang, lolo’t lola, magkakapatid, kasosyo, mga anak, mga apo at mga pangmatagalang tunay na kaibigan

* Philia – ang mainit at magiliw na Pag-ibig na namamahagi at nagagalak

* Agape – ang kapatid na Pag-ibig na mahabagin at naghahai

* Eros – ang nagnanais na katawan Pag-ibig na mainit at kasiya-siya

* Coeus – ang intelektwal na Pag-ibig, na nag-uugnay sa Intelligence at Feel

* Fiducia – upang magtiwala, ang kaalaman na ang ibang tao ay hindi kailanman magpapanumbalik ng iyong mga lihim o gamitin ang mga ito sa anumang paraan nang wala ang iyong kasunduan

* Respectu – naiiba kami sa bawat isa – paggalang na, maging bukas ang loob at hindi humahatol kahit na nagtatanong ka ng isang bagay, ang debate at diskusyon ay kadalasang nangunguna sa isang lugar. Sinusubukang ipatupad ang pagbabago o kahit na mang-insulto sa bawat iba pang mga leads walang pinanggalingan.

PS. Ang tunay na pag-ibig ay ang lahat ng ito ngunit maaari sa isang mas maikling kahulugan ay tinukoy bilang: Pag-ibig, Tiwala, Paggalang at Lust. Ang isang maliit na bit kalabisan, ngunit maliwanag

Good and evil. Right and wrong.

What society?

This is a good way to start.

 

Definitions

Evil is everything that cause

  • inability to fulfill the metabolic requirements and need of shelter
  • physical harm
  • physical and psychological pain
  • disability
  • death
  • ignorance

Good is everything that is not evil. To what extent something is good is subjective. However compassion and solidarity are objective foundations of good.

Ethic is motivation based on the idea of objective moral values (e.g. the golden rule). Typically ethics strive to maximize good and minimize evil.

Moral is motivation based on ideas of right and wrong. Such ideas are defined within a cultural and religious context, hence moral is subjective.

Legislation tends to be based on moral, therefore the resulting laws often are unethical.

Morality is the ability to distinguish right or good conduct from wrong or evil conduct.

High moral is when individuals mindlessly follow orders and laws (people tend to fall into line when they hear an authoritative voice).

 

My ideology

Sin is to fail to conform to religious morals. The idea of sin is evil.

Crime is to fail to conform to laws. The idea of crime is wether good nor evil.

Wether a sin or a crime is evil or good depends on which law it breaks.

There are evil punishment practices that should never be used. These include mutilation, capital punishment and public shaming.

All humans are born good. Society forms evil citizens by allowing injustice, allowing disproportional egoism and by failing to see the needs of mentally and physically disabled. Thus the main objective for correction centers should be mental care and social training.

The human species has evolved over a very long time. The conditions have changed since we lived in small tribes at the river banks. Many rules have been invented with the purpose to gain power over fellow citizens. It is time to get rid of such rules. Rules of a modern society should protect the individual from evil. Period.

 

Doctrine

From ancient Greece:

  • Anti nationalism
  • In favor of city states
  • All adults are the parents of all children

From the French revolution:

  • Equality
  • Liberty
  • Solidarity

From the French libertines:

  • Naturism
  • Indiscrimination
  • Promiscuity

From the political arena:

  • Direct democracy
  • Common welfare
  • Common wellness

Ethics and science:

  • Secularism
  • Evolutionism
  • Skepticism

 

Final words

Life is about making the world a better place. The first step is to learn open mindedness, tolerance and compassion.

  • Love is the law, love under will.
  • Nudity must never be associated with sex.
  • Seeing violence is harmful.
  • Seeing public affection (including sex) is edifying.
  • Animals, plants and earth must be treated with respect.
  • Pain caused to prevent a greater evil is in itself not evil (e.g. surgery and dentistry).
  • We all have a responsibility to provoke each other to reflect and engage in discussion.
  • Theism is never true and science is not always giving answers. That makes philosophy the most important and interesting field of study.
  • Art in all its forms (including mathematics) has a very important role in society:
    – Art shall provoke and raise questions.
    – Art shall comfort and provide harmony.
    – Art shall illustrate and enlighten.

True love defined

This is the excerpt for your very first post.

TRUE LOVE COMBINES

* Affectio – the comforting Love that builds up with time, for parents, grandparents, siblings, partner, children, grandchildren and long term true friends

* Philia – the warm and friendly Love that shares and joys

* Agape – the brotherly Love that is compassionate and sacrificing

* Eros – the desiring bodily Love that is hot and satisfying

* Coeus – the intellectual Love, that unites Intelligence and Feel

* Fiducia – to trust, the knowledge that the other person will never revile your secrets or use them in any way without your agreement

* Respectu – we are different from each other – respect that, be openminded and don’t judge even if you question something, debate and discussion usually leads somewhere. Trying to enforce change or even insulting each other leads nowhere.

 

[True love is all of them but can in a shorter definition be defined as: Love, Trust, Respect and Lust. A little bit redundant, but understandable].

Optimized by Optimole