Leben in der DDR

Die Demokratische Republik oder die Bundesrepublik? So sagen Menschen, die in beiden Systemen gelebt haben

Vorteile von der DDRNachteile von der DDR
– Für mich hatte die DDR nichts Schlimmes.
– Es war alles ruhiger, geordneter
– Jeder hatte Sicherheit
– Es gab keine Miethaie.
– Man konnte sich auf Nachbarn und Freude verlassen, was nicht mehr der Fall ist, da jeder nur an sich denkt.
– Beruflicher Streß war geringer
– Man brauchte sich nicht um so viele Dinge kümmern
– Es gab damals nicht solche erbitterten Konkurrenzkämpfe wie heutzutage.
– Für die Kinder wurde viel mehr getan. Wenn man Hilfe brauchte, wurde einem geholfen
– Irgendwie lief alles mehr in Ruhe ab
– Billige FDGB-Reisen.
– Kinderfreundlich.
– Jeder hatte Arbeit.
– Jeder war sozial abgesichert.
– Kein Elternteil brauchte sich um ihre Arbeit Sorgen zu machen
– Man kannte keine Überfälle am Tage in der Stadt
– Kollegialität im Arbeitsprozeß.
– Die Kinder hatten es sehr schön. Kindergarten, Ferienlager und viele Veranstaltungen in der Schule, Jugendklubs.
– Jeder hatte sein Auskommen, ohne Angst vor dem nächsten Tag
– Das Leben war ruhig, kein Streß
– Für jeden Menschen wurde eine Arbeitsstelle geschaffen, ob nötig oder nicht.
– Man konnte Tag und Nacht ohne Angst durch die Parks, Felder, Wälder und einsame Straßen gehen.
– Die Schule war nicht so anstrengend
– Fast alle waren gleich
– Jeder hatte Arbeit bis zur Rente sicher
– Billige Scheidung. Bus und Kino waren billiger
– Polizei und Justiz gingen härter gegen Kriminalität vor
– Keine Staus auf den Straßen
– Einfache Art der Steuern und Sozialversicherung
– Die Jugend war disziplinierter
– Kultur war für alle erreichbar
– Alle hatten Arbeit, was man so Arbeit nannte
– Die Bürokratie war nicht so extrem wie heute
– Niedrige, stabile Mieten, für jeden bezahlbar.
– Die Lauferei beim Einkaufen, das Anstehen, wenn man mal was haben wollte. In den Urlaub mußte man sich Zwiebeln und teils sogar Kartoffeln mitnehmen, weil man nichts bekam.
– Eine gute Wohnung zu bekommen war nur über Beziehungen möglich
– Es ging alles zu extrem nach Plan
– Bevorzugung der SED-Genossen in allen Lebensbereichen.
– Die Partei hatte immer recht
– Bei Reisen in die BRD starke Kontrolle (Hunde)
– Man konnte keine eigene Entscheidungen treffen , alles wurde vorgegeben ? Nicht mal einen Sack Zement bekam man ohne Beziehungen.
– Jahrelang auf eine Wohnung warten war für Kinderreiche besonders schlimm (8 Kinder)
– Schlechte Versorgung mit Babynahrung
– Schießen auf Menschen
– Als DDR-Bürger im Ausland nur Mensch 2. Klasse mit seinem Geld
– Politische Zwangserziehung bereits in Kinderkrippen und Kindergärten
– Machtlosigkeit gegenüber den staatlichen Organen.
– Der Hochmut der Handwerker
– Trennung von Verwandten im Westen – Die ständige Bespitzelung
– Es gab wenig Obst und Fleisch.
– Materialmangel im Krankenhaus
– Niedrige Renten
– Keine Aufstiegschancen, ohne in der Partei zu sein. Es gab keine großen schlimmen Sachen, es waren die Kleinigkeiten.
– Das Schlimmste war die Lüge, mit der wir gelebt haben. Wenn man die Zeitung aufmachte, da war von Erfolgen und Planerfüllung zu lesen, und jeder wußte, daß das nicht stimmte.
– Die Vereinnahmung von Kindern durch den Staat.
– Daß man seine Westverwandtschaft “sterben ” lassen mußte.
– Auf eine Trabi mußte man 14 Jahre warten, und er war sehr teuer.

Tillhör du de 3,25% rikaste?

Marxismen är ett omätligt sofistikerat, nyanserat och djupt ämne, fullt av otroliga insikter, men samtidigt kan det sammanfattas mycket enkelt: samhällsstrukturen bör inte byggas för att tillgodose privat strävan efter profit utan för att verka till allas bästa. Därför röstar jag rödare rött!

Beror det på din politiska affiliering, på att du tillhör de 3,25% rikaste eller på att du är ignorant, att du diskvalificerar kommunismen? Eller är det så att du helt enkelt inte orkar förklara ordets innebörd för alla som förknippar det med auktoritära centralistiska socialistregimer? Isåfall – ge inte upp!

Vad innebär kommunism? Det är ett klasslöst samhälle där staten avskaffats och ersatts med autonoma men samverkande kommuner som äger och förvaltar de gemensamma produktionsmedlen (i den syndikalistiska varianten förvaltas dessa istället av dem som arbetar i produktionen). Ekonomisk demokrati råder och alla bidrar efter förmåga i proportion till produktionsbehovet och får efter behov i proportion till tillgången. Allt är fullständigt jämställt och jämlikt och utanförskap finns inte.

Kommunism har hittills aldrig införts eftersom modellen kräver att alla länder inför kommunismen samtidigt. Vägen till kommunismen är socialism och det är socialism med varierande grad av centralism som funnits i t.ex. det forna östblocket.

Kommunism som ideologi är baserad på en idealiserad människosyn, som utgör grunden för visionen om den mognare människan och det mognare samhället. Att kommunism är närmast hopplöst att realisera i vår samtid torde vara uppenbart, kanske är det även naivt att försöka — men… att inte ens försöka är att kapitulera inför ståndpunkten att människorna är och förblir brutala vildar, om än i snyggare kläder. I takt med vetenskapliga framsteg utvecklas dessutom både socialismen och den konceptuella kommunismen.

Steget till att hävda att kommunism (n.b. som aldrig har införts) eller för den delen socialism (vägen till kommunism) ligger till grund för storskaligt dödande är oöverstigligt stort (istället utgör socialismen grunden för välfärden). McCarthyism (i en liberalkonservativ kontext) brukar man benämna spridandet av desinformation om kommunism och förföljelse av kommunister.

PS. Låt mig föreslå att de som inte är bekanta med dagens idéer om kommunism läser:

  • Varat och Intet (Sartre),
  • Eldorado (Voltaire),
  • Kapitalet (Marx),
  • Stat och Revolution kap. 5 (Lenin),
  • Chomsky’s Anarchism (Chomsky),
  • Feminism utan gränser (Mohanty),
  • Välfärd utan tillväxt (Jackson),
  • Politisk Religion (Jping Zuo)

The socialist parties must cooperate better

Comrades! I feel that 2021 is the year when, instead of devoting energy to criticizing our opponents, we should make every effort to tell everyone about our political line.

Original version in Swedish published in Dalademokraten February 12, 2021

When our personal views deviate significantly from the party’s, it would be dishonest not to make reservations and explain both the party’s and our own opinion.

The development of the party program is a democratic process and opinion formation within the framework of the party’s values is an important part of its constant adaptation to prevailing circumstances. The technology of today offers e.g. completely different conditions today than did just a few years ago and the development since 1848 has naturally been enormous.

The Swedish Left Wing Party is a socialist, feminist and anti-racist party on ecological grounds. We are part of the labor movement, the women’s movement, the anti-racist movement and the environmental movement, internationally and in Sweden. The party’s policies and activities are determined by our goal: to realize a society based on democracy, equality and solidarity, a society free from class, gender and racist oppression, a just and ecologically sustainable society where we build our own future in freedom and cooperation .

In order to change society, we must understand how it works. Theory and practice presuppose each other. For the Left Wing Party, Marxist and feminist theories are important political tools that must be used critically and experimentally, adapted to today’s conditions.

My personal opinion is that we must end the fruitless discussions about hair-splitting that have divided the labor movement on several occasions throughout history. From the first seed was sown in 1881 until today, the divisions have not been based on disagreement about the goal: economic democracy, but have been partly about the way there and partly the degree and character of authority.

When Hjalmar Branting, who represented a reformist agenda, agreed with the monarch and representatives of the capitalist class in 1917 to slow down development, this led to the progressive phalanx of the Social Democrats breaking out and forming what is today the Left Wing Party. In 1967, the progressives were divided into a series of divisions into what came to be known as the letter left. This has been of no use to anyone other than the monarch, the capital-owning class and its favorable pultrons.

I believe that we should as soon as possible form a cooperation body for at least F!, V, RS, SKP and K.

NOTA BENE: After the dissolution of the Paris Commune in 1871, the labor movement was divided into two parts: the syndicalist-anarchist and the socialist. I am convinced that when world socialism is achieved, this split will be reversed.

Hampus Cronander

En mer nyanserad bild av Josef Stalin och svältkatastrofen i Ukraina 1932-33

Tolka inte detta som förespråkande av Stalinismen. Som libertin anarkist-Marxist anser jag densamma vara reformistisk och byråkratisk, samt fruktansvärt auktoritär. Min avsikt är enbart att påvisa hur förljugen den bild vi serveras i västmedia är.

Josef Vissarionovich Dzjugasjvili, sedemera Stalin, känd som ”Soso” och ”Koba”, föddes den 18 december 1878 och var bolsjevikpartiets generalsekreterare 1922–1953, Sovjetunionens vozjd 1929-1953, samt premiärminister 1941–1953.

Den demonologi som beskriver hans eftermäle är naturligtvis en starkt överdriven karikatyr av såväl Soso — människan bakom Stalin, som hans gärning. För att förstå vad som verkligen hände måste vi lära känna både kontexten och de inblandade personerna. Efter Sovjetunionens fall öppnades arkiven och forskare från hela världen har kunnat ta del av brev, protokoll, dagböcker och rapporter som hemlighållits sedan 1953. Jag har läst några av de verk om Stalin som författats av dessa forskare och här följer mina anteckningar.

Soso var en hyperintelligent, begåvad politiker — en nervig intellektuell arbetsnarkoman, som närmast maniskt slukade skönlitteratur, poesi och historieböcker. Han led av kronisk tonsillit, psoriasis och svår reumatisk värk orsakad av de bistert kalla förvisningsåren i Sibirien. Han var en pratsam och sällskaplig, men samtidigt blyg, tafatt, ensam och olycklig människa, som gärna avskärmade och isolerade sig för att umgås med sina funderingar — ofta teoretiska hårklyverier. Hans humor var mörk och bistert ironisk. Han kunde sjunga, älskade trädgårdsodling, samt var en kärleksfull far och make.

Han motsatte sig den personkult som propagandan gett upphov till och om sig själv sa han ”Jag är inte Stalin. Stalin är Sovjetmakten. Stalin är den som finns i tidningarna och på porträtten, inte jag!”

Partiledningen och dess stab bodde allihop inträngda bakom Kremls murar och disponerade små lägenheter inrymda i det som en gång varit palats för tsaren och hans närmaste frälse. I den lägenhet som Soso och hans fru Nadja disponerade sov de sällan i samma rum. Soso, som arbetade sent på kvällarna och steg upp klockan fem om morgnarna för att fortsätta sitt flit, sov på en enkel brits i en skrubb innanför det arbetsrum han låtit inreda i lägenheten.

Efter en fest i november 1932 tog Nadja, uppfylld av obefogad svartsjuka, sitt liv genom att skjuta sig i huvudet med en .22 Mauserpistol. När Soso, framåt småtimmarna dagen efter festen, kom hem gick han direkt till sin skrubb och la sig. Nadja hittades morgonen därefter av en stabsmedlem. Ingen vågade väcka Soso för att berätta vad som hänt och det dröjde tills på eftermiddagen innan han blev tillkännagiven. Händelsen blev en vändpunkt i Sosos liv. Han sörjde otröstligt sin hädangångna hustru och misstänkte att någon kamrat, som varit på festen, tagit henne av daga, samt fruktade att han själv stod näst i tur. En utredning ledd av den extraordinära kommissionen för bekämpande av kontrarevolution och sabotage inleddes omedelbart. Det inträffade skulle visa sig förändra allt: Förkrossad av sorg förvandlades Soso till en svårt sargad, suicidal, ofta oförsonlig och nästintill paranoid man — blott en spillra av sitt forna jag.

För att döva sin smärta arbetade han ännu hårdare och begick, av ren utmattning i kombination med självpåtagen isolering, misstag i planeringen av jordbrukens produktion som skulle leda till att nästan 4 miljoner människor dog av svält — något som i resten av hans liv gav honom grava skuldkänslor.

Chrusjtjov, vars far rättmätigt fängslats av Stalin för förräderi, skulle i hämndlystnad efter Stalins död förvanska beskrivningen av svältkatastrofen och påstå att den med berått mod orsakats i syfte att utrota Ukrainas bönder. Dessa falska, svartmålande rykten togs naturligtvis tacksamt emot i västvärlden. I kapitalistiska länder svalt nämligen, under perioden 1870-1970, ca 1 miljon människor ihjäl per år, så vad passade väl inte bättre än att påstå att det var minst lika illa i socialistiska länder. Sanningen, att det totala antalet svältdöda i socialistiska länder under perioden 1918-1978 var knappt 5 miljoner, medan antalet i kapitalistiska system var 60 miljoner, uppmärksammades inte i västmedia (t.ex. var Winston Churchill, som hatade indier och tyckte att de förökade sig som kaniner, genom att vägra hjälpsändningar till Bengalen 1943 direkt ansvarig för 4 miljoner svältdöda, och västs handelsembargo mot Nigeria 1967-1970 ledde till att 2 miljoner barn svalt till döds).

Optimized by Optimole