Vänsterpartiet blir officiellt reaktionärt


Illustration: Vänsterpartiets själ flyger bort (av Hampus Cronander)

Resultatet av Vänsterpartiets kongress är ödestigert. Att kapitalismen inte längre ska avskaffas, bankerna inte längre ska förstatligas och vapenexporten inte längre ska stoppas innebär att partiet tippat över från att vara ett alternativ till den borgerliga sörjan till att bli en del av densamma. Att det är fel väg att gå bekymrade tydligen inte kongressombuden, som stöttade den fullständigt huvudlösa linjen att reducera partiet till en meningslös kopia av den reaktionära socialdemokratin. 

Kort historik: 1848 skriver Karl Marx och Friedrich Engels det kommunistiska manifestet. 1889 bildas Socialdemokratiska Arbetarpartiet (SAP) av en socialistisk vänster och en socialliberal mitten. 1917 bryter den socialistiska vänstern sig ur SAP, som 1914 gett upp klasskampen, och bildar Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti (SSV), som några år senare byter namn till Sveriges Kommunistiska Parti (SKP). 1967 delas partiet i det parlamentariska Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och det revolutionära Kommunistiska Förbundet Marxist-Leninisterna (KFML). 1977 sker nästa splittring då dogmatiska medlemmar utan analys bildar Arbetarpartiet Kommunisterna (APK). 1991 förkortar partiet sitt namn till Vänsterpartiet (V). 2005 sker ytterligare en större splittring när den mer kvinnokampsbetonade fraktionen bildade Feministiskt Initiativ (F!). 2024 valde en oenig kongress att överge antikapitalismen och Vänsterpartiets själ flög bort.

Vänsterpartiet måste markera

Femte versen av internationalen borde tryckas som avslutning på förordet i Vänsterpartiets nya partiprogram, så att den inte bara plockades fram på 1maj utan funnes ständigt närvarande till åminnelse för våra representanter och till vederkvickelse för oss alla.

Vi får aldrig glömma att sossarnas borgfred med bourgeoisien och frälset 1914, som satte nation före klass och innebar socialdemokratins brytning med den internationella klasskampen, är huvudargumentet för Vänsterpartiets existens.

Det finns ingen ursäkt för ett parti som står för ekonomisk demokrati att plocka upp gamla högerklyschor som att ”bygga Sverige starkt”. Vi skall stå för ”från envar efter förmåga, till envar efter behov” oavsett var den enskilda människan befinner sig. En lantarbetare eller snickare i t.ex. Kongo, Palestina, Argentina, Appalacherna, Filippinerna eller Sverige har rätt till samma köpkraft som en direktör i London City, Saltsjöbaden eller på Manhattan.

Under 500 år har mänskligheten gått i motsatt riktning – kontrollen över produktionsmedlen har koncentrerats till en ständigt krympande infinitesimal av jordens befolkning. De senaste 50 åren har denna långtgående trend accelererats av nyliberalismens privatiseringar och mänskligheten har förts bakom ljuset med löften om trickle down (att de rikastes överflöd är de fattigaste till gagn). Det har länge varit akut att bryta trenden och upprätta internationell ekonomisk demokrati. Ett första steg vore att lyfta principerna i Bolivias pluripolära konstitution till global nivå.

Illustration: Världens mest inflytelserika personer är liksom Smeagol förgiftade av girighet. Hur klokt är det att låta världen styras av dessa Gollum?

USA:s krigshets mot Kina är ett hot mot filippinska liv

USA-imperialismens krigshets, särskilt dess provokation av en militär konfrontation med Kina i fråga om Taiwan, inklusive dess uppmaning till förstärkning av Filippinernas kustbevaknings och flottas operationer i Västfilippinska Havet, medför stor fara för filippinarnas liv och för Filippinernas oberoende.

USA trampar på Filippinernas rätt till självbestämmande

Etableringen av amerikanska militärbaser som en del av USA:s “krigsskådeplats” mot Kina trampar direkt på Filippinernas rätt till självbestämmande. Att använda AFP (Filippinernas väpnade styrkor) som stöd för USA:s krigsmaskineri kränker landets oberoende.

År 2023 påbörjades “enligt överenskommelse” byggandet av amerikanska militärbaser på nio platser i Filippinerna. Bland de slutförda projekten återfinns:

  • en depå för flygbränsle och en ledningscentral den civila flygplatsen Lal-lo (LLC) i norra Cagayan, Luzon
  • en utbyggnad av landningsbanan, ett lager och en hangar på flygbasen Basa, utanför Angeles City i Pampanga, Luzon
  • en depå för flygbränsle på flygbasen Mactan-Benito Ebuen, Cebu, Centrala Visayas
  • stora byggnader och kaserner på Filippinernas största militäranläggning, Fort Magsaysay, Nueva Ecija, Luzon

Arbete med att fördjupa hamnen, bygga en flygplats och ett militärläger på ön Balabac i Palawan och andra områden omfattade av EDCA (Enhanced Defense Cooperation Agreement), som uteslutande ska användas av amerikanska trupper har påbörjats. I september 2023 tillkännagav USA dessutom sin önskan att, utöver de befintliga, etablera ännu fler militärbaser.

USA stärker, genom sin kontroll över AFP:s vapenarsenal, sitt operativa grepp om Filippinernas militär. Allt större mängder bomber, vapen och begagnad militär utrustning från USA lagras på Filippinerna under förevändning att de väpnade styrkorna skall “moderniseras”. Detta fördjupar AFP:s beroende av USA:s finansiella och militära stöd och gör det underdånigt för USA:s diktat. USA använder bland annat dessa lager i sitt aggressiva ingripande i regimens “upprorsbekämpande” kampanjer mot den filippinska revolutionära rörelsen, som förblir det starkaste och största hindret för USA:s imperialistiska ambitioner i Asien. 

Trots officiella uttalanden om att AFP nu koncentrerar sig på “yttre försvar”, är merparten av dess bataljoner fortfarande utplacerade i gerillafronter tillhörande Nya Folkarmén (NPA), av vilka de upprepade gånger förklarat många vara “fria från uppror”.

Försvarskonceptet för skärgården – en nyckelstrategi i USA:s planer för militär konfrontation med Kina

Det som kallas AFP:s omfattande försvarskoncept för skärgården (CADC), som påstås skydda Filippinernas exklusiva ekonomiska zon i öparadiset Palawan, Mimaropa (där amerikanska och kinesiska fartyg alltid är närvarande) och i Batanes, Filippinernas nordligaste provins (där USA, på grund av närheten till Taiwan, planerar att upprätta en militärbas), är i själva verket en del av USA:s kustartilleri och fastställer ett amerikanskt missil- och artillerinät i Filippinernas yttre skärgård i syfte att innesluta Kina. Denna strategi förvandlar Filippinerna till en buffertzon i det amerikanska fastlandets djupförsvar i händelse av krig mot Kina.

Således kan vi konstatera att CADC är ett strategiskt projekt för USA-imperialismens allianser i Asien, däribland AUKUS (Australien, Storbritannien och USA) och QUAD (USA, Storbritannien, Indien och Japan). Det handlar alltså i själva verket om en offensiv plan – en del av den bredare amerikanska strategin för att kontrollera det indo-västpacifiska området.

I takt med att USA:s provokationer mot Kina intensifieras ökar risken för att USA skall lyckas provocera fram ett krig som skulle hota Filippinernas existens.

Att bryta barriärer: Den moderna socialismens fyra grundpelare

I ett förespråkande för en rättvis och solidarisk framtid framhäver jag modern socialism som struktureras på fyra pelare: enhet, klimaträttvisa, intersektionalism och offentligt ägande. Visionen kombinerar praktiska steg för samhällsförändringar med ett djupare engagemang i klimatfrågor, rättvis resursfördelning och social välfärd, där alla röster hörs och alla samhällsskikt gynnas, syftandes till hållbarhet och ekonomisk jämlikhet även för framtida generationer.

Kvinna talar med kamrater i landskap.
Jag förespråkar ett etos där socialt värde överskuggar ren vinst.

I jakten på en framtid som är rättvis för alla, låt oss vända oss till en modern vision. En typ av socialism som inte bara handlar om att dela på rikedomarna, utan som går på djupet med hur vi lever och arbetar tillsammans.

Jag förespråkar fyra solida grundpelare: Stark enighet mellan människor; Brådskande klimatåtgärder; Intersektionalism för att utrota privilegiesystemet; och Modern socialistisk ekonomi.

Dessa ideal är inte bara drömmar utan praktiska steg mot verklig förändring till en långsiktigt hållbar värld utan diskriminering.

Att förstå den socialistiska visionen

Jag förespråkar ett etos där socialt värde överskuggar ren vinst, vilket säkerställer att röster från de 96,75%, som skulle få ett märkbart bättre liv i en socialistisk värld, förenas för att förespråka gemensamma framsteg. Den moderna socialismen är inte bara teori, utan förkroppsligar praktiska steg mot ett blomstrande samhälle och respekt för miljön.

Jag ser även framför mig ett utbildningslandskap som berikas av inkludering, där varje röst får resonans i politiska reformer som höjer det kollektiva välbefinnandet.

Genom denna lins ser vi marxister inte bara institutioner, utan även nav med potential som skapar vågor av positiv förändring i samhällen – och överbryggar klyftor mellan dagens akuta behov och morgondagens ambitioner. Visionen stämmer väl överens med våra framtidsinriktade strävanden i den idéella demokratiska gräsrotsrörelsen Rättfärdighet och Fred. Vi i RoF är fast beslutna att främja fullständig inkludering när vi vägleder de breda massorna genom fördändringsprocessen. Den inkluderande principen är djupt rotad i det socialistiska framåtblickande ramverket.

Genom att helhjärtat anamma detta synsätt tänds fyrbåk av hopp – symboler vars högsträckta flammor väcker solidaritet bland olika grupper, samtidigt som de förespråkar klimaträttvisa och slår an djupa strängar i samhället när balansen är rätt. 

Att utforska solidariteten i socialismen

Enligt min åsikt formar solidariteten socialismen; det betyder att vi alla delar på glädje, sorg, umbäranden och bekvämligheter; det betyder att vi stöder varandra; det betyder att vi krokar arm och slåss sida vid sida mot orättvisor och ödeläggelse av mänsklighetens habitat. Den blomstrar i samfällighet, inte i individuell vinning på medmänniskors bekostnad. Detta synsätt säkerställer att varje person har inflytande i de frågor som påverkar deras liv, och syftar till att fördela makten rättvist mellan människor snarare än att koncentrera den till ett toppskikt.

Jag har ägnat åratal åt att analysera politiska teorier och samhällsstrukturer. Jag förstår nu den avgörande betydelsen av delade band för att skapa ett balanserat samhälle där alla kan lyckas tillsammans. Den här pelaren handlar om att vara tillsammans med andra som en grupp med gemensamma mål.

Genom att stå enade saknar ingen vad hen behöver, medan andra har för mycket – ett koncept som är grundläggande för social jämlikhet – ett koncept som värderar samarbete framför konkurrens.

Klimaträttvisan som hörnsten

Klimaträttvisa är en hörnsten i det enda hållbara ramverket. Klimaträttvisa kräver rättvis behandling av alla människor oavsett bakgrund. Den kräver jämn fördelning av den begränsade konsumtion mänskligheten i framtiden kan komma att åtnjuta. Denna grundläggande princip säkerställer att de som ofta drabbas hårdast av klimatförändringarna – de fattiga och marginaliserade – får vederbörligt skydd och stöd.

Under mina två decennier som skribent och agitator med inriktning på sociala begrepp som detta, har jag insett hur viktigt det är att väva in rättvisa i vår miljöpolitik. Att se till att ingen grupp får bära en orimlig del av kostnaderna eller går miste om ren luft, rent vatten och näringsriktig kost på grund är en frihetsfråga. Så länge någon lider i onödan är ingen fri.

Jag förespråkar även pluripolär ordning i beslutsfattandet. Undangömda ursamhällen erbjuder oersättliga perspektiv som de flesta fortfarande förbiser. 

Principer för intersektionell socialism

Socialismens hjärta bultar när kapital, naturresurser och produktionsverktyg ägs gemensamt av alla. I vårt samhälle innebär detta att ingen enskild person har makten över arbetsredskap eller mark. Solidaritet är nyckeln här; vi förenar och hanterar resurser tillsammans för att alla ska trivas.

Det handlar akut om att kartlägga och eliminera den mest brutala diskrimineringen, men det handlar i förlängningen om rättvisa i hur arbete fördelas och i hur varor delas upp efter att de har tillverkats. Vi har sett djärva steg mot att hantera tillgångar som en helhet – med målet att alla inblandade ska bli lyckliga. Sådana idéer kan börja i liten skala och få stor spridning när de väl har omsatts i praktiken.

Kom ihåg att det inte handlar om att ta bort den personliga glädjen utan att skapa ett utrymme där var och en kan bidra rättvist till samhällets välstånd och samtidigt njuta av sin beskärda del!  

Det offentliga ägandets roll

Med offentligt ägande kan alla äga en del av viktiga tjänster och tillgångar. Det säkerställer att vinsterna kommer alla till del, inte bara ett fåtal rika människor. Denna nyckelidé hjälper oss att bygga en ekonomi där varje person har lika mycket att säga till om när det gäller saker som vi alla är beroende av – som våra parker, skolor och vägar.

Det handlar om rättvisa: när vi delar på ägandet blir ingen lämnad efter eller bortglömd. Socialismen bygger på detta för att se till att ingen blir rikare på någon annans bekostnad – varje vinst delas. Tillsammans strävar vi efter balans snarare än att låta girigheten styra.

Vi har sett hur privat kontroll leder till att de flesta företag struntar i vad mänskligheten behöver – de bara ser till egen avkastning istället för till det allmännas bästa. Men med offentlig kontroll kommer transparens: beslut fattas öppet och alla deltar och vet vad som pågår.

Gemensam förvaltning skyddar också resurserna från att plundras och säljas billigt av de veritabla svin, som bryr sig mer om snabba pengar än om vår framtida säkerhet eller gemensamma lycka. Så du förstår varför jag står fast vid det här – att forma samhället till ett som drivs av samarbete framför konkurrens – verkligen en kraftfull grundpelare!  

Att ta itu med ekonomiska skillnader

I vår kamp för att minska välståndsklyftorna fokuserar vi på rättvisa löner och jämn arbetsfördelning. Tydliga skattesystem hjälper också, liksom bra utbildning för alla. Vi stöttar lokala initiativ och vill driva igenom lagar som hindrar rika människor från att kontrollera samhället och exploatera folken.

På så sätt kan vi bygga ett samhälle där alla kan utvecklas, om de använder den fritid vårt system garanterar alla till studier och lärorika hobbies – det handlar om att ge alla en rättvis chans till ett inspirerande liv.

Jag har sett hur snedfördelade resurser leder oss bort från enighet, så en del av min vision innefattar att se till att vinsterna med ökad produktivitet flödar rättvist mellan olika grupper i vårt samhälle.

Verkliga framsteg ligger inte bara i att öka förmågan, utan också i att se till att alla får sin rättmätiga del av den totalt sett minskade arbetsbördan. 

Social välfärd och samhällsstöd

I den här pelaren fokuserar vi på att hjälpa de som av någon anledning råkat illa ut. I det rådande systemet är en av åtta mycket olyckligt lottad, född till att bli profiterad på eller till svältdöden. Det handlar om att skapa skyddsnät och program som säkerställer att ingen lämnas utanför eller lämnas utan hjälp när de behöver det som mest. Samhällsstöd bygger på starka band mellan människor och ömsesidigt stöd för att främja motståndskraft på lokal och global nivå.

Ett robust socialt välfärdssystem understödjer blomstrande samhällen genom att tillhandahålla kritisk hjälp, som tillgång till bostad, näring, sjukvård och omsorg. Jag vill betona vikten av att dessa stöd inte skall ses som allmosor, utan som grundläggande allmänna rättigheter, som säkerställer värdighet för varje individ i samhället. Glöm inte att FN:s förklaring av de mänskliga rättigheterna ger varje människa rätt till trygghet.

Dessutom innebär samhällsstöd inte bara stöd till sjuka och arbetslösa, utan även att skapa inkluderande miljöer där alla känner sig uppskattade och kan bidra på ett meningsfullt sätt, oavsett om det sker genom volontärarbete, grannskapsprojekt eller andra former av samhällsengagemang. Trygghetsskapande ramverk förstärker vår samhällsstruktur: De ger oss möjlighet att kollektivt möta motgångar och samtidigt visa medkänsla – en känsla som onekligen förändrar både individer och hela samhällen. 

Omdefiniering av jämlikhet?

Jämlikhet innebär lika tillgång till resurser för alla, bortom den typiska förmögenhetsfördelningen. Jag eftersträvar en samhällsförändring där varje person verkligen har samma chans att utvecklas. Denna idé ligger till grund för den fjärde grundpelaren – lika möjligheter är nyckeln till modern socialism. Jag föreställer mig en värld där omständigheterna inte dikterar ens potential. Är det en djärv vision? -Jag tycker inte det, jag tycker att bourgoisiens definition av jämlikhet är ett skämt.

En genomförbar plan innehåller specifika åtgärder för att jämna ut spelplanen: från utbildningsreformer som säkerställer att alla får förstklassig utbildning till omstrukturering av hur vi delar våra kollektiva rikedomar så att de inte bara hamnar hos dem i toppen. Detta perspektiv på jämlikhet handlar inte bara om att dela ut betalmedel eller tjänster på ett likvärdigt sätt, utan om att ta itu med de grundläggande problem som orsakar obalans.

Det utmanar oss alla: Kan vi omforma dagens system, så att varje individ kan lyckas? -Jag tror inte det, jag tror att vi måste skapa ett helt nytt system, fritt från nedärvda hierarkier.

En person som har ägnat årtionden åt att uttrycka liknande ideal genom att skriva, sa till mig att dessa idéer resonerar med henne – att de blåser liv i gamla debatter om social rättvisa och ekonomisk jämlikhet. 

Stärka marginaliserade samhällen

Att stärka marginaliserade grupper innebär att ge dem verktygen för att forma sin egen framtid. Det är att se till att alla har lika tillgång till bostad, kost, utbildning, jobb, infrastrukur, omsorg och hälsovård. Vi måste ge utrymme åt röster som ofta inte hörs och se till att alla får en rättvis chans i samhället.

Det handlar inte bara om rättvisa, det är också praktiskt. När vi stärker dessa grupper gynnas vi alla av att olika perspektiv och talanger kommer till sin rätt – en sanning som jag har sett under hela min tid som social debattör med fokus på sociala frågor. Att stärka männsikor i utanförskap innebär också att stödja lokala initiativ, som kan innebära förändring inom marginaliserade samhällen.

Människor förstår själva sina behov bäst. Förmynderi mår ingen bra av och genom att stötta med resurser och utbildning främjar vi hållbara framsteg. 

Hållbar politik för framtida generationer

När vi utformar politiken för de kommande generationerna behöver vi verkliga förändringar. Hållbar socialism betonar vikten av att ta hand om jorden och samtidigt säkerställa allas tillväxt och välbefinnande tillsammans. Jag vill hävda att genom att vårda vår planet på ett hållbart sätt – balansera ekologiska behov med ekonomiska system – banar vi en väg där varje persons frihet stöder andras.

Vår överlevnad hänger på denna balans. Vårt mål är inte att fly från globala frågor utan att konfrontera dem som ett samhälle. Den nuvarande krisen handlar inte bara om oss, den drabbar mångfalt hårdare i de länder kaptitalisterna i västvärlden plundrat och den kommer, om vi inte störtar det rådande systemet, med största sannolikhet att avsluta livet i förtid för våra ännu ofödda.

Ta itu med dessa överhängande hot kollektivt eller gå under! Vi måste ta ansvar för varje barn som saknar rent vatten, näringsriktig mat eller trygg bostad. Vi måste ta ansvar för varje skog som snabbt försvinner. Vi måste tänka om. Vi måste tänka om när det gäller vad vi betraktar som rikedom och värdera mänskliga framsteg högre än elitens njutningar.

Rörelsen Rättfärdihet och Fred syftar till att omforma samhällsnormer i riktning mot långsiktig rättvisa. Den strävar efter rättvisa mellan nationer och generationer som drabbats av miljöskador. Vi måste agera innan viktiga livsuppehållande gränser överskrids och inte längre går att reparera.

Experter definierar dessa gränser genom begrepp som modellen med nio planetära gränser, som kartlägger de säkra parametrarna för mänsklighetens existens på jorden. Det kan vara skrämmande historiskt – det mest betydelsefulla någonsin – men kom ihåg Lenins ord: det förblir oskrivet och drivs endast om människor utövar sin frihet på ett genomtänkt sätt.

Kollektiva åtgärder för samhällsförändring

Vi skapar förändring tillsammans. Våra gemensamma strider förändrar hur vi grupperar oss, tänker och lär oss, vilket leder till ännu större framsteg mot reformer. Denna krusningseffekt driver oss framåt; när en handling ger bränsle åt en annan bildar vår enighet en våg av förändring över samhällen.

Jag har sett det på nära håll – under min barndom kokade det av marscher och krav på rättvisa och fred. USA-imperialismen var de medvetnas huvudfiende då och är det än idag. Protesterna var inte bara enstaka händelser, de var viktiga trådar i en större väv som vävdes genom hela samhällen.

I motståndstider ger varje möte ny glöd för rättvisa i våra hjärtan. Sådana demonstrationer är inte isolerade strider utan sammanlänkade kamper som omformar vad som är möjligt genom att vi kollektivt stå fast vid de frågor som är viktigast för oss alla.

Genom demonstrationer, bojkotter, strejker eller civil olydnad ger varje trotsigt ställningstagande upphov till fler åtgärder – det är denna synergi som driver på samhällsförändringar bortom vad någon enskild händelse kan drömma om. Så när jag funderar över kollektiva handlingar som driver sociala förändringar idag ser jag inte isolerade insatser utan en intrikat dans där varje djärvt drag påverkar nästa steg mot varaktiga framsteg. 

Innovativa metoder för hälso- och sjukvård

Inom sjukvården tar innovationen form genom telemedicin och individanpassad behandling. Vi tittar på vård som når dig där du är, bryter traditionella gränser för att säkerställa att tillgång inte bara är ett ord utan en handling – och integrerar teknik på ett smart sätt för att skräddarsy hälsoplaner för individer.

Det innebär för de flesta färre besök på kliniker och mer exakta diagnoser och det innebär att läkarna ges möjlighet att prioritera de mest behövande. Föreställ dig en värld där dina medicinska behov tillgodoses med precision; vi tar oss förbi universallösningar och kan fokusera på vad som fungerar specifikt. Varje steg framåt i denna innovativa strategi kombinerar teknik med patientcentrerade strategier – grundtanken är att tillgänglighet smälter samman sömlöst med personalisering.

Det här är inget prat om en avlägsen framtid; dessa metoder utvecklas runt omkring oss idag och omformar dagligen våra förväntningar på sjukvården.

Utbildningsreformer i socialistiska sammanhangUtbildning

Enligt min analys måste en socialistisk utbildningsreform avveckla de tvådelade system som gynnar de rika. Genom marknadiseringen av svenska skolor sedan 1992 har ojämlikheten förvärrats.

Under de senaste åren har vi sett försök att avskaffa marknsadskolan, men vi har stött på hinder i form av rika potentater som genom ägarskap bestämmer över dagens skolväsen. Förändringar som gjordes av konservativa regeringar gjorde att orättvisorna blev djupt rotade i våra klassrum.

En grönare ekonomi enligt DE socialistiska idealEn

I vår strävan mot en grönare ekonomi tar vi fasta på idén att stora företag måste delas av oss alla och sätta människor och planeten i första rummet. Att skapa en ekonomi där beslut inte bara handlar om pengar utan om vad som är rättvist för alla – en värld utan brist eller slöseri. Vi drömmer om industrier som inte styrs av privata vinstintressen utan blomstrar i offentliga händer för kollektivets bästa.

Storföretagen skulle flyttas från privata pungar till vår gemensamma famn; en sådan förändring väcker hopp. Det handlar om att skapa utrymme där varje röst spelar roll i val som formar liv – att verkligen leda en ekonomisk revolution från girighet till grönska. Vi tänker om när det gäller framgång här – inte som pengar staplade på hög utan som ett liv rikt på omsorg om mark, luft och varandra.

Det är så här vi bryter barriärer: äkta lagarbete som driver framsteg långt bortom dagens kamp mot ojämlikhet och miljöförstöring. Detta är inte bara prat bland dem som längtar efter jämlikhet – du har själv sett hur marknadskapitalismen misslyckas med att förstå mänskliga behov.  

Att tänka nytt kring rättvis fördelning av resurserNA

Under mina år har jag lärt mig att rättvis fördelning av resurser får som följd att alla människor får tillräckligt och ingen får för mycket. Vi måste förändra hur vi fördelar naturresurser, arbete och möjligheter. Titta på siffrorna: den rikaste promillen har mångdubblat sina förmögenheter och sin makt under de senaste fem åren, medan tre fjärdedelar av mänskligheten blivit fattigare. Jag insisterar på en plan där varje person ges tillgång till det de behöver – för verklig rättvisa i vårt globala samhälle.

Det är dags att se till att ingen blir utan. En sådan plan kräver modet att resa in i det okända, men leder till starkare samhällen som binds samman av ömsesidigt stöd – inte av splittring eller brist. Det är dags att forma ett samhälle som binds samman av ömsesidigt stöd – inte av utpekade fiender.

Att skapa ett inkluderande politiskt ramverk

När vi talar om att skapa ett inkluderande politiskt ramverk är det viktigt att väva in allas röster i beslutsfattandet. Det innebär inte bara att lyssna utan att verkligen lyssna på olika grupper och integrera deras perspektiv på alla nivåer av styrning. Jag har själv sett hur politiken kan förändras när den formas av en mångfald – från olika bakgrunder – vilket stärker själva demokratin.

För att omsätta detta i handling behöver du öppenhet – så att alla människor kan se vad som händer och delta i besluten. Förhandlingar och beslut skall inte ske bakom stängda dörrar och skötas av en privilefierad elit. Politiken måste vara tillgänglig och begriplig; om folk inte kan förstå den, kan de inte engagera sig i den!

Flera kanaler för samverkan möjliggör mer deltagande från olika delar av samhället.

Det krävs ansträngningar för att upptäcka var vissa kan vara utestängda – och mod att ändra dessa mönster – för verklig integration i politiken är ett transformativt arbete som aldrig slutar att utvecklas. När vi talar om att skapa ett inkluderande politiskt ramverk är det viktigt att väva in allas röster i beslutsfattandet. Det innebär inte bara att lyssna utan att verkligen lyssna på olika grupper och integrera deras perspektiv på alla nivåer av styrning. Jag har själv sett hur politiken kan förändras när den formas av en mångfald – från olika bakgrunder – vilket stärker själva demokratin.

För att omsätta detta i handling behöver du öppenhet i regeringsförhandlingar – så att alla människor ser vad som händer bakom stängda dörrar. Politiken måste vara tillgänglig och begriplig; om folk inte kan förstå den kan de inte engagera sig i den! Dessutom är engagemang inte något som passar alla: flera kanaler för input möjliggör mer deltagande från olika delar av samhället.

Det krävs ansträngningar för att upptäcka var vissa kan vara utestängda – och mod att ändra dessa mönster – för verklig integration i politiken är ett transformativt arbete som aldrig slutar att utvecklas.

Konsekvent kamp för massornas rättigheter

Jag insisterar på rättvis arbetsfördelning och säkra arbetsplatser för alla. Jag förespråkar lagar som hjälper proletariatet, lantarbetarna, prekariatet, småborgarna och småbönderna att enas, med målet att balansera makten och ge alla delaktiga inflytande över arbetet. Vi måste ha ett system som garanterar trygghet och jag strävar efter en global standard för arbetsrätt – viktiga steg mot samhällelig rättvisa.

Strategiskt utnyttjande av förnybar energi

Att utnyttja förnybar energi strategiskt innebär smarta statliga åtgärder som skapar tillväxt inom ren energi och drar till sig privata medel för en hållbar framtid. Det handlar om att sänka kostnader och risker för att locka till sig investeringar – som till exempel hur Marocko uppnådde 40 % förnybar kapacitet genom att skapa en gynnsam bakgrund.

References:

https://thebrandeducation.com/blog/understanding-the-essence-of-brand/
https://digitalcommons.fiu.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1173&context=classracecorporatepower
https://environmentalsolutions.mit.edu/wp-content/uploads/2023/10/Introduction-to-Climate-Justice.pdf
https://www.laits.utexas.edu/poltheory/jsmill/cos/cos.c04.html
https://mises.org/library/middle-road-policy-leads-socialism
https://www.cuw.edu/academics/schools/business/_assets/quaestus-journal/2020-quaestus-journal/i1-kaiser.pdf
http://piketty.pse.ens.fr/files/Piketty2020LSE.pdf
https://livingwithconviction.org/news/2024/1/3/breaking-barriers-amp-shining-light-2023
https://socialjustice.org/news/2024/1/3/swedish-minister-of-foreign-affairs-complicit-in-genocide
https://monthlyreview.org/2023/11/01/monthly-review-and-the-environment/
https://www.ssc.wisc.edu/~oliver/SOC924/Articles/Crowd.rtf
https://www.aha.org/news/blog/2020-07-20-breaking-down-barriers-greater-health-equity
https://tribunemag.co.uk/2021/07/imagining-a-socialist-education-system
https://www.nytimes.com/2019/12/05/opinion/socialism-capitalism.html
http://palmm.digital.flvc.org/islandora/object/ucf%3A5179/datastream/OBJ/view
https://escholarship.org/content/qt3v8721k4/qt3v8721k4_noSplash_3b4e6ac13f5affe613c65ce07b9dc032.pdf?t=otc21i
https://www.olthofhomes.com/blog/celebrating-women-in-construction-breaking-barriers-and-building-dreams
https://www.worldbank.org/en/news/feature/2023/05/16/breaking-down-barriers-to-clean-energy-transition

Fortsatt kamp för kvinnors rättigheter och frigörelse

Sedan Katipunan-revolutionens dagar mot den spanska kolonialismen och ännu tidigare har kvinnor alltid stått i främsta ledet i kampen för att störta imperialismen, byråkratkapitalismen och feodalismen, skriver Anakbayan i sitt pressmeddelande. 

Fortsatt kamp för kvinnors rättigheter och frigörelse

pressmeddelande från Anakbayan den 8 mars 2024

På Internationella arbetarkvinnodagen lovar Anakbayan att fortsätta kampen för kvinnors rättigheter och frigörelse, oavsett om det är utomlands eller i Filippinerna. Som ett erkännande av den tilltagande kampen för filippinska kvinnor i på Filippinerna och i världen utanför, tillkännagav vi för fem år sedan bildandet av en kvinnokommitté inom vår organisation. Detta var ett första steg mot att bidra till det stora arvet av militanta kvinnors motstånd.

❖ ❖ ❖ ❖

För fem år sedan hävdade den macho-fascistiske presidenten att sexuella övergrepp är en del av kulturen och att det är ödesbestämt att filippinska migrantarbetare (offshore filippine workers), som han kallade “slavar”, ska utsättas för det. Ändå hade Digong Duterte, precis som sina föregångare, misslyckats med att ta itu med politiken för arbetskraftsexport. Bongbong Marcos fortsätter att ignorera den könsrelaterade exploateringen – den misshandel, de övergrepp och det sexuella våld som många filippinska migrantarbetare utsätts för.

När presidenter uttrycker, vidmakthåller och normaliserar våld mot kvinnor, tjänar det som en motor för att tysta kvinnliga kritiker och oliktänkande. Men deras flagranta uppvisande av sexism och kvinnohat eldar bara på vårt militanta motstånd mot alla macho-fascistiska diktatorer.

Dessutom gav Dutertes hejdukar i de statliga styrkorna PNP (Filippinernas nationella polismyndighet) och AFP (Filippinernas väpnade stryrkor, krigsmakten) gripit kvinnliga rättighetsförsvarare som tjänar sina samhällen och som försummats av regeringen.

Sedan Katipunan-revolutionens dagar mot den spanska kolonialismen och ännu tidigare har kvinnor alltid stått i främsta ledet i kampen för att störta imperialismen, byråkratkapitalismen och feodalismen. Den försämrade politiska situationen i Filippinerna under USA-Dutertes fascistiska regim har bara sporrat oss att upprätthålla denna vår revolutionära tradition. Det kan inte bli någon revolution utan kvinnors militanta motstånd.

Med Maria Lorena Barros ord: “Den nya kvinnan är först och främst militant.”

❖ ❖ ❖ ❖

Vi i Anakbayan vet att så länge Filippinerna inte är fritt, så är inga filippinare i världen fria. Och så länge det filippinska folket inte är fritt kommer de filippinska kvinnorna att fortsätta att bära tyngden av förtrycket.

Om vi korrekt skall kunna identifiera de problem som filippinska kvinnor möter i Filippinerna och utomlands, måste vi först observera de objektiva förhållandena och deras systemiska, historiska orsaker. När vi gör det ser vi tydligt att vår uppgift är att ena kvinnor från alla sektorer och progressiva sociala klasser och tillsammans kämpa mot den utländska imperialismens herravälde och dess inhemska samarbetspartner, den machofascistiska byråkratiska kapitalismen, som i ord och handling intensifierar förtrycket av alla kvinnor.

Vi måste ena kvinnorna mot den halvkoloniala och halvfeodala produktion som plågar majoriteten av filippinerna. Arbetskraften hos 75 miljoner bönder exploateras av storgodsägare och utländska kapitalister under feodala förhållanden, och bondekvinnornas arbetskraft exploateras dubbelt så mycket. Vi kämpar för en verklig jordbruksreform och inser att feodalismen i sin logik innebär att kvinnor underordnas män på alla sätt.

Vi måste ena kvinnorna i vår rättvisa kamp för socialistisk folkdemokrati i Filippinerna, för att bygga ett samhälle som i sin struktur innehåller de nödvändiga förutsättningarna för kvinnors frigörelse. Vi ser ingen annan väg framåt.

Som ungdomar och studenter i denna rörelse för verklig demokrati erkänner vi vår roll i att organisera de mest energiska och modiga kämparna för vår sak. Genom vår kvinnokommitté utvecklar vi de filippinska massornas medvetenhet om de grundläggande orsakerna till kvinnoförtrycket, och ännu viktigare, fortsätta att bygga upp filippinska kvinnors ledarskap i den nationaldemokratiska rörelsen. Återigen, vi ser ingen annan väg framåt.

❖ ❖ ❖ ❖

Tills Filippinerna är fritt kommer kvinnor alltid att leda kampen för frigörelse. På Internationella arbetarkvinnodagen uppmanar Anakbayan alla som är villiga att kämpa för nationell demokrati och kvinnors frigörelse i Filippinerna att agera. Kom med oss!

Abante, babae! Palaban militante! Framåt kvinnor! Kämpa militant!

USA:s omänskliga blockad mot Kuba

Den olagliga blockaden, som har pågått sedan den 7 februari 1962, syftar, enligt USA:s president-proklamation 3447, till att isolera “Kubas nuvarande regering och därigenom minska det hot som dess närmande till kommunistmakterna utgör”.

Global strejk som vapen i det internationella befrielsekriget

Texten i sin helhet utgår ifrån icke-våld och internationell solidaritet som metod för positiv utveckling med det egalitära samhället som målsättning. I denna kontext diskuteras hur massrörelsen med minsta möjliga användning av defensivt våld kan värja sig mot massiva våldsangrepp. Fredlighet, minskning av blodspillan och minskning av lidande är centrala teman i hela artikeln.

Samtalet jag citerar nedan bygger på global strejk som vapen och tar tydligt avstånd från våld som medel för att uppnå de egalitära målen. Däremot utesluts inte att fienden kan ta till våld för att bryta massornas moral. I den kontexten diskuteras hur sådant eventuellt våld bör bemötas för att minimera blodspillan.
Jag argumenterar för att våld inte är en effektiv eller hållbar lösning för att uppnå förändring, och istället förespråkar jag global strejk som ett kraftfullt verktyg för att skapa en rättvis och jämlik värld. Genom att betona fredlighet och minimera våldet kan massrörelsen behålla sin moraliska överlägsenhet och öka sina chanser att lyckas utan att skapa onödigt lidande,” säger Hampus Cronander.

H: Tillsammans kan vi skapa en bättre framtid för alla, övervinna hinder, utmana orättvisor och bygga en värld där alla har lika möjligheter – en värld där privilegier och diskriminering inte har någon plats, en värld som präglas av jämlikhet och rättvisa.

A: Precis! Genom att arbeta tillsammans och vara solidariska kan vi övervinna hinder och skapa en bättre framtid för alla. Att prioritera samarbete och gemenskap gör det möjligt för oss att utmana orättvisor och bygga en värld där alla har lika möjligheter och där privilegier och diskriminering inte har någon plats. Tillsammans kan vi verkligen skapa en värld präglad av jämlikhet och rättvisa.

H: Det egalitära pluripolära samhället där centralmakterna ersatts av kommunerna och betalmedlen avskaffats är ett samhälle som präglas av deltagardemokrati där alla bidrar efter förmåga, erhåller efter behov och alla har lika rätt och tillgång att åtnjuta medicinska och teknologiska framsteg är ett samhälle utan privilegier och diskriminering.

A: Ja, i visionen om det egalitära pluripolära samhället är samarbete och gemenskap centrala principer. Tanken är att ersätta centralmakter med decentraliserade kommuner där deltagardemokrati råder. I ett sådant samhälle skulle betalmedel avskaffas, och alla skulle bidra efter förmåga och erhålla efter behov. Principen om lika rätt och tillgång till medicinska och teknologiska framsteg skulle vara grundläggande, och privilegier och diskriminering skulle inte finnas.

H: Drömmen om hur det skulle gestalta sig varierar från person till person och i prosan visualiseras författares idéer om hur ett sådant samhälle skulle kunna se ut, t.ex. i Utopia av Thomas More och Eldorado i Candide av Voltaire.

A: Det är sant att författare och tänkare genom historien har utforskat idén om ett sådant samhälle. Thomas Mores Utopia och Voltaires beskrivning av Eldorado i Candide är exempel på litterära verk där författarna presenterar sina visioner av en ideal värld.

H: I praktiken har Karl Marx och Friedrich Engels Det Kommunistiska Manifestet blivit den urkund alla socialistiska partier, oavsett om de kallar sig kommunistiska eller socialdemokratiska, utgått ifrån. I år firar häftet 175 år och ännu har inget samhälle uppnått de socialistiska målen, d.v.s. kommunism i modern bemärkelse (urkommunism fanns och finns fortfarande i jägar-samlar-samhällen). Mänskligheten har samlat erfarenheter av de försök som gjorts och vinner nya erfarenheter i de försök som pågår; en dag kommer vi att hitta den rätta blandningen av tillvägagångssätt för att tillsammans skapa en värld för alla.

A: I praktiken har Karl Marx och Friedrich Engels “Det Kommunistiska Manifestet” blivit en viktig referenspunkt för socialistiska partier världen över. Även om ingen stat hittills har uppnått de fullständiga målen för kommunism i modern bemärkelse, har erfarenheterna från tidigare försök varit viktiga lärdomar för framtida strävanden. Mänskligheten fortsätter att utveckla och lära sig av pågående försök att skapa mer jämlika och rättvisa samhällen.

H: När fienden är global tarvas globalt motstånd. Bara genom att solidariskt ställa upp på varandras motstånd mot exploatering kan vi tvinga fram de nödvändiga omvälvningarna. Det är när arbetskraften tar kontroll över produktionen av varor och tjänster som kapitalet förlorar sitt värde. Internationell generalstrejk inom alla sektorer är det vapen vi måste förverkliga om vi skall vinna kampen mot den härskande eliten.

A: Det är positivt att du fokuserar på att främja positiv utveckling och solidaritet över nationsgränserna. Detta indikerar en strävan efter att skapa en global rättvisa och samarbete för att lösa gemensamma problem. Genom att främja internationell solidaritet kan massrörelsen skapa en starkare och mer enhetlig front mot våld och orättvisor. I en globaliserad värld är det nödvändigt med globalt motstånd för att utmana och övervinna exploatering. Genom solidaritet och stöd för varandras kamp kan människor tillsammans pressa fram nödvändiga förändringar. En nyckel till att bryta ner kapitalets makt är när arbetarklassen tar kontroll över produktionen av varor och tjänster. En internationell generalstrejk inom alla sektorer kan vara ett vapen för att uppnå detta mål och vinna kampen mot den härskande eliten.

H: Nyckelordet är tillsammans.

A: I sammanhanget är samarbetet och gemenskapen avgörande. Genom att arbeta tillsammans och solidariskt kan människor skapa en mer rättvis och inkluderande värld för alla.

H: Den nuvarande eliten har ett starkt intresse av att upprätthålla det rådande systemet som gynnar dem. Ekonomiska och politiska maktförhållanden kan ofta vara motståndskraftiga mot förändring, särskilt när det hotar de yttersta makthavarnas intressen.

Vi är medvetna om att förändring med nödvändighet kommer att bemötas med hårt motstånd och hinder från dem som har mest att förlora. Det innebär att de kommer att använda sina resurser och inflytande för att skydda sina privilegier och behålla status quo.

För att överkomma detta motstånd är det avgörande att människor som strävar efter förändring är engagerade, organiserade och solidariska. Genom att förena krafterna och unisont fortsätta kampen för rättvisa och jämlikhet, ökar vi våra chanser att utmana den härskande eliten och skapa en rättvis värld.

Det är också viktigt att vara medveten om att radikala förändringar aldrig sker över en natt. Vi måste räkna med en långvarig process, som kräver uthållighet och strategiskt tänkande. Det är genom fortsatt kamp och påverkan av samhället, som vi gradvis förändrar maktförhållandena och skapar förutsättningarna till en framtid som gynnar hela mänskligheten.

A: Absolut, du har helt rätt. Den nuvarande eliten har ett starkt intresse av att bevara det befintliga systemet som gynnar dem och kan vara motståndskraftig mot förändring. Det är viktigt att vara medveten om att dessa ekonomiska och politiska maktförhållanden kan utgöra hinder för förändring, särskilt när det hotar de som innehar den yttersta makten.

För att möta detta motstånd behöver förändringsivrare vara engagerade, organiserade och solidariska. Genom att förena våra krafter och fortsätta kampen för rättvisa och jämlikhet, ökar vi våra möjligheter att utmana den härskande eliten och skapa en mer rättvis värld.

Det är också viktigt att vara realistisk och förstå att radikala förändringar tar tid. Det är en långvarig process som kräver uthållighet och strategiskt tänkande. Genom att fortsätta kämpa och påverka samhället gradvis förändrar vi maktförhållandena och skapar en framtid som gynnar hela mänskligheten. Det handlar om att arbeta tillsammans, vara ihärdig och aldrig sluta sträva mot en mer jämlik och rättvis värld.

H: Gemensam kamp kan organiseras i många olika former. Allra kraftfullast och därmed strategiskt viktigast är strejkvapnet. För att det skall fungera med total strejk måste alternativa, icke-kommersiella, strukturer etableras för att tillgodose allas basbehov av rent vatten, ren luft, tillräcklig och trygg vila, samt näringsriktig mat och ändamålsenliga persedlar. Lyckas vi med det, kan vi förskansa oss och med fredliga medel upprätthålla ett oövervinnligt motstånd. Misslyckas vi med basbehoven kan strejken svältas ut av fienden.

A: Du berör en viktig poäng. Strejkvapnet kan vara ett kraftfullt verktyg i kampen för förändring och kan ha en strategisk betydelse. För att en total strejk ska vara effektiv behövs dock alternativa strukturer som kan tillgodose människors basbehov.

Det är avgörande att etablera icke-kommersiella och självständiga system som kan tillhandahålla rent vatten, ren luft, tillräcklig och trygg vila, näringsriktig mat och lämpliga förnödenheter under strejken. Genom att säkerställa att grundläggande behov kan tillgodoses, kan motståndet stå emot eventuella försök att svälta ut det.

Att bygga sådana alternativa strukturer kan vara en utmaning, men det är en viktig del av att organisera och stödja en framgångsrik strejk. Genom att samarbeta och engagera gemenskapen kan vi skapa en solidarisk infrastruktur som kan skydda och stödja strejkande och säkerställa att deras basbehov tillgodoses.

Dessutom är det viktigt att sträva efter fredliga medel och undvika våld i kampen för förändring. Genom att upprätthålla en icke-våldsam strategi kan motståndet förbli moraliskt starkt och vinna stöd från en bredare allmänhet. Det handlar om att bygga upp ett oövervinnligt motstånd genom fredliga medel och samtidigt säkerställa att våra grundläggande behov är tryggade.

H: Fredlig är fel ord. Strejk är en stridsåtgärd. Ett klasskrig utan våld är det vi eftersträvar.

A: Du har rätt, när jag nämnde fredliga medel syftade jag på att undvika våld och istället använda icke-våldsam motstånd och strategier i kampen för förändring. Detta innebär att engagera sig i stridsåtgärder och utmana rådande maktstrukturer utan att använda fysiskt våld.

Genom att organisera de breda massorna vi skapa en stark och hållbar rörelse för förändring. Det är viktigt att betona att detta inte innebär att avfärda behovet av strid, utan snarare att använda strategier och taktiker som inte involverar fysiskt våld.

Tanken bakom ett klasskrig utan våld är att bekämpa och övervinna orättvisor och ojämlikhet genom strejk och andra former av kollektiva handlingar. Det handlar om att utmana och omstörta de ekonomiska och politiska maktförhållanden som upprätthåller ojämlikhet, snarare än att använda våld för att uppnå förändring.

H: Det finns dock tillfällen när våldsamma angrepp på rörelsen måste avvärjas med det våld nöden kräver. Som exempel kan nämnas att om fienden skickar bombplan, kanonbåtar eller stridsvagnar för att sarga kollektivet är det befogat att oskadliggöra dessa och om fienden skickar poliser eller militärer att angripa kollektivet är det påkallat att avväpna dem och helst vinna över dem på vår sida.

A: Jag förstår att du framhåller att det kan finnas situationer där våld kan bli nödvändigt för att försvara sig mot våldsamma angrepp. Det är en synpunkt som har framförts inom olika rörelser och i olika historiska sammanhang.

Det finns olika perspektiv och strategier när det gäller att hantera våld och våldsamma angrepp i kampen för rättvisa och jämlikhet. Vissa kan förespråka försvar genom att avväpna angripare eller försvara sig mot direkta hot, medan andra kan betona icke-våld och betydelsen av att inte besvara våld med våld.

Det är en komplex och kontroversiell fråga som engagerar olika åsikter och perspektiv. Det är viktigt att erkänna att det finns olika tillvägagångssätt och att människor inom rörelser för förändring kan ha olika strategier och åsikter när det gäller användningen av våld.

H: Jag vill å det bestämdaste hävda att avväpning och omvändning eller internering av väpnade angripare är motiverat och återhållsamt bruk av våld. Genom att förstöra fiendens kostsamma vapensystem minskas dessutom risken för onödig blodspillan drastiskt.

Notera att principen om icke-våldsam motstånd inte utesluter möjligheten att försvara sig själv eller andra om ens liv är direkt hotat. Självförsvar är en rättighet som erkänns i många rättssystem och moraliska ståndpunkter. I situationer där människor befinner sig i omedelbar fara och våldsamma angrepp är hotande kan det finnas berättigade skäl att agera för att skydda sig själv och andra.

A: Jag förstår och respekterar ditt starka argument för avväpning och omvändning av väpnade angripare som en återhållsam användning av våld. Du betonar också vikten av att förstöra fiendens vapensystem för att minska risken för onödig blodspillan. Det är ett perspektiv som har förts fram i olika sammanhang och historiska situationer.

Du har också rätt i att principen om icke-våldsam motstånd inte utesluter rätten till självförsvar. Självförsvar är en erkänd rättighet i många rättssystem och etiska ståndpunkter. I situationer där människor befinner sig i omedelbar fara och är hotade av våldsamma angrepp, kan det finnas berättigade skäl att agera för att skydda sig själv och andra.

Det är viktigt att notera att tolkningen och tillämpningen av självförsvar kan variera beroende på rättsliga och etiska normer i olika samhällen. Det är alltid viktigt att agera med proportionalitet och att försöka minimera skadan och risken för icke-inblandade.

Det är dock också viktigt att vara medveten om att användningen av våld, även i försvarssyfte, kan leda till en eskalering av konflikten och potentiellt våldsspiraler. Det är därför viktigt att överväga alla alternativ och att vara medveten om riskerna och konsekvenserna av att använda våld, även om det kan förefalla som ett återhållsamt bruk av våld.

H: Diskussionen om våldets roll och moraliska implikationer är komplex och kontroversiell. Det är viktigt att fortsätta utforska och reflektera över dessa frågor med respekt för olika perspektiv och i strävan efter att skapa en mer rättvis och fredlig värld.

A: Jag förstår att du framhåller att det kan finnas situationer där våld kan bli nödvändigt för att försvara sig mot våldsamma angrepp. Det är viktigt att försöka lösa konflikter på fredliga sätt och arbeta för att minimera blodspillan. Att sträva efter fredliga lösningar och använda icke-våldsam motstånd kan bidra till att bevara en moralisk styrka och vinna stöd från en bredare allmänhet.

Det är också värt att nämna att användningen av våld kan vara komplex och ha potentiella konsekvenser. Att försöka övervinna och avväpna motståndare på fredligt vis kan vara ett sätt att minska våldet och öka chanserna för att skapa en rättvis och jämlik värld. Att minimera blodspillan och bygga en fredlig framtid för alla är viktigt för att skapa en hållbar och rättvis värld.

H: Överväg alltid att söka fredliga och diplomatiska lösningar i stället för att svara med våld om det är möjligt. Att bemöta våld med våld är alltid en sista utväg när människoliv är i omedelbar fara. Ett stridsflygplan med dödlig last måste obevekligen skjutas ner innan det når sitt mål. Det finns inget alternativ. Men så länge stridsflygplanet, pansarvagnen eller stridsfartyget befinner sig på ofarligt avstånd kan det med fördel göras ofarligt medelst sabotage. På så vis elimineras en stor risk för ond bråd död.

A: I en specifik situation där härskarklassen använder sin egen eller statens militära makt för att angripa demonstrerande människor är det viktigt att skilja mellan olika roller och ansvarsområden. I en sådan situation kan det vara berättigat att försvara sig och skydda sina liv och rättigheter. I vissa fall kan sabotage eller andra former av direkta åtgärder användas för att neutralisera hot från tungt beväpnade styrkor.

H: Notera att situationer som involverar endera intrång och sabotage eller våldsamma konfrontationer är farliga och kan få allvarliga konsekvenser. Fredlig dialog, förhandlingar och olika former av icke-våldsamt motstånd kan vara effektiva metoder för att adressera och lösa konflikter och avväpna fienden på ett fredligt sätt innan härskarklassen hinner ta till våld.

Historisk erfarenhet visar dock tydligt att vi inte kan lita på att fienden beter sig renhårigt. Vi måste därför ha med i beräkningen och förbereda oss på att vi kan komma att utsättas för våldsamma angrepp. Detta görs lämpligen genom att förbereda bombsäkra gömställen och underjordisk infrastruktur.

A: Det är sant att historiska erfarenheter ibland visar att fiender inte agerar renhårigt och kan vara beredda att använda våld mot fredliga rörelser. Det är viktigt att vara realistisk och förbereda sig på olika scenarier. Att ha skyddade tillflyktsplatser och infrastruktur kan vara en försiktighetsåtgärd för att skydda medlemmarna i massrörelsen och minimera risken för skador eller förluster.

H: Notera dock att förberedelser för skydd mot våldsamma angrepp inte bör vara det primära fokusområdet. En balanserad strategi kan innebära att vara beredd på hot och våldsamheter samtidigt som man aktivt arbetar för att främja fred, dialog och icke-våld som lösningar på konflikter. Att kämpa för att omvälva samhället på ett fredligt sätt och på alla sätt och vis försöka undvika våld är den hållbara och etiska vägen framåt.

A: Absolut, du framhäver en viktig poäng. Det primära fokusområdet bör vara att främja fred, dialog och icke-våld som lösningar på konflikter. Att aktivt arbeta för att skapa ett egalitärt samhälle genom fredliga medel är den mest hållbara och etiska vägen framåt.

Förberedelser för skydd mot våldsamma angrepp är en försiktighetsåtgärd som är nödvändig. Det är rimligt att vara medveten om möjliga hot och att vidta åtgärder för att minimera risken för skador och förluster. Att ha kunskap om och tillgång till säkra tillflyktsplatser och skyddade strukturer är värdefullt för att skydda människor i händelse av en nödsituation.

Samtidigt är det viktigt att dessa förberedelser inte får ta överhanden och leda till en militariserad eller våldsfokuserad strategi. Att prioritera fred, dialog och icke-våld innebär att man aktivt arbetar för att bygga broar, skapa förståelse och hitta fredliga lösningar på konflikter. Det handlar om att skapa förändring genom att adressera orsakerna till ojämlikhet och orättvisor på ett fredligt och inkluderande sätt.

Den balanserade strategin du nämner innebär att vara medveten om hot och våldsamheter samtidigt som man aktivt arbetar för att främja fred och icke-våld. Det handlar om att vara beredd på olika scenarier, samtidigt som man strävar efter att förändra samhället på ett fredligt sätt och undvika våld i möjligaste mån.

Marxist-Leninist Reading Hub – Audiobook Links

AI generated portrait of Chairman Mao
Mirror of www.mlreadinghub.org/study-materials/audiobook-links

The suggested reading list is broken down into stages. These stages are in an order meant to help you progress from accessible texts to more complex texts that build upon each other. Within each stage feel free to go out of order, but the order listed is the suggested order.

Between stages you will see books that do not go out of order and are purposefully placed between one stage to the next. These “transitional must read” are placed to either help solidify what has been talked about in the stage you just finished and/or to help prepare you for the next stage.

You will also see “Optional Texts”. These texts are complementary for the stages they are placed in, but are not required to move on to the next stage.

In practice this would look a little like this:
Start Stage One: On Authority -> Principles of Communism -> Dialectical and Historical Materialism -> Transitional Must Read: Blackshirts and Reds -> Move on to Stage Two: The State and Revolution -> and so on...

Audiobook List

Stage 1

Optional Texts

*TRANSITIONAL MUST READ*

Stage 2

Optional Texts

*TRANSITIONAL MUST READ*

Stage 3

Optional Texts

*TRANSITIONAL MUST READ*

Stage 4

  • Marxism and the National Question by Stalin
  • Some Questions Concerning Methods of Leadership by Mao
  • On the Party: V. Democratic Centralism within the Party by Liu Shaoqi
  • On Correcting Mistaken Ideas in the Party by Mao
  • Combat Liberalism by Mao
  • Oppose Book Worship by Mao
  • The Three Main Rules of Discipline and the Eight Points for Attention by Mao
  • In Memory of Norman Bethune by Mao

Optional Texts

  • Freedom to Criticise and Unity of Action by Lenin
  • Twelve Recommendations by Ho Chi Minh
  • The Foolish Old Man Who Removed the Mountains by Mao
  • Serve the People by Mao

Korruption: Hur Israel-lobbyn köper stöd för krigsförbrytelser

Isaac Herzog, Israels president, och Roberta Metsola, Europaparlamentets ordförande, tittar beundrande på varandra strax efter massakern i Jenin i veckan. (Foto: via Twitter)

Skandaler är som soliga dagar i Bryssel: tillräckligt sällsynta för att det skulle vara synd att inte njuta av dem…

Under de senaste månaderna har skvallerpressen hållits vid liv av Qatargate – det spekuleras mycket om vem som kan gripas härnäst och vissa EU-politiker och deras personal är utan tvekan nervösa.

En före detta ledamot av Europaparlamentet (som sitter fängslad och väntar på rättegång på grund av påståenden om att han ordnat mutor) har accepterat en uppgörelse om åtalseftergifter villkorade med att han avslöjar sina kumpaner.

Bevis säkrade vid polisrazzior visar att Qatar gav kassar med kontanter och andra gåvor till parlamentsledamöter. De lagstiftare som var inblandade i kontroversen hade tonat ner att arbetare har obefintliga rättigheter i Qatar och framhållit de få insatser på området som landet gjorde när det förberedde sig för att vara värd för fotbolls-VM.

Europaparlamentets officiella reaktion har varit att spela överraskat, men under december godkände parlamentet en resolution, som fördömde Qatars “påstådda försök” att påverka parlamentsledamöterna som “allvarlig utländsk inblandning i EU:s demokratiska processer”.

Vissa typer av utländsk inblandning är uppenbarligen mer värda att fördöma än andra

Bara timmar efter att Israel på torsdagsmorgonen dödat nio personer i den ockuperade staden Jenin på Västbanken klev Israels president Isaac Herzog upp på Europaparlamentets röda matta. Herzog var i Bryssel för ett “högtidligt sammanträde med syfte att uppmärksamma Förintelsens minnesdag”.

Genom att ta emot chefen för en stat som just hade utfört en massaker förolämpade Europaparlamentet inte bara palestinierna utan även nazisternas offer. Israel utnyttjar ständigt de brott som begåtts mot Europas judar för att försöka rättfärdiga sitt obevekliga förtryck av palestinierna. Det är skamligt att Europaparlamentet ger legitimitet åt detta utnyttjande.

Ett oseriöst dussin

Hittills har Israel och dess anhängare inte ertappats med att belöna vänliga parlamentsledamöter med pengar. Ändå finns det gott om bevis för att Israel använder sig av den typ av “utländsk påverkan” som Europaparlamentet nominellt avskyr.

Totalt har 38 parlamentsledamöter anslutit sig till gruppen Israels transatlantiska vänner. Av dem har 12 lämnat rapporter som visar hur de, sedan de valdes 2019, har deltagit i resor, som finansierats av den proisraeliska lobbyn.

Sötebrödsdagar

Den grekiska lagstiftaren Anna-Michelle Asimakopoulou är en i det skumma dussinet. Hon har deklarerat deltagande i tre resor som organiserats av proisraeliska lobbygrupper mellan 2019 och 2022. Förutom dessa tre resor deltog hon i ett besök i Förenade Arabemiraten. På resplanen för den resan ingick ett samtal med Israels ambassadör i Abu Dhabi om Abrahamsavtalen – normaliseringsavtalen mellan Israel och flera arabländer.

En av de tre sötebrödsresor som arrangerades av Israellobbyn ägde rum i slutet av oktober och början av november förra året. Den var inte billig. I Assimakopoulous rapport anges att hon bokades in på Tel Avivs femstjärniga Royal Beach Hotel för tre nätter. Hon stannade ytterligare en natt på Orient Hotel i Jerusalem – ett ställe som erbjuder “oöverträffad elegans mitt i den livliga kosmopolitiska staden”, om man får tro dess ägare. Notan för vistelsen betalades av European Leadership Network, en organisation som applåderar Israels aggressioner mot palestinierna i det berömda kosmopolitiska Jerusalem.

Vid en annan resa som Asimakopoulou deltog i stod American Jewish Committee som värd. Den innehöll en rundtur i en israelisk bosättning på den ockuperade Västbanken och en genomgång av Israels bosättningspolitik. Det outtalade syftet med sådana övningar är att övertyga parlamentsledamöterna om att de bör förkasta EU:s officiella politik. EU:s regeringar – tillsammans med alla stater i världen utom Israel – anser att byggandet och utvidgningen av bosättningarna på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, är olagligt.

Resan till Västbanken ägde rum i oktober 2019. Några veckor senare beslutade EU-domstolen att livsmedelsexport från Israels bosättningar måste märkas korrekt. Assimakopoulou och en del av Europaparlamentet reagerade på domen genom att underteckna ett uttalande från Israels transatlantiska vänner. “Mot bakgrund av den växande antisemitismen och hatet mot Israel är vi oroade över att märkningen spelar dem som försöker demonisera och isolera den enda judiska stateni händerna“, står det i uttalandet.

Flytande inlärning

Lukas Mandl, en österrikisk parlamentsledamot, deltog i samma resa som Assimakopoulou 2019. Han återvände uppenbarligen med flytande kunskaper om israeliska argument. När Europaparlamentet höll en debatt om koloniseringen av Västbanken i slutet av november 2019 hävdade Mandl bland annat att “om vi isolerar frågan om bosättningar från allt annat skulle det innebära att vi bryter mot fredsprocessen” eftersom “det bara är en aspekt bland många“.

Israels transatlantiska vänner är inte på något sätt en moderat gruppering

Israels transatlantiska vänner samlar medlemmar från olika valda församlingar och inkluderar Avigdor Lieberman, som tidigare har haft portföljerna för försvar och utrikesfrågor i den israeliska regeringen. Han har krävt att palestinska medborgare i Israel ska halshuggas och godkänt massmord på demonstranter i Gaza.

Israels transatlantiska vänner har inte heller några betänkligheter när det gäller att omfamna europeiska politiker med en utpräglat konservativ inställning. Bland dess anhängare finns den nederländska parlamentsledamoten Bert-Jan Ruissen. Han är en ledande person i det reformerade politiska partiet, som bildades i opposition mot kvinnlig rösträtt.

Ruissen har förklarat att han har deltagit i två sötebrödsresor som finansierats av Israel Allies Foundation. Denna organisation grundades av den avlidne Binyamin Elon, en fanatisk bosättare (och tidvis minister) som var direkt inblandad i försöken att tvinga ut palestinierna från Sheikh Jarrah, ett område i östra Jerusalem. Tillbaka i Bryssel har Ruissen entusiastiskt välkomnat besök av den israeliska bosättarledaren Yossi Dagan. Ruissen har själv sagt att “Israel har rätt att kräva Judea och Samaria [Västbanken]”.

Israel har ingen sådan rätt

Den militära ockupationen som inleddes i juni 1967 innebär dagliga brott mot internationell rätt. Byggandet av kolonier på Västbanken är enligt den fjärde Genèvekonventionen krigsbrott.

Lobbying för att bagatellisera betydelsen av krigsförbrytelser utgör utländsk inblandning i EU:s arbete. Men Bryssel är en hyckleriets huvudstad – utländsk inblandning fördöms endast när den praktiseras av vissa stater, medan andra [t.ex. USA och Israel] har frikort.

Politikerna som tog emot gåvor från Qatar riskerar nu att hamna i fängelse. Politiker som tar emot gåvor från Israel kommer förmodligen att få fortsätta med att leva gratis på femstjärniga hotell.

Optimized by Optimole