Gaza: Den strategiska nödvändigheten

ANIA: Hej, allihopa. Välkommen tillbaka till min kanal. Idag har jag med mig för fjärde gången, jag räknar fortfarande, en mycket, mycket speciell gäst, en av de bästa professorerna i ekonomi och finansanalytiker i världen. Och jag är väldigt glad att vi återförenas med professor Hudson igen.

Jag vill börja denna live stream med att be er alla att kontrollera alla mina länkar nedanför denna live stream, för att vara på andra plattformar, särskilt nuförtiden, är mycket viktigt. Så du har mina lokalavdelningar där, du har e-postlistor och alla andra länkar om du väljer att stödja mitt arbete också.

Dessutom professor Hudsons tre länkar. Du har webbplatsen (michael-hudson.com), Patreon (patreon.com/michaelhudson) och alla böcker som professor Hudson har publicerat hittills, du kan beställa. Det är hela vägen ner under denna livestream. Jag är säker på att den här videon kommer att ge dig enormt värde, och jag skulle vilja att du trycker på den här gilla, eftersom det hjälper andra människor att se den, eftersom YouTube rekommenderar videor med många gilla-markeringar. Lämna kommentarerna och dela också videon, för den kunskap som du kommer att höra idag, det är ovärderligt.

Välkommen tillbaka, professor Hudson. Tack så mycket för att du kom till mig idag för detta samtal.

MICHAEL HUDSON: Tack för att jag fick komma tillbaka igen.

ANIA: Och jag skulle också vilja säga till publiken att den här videon är tillägnad det som sker, särskilt i Gaza och Israel. Naturligtvis kommer vi att ta upp andra länder som är relaterade till denna situation, men professor Hudson har skickat mig ett mycket djupgående e-postmeddelande efter vår senaste livestream för en vecka sedan, också på fredag, och vi beslutade faktiskt efter att vi avslutade den livestreamen att ha just detta ämne som huvudämne för denna video. Så jag ger detta till dig, professor Hudson, var skulle du vilja börja denna konversation, tack?

MICHAEL HUDSON: Jag tror att jag ska börja med min egen bakgrund, för för 50 år sedan, 1974, arbetade jag med Hudson Institute, med Herman Kahn, och mina kollegor där hade ett antal Mossad-agenter som höll på att utbildas. Uzi Arad var där, och han blev chef för Mossad och är för närvarande Benjamin Netanyahus huvudrådgivare.

Så allt det som händer i dag diskuterades för 50 år sedan, inte bara med israelerna, utan med många av USA:s försvarsfolk, eftersom jag arbetade för Hudson Institute, som var en nationell säkerhetsorganisation, eftersom jag hade skrivit Super Imperialism, och jag var expert på betalningsbalans, och försvarsdepartementet använde min bok Super Imperialism inte som ett avslöjande, utan som en “hur man gör”-bok. Och de tog dit mig som specialist på betalningsbalansen. Herman tog mig fram och tillbaka till Vita huset för att träffa kabinettmedlemmar och diskutera betalningsbalansen. Han tog mig också till War College och till flygvapnets tankesmedjor.

Så allt det som händer nu beskrevs för länge sedan, och Herman var känd som en futurist. Han var Dr. Strangelove i filmen. Allt detta baserades på hans teorier om atomkrig, men han var också den främsta teoretikern bakom Vietnamkriget. Och ingen verkar ha märkt att det som händer i Gaza och på Västbanken nu är baserat på vad som var USA:s strategi under Vietnamkriget. Och den byggde på idén om “strategiska byar”, det faktum att man kunde skära ner, man kunde helt enkelt dela upp hela Vietnam i små delar och ha vakter vid alla övergångspunkter från en del till en annan. Allt som Israel gör mot palestinierna i Gaza och på andra håll i Israel var en pionjärinsats i Vietnam.

Och Herman lät mig träffa några av generalerna där för att förklara det. Och jag tror att jag nämnde att jag flög till Asien två gånger med Uzi Arad. Vi hade en chans att [lära känna] varandra väldigt mycket. Och jag kunde se att avsikten från allra första början var att göra sig av med palestinierna och att verkligen använda Israel som grund för USA:s kontroll över Mellanösterns olja. Det var den ständiga diskussionen om detta ur amerikansk synvinkel. Det var Israel som en del av oljan.

Så Hermans analys byggde på systemanalys. Man definierar det övergripande målet och sedan arbetar man sig bakåt. Hur gör man det? Tja, ni kan se vad den israeliska politiken är i dag. Först och främst isolerar man palestinierna och de strategiska byarna. Det är vad Gaza redan har förvandlats till under de senaste 15 åren. Det har delats upp i distrikt som kräver elektroniska passerkort från en sektor till en annan för att ta sig in i Israel, till Jerusalem, eller för att ta sig till Israel för att arbeta.

Målet har hela tiden varit att döda dem. Eller först av allt, att göra livet så obehagligt för dem att de emigrerar. Det är det enkla sättet. Varför skulle någon vilja stanna i Gaza när det som händer dem är det som händer i dag? Ni kommer att ge er av. Men om de inte ger sig av måste ni döda dem, helst genom bombningar eftersom det minimerar de inhemska förlusterna. Israel vill inte att dess soldater ska dö, lika lite som amerikanerna vill det. Så den amerikanska formen av krig, som det var i Vietnam, är att bomba dem. Man vill inte ha personlig kontakt eftersom människor som kämpar för sina liv och sin frihet tenderar att vara bättre krigare eftersom det verkligen är livsviktigt för dem. För de andra är det bara soldatarbete.

Det folkmord som vi ser i dag är alltså en uttalad politik, och det var en politik som fördes av Israels förfäder, grundarna. Idén om ett land utan folk var ett land utan araber, ett land utan icke-judiska människor. Det var verkligen vad det innebar. De skulle drivas ut redan innan Israels officiella finansiering, den första Nakba, den arabiska förintelsen. Och de två israeliska premiärministrarna var medlemmar i terroristernas Stern-gäng. Terroristerna blev Israels härskare. De rymde från brittiskt fängelse och gick samman för att grunda Israel. Så vad du ser idag är den slutgiltiga lösningen på denna plan. Och Israels grundare var så besatta av nazisterna att de i princip ville göra samma sak mot dem som de gjorde mot oss, så förklarade de det för folk.

För Förenta staterna var det oljereserverna i Mellanöstern som de ville åt. Och gång på gång hörde jag frasen: “Du är vårt landade hangarfartyg i Israel”. Uzi Arad, den framtida Mossad-chefen, skulle känna sig mycket obekväm med detta eftersom han ville att Israel skulle styras av israelerna. Men de insåg att om Israel skulle klara sig med de pengar som landet behövde för sin betalningsbalans, måste det ingå i ett partnerskap med Förenta staterna.

Så det ni ser i dag är inte bara en mans arbete, Benjamin Netanyahus arbete. Det är ett verk av det team som president Biden har satt samman. Det är teamet med Jake Sullivan, den nationella säkerhetsrådgivaren Blinken, och hela djupstaten, hela neocon-gruppen bakom dem, Victoria Nuland och alla. De är alla självutnämnda sionister. Och de har gått igenom denna plan för i huvudsak USA:s dominans i Främre Orienten i årtionde efter årtionde.

Men som USA lärde sig under Vietnamkriget protesterar befolkningar, och den amerikanska befolkningen protesterade mot Vietnamkriget. Vad Biden-administrationen vill undvika är den situation som president Johnson hade 1968. Varje hotell, varje byggnad som han gick till för att hålla ett tal för sin återvalskampanj, fanns det folkmassor som ropade, LBJ, LBJ, hur många barn dödade du idag? President Johnson var tvungen att ta tjänarnas ingång för att komma bort från pressen så att ingen skulle se vad han gjorde. Och i princip gick han till TV och avgick.

För att förhindra denna typ av pinsamheter, och för att förhindra att de journalister som gjorde allt detta skulle bli generade, beskrev Seymour Hersh [Mai Lai]-massakern, och det hjälpte till att elda på oppositionen mot Johnson. President Biden, som har godkänt Netanyahus plan, säger att de första man måste döda är journalisterna. Om du ska tillåta folkmord måste du inse att du inte vill att den inhemska amerikanska befolkningen eller resten av världen ska motsätta sig USA och Israel. Man dödar journalisterna. Och under den senaste tiden, ända sedan Al-Aqsa-händelsen den 2 oktober, har en journalist per vecka dödats i Israel. Det är en del av det.

De andra som man inte vill ha, om man ska bomba dem, måste man börja med att bomba sjukhusen och alla viktiga centra. Det var också en del av idén med Vietnamkriget. Hur förintar man en befolkning? Allt detta utarbetades på 1970-talet, när människor försökte använda systemanalys för att tänka, hur arbetar du tillbaka och ser vad du behöver? Och idén att om man bombar en befolkning kan man inte riktigt dölja det, även om man dödar journalisterna. Hur dödar man en befolkning på ett passivt sätt? Så man minimerar den synliga bombningen. Det minsta motståndets linje är att svälta ut dem. Och det har varit den judiska, den israeliska politiken sedan 2008.

Du hade en artikel av Sarah Roy i New York Review, som citerade ett telegram från 2008, från Tel Aviv till ambassaden, där det stod att som en del av deras övergripande embargo-plan mot Gaza har israeliska tjänstemän vid flera tillfällen bekräftat för ambassadens tjänstemän att de tänker hålla Gazas ekonomi på gränsen till kollaps utan att riktigt driva den över kanten. Nu driver de den över kanten.

Därför har Israel särskilt inriktat sig på journalisterna, på sjukhusen, man bombar växthusen, man bombar träden, man sänker fiskebåtarna som har levererat mat till befolkningen. Och sedan försöker man bekämpa FN:s hjälparbetare.

Och ni har naturligtvis läst att alla nyheter den senaste veckan har handlat om attacken mot de sju matleverantörer som inte var araber. Och detta var, återigen, ur en systemanalytikers synvinkel, exakt vad läroboken säger att man ska göra strategiskt. Om du kan göra en mycket iögonfallande bombning av biståndsarbetare kommer du att få andra biståndsarbetare att bli rädda för att gå dit, eftersom de tänker att om dessa människor, biståndsarbetarna, bara blir beskjutna så kommer vi också att bli det.

Förenta staterna står helt bakom detta. Och för att hjälpa till att svälta ut Gazaborna drog Joe Biden omedelbart, direkt efter ICJ:s konstaterande av troligt folkmord, tillbaka all finansiering från FN:s hjälporganisationer. Tanken, återigen, förhoppningen var att hindra FN från att ha pengar till att leverera livsmedel.

Så när Förenta staterna nu försöker skylla på en person, och Biden går till ett tv-inspelat samtal med Netanyahu och säger, var snälla och var humana när ni släpper era bomber, gör det på ett humant sätt. Det är enbart för inhemsk konsumtion. Det är fantastiskt hur uppenbart hycklande allt detta är.

Och ända sedan Al-Aqsa-moskén plundrades av israeliska bosättare den 2 oktober, vilket ledde till Hamas Al-Aqsa-flodens vedergällning den 7 oktober, samordnades det nära med Biden-administrationen. Alla bomber har släppts dag efter dag, vecka efter vecka, med hela USA. Och Biden har vid ett antal tillfällen sagt att palestinierna är fiender.

Så jag tror att jag vill klargöra att detta inte bara är ett israeliskt krig mot Hamas. Det är ett israeliskt krig med amerikanskt stöd. Var och en av dem har sina egna mål. Israels mål är att ha ett land utan icke-judisk befolkning. Och USA:s mål är att Israel ska fungera som den lokala samordnaren, eftersom man har samordnat arbetet med IS och IS-befälhavarna för att vända dem mot mål som tillhandahålls av USA.

Det är i princip det duopol som har skapats.

Och jag tror att Alastair Crooke har citerat Trita Parsi, [forskaren om relationerna mellan USA och Iran], som säger att målet med allt detta, med Israels konflikt och Bidens samtycke till den, är att Israel bedriver en avsiktlig och systematisk strävan att förstöra befintliga lagar och normer om krigföring. Och det är verkligen det.

Ni har människor, ni har reportrar, som Pepe Escobar, som säger att Förenta staterna är en kaosagent. Men det finns en logik i detta. Förenta staterna ser fram emot vad de kommer att göra i Mellanöstern, i Ukraina och särskilt i Kinesiska havet och Taiwan. När USA blickar framåt undrar man hur vi ska förhindra att andra länder går emot oss i den internationella domstolen, stämmer oss eller på något sätt inför sanktioner mot oss. Israel är testfallet, inte bara för vad som händer där i Israel och Palestina, utan för allt som Förenta staterna kommer att göra i resten av världen.

Det var därför USA:s FN-ambassadör, som fick medhåll av [Blinken] och andra amerikanska tjänstemän, sa att det inte finns något domstolsbeslut mot folkmord, att det var ett icke-bindande beslut. Naturligtvis var det bindande, men det har inga medel för verkställighet. Och både [Blinken] och igår sa arméchefen att det inte pågår något folkmord i Gaza. Vad det betyder är att man måste gå till domstol, och det kommer att ta år efter år. Och när rättegången är över och det finns någon dom om skadestånd, då kommer du att, då kommer alla Gazabor att vara döda. USA:s mål är alltså att sätta stopp för internationell rätt, vilket är anledningen till att FN grundades 1945.

Och faktum är att denna internationella lag går tillbaka ända till 1648, då den Westfaliska freden slöts i Tyskland för att avsluta det 30-åriga kriget. Alla europeiska nationer kom överens om att inte blanda sig i andra länders interna angelägenheter. Detta var också en del av FN:s principer.

Och ändå förespråkar Förenta staterna uttryckligen regimförändringar i andra länder, framför allt i Ryssland och i hela Mellanöstern. Så om man kan sätta stopp för hela rättsstatsprincipen finns det egentligen inget alternativ till Förenta staternas regelbaserade ordning, vilket innebär att vi kan göra vad vi vill, kaos.

Och om man tittar på vad som händer i Gaza, som underlättar en övergång från en ordnad FN-värld till kaos, så kommer man att förstå i grunden vad det är för helhet, helhetsbild, långsiktig bild som har skapats under en rad årtionden. Det är därför som Förenta staterna, och Förenta staterna har ingen plan B. De har bara plan A för att göra detta. De tar inte hänsyn till motreaktionerna och återkopplingen. Vi kanske kan diskutera det lite senare. Det är bäst att jag lämnar frågorna till er.

ANIA: Tack så mycket. Du har faktiskt redan svarat på många av mina frågor i inledningen, men jag vill fråga dig det här nu. Jag kommer att hoppa lite nu. Jag har en fråga om något som du skrev till mig i ditt e-postmeddelande.

Jag tror att när man tittar på många, många situationer som äger rum i världen, att ibland är allt du verkligen behöver göra att följa pengarna och det kommer att ge dig många svar. Så som du sa i ditt mejl att, låt mig kolla, var är det? De israeliska byggherrarna planerar redan att förvandla Gaza till lyxiga strandfastigheter.

Låt mig därför fråga er, professor Hudson: Vad är egentligen huvudsyftet med Israels existens? Och i det här fallet, handlar det verkligen om deras lyxiga egendomar, olja? Vad mer handlar denna region egentligen om? Varför är den så avgörande?

MICHAEL HUDSON: Tja, det handlar inte bara om strandfastigheter. Det handlar om det som finns utanför stranden, gasen, naturgasen som de har upptäckt precis utanför Medelhavet och som tillhör Gaza. Så israelerna är ute efter gasen.

Men din grundläggande fråga, du hade skickat mig en lista med frågor som du skulle gå igenom. Och jag tror att om du håller dig till den sekvensen så är det bra. Vad du egentligen frågar är, du vet, vad är det huvudsakliga målet för Israels existens? Och jag tror att om folk inte gör det, så är deras känsla för rättvisa så stark att de inte kan tro på vad det ursprungliga målet var. Och det ursprungliga målet på 1800-talet formades under en period då Europa var antisemitiskt. Den mest antisemitiska delen av alla var Ukraina. Om du läser Leo Trotskijs självbiografi om hur han växte upp i Odessa, så beskriver han pogromerna där. Så sionisterna, den första vågen av sionister, letade efter hur det judiska folket skulle kunna fly från denna antisemitism.

Här är problemet. År 1947, när Israel bildades, var antisemitismen passé. De flesta judar i USA, i alla fall de som jag växte upp med, de var alla assimilerade. Naturligtvis hade de goda önskningar för Israel. Det talades väldigt lite om araberna. Men det fanns två grenar av judendomen.

Den ena armen var de människor som med hämndlystnad mindes vad som hade gjorts för dem mot dem i Ukraina och Ryssland, och särskilt av Hitler och förintelsen. De ville vara åtskilda och ha bara för att skyddas.

Men den största delen av den judiska befolkningen i Amerika och Europa var helt assimilerad. Och det sista de ville var att bli separerade. De ville precis tvärtom. De ville att antisemitismen skulle upphöra.

Men de sionister som styrde Israel, Stern-gängets ledare, var besatta av de gamla motsättningarna. Och på sätt och vis var de besatta av nazismen och sa, ja, vi vill göra mot dem vad de gjorde mot oss.

Och återigen innebar idén om ett land utan folk ett land – vi avser att göra Israel till ett land utan icke-judiska människor. Det var vad deras slogan, ett land utan folk, betydde. Och från allra första början började de med att driva ut araberna ur Palestina, förstöra deras olivträd, förstöra deras fruktträdgårdar, ta deras hus och bara döda dem. Det var därför engelsmännen kastade dem i fängelse innan de vände sig om och sa, ja, det är sant att vi har kastat alla ledare i fängelse, men låt oss erkänna Israel och göra Israel till ett helt land för att göra det som dessa ledare som vi tidigare kastade i fängelse gjorde.

ANIA: Tack så mycket.

Du sa också i ditt e-postmeddelande att IS är en del av USA:s främlingslegion. Kan du vara snäll och utveckla det?

MICHAEL HUDSON: ISIS organiserades ursprungligen för att strida i Afghanistan mot ryssarna. Och al-Qaida, som var ISIS moderorganisation, var helt enkelt en lista över personer som var villiga att strida under amerikanskt befäl.

En del av al-Qaida vände sig mot USA den 11 september, men de flesta, särskilt de sunnitiska anhängarna av wahhabitisk teologi, var mycket angelägna om att slåss mot shiiterna. Islam är uppdelad i två delar, sunniislam i Saudiarabien, Förenade arabrepublikerna och stora delar av Mellanöstern, och shiiter från Iran och kanske halva Irak och även delar av Syrien.

Så ni hade dessa två sekteristiska grupper som bekämpade varandra, och Förenta staterna gav dem finansiering och organisation och delegerade i huvudsak till Israel mycket av organisationen av att organisera ISIS för att bekämpa Assad, att bekämpa vem som helst som Förenta staterna utsåg som våra fiender, vilket betyder att vi vill ta deras oljeländer. Amerika har tagit irakisk olja och kommer inte att lämna den, tar syrisk olja och kommer inte att lämna den.

Så i huvudsak har USA använt ISIS för att bekämpa alla shiamuslimer utifrån teorin att all shiitisk islam kontrolleras av Iran, och de vill i huvudsak utplåna shiamuslimerna som de gör i Gaza, även om jag tror att palestinierna huvudsakligen är sunnimuslimer, men man bör se ISIS som USA:s främlingslegion. De har anlitat dem, de betalar dem och de rekryterar från dem.

Ni har just sett vad som hände i Ryssland på grund av ukrainarna, Ukraina rekryterade sunniterrorister från Tadzjikistan. Ni har sett hur Förenta staterna försöker använda IS för att rekrytera och strida i Rysslands södra periferi i Centralasien och i de uiguriska territorierna i Xinjiang i västra Kina. De använder IS för att försöka angripa Kinas, Rysslands och Syriens integritet och alla andra områden där Förenta staterna vill ha en regimförändring för att sätta in den vanliga klientoligarkin.

ANIA: Så intressant, och de säljer det under beskrivningen att detta är fienden och terroristen, och de grundar det. Och allmänheten köper fortfarande detta, professor Hudson. Hur är detta möjligt?

MICHAEL HUDSON: Tja, det här är hyckleri. Alla i hela världen är förfärade över IS grymhet och barbari. USA kommer inte att gå ut och säga, hej, det är oss de slåss mot. Vi styr ISIS från presidentens kontor. Vi älskar IS.

Biden älskar IS, och Blinken älskar IS, och hela neokonservativa, CIA älskar IS eftersom de alla driver det, men de kan inte säga det till den amerikanska allmänheten. De måste låtsas precis som de låtsas med Netanyahu att, åh herregud, titta på [vad] ISIS gör. Vi måste verkligen kämpa mot det.

Och till exempel när man satte in de vita hjälmarna i IS, var dessa den amerikanska PR-enheten för att i huvudsak göra falsk propaganda, falska bilder, göra attacker under falsk flagg. Alla dessa attacker under falsk flagg, alla de vita hjälmarna och all propaganda har samordnats av USA.

ANIA: Jag vill nu ställa dig en fråga som du i viss mån faktiskt redan har besvarat. Fattar Israel några självständiga beslut som inte är i samråd med Förenta staterna när det gäller bombningen av Gaza?

MICHAEL HUDSON: Tja, frågan är, vad är USA eller vad menar du med USA? De behöver inget officiellt godkännande. Det finns redan en bred principöverenskommelse. Gör vad ni måste göra.

Förenta staterna har gett dem fria händer och sagt att vi inte kommer att lägga oss i. Ni är våra chefer på plats. Precis som ni hanterar ISIS, kan ni säkert hantera ert eget land. USA har gett ett generellt godkännande för Israels folkmord. Det är därför man säger att det inte finns något folkmord där.

Och den delar målet att utvidga kriget för att bekämpa Iran. Om och om igen säger Netanyahu att vi inte kommer att vara säkra förrän vi har besegrat Iran. Förenta staterna har, det är Amerika, det är den neokonservativa plan som skisserades på 1990-talet. Den stakades ut, tror jag, av Wesley Clark, först Afghanistan, sedan Irak, sedan Syrien och sedan Iran. Allt detta utarbetades från början. Förenta staterna försöker ta reda på hur vi ska göra det.

Det finns en allmän förväntan att ett sätt att göra det är att få Israel att genomföra en attack under falsk flagg, något som Iran gör som är så illa att Israel slår tillbaka och sedan, som man just bombade den iranska ambassaden i Syrien, att Iran kommer att göra något mot Israel och att Förenta staterna kommer att skydda våra israeliska bröder och världsfreden och förhindra det folkmord som Gazaborna försöker göra mot Israel och som Iran försöker göra mot resten av världen och bomba Iran.

På 1970-talet diskuterade man vad man skulle göra. Vad kommer Iran att göra för att slå tillbaka? Tja, det finns en sak som Iran kan göra, och det är att inte bomba amerikanska trupper i Syrien eller Irak. Det behöver inte bomba Israel. Allt de behöver göra är att sänka ett fartyg i Hormuzsundet. Det är det stora sundet. Ni har sett vad som hände, vad houthierna har gjort med Röda havet. Den stora trafiken är Hormuzsundet. Det är där Saudiarabiens olja och vi kan kalla det oljegolfen. Det kallas Persiska viken, men det är egentligen oljegolfen. Det är där all oljehandel sker. Om ni sänker ett eller två fartyg i oljegolfen kommer det att driva upp oljepriserna rejält, eftersom det kommer att stänga av större delen av världen från Mellanösterns oljeförsörjning så länge som Iran vill.

Det är det som verkligen skrämmer Biden, eftersom han låtsas att det inte finns någon inflation i Förenta staterna och att ekonomin är ganska tung. Den inflation som skulle bli följden av att Iran sänker ett fartyg i Hormuz kommer i huvudsak att kröna den amerikanska oppositionen mot Biden, som växer.

Det är en sak att vara emot folkmord och att döda människor, men det är mycket viktigare att gaspriserna går upp, det amerikanska folket tycker att det är mycket viktigare än folkmord och brott mot mänskligheten. Det är verkligen det som skrämmer USA.

Frågan är just nu hur de kan göra den israeliska provokationen mot Iran till en ursäkt för Förenta staterna att gå in med allt stöd från Nato och Europa och på något sätt hindra Iran från att ha makten att stänga Hormuzsundet. Det är vad de försöker lista ut nu. Jag vet inte vad de kommer att göra, men som Blinken har sagt har Israel inte brutit mot några regler. Allt är okej. Vad Förenta staterna egentligen [säger], om de kan komma undan med detta, kan de säga att det egentligen inte finns några regler alls för hela världen. Vi kan göra vad vi vill. Just nu kommer vi till en höjdpunkt. Det är den uppföljning som man i förväg hade tänkt sig av hela den israeliska rörelsen mot Gaza.

ANIA: Tack, professor Hudson.

Nästa fråga handlar om att rikta in sig på civila, journalister och arbetare. Återigen, du har redan tagit upp detta, men jag vill fråga dig detta. Varför riktar den israeliska armén in sig på alla dessa grupper?

MICHAEL HUDSON: Jo, de riktar in sig på alla. De riktar in sig på alla civila eftersom de vill ha ett land utan palestinier. De riktar in sig på de mest kritiska personer som är nödvändiga för att ett Gazasamhälle ska överleva. Man riktar in sig på journalisterna eftersom man inte vill att världen ska se vad man gör, eftersom Israel redan har förlorat sin ställning i världen. Förenta staterna säger särskilt till dem att de måste döda journalisterna, för om de inte dödar dem kommer vi, Bidenadministrationen, att framstå i dålig dager. Vi har redan fått amerikanerna att vända sig mot kriget.

Det finns bara en antikrigskandidat som ställer upp i presidentvalet i november. Det är Jill Stein. Alla andra kandidater stöder helt Israel i kriget, men det amerikanska folket, majoriteten av amerikanerna, betraktar det som händer i Israel som folkmord och som ett brott mot mänskligheten. De kommer inte att rösta på Biden. Biden kommer att förlora valet eller definitivt inte vinna det. Det kan gå till representanthuset om ingen vinner det.

För att driva ut resten av Gazas befolkning måste man, nummer ett, göra sig av med journalisterna. Nummer två, du vill bli av med sjukhusen. När ni bombar människor kommer många av dem att bli skadade. Du vill att alla som skadats av bomberna ska dö. För det måste du bomba sjukhusen. Du måste särskilt rikta in dig på att döda läkarna. Inte nog med att det inte kommer att finnas läkare som kan vårda de skadade, andra läkare, läkare utan gränser från andra länder, kommer att vara rädda för att åka till Gaza, för om man åker dit vet man att om man är en livsmedelsarbetare som kommer med hjälp, en läkare eller en hjälparbetare kommer man att bli skjuten eftersom man står högst upp på listan över måltavlor.

ANIA: Det är hemskt. Bara att lyssna på det här, du vet, det är väldigt svårt att…

MICHAEL HUDSON: Ja, tänk er hur jag brukade känna när jag satt i möten och allt detta bara sades som om det var en del av ett spel och det är så här vi planerar allt. Allt detta var vad som diskuterades. Hur gör vi ondska? Jag menar, det här…

ANIA: Ja, men de är inte människor för mig. De är inte människor för mig.

MICHAEL HUDSON: Det stämmer.

ANIA: Själlösa varelser som inte är människor. Det är allt jag säger här.

Professor Hudson, nästa fråga handlar om de israeliska byggherrar som, vilket ni sade i ert e-postmeddelande, redan planerar att förvandla Gaza till lyxfastigheter vid stranden. Så vad vet du egentligen om detta? Planerar de redan detta? Som att de har planer för dessa fastigheter?

MICHAEL HUDSON: Amerikanerna gjorde en början. De började med att bygga bryggor. Man vill inte bara ha strandfastigheter, man vill också ha bryggor så att köparna har en plats att förtöja sina yachter eller segelbåtar.

Och därför bygger Förenta staterna dessa pirar. En anledning till att de gör det är att de kan låtsas att de kan säga att vi inte bygger pirarna för att israeliska fastighetsägare ska kunna ha yachter, utan för att vi ska kunna leverera mat. Men när vi är färdiga med att bygga pirarna kommer det inte att finnas några fler Gazabor. Jag menar, det är hela poängen. Genom att bygga pirarna har de gjort det möjligt för Israel att hindra matbilarna från att komma in söderifrån. Så att bygga pirarna är ett sätt att låtsas hjälpa till utan att göra någonting alls för att faktiskt [leverera] mat till Israel.

Så ja, i alla nyheter har det funnits uttalanden från de israeliska fastighetsbolagen som säger att Gaza kunde ha varit en trevlig plats att bo på om det inte hade funnits araber där. Och om vi nu kan rensa landet från araber, göra det till ett land utan dessa människor, då är detta en underbar egendom. Och den har naturgas som hjälper den israeliska betalningsbalansen. Så hela idén är att göra detta till ett centrum för Israels lyxutveckling.

ANIA: Återigen, absolut motbjudande för mig att bara lyssna på detta. Jag vill fråga dig nu, om Gaza [skulle upphöra] att existera helt, vad kommer att hända med alla de palestinier som överlevde?

MICHAEL HUDSON: Tja, marken kommer att finnas där, och det kommer att vara strandnära egendom. Alastair Crooke har, tycker jag, varit den tydligaste skribenten. Han var en av förhandlarna mellan Israel och palestinierna. Han har förklarat att det inte längre kan finnas någon tvåstatslösning.

Israelerna säger: “Vi kommer att döda alla palestinier. Palestinierna säger, ja, vi kan inte existera med israelerna, och vi måste försvara oss. Om vi inte dödar dem, kommer de att döda oss. Så Israel måste vara antingen palestinskt eller israeliskt. Det kan inte vara både och. Det är slut för alltid. Så alla som talar om en tvåstatslösning, de har bara inte kollat upp det.

Så frågan är hur Gaza ska kunna existera? Antingen kommer det att bli helt israeliskt, och Gazaborna kommer att tvingas fly. Israelerna vill att de ska fly med båtar och att de ska sänkas, de flesta av dem kommer att sänkas i Medelhavet, precis som efter att USA och Frankrike förstörde Libyen. Libyerna försökte fly i båtar, och de sänktes.

Så antingen kommer de att drunkna eller så kommer de på något sätt att ta sig in i ett fångläger som Egypten och dess ledare håller på att inrätta för flyktingar från Gazaremsan. Och sedan kommer Gazaborna på något sätt att försöka ta sig in i Europa eller andra länder. Så du kan förvänta dig en enorm tillströmning av Gazabor till Europa.

Vissa har föreslagit att nu när Ukraina håller på att förvandlas till ett land utan folk kanske antingen Gazaborna kan överlämna Ukraina till palestinierna, eller så kan vi ge det till israelerna och säga att det här är era förfäders land, det var här alla de pogromer som ledde till sionismen började. Nu kan ni åka tillbaka och det finns inga fler ukrainare. De har program mot er. Kanske israelerna borde åka till Ukraina. Den ena eller den andra befolkningen måste emigrera.

Israelerna har redan förlorat en stor del av sin befolkning, särskilt befolkningen i arbetsför ålder, särskilt de som har jobb inom informationsteknik eller högavlönade jobb. Så du ser redan ett utflöde av befolkning.

Så Gaza kommer att finnas kvar geografiskt, men vi har ingen aning om hur den demografiska sammansättningen kommer att se ut.

Och jag tror att den israeliska försvarsmaktens chef, Herzi Halevi, sa så sent som i söndags att Israel, han meddelade att Israel vet hur man ska hantera Iran, precis som de hanterar Gaza, att de har förberett sig för detta. De har bra försvarssystem. Och han sa, vi opererar och samarbetar med USA och strategiska problempartner i denna region. Så USA kommer att sätta press på Egypten att utvidga de koncentrationsläger som de upprättar och att sätta press på européerna. Kanske så många tyskar lämnar sitt land nu när det inte längre finns något arbete för dem. Kanske kommer palestinierna att bege sig till Tyskland och andra europeiska länder, och varhelst de kan finna någon form av tillflyktsort.

Amerika var villigt att ge den judiska befolkningen en fristad så länge den judiska befolkningen tjänade de europeiska imperialistiska målen att kontrollera Främre Orientens olja. Men vad kan Palestina erbjuda för att bli skyddat? Om palestinierna inte har något att erbjuda européerna eller amerikanerna, så bryr sig deras regeringar helt enkelt inte. De har gjort absolut ingenting för att skydda palestinierna eftersom de inte bryr sig om det inte finns några pengar i det för dem. Och de arabländer som har pengar, Saudiarabien och Förenade Arabrepubliken, har inte lyft en hand för att hjälpa till med detta. Även om en stor del av arbetskraften i Saudiarabien redan är palestinier, behöver de inte fler palestinier där. Så det är i princip vad som händer.

ANIA: Tack, professor Hudson. Innan jag ställer min sista fråga till dig, du vet, människors tro på att regeringarna bryr sig om dem. Det här är det mest… Jag förstår inte hur människor fortfarande kan tro att någon regering verkligen bryr sig om dem i världen, när de ser situationen så här. Det är hjärtskärande. Bara att lyssna på vad du sa är mycket för mig att ta in.

Den sista frågan är när bombningarna kommer att upphöra och vem som kommer att återuppbygga Gazaremsan?

MICHAEL HUDSON: Tja, bombningarna kommer att upphöra när det inte längre finns några palestinier att bomba. Israel har varken pengar eller avsikt att återuppbygga staden. Och även om Israel vill bygga upp det igen med fina hus hela vägen till stranden, vem ska då göra det?

Israel har redan slutit ett avtal med Indien om att låta en massa indiska byggnadsarbetare från de fattigaste provinserna i Indien komma över dit. Men återigen, vem ska betala dem? Man kan ge dem arbetstillstånd, men svaret är att de som kommer att betala dem är de entreprenörer som får kontrakten för att återuppbygga bostäder och kontor och den nya israeliska förläggningen i Gaza, om inte världen arbetar och säger, nej, israelerna måste ge tillbaka all mark och det är Israel som kommer att vara en minoritet under en palestinsk regering.

Man kan inte ha en israelisk regering som styr över hela regionen eftersom dess politik går ut på att döda palestinierna. Så jag ser inte, återigen, att man inte kan ha en tvåstatslösning. Det verkar inte som om någon stöder palestinierna just nu.

Vem skulle hjälpa till att bygga upp det igen? Tja, de turkiska byggarna kanske skulle komma in och bygga det. Andra Mellanösternbor skulle bygga upp det. Saudiarabien skulle kunna finansiera enorma utvecklingsprojekt där. Förenade Arabrepublikerna skulle kunna köpa mark. Amerikanska investerare, kanske Blackstone, skulle kunna hjälpa till att utveckla det, men det kommer att vara utländska investeringar.

Och om man tittar på det faktum att de utländska investerarna i alla dessa länder letar efter vad de kan få ut av folkmordet på palestinierna, inser man varför det inte finns något verkligt motstånd mot det folkmord som äger rum.

Och den stora fördelen för Förenta staterna med allt detta är att som ett resultat av denna frånvaro av alla slags moraliska känslor som ni just har uttryckt, kan inga anspråk riktas mot Förenta staterna för någon av den krigföring, något av det regimskifte, inblandning som de planerar för Iran, Kina, Ryssland, och som de har gjort i Afrika och Latinamerika. Så Israel och Gaza och Västbanken bör ses, tror jag, som en öppning av det nya kalla kriget. Och vad man än ser hända i Gaza efter att Gazaborna har drivits ut, ser man att detta verkligen är planen för vad Förenta staterna vill göra i Kina, i Ryssland, i Afrika, i hela resten av världen. Ni ser en plan för hur man i grund och botten finansierar och tjänar pengar på folkmord och förstörelse av samhället. Och för att kunna göra det måste man förhindra att något som Förenta nationerna får någon som helst auktoritet.

Och det ironiska i allt detta är att Förenta staterna skapar precis motsatsen till vad de ville göra. Jag menar, det är uppenbart att medan detta händer i Gaza är de flesta av den globala majoritet som vi har talat om tidigare, världen utanför Nato, Amerika och Europa, förskräckta. Och det enda sättet att förhindra att det som händer i Gaza händer i resten av världen är att skapa ett alternativ till FN, ett alternativ till Världsbanken, till IMF, ett alternativ till alla de organisationer som Förenta staterna har kontrollerat för att göra hela resten av världen till Gaza, om man kan.

ANIA: Dr Hudson, professor Hudson, jag vill tacka dig för att du kom tillbaka. Jag vill tacka dig för att du sa till mig efter vår senaste livestream att ta itu med detta, eftersom du delade det med mig och med publiken. Och jag hoppas verkligen att ni kommer att sprida den här videon, killar, ni kommer att dela den.

Så jag tror personligen att vi bekämpar ondskan. Och det sätt som jag känner att jag på ett litet sätt bidrar till detta är att försöka söka sanningen och få människor som har kunskap och förståelse att dela med sig av fakta och sanning till världen. För om du inte vet vad du kämpar mot, vad du kämpar med, då är du som Don Quijote. Man måste veta vad som är problemet. Och jag är oerhört tacksam för att gäster som du vill vara med på min kanal och dela med dig av din kunskap till publiken. Jag kan bara föreställa mig att veta allt detta, vad du delade med oss idag, leva med detta i så många år och titta på [utvecklingen] av dessa händelser i världen. För någon som har känslor och emotioner är det mycket svårt att bära. Jag kan bara föreställa mig det. Så tack för ditt bidrag.

MICHAEL HUDSON: Jag är med i din show, Ania, för att du ser att det här är ondska, och det är ondska.

ANIA: Ja. Tack så hemskt mycket. Jag vet att du måste gå. Och jag vill naturligtvis bjuda in dig igen inom en snar framtid. Förhoppningsvis hittar du tid för vårt nästa samtal. Till alla som tittar, se till att kontrollera alla länkar till professor Hudson som redan är bifogade nedanför denna livestream. Och som jag sa, dela gärna videon. Tryck här som. Det är gratis, och det hjälper också kanalen. Och fler människor kan höra denna information i världen. Tack så mycket, allihop. Och tills nästa gång.

The tale of Jumping Mouse

Once upon a time, in the verdant vales of the Great Meadow, there dwelt a hazel mouse known to all as Thistle. Yet, it was not long before the meadow folk would come to know him by another name, one earned through courage and a quest for wisdom: Jumping Mouse.

In the meadow lay a tranquil pond nestled among the emerald foliage. It was here that the wise old toad made its home, perched upon a lily pad, its reflective surface mirroring the azure sky above. Beside the pond, a majestic waterfall cascaded down the rocky cliffs, its mist creating a shimmering rainbow that arched gracefully over the water’s surface.

The tale of Jumping Mouse begins on a day like any other, with the sun casting its golden gaze upon the earth. Thistle, whose fur glowed with the hues of autumn’s splendor, felt a stirring in his heart—a call to seek out the fabled Origin and Terminus, the sacred spot where the circle of life both commences and concludes.

Thistle, whose fur glowed with the hues of autumn’s splendor, felt a stirring in his heart—a call to seek out the fabled sacred spot where the circle of life both commences and concludes.

His first encounter was with the ancient toad, sage and solemn, who sat contemplatively by the brook. “To glimpse beyond the horizon,” the toad intoned, “one must leap, not look.” And so, Thistle learned to jump, each leap a step closer to the heavens, and with this newfound skill, he was reborn as Jumping Mouse.

As Thistle, now known as Jumping Mouse, embarked on his journey, the toad emerged from the depths of the pond, its ancient eyes twinkling with knowledge. Sensing the mouse’s purpose, the toad croaked softly, offering guidance and assistance on his quest for the Origin and Terminus.

Sensing the mouse’s purpose, the toad croaked softly, offering guidance and assistance on his quest for the Origin and Terminus.

With a gentle flick of its webbed foot, the toad beckoned Jumping Mouse to approach. Without hesitation, Jumping Mouse stepped onto a sturdy water lily leaf, which the toad had fashioned into a makeshift raft. Together, they glided across the tranquil pond, the soothing melody of the waterfall serenading them as they journeyed towards the distant prairie.

As they reached the far shore, the toad bid Jumping Mouse farewell, imparting one final piece of wisdom before disappearing into the depths of the pond. With a grateful heart, Jumping Mouse continued on his quest, the memory of the toad’s guidance spurring him forward as he ventured into the sprawling expanse of the prairie.

Across the sprawling prairie, under the endless blue, Jumping Mouse met a buffalo, as vast as the sky above and as blue as the deepest ocean. The buffalo, beset by a mysterious ailment that dimmed its sight, bore Jumping Mouse upon its back. In a moment of purest altruism, Jumping Mouse offered one of his eyes to the buffalo, and the beast’s vision was restored.

The buffalo, beset by a mysterious ailment that dimmed its sight, bore Jumping Mouse upon its back.

The journey continued, leading Jumping Mouse to the shadowed hills, where he encountered a grey wolf, majestic and wild. The wolf, disoriented and unable to find its way, accepted the gift of Jumping Mouse’s remaining eye. With his sacrifice, the wolf’s confusion lifted, and it roamed once more with purpose.

Jumping Mouse found himself on the back of the majestic grey wolf, his remaining eye now consumed by the wolf. With each stride, the wolf ascended the rugged slopes of the towering mountain, carrying Jumping Mouse towards its lofty summit.

As they reached the peak, the wolf gently lowered Jumping Mouse onto a bed of soft moss, his heart pounding with anticipation. Despite his blindness, Jumping Mouse felt a sense of wonder wash over him as he listened to the wolf’s steady breathing and the whisper of the wind through the mountain’s craggy peaks.

“Tell me, friend,” Jumping Mouse said softly, “what do you see from up here?”

The wolf, with a sense of reverence in his voice, described the panorama spread out before them. He spoke of snow-capped peaks glistening in the sunlight, valleys carpeted with verdant forests, and rivers winding their way through the rugged terrain like shimmering ribbons of silver.

With each word, Jumping Mouse’s imagination painted a vivid picture of the world beyond his sight, and he felt a sense of awe at the vastness and beauty of the land. Though his eyes could no longer behold the wonders of the world, his spirit soared with a newfound appreciation for the power of perception and the interconnectedness of all living things.

The wolf, with a sense of reverence in his voice, described the panorama spread out before them.

But as the sun began to dip beneath the horizon, casting long shadows across the mountain peaks, the wolf’s time drew to a close. With a gentle nudge, he bid Jumping Mouse farewell, leaving him alone on the mountaintop, his heart heavy with the weight of solitude.

As darkness enveloped the land, Jumping Mouse felt a sense of uncertainty creep into his mind. But then, like a beacon of light piercing the night sky, a regal eagle descended from the heavens, its keen eyes piercing through the darkness to gaze upon the blind mouse below.

With a flutter of its powerful wings, the eagle swooped down, enveloping Jumping Mouse in its talons. And in that moment, their essences merged, and Jumping Mouse’s mind and soul took flight once more, his vision restored in a way he could never have imagined.

“Thou seekest the Origin and Terminus,” the eagle declared, “and for this knowledge, a price must be paid.” With a swift motion, the eagle consumed Jumping Mouse, and in that instant, their essences merged. Jumping Mouse’s mind and soul took flight with the eagle, and his vision was returned, clearer and more profound than ever before.

In the embrace of the eagle, Jumping Mouse understood that the Origin and Terminus were not places but experiences, woven into the very fabric of existence. His quest had reached its end, but his story would live on, a legend of selflessness, unity, and the eternal cycle of life and death.

As Jumping Mouse soared through the starlit sky, merged with the majestic eagle, he heard a faint voice calling to him from the ground below. “Jumping Mouse, Jumping Mouse, open thy eyes, open thy eyes!”

Curious, Jumping Mouse obeyed the call, allowing his vision to extend beyond the eagle’s keen sight. And as he opened his eyes, he saw the tranquil pond nestled among the verdant foliage, and within it, the wise old toad gazing up at him with eyes filled with boundless wisdom.

“Jumping Mouse, thou art the eagle now!” the toad’s voice rang out loud and clear, echoing across the Great Meadow.

“Jumping Mouse, thou art the eagle now!” the toad’s voice rang out loud and clear, echoing across the Great Meadow.

With a sense of wonder and awe, Jumping Mouse realized the truth of the toad’s words. He had transcended his humble origins as a small hazel mouse, becoming something greater, something boundless. He was no longer confined by the limitations of his physical form but instead, he had merged with the essence of the eagle, soaring through the vast expanse of the sky with grace and majesty.

Filled with gratitude for the guidance and wisdom of the toad, Jumping Mouse dipped his wings in a silent salute before continuing his journey, his spirit soaring higher and higher on the wings of the eagle.

And though he had left the tranquil pond and the wise old toad behind, their words remained etched in his heart, a reminder of the interconnectedness of all living beings and the boundless potential that lay within each and every one of us.

As he soared through the starlit sky, Jumping Mouse felt a sense of liberation unlike anything he had known before. He was no longer bound by the limitations of his small mouse form but instead, he became one with the vastness of the night sky, his spirit soaring on the wings of the eagle.

In the verdant vales of the Great Meadow, where the sun casts its golden gaze upon the earth, his spirit dwelled, forever soaring on the wings of the eagle, a beacon of hope and inspiration for all who dared to dream.

Now, Jumping Mouse knew that his journey had only just begun. With the wisdom of the toad, the strength of the buffalo, the guidance of the wolf, and now the vision of the eagle, he would continue to seek out the elusive secrets of the Origin and Terminus, forever grateful for the companionship and guidance he had found along the way, forever grateful for the transformative journey that had led him to this moment of enlightenment.

But the tale does not end there. Jumping Mouse, now merged with the eagle, soared through the vast expanse of the sky, witnessing the world below with newfound clarity. Together, they traversed mountains and valleys, rivers and forests, experiencing the interconnectedness of all living beings.

As they journeyed, Jumping Mouse felt a sense of fulfillment unlike anything he had known before. He had transcended the limitations of his small mouse form, becoming something greater, something boundless.

One day, as they flew over a bustling human settlement, Jumping Mouse caught sight of a young child, her eyes alight with wonder as she watched a butterfly flit among the flowers. Moved by a surge of compassion, Jumping Mouse and the eagle descended, alighting gently beside the child.

The child, startled at first by the unexpected visitors, soon found herself enchanted by their presence. Jumping Mouse, through the eagle’s eyes, saw the innocence and curiosity reflected in the child’s gaze, and he knew in that moment that his journey had led him here, to touch the lives of others and impart the wisdom he had gained.

From that day forth, Jumping Mouse and the eagle became guardians of the meadow and its inhabitants, guiding and protecting them with their boundless wisdom and compassion. And though they could not stay forever in one place, their presence lingered in the hearts of all who heard the tale of the brave mouse who dared to leap beyond the horizon in search of truth and enlightenment.

And so, the legend of Jumping Mouse lived on, passed down through generations as a reminder of the power of selflessness, unity, and the eternal cycle of life and death. In the verdant vales of the Great Meadow, where the sun casts its golden gaze upon the earth, his spirit dwelled, forever soaring on the wings of the eagle, a beacon of hope and inspiration for all who dared to dream.

* THE END *

USA:s krigshets mot Kina är ett hot mot filippinska liv

USA-imperialismens krigshets, särskilt dess provokation av en militär konfrontation med Kina i fråga om Taiwan, inklusive dess uppmaning till förstärkning av Filippinernas kustbevaknings och flottas operationer i Västfilippinska Havet, medför stor fara för filippinarnas liv och för Filippinernas oberoende.

USA trampar på Filippinernas rätt till självbestämmande

Etableringen av amerikanska militärbaser som en del av USA:s “krigsskådeplats” mot Kina trampar direkt på Filippinernas rätt till självbestämmande. Att använda AFP (Filippinernas väpnade styrkor) som stöd för USA:s krigsmaskineri kränker landets oberoende.

År 2023 påbörjades “enligt överenskommelse” byggandet av amerikanska militärbaser på nio platser i Filippinerna. Bland de slutförda projekten återfinns:

  • en depå för flygbränsle och en ledningscentral den civila flygplatsen Lal-lo (LLC) i norra Cagayan, Luzon
  • en utbyggnad av landningsbanan, ett lager och en hangar på flygbasen Basa, utanför Angeles City i Pampanga, Luzon
  • en depå för flygbränsle på flygbasen Mactan-Benito Ebuen, Cebu, Centrala Visayas
  • stora byggnader och kaserner på Filippinernas största militäranläggning, Fort Magsaysay, Nueva Ecija, Luzon

Arbete med att fördjupa hamnen, bygga en flygplats och ett militärläger på ön Balabac i Palawan och andra områden omfattade av EDCA (Enhanced Defense Cooperation Agreement), som uteslutande ska användas av amerikanska trupper har påbörjats. I september 2023 tillkännagav USA dessutom sin önskan att, utöver de befintliga, etablera ännu fler militärbaser.

USA stärker, genom sin kontroll över AFP:s vapenarsenal, sitt operativa grepp om Filippinernas militär. Allt större mängder bomber, vapen och begagnad militär utrustning från USA lagras på Filippinerna under förevändning att de väpnade styrkorna skall “moderniseras”. Detta fördjupar AFP:s beroende av USA:s finansiella och militära stöd och gör det underdånigt för USA:s diktat. USA använder bland annat dessa lager i sitt aggressiva ingripande i regimens “upprorsbekämpande” kampanjer mot den filippinska revolutionära rörelsen, som förblir det starkaste och största hindret för USA:s imperialistiska ambitioner i Asien. 

Trots officiella uttalanden om att AFP nu koncentrerar sig på “yttre försvar”, är merparten av dess bataljoner fortfarande utplacerade i gerillafronter tillhörande Nya Folkarmén (NPA), av vilka de upprepade gånger förklarat många vara “fria från uppror”.

Försvarskonceptet för skärgården – en nyckelstrategi i USA:s planer för militär konfrontation med Kina

Det som kallas AFP:s omfattande försvarskoncept för skärgården (CADC), som påstås skydda Filippinernas exklusiva ekonomiska zon i öparadiset Palawan, Mimaropa (där amerikanska och kinesiska fartyg alltid är närvarande) och i Batanes, Filippinernas nordligaste provins (där USA, på grund av närheten till Taiwan, planerar att upprätta en militärbas), är i själva verket en del av USA:s kustartilleri och fastställer ett amerikanskt missil- och artillerinät i Filippinernas yttre skärgård i syfte att innesluta Kina. Denna strategi förvandlar Filippinerna till en buffertzon i det amerikanska fastlandets djupförsvar i händelse av krig mot Kina.

Således kan vi konstatera att CADC är ett strategiskt projekt för USA-imperialismens allianser i Asien, däribland AUKUS (Australien, Storbritannien och USA) och QUAD (USA, Storbritannien, Indien och Japan). Det handlar alltså i själva verket om en offensiv plan – en del av den bredare amerikanska strategin för att kontrollera det indo-västpacifiska området.

I takt med att USA:s provokationer mot Kina intensifieras ökar risken för att USA skall lyckas provocera fram ett krig som skulle hota Filippinernas existens.

Möt GABRIELA, den feministiska frontgruppen som bekämpar regeringsvåld i Filippinerna

GABRIELA är en filippinsk kvinnokampsorganisation som bildades i mars 1984. Till dess 40årsjubileum återpublicerar jag en artikel från gal-dem 2020. Samantha Jean Sumampong berättar hur hon, genom att gå med i en internationell grupp för social rättvisa, kan bekämpa autokrati och återknyta kontakten med sitt filippinska arv.

Möt GABRIELA, den feministiska frontgruppen som bekämpar regeringsvåld i Filippinerna

Samantha Jean Sumampong, GABRIELA Los Angeles, USA, 17 FEB 2020

Triggervarning: omnämnanden av statligt våld, dödsfall

Min resa mot att bli en del av GABRIELA, den feministiska gräsrotsgruppen som kämpar för nationell demokrati och socialism i Filippinerna, började efter att jag hade besökt en visning av den filippinska dokumentären Motherland under Los Angeles Asian Pacific Film Festival i april 2018. På vägen ut såg jag en annan biobesökare bära en lila basebollkeps med frasen “Pec-Pec Power” broderad på brättet med vita bokstäver.

Det fångade min uppmärksamhet eftersom “pec-pec” är slang för vulva på tagalog (det vanligaste språket i Filippinerna). Jag gick fram till bäraren för att fråga var hon hade köpt sin hatt och blev hänvisad till ett bord med broschyrer och affischer om en organisation med namnet “General Assembly Binding Women for Reform, Integrity, Equality, Leadership and Advocacy” – även kallad GABRIELA. Jag bad en av kvinnorna som satt bakom bordet att berätta mer för mig. Hon förklarade att GABRIELA är en nationell gräsrotsorganisation som arbetar för marginaliserade kvinnor och barn i Filippinerna.

“Jag gick med i GABRIELA tack vare en växande nyfikenhet på kolonialismens och imperialismens effekter på Filippinerna. Jag ville vara en del av en rörelse för social rättvisa som också var en integrerad del av min kulturella identitet.”

Det var första gången jag hörde talas om en sådan grupp; jag är född och uppvuxen i ett övervägande vitt område i utkanten av Los Angeles. Under min uppväxt kände jag mig inte kopplad till mina filippinska rötter på det sätt som jag trodde att jag borde vara. Jag talade inte tagalog eller någon filippinsk dialekt; mina föräldrar hade inte lärt mig efter att ett talfel i barndomen fått en barnläkare att rekommendera att jag lärde mig ett enda språk för att undvika förvirring, och jag växte inte upp bland filippinska jämnåriga.

När jag besökte Filippinerna hade jag därför så svårt att kommunicera med min familj och mina släktingar att jag kände mig bortkopplad. Det hjälpte inte att jag inte hade några andra filippinska vänner att prata med om kulturella frågor; jag hade vuxit upp i ett område med få filippinska kamrater där “assimilering” uppmuntrades. Jag upptäckte att om jag uttryckte problem som jag hade med min filippinska familj, som deras oro över övernattningar, kunde min övervägande vita grupp av vänner inte förstå vad jag gick igenom.

Så jag gick med i GABRIELA tack vare en växande nyfikenhet på kolonialismens och imperialismens effekter på Filippinerna, valet av Donald Trump 2016 och en ökad oro över att högerextrema personer tar över ledarroller runt om i världen. Jag ville vara en del av en rörelse för social rättvisa som också var en integrerad del av min kulturella identitet. Det första mötet jag deltog i var en generalförsamling på La Casa Roja, ett medborgarhus i Los Angeles Koreatown. Medlemmarna röstade fram den nya verkställande kommittén för Los Angeles-avdelningen, diskuterade den politiska utvecklingen i Filippinerna och planerade hur vi skulle ta oss an den som grupp. Rummet surrade av småprat, spänning och intensitet. Det var första gången jag hade varit med i en grupp som hade som mål att förändra det politiska spektrumet i Filippinerna som helhet.

GABRIELA grundades ursprungligen som ett svar på den filippinska befolkningens oro över Ferdinand Marcos brutala diktatur, som varade från 1965 till 1986. Organisationen bildades i mars 1984 när kvinnor som representerade olika organisationer, institutioner och grupper samlades på St Scholastica’s, ett katolskt college i Manila. Den fick sitt namn efter Gabriela Silang, en filippinsk revolutionsledare från 1700-talet, mest känd för att ha brutit sig loss från den traditionella kristna kvinnorollen och lett en revolt mot den spanska kolonialismen.

Idag finns det mer än 200 organisationer, institutioner och program för kvinnor i hela Filippinerna. Organisationen har avdelningar i USA, Hongkong, Japan, Nederländerna, London, Italien, Taiwan och Förenade Arabemiraten och håller månatliga allmänna möten. Vid sidan av aktivism erbjuder organisationen utbildning, till exempel en workshop om det filippinska samhället och revolutionen (PSR) som jag deltog i. Där fick jag lära mig historien om mina förfäders land som inte behandlades i de böcker som vi läste i mina amerikanska skolor. Jag fick lära mig hur den spanska och amerikanska imperialismen, feodalismen och den byråkratiska kapitalismen hade förstört Filippinerna och skapat de förutsättningar för diktatur och korruption som landet lider av i dag.

Sedan 2016 har Filippinerna haft att göra med en annan autokratisk ledare: President Rodrigo Duterte. Sedan Duterte tillträdde har han genomfört en våldsam kampanj för “krig mot droger”, där polisen gör husrannsakningar för att gripa misstänkta narkotikamissbrukare och narkotikalangare. Human Rights Watch uppskattar att omkring 12 000 människor har dött till följd av kampanjen under de senaste tre åren, främst filippinare som tillhör “städernas fattiga”.

Polisen bestämmer vilka som är misstänkta langare eller användare genom att skapa en “narkotikalista”, som de själva och den lokala grannsamverkan informerar om. Sedan går de hem till den misstänkta personen och informerar dem om att de finns med på narkotikalistan. Dessa besök är inte en varning utan syftar till att bekräfta de misstänktas identitet. När den misstänktes namn har bekräftats skjuter polisen eller personer som arbetar för polisen – som ofta har täckta ansikten och är klädda i svart – den misstänkte. De har ingen fullmakt.

Det har också dokumenterats att polisen planterar vapen nära misstänktas kroppar för att rationalisera sin våldsanvändning. Det storskaliga utomrättsliga våld som Duterte använder mot narkotikahandlare och narkotikamissbrukare är inte nytt. Denna taktik var ett kännetecken för hans 22-åriga mandatperiod som borgmästare i Davao City och en viktig del av den presidentvalskampanj som förde honom till makten.

“De som mördas som en del av Dutertes ‘krig mot droger’ är mestadels män, men deras död har en enorm dominoeffekt för hela familjer. De är fäder, bröder, makar och söner”

Enligt rapporter från den nationella polisen i Filippinerna har 5 526 misstänkta dödats i polisinsatser från den 1 juli 2016 till den 30 juni 2019. I den siffran ingår inte de tusentals personer som dödats av anonyma gärningsmän och som polisen inte undersöker på allvar, vilket gör att dödssiffran kan uppgå till 27 000 enligt uppskattningar från inhemska människorättsgrupper.

Forskning som utförts av Human Rights Watch och medier som Rappler och Reuters visar att dessa vigilante-liknande mord ofta utförs av poliser eller av angripare med kopplingar till myndigheterna. Till en början var de utomrättsliga avrättningarna koncentrerade till Metro Manila, men från och med 2018 har avrättningar utförts i andra stadsområden som Cebu City, och på landsbygden i starkt militariserade områden som Mindanao. På landsbygden avrättas ledare för ursprungsbefolkningar, jordbrukare och människorättsaktivister.

Även om de som mördas som en del av Dutertes “krig mot droger” mestadels är män, har deras död en enorm dominoeffekt för hela familjer. De är fäder, bröder, makar och söner. Medan Duterte tror att hans narkotikapolitik minskar brottsligheten bidrar den i själva verket till ekonomisk otrygghet. Tusentals kvinnor har blivit utan ekonomiskt stöd på grund av att deras försörjande partner eller familjemedlem har dött plötsligt och våldsamt. Detta gör att många sörjande kvinnor befinner sig i otrygga situationer i fattiga stadsområden.

Det finns också en ökande paranoia inom samhällena; kvinnor som en gång var vänner och grannar i Filippinernas barangays (byar), där regeringens politik genomförs först, har blivit angivare åt varandra. Misstron är utbredd, liksom rödmärkningen (en person stämplas som “röd”, dvs. kommunist, en grupp som förföljs av Duterte) av en granne om denne misstänks för att hysa en påstådd narkotikamissbrukare eller narkotikalangare. Mödrar till missbrukare blir också utfrysta och ses som misslyckade föräldrar.

GABRIELA är särskilt oroad över Dutertes kampanj mot droger eftersom det är ett krig mot städernas fattiga och en täckmantel för att ge sig på aktivister eller alla som är frispråkiga mot regeringen. Många av de sekundära offren för den våldsamma kampanjen är ensamstående mödrar och barn som utsätts för farliga livsstilar eller drivs ännu längre in i fattigdom.

Medlemmar av GABRIELA Los Angeles (Foto: Samantha Jean Sumampong)
Medlemmar av GABRIELA Los Angeles (Foto: Samantha Jean Sumampong)

Min avdelning av GABRIELA Los Angeles slår tillbaka genom att organisera människor i USA för att påverka kongressen att minska militär- och polisbiståndet till Duterte som används för att finansiera hans krig mot droger. Hittills har USA betalat en halv miljard dollar till Dutertes regim. GABRIELA organiserar också solidaritetsresor till Filippinerna för att hjälpa till att sprida filippinernas berättelser i USA.

Den 22 juli 2019 deltog jag i mitt första People’s State of the Nation-tal framför trappan till det filippinska konsulatet i centrala Los Angeles. Det var en bönestund och ett möte för att motsätta sig Dutertes fascistiska politik och regim. Den hölls samma dag som Duterte höll sitt årliga tal till Filippinerna där han försvarade sitt krig mot droger och bad den filippinska kongressen att återinföra dödsstraffet för alla narkotikarelaterade brott. Det var en aktion som hade tagit sju månader att organisera, och att få umgås med mina GABRIELA-kollegor och träffa andra vänsterinriktade filippinska grupper medan vi brainstormade idéer fick mig att känna mig otroligt kopplad till min filippinska identitet.

Under protesten ropade GABRIELA, Malaya, Anakbayan och andra progressiva grupper slagord som “Hey, Hey/Ho, Ho/Durtete’s Got to Go” och “From Palestine to the Philippines/Stop the US War Machine”. Vi framförde tal och korta pjäser om de utomrättsliga avrättningarna och informerade människor om vikten av att strypa USA:s militära bistånd till Filippinerna. Det var så inspirerande och upprörande; vi hade folk i sina bilar som tutade på oss för att visa sitt stöd.

Under 2020 fortsatte GABRIELA att arbeta med sin kampanj “Defend Women, Defend GABRIELA”, som lanserades förra året. Det är ett svar på “Oplan Kapanatagan”, president Dutertes politik för upprorsbekämpning som riktar in sig på grupper som uppfattas stå i vägen för administrationens politiska och ekonomiska intressen.

“Defend Women, Defend GABRIELA” syftar till att avslöja och bekämpa förtrycket av opposition mot Dutertes regering, som GABRIELA, och dra nytta av både inhemskt och internationellt politiskt stöd för att försvara organisationen och kampen för de kvinnor som den representerar. Den lyfter fram resolutioner, de strider som redan utkämpats, som att få till stånd en utfrågning i kongressutskottet för att stoppa USA:s militära bistånd till Filippinerna, och program och tjänster som att utveckla en pool av advokater och paralegaler för att hjälpa marginaliserade individer. Det är också en kamp mot endo-kontraktering (praxis att företag ger arbetstagare anställning i mindre än sex månader och sedan säger upp dem så att de inte behöver betala förmåner), landgrabbing, förstörelse av förfäders land och miljö samt avhysning av fattiga från deras land.

“GABRIELA har hjälpt mig att utveckla vad som känns som min egen oberoende identitet, snarare än att spegla hur andra människor uppfattar mig”

Att vara en GABRIELA organisatör är inspirerande, men det är också farligt. Jo Lapira, en 22-årig aktivist, medlem i GABRIELA Youth och student vid University of the Philippines, mördades 2017 i ett möte mellan filippinska regeringstjänstemän och kommunistiska New People’s Army i Nasugbu, Batangas. För vänner och familj beskrevs Lapira som en liten aktivist med stora drömmar och en mjuk röst som stod fast vid sina övertygelser. GABRIELA var förkrossad över hennes död och kritiserade militären för att ha avslöjat namnet på Lapira utan familjens samtycke och för att ha publicerat ett foto av hennes livlösa kropp på en Facebooksida (vilket också tycktes motbevisa militärens uttalande att Lapira hade behandlats på sjukhus innan hon dog).

I oktober 2019 genomfördes en räd mot de regionala kontoren för GABRIELA, Bayan Muna Partylist och National Federation of Sugar Workers i Bacalod, en stad i Visayas, den mellersta ön i Filippinerna. Totalt 62 personer greps och polisen betecknade dem som “kommunistrebeller”, inklusive sex minderåriga som den filippinska nationella polisen har sagt att de “räddade”.

Trots farorna kämpar vi vidare. GABRIELA betyder så mycket för mig; det är mer än bara en feministisk aktivistgrupp. Det är en grupp med andra filippinskor som hjälpte mig att få en starkare koppling till min kultur. Jag studerar tagalog via en prenumerationsapp som heter Drops och försöker praktisera det med min kusin Ryan, som också lär sig, med mina föräldrar och alla som jag ser är filippinska. Jag håller på att utveckla något som känns som min egen oberoende identitet, snarare än att spegla hur andra människor uppfattar mig. Det har orsakat gräl med mina föräldrar, som stöder Duterte-regimen, men i stället för att backa står jag upp för mig själv.

Nu gör min ökade medvetenhet att jag är stolt över min kultur och dess landvinningar och att jag vill kämpa mot orättvisorna i Filippinerna. Det är hårt arbete, men det är inspirerande och jag är oändligt stolt över att vara en del av detta stycke aktivisthistoria.

Samantha Jean Sumampong, Los Angeles 2020

Att bryta barriärer: Den moderna socialismens fyra grundpelare

I ett förespråkande för en rättvis och solidarisk framtid framhäver jag modern socialism som struktureras på fyra pelare: enhet, klimaträttvisa, intersektionalism och offentligt ägande. Visionen kombinerar praktiska steg för samhällsförändringar med ett djupare engagemang i klimatfrågor, rättvis resursfördelning och social välfärd, där alla röster hörs och alla samhällsskikt gynnas, syftandes till hållbarhet och ekonomisk jämlikhet även för framtida generationer.

Kvinna talar med kamrater i landskap.
Jag förespråkar ett etos där socialt värde överskuggar ren vinst.

I jakten på en framtid som är rättvis för alla, låt oss vända oss till en modern vision. En typ av socialism som inte bara handlar om att dela på rikedomarna, utan som går på djupet med hur vi lever och arbetar tillsammans.

Jag förespråkar fyra solida grundpelare: Stark enighet mellan människor; Brådskande klimatåtgärder; Intersektionalism för att utrota privilegiesystemet; och Modern socialistisk ekonomi.

Dessa ideal är inte bara drömmar utan praktiska steg mot verklig förändring till en långsiktigt hållbar värld utan diskriminering.

Att förstå den socialistiska visionen

Jag förespråkar ett etos där socialt värde överskuggar ren vinst, vilket säkerställer att röster från de 96,75%, som skulle få ett märkbart bättre liv i en socialistisk värld, förenas för att förespråka gemensamma framsteg. Den moderna socialismen är inte bara teori, utan förkroppsligar praktiska steg mot ett blomstrande samhälle och respekt för miljön.

Jag ser även framför mig ett utbildningslandskap som berikas av inkludering, där varje röst får resonans i politiska reformer som höjer det kollektiva välbefinnandet.

Genom denna lins ser vi marxister inte bara institutioner, utan även nav med potential som skapar vågor av positiv förändring i samhällen – och överbryggar klyftor mellan dagens akuta behov och morgondagens ambitioner. Visionen stämmer väl överens med våra framtidsinriktade strävanden i den idéella demokratiska gräsrotsrörelsen Rättfärdighet och Fred. Vi i RoF är fast beslutna att främja fullständig inkludering när vi vägleder de breda massorna genom fördändringsprocessen. Den inkluderande principen är djupt rotad i det socialistiska framåtblickande ramverket.

Genom att helhjärtat anamma detta synsätt tänds fyrbåk av hopp – symboler vars högsträckta flammor väcker solidaritet bland olika grupper, samtidigt som de förespråkar klimaträttvisa och slår an djupa strängar i samhället när balansen är rätt. 

Att utforska solidariteten i socialismen

Enligt min åsikt formar solidariteten socialismen; det betyder att vi alla delar på glädje, sorg, umbäranden och bekvämligheter; det betyder att vi stöder varandra; det betyder att vi krokar arm och slåss sida vid sida mot orättvisor och ödeläggelse av mänsklighetens habitat. Den blomstrar i samfällighet, inte i individuell vinning på medmänniskors bekostnad. Detta synsätt säkerställer att varje person har inflytande i de frågor som påverkar deras liv, och syftar till att fördela makten rättvist mellan människor snarare än att koncentrera den till ett toppskikt.

Jag har ägnat åratal åt att analysera politiska teorier och samhällsstrukturer. Jag förstår nu den avgörande betydelsen av delade band för att skapa ett balanserat samhälle där alla kan lyckas tillsammans. Den här pelaren handlar om att vara tillsammans med andra som en grupp med gemensamma mål.

Genom att stå enade saknar ingen vad hen behöver, medan andra har för mycket – ett koncept som är grundläggande för social jämlikhet – ett koncept som värderar samarbete framför konkurrens.

Klimaträttvisan som hörnsten

Klimaträttvisa är en hörnsten i det enda hållbara ramverket. Klimaträttvisa kräver rättvis behandling av alla människor oavsett bakgrund. Den kräver jämn fördelning av den begränsade konsumtion mänskligheten i framtiden kan komma att åtnjuta. Denna grundläggande princip säkerställer att de som ofta drabbas hårdast av klimatförändringarna – de fattiga och marginaliserade – får vederbörligt skydd och stöd.

Under mina två decennier som skribent och agitator med inriktning på sociala begrepp som detta, har jag insett hur viktigt det är att väva in rättvisa i vår miljöpolitik. Att se till att ingen grupp får bära en orimlig del av kostnaderna eller går miste om ren luft, rent vatten och näringsriktig kost på grund är en frihetsfråga. Så länge någon lider i onödan är ingen fri.

Jag förespråkar även pluripolär ordning i beslutsfattandet. Undangömda ursamhällen erbjuder oersättliga perspektiv som de flesta fortfarande förbiser. 

Principer för intersektionell socialism

Socialismens hjärta bultar när kapital, naturresurser och produktionsverktyg ägs gemensamt av alla. I vårt samhälle innebär detta att ingen enskild person har makten över arbetsredskap eller mark. Solidaritet är nyckeln här; vi förenar och hanterar resurser tillsammans för att alla ska trivas.

Det handlar akut om att kartlägga och eliminera den mest brutala diskrimineringen, men det handlar i förlängningen om rättvisa i hur arbete fördelas och i hur varor delas upp efter att de har tillverkats. Vi har sett djärva steg mot att hantera tillgångar som en helhet – med målet att alla inblandade ska bli lyckliga. Sådana idéer kan börja i liten skala och få stor spridning när de väl har omsatts i praktiken.

Kom ihåg att det inte handlar om att ta bort den personliga glädjen utan att skapa ett utrymme där var och en kan bidra rättvist till samhällets välstånd och samtidigt njuta av sin beskärda del!  

Det offentliga ägandets roll

Med offentligt ägande kan alla äga en del av viktiga tjänster och tillgångar. Det säkerställer att vinsterna kommer alla till del, inte bara ett fåtal rika människor. Denna nyckelidé hjälper oss att bygga en ekonomi där varje person har lika mycket att säga till om när det gäller saker som vi alla är beroende av – som våra parker, skolor och vägar.

Det handlar om rättvisa: när vi delar på ägandet blir ingen lämnad efter eller bortglömd. Socialismen bygger på detta för att se till att ingen blir rikare på någon annans bekostnad – varje vinst delas. Tillsammans strävar vi efter balans snarare än att låta girigheten styra.

Vi har sett hur privat kontroll leder till att de flesta företag struntar i vad mänskligheten behöver – de bara ser till egen avkastning istället för till det allmännas bästa. Men med offentlig kontroll kommer transparens: beslut fattas öppet och alla deltar och vet vad som pågår.

Gemensam förvaltning skyddar också resurserna från att plundras och säljas billigt av de veritabla svin, som bryr sig mer om snabba pengar än om vår framtida säkerhet eller gemensamma lycka. Så du förstår varför jag står fast vid det här – att forma samhället till ett som drivs av samarbete framför konkurrens – verkligen en kraftfull grundpelare!  

Att ta itu med ekonomiska skillnader

I vår kamp för att minska välståndsklyftorna fokuserar vi på rättvisa löner och jämn arbetsfördelning. Tydliga skattesystem hjälper också, liksom bra utbildning för alla. Vi stöttar lokala initiativ och vill driva igenom lagar som hindrar rika människor från att kontrollera samhället och exploatera folken.

På så sätt kan vi bygga ett samhälle där alla kan utvecklas, om de använder den fritid vårt system garanterar alla till studier och lärorika hobbies – det handlar om att ge alla en rättvis chans till ett inspirerande liv.

Jag har sett hur snedfördelade resurser leder oss bort från enighet, så en del av min vision innefattar att se till att vinsterna med ökad produktivitet flödar rättvist mellan olika grupper i vårt samhälle.

Verkliga framsteg ligger inte bara i att öka förmågan, utan också i att se till att alla får sin rättmätiga del av den totalt sett minskade arbetsbördan. 

Social välfärd och samhällsstöd

I den här pelaren fokuserar vi på att hjälpa de som av någon anledning råkat illa ut. I det rådande systemet är en av åtta mycket olyckligt lottad, född till att bli profiterad på eller till svältdöden. Det handlar om att skapa skyddsnät och program som säkerställer att ingen lämnas utanför eller lämnas utan hjälp när de behöver det som mest. Samhällsstöd bygger på starka band mellan människor och ömsesidigt stöd för att främja motståndskraft på lokal och global nivå.

Ett robust socialt välfärdssystem understödjer blomstrande samhällen genom att tillhandahålla kritisk hjälp, som tillgång till bostad, näring, sjukvård och omsorg. Jag vill betona vikten av att dessa stöd inte skall ses som allmosor, utan som grundläggande allmänna rättigheter, som säkerställer värdighet för varje individ i samhället. Glöm inte att FN:s förklaring av de mänskliga rättigheterna ger varje människa rätt till trygghet.

Dessutom innebär samhällsstöd inte bara stöd till sjuka och arbetslösa, utan även att skapa inkluderande miljöer där alla känner sig uppskattade och kan bidra på ett meningsfullt sätt, oavsett om det sker genom volontärarbete, grannskapsprojekt eller andra former av samhällsengagemang. Trygghetsskapande ramverk förstärker vår samhällsstruktur: De ger oss möjlighet att kollektivt möta motgångar och samtidigt visa medkänsla – en känsla som onekligen förändrar både individer och hela samhällen. 

Omdefiniering av jämlikhet?

Jämlikhet innebär lika tillgång till resurser för alla, bortom den typiska förmögenhetsfördelningen. Jag eftersträvar en samhällsförändring där varje person verkligen har samma chans att utvecklas. Denna idé ligger till grund för den fjärde grundpelaren – lika möjligheter är nyckeln till modern socialism. Jag föreställer mig en värld där omständigheterna inte dikterar ens potential. Är det en djärv vision? -Jag tycker inte det, jag tycker att bourgoisiens definition av jämlikhet är ett skämt.

En genomförbar plan innehåller specifika åtgärder för att jämna ut spelplanen: från utbildningsreformer som säkerställer att alla får förstklassig utbildning till omstrukturering av hur vi delar våra kollektiva rikedomar så att de inte bara hamnar hos dem i toppen. Detta perspektiv på jämlikhet handlar inte bara om att dela ut betalmedel eller tjänster på ett likvärdigt sätt, utan om att ta itu med de grundläggande problem som orsakar obalans.

Det utmanar oss alla: Kan vi omforma dagens system, så att varje individ kan lyckas? -Jag tror inte det, jag tror att vi måste skapa ett helt nytt system, fritt från nedärvda hierarkier.

En person som har ägnat årtionden åt att uttrycka liknande ideal genom att skriva, sa till mig att dessa idéer resonerar med henne – att de blåser liv i gamla debatter om social rättvisa och ekonomisk jämlikhet. 

Stärka marginaliserade samhällen

Att stärka marginaliserade grupper innebär att ge dem verktygen för att forma sin egen framtid. Det är att se till att alla har lika tillgång till bostad, kost, utbildning, jobb, infrastrukur, omsorg och hälsovård. Vi måste ge utrymme åt röster som ofta inte hörs och se till att alla får en rättvis chans i samhället.

Det handlar inte bara om rättvisa, det är också praktiskt. När vi stärker dessa grupper gynnas vi alla av att olika perspektiv och talanger kommer till sin rätt – en sanning som jag har sett under hela min tid som social debattör med fokus på sociala frågor. Att stärka männsikor i utanförskap innebär också att stödja lokala initiativ, som kan innebära förändring inom marginaliserade samhällen.

Människor förstår själva sina behov bäst. Förmynderi mår ingen bra av och genom att stötta med resurser och utbildning främjar vi hållbara framsteg. 

Hållbar politik för framtida generationer

När vi utformar politiken för de kommande generationerna behöver vi verkliga förändringar. Hållbar socialism betonar vikten av att ta hand om jorden och samtidigt säkerställa allas tillväxt och välbefinnande tillsammans. Jag vill hävda att genom att vårda vår planet på ett hållbart sätt – balansera ekologiska behov med ekonomiska system – banar vi en väg där varje persons frihet stöder andras.

Vår överlevnad hänger på denna balans. Vårt mål är inte att fly från globala frågor utan att konfrontera dem som ett samhälle. Den nuvarande krisen handlar inte bara om oss, den drabbar mångfalt hårdare i de länder kaptitalisterna i västvärlden plundrat och den kommer, om vi inte störtar det rådande systemet, med största sannolikhet att avsluta livet i förtid för våra ännu ofödda.

Ta itu med dessa överhängande hot kollektivt eller gå under! Vi måste ta ansvar för varje barn som saknar rent vatten, näringsriktig mat eller trygg bostad. Vi måste ta ansvar för varje skog som snabbt försvinner. Vi måste tänka om. Vi måste tänka om när det gäller vad vi betraktar som rikedom och värdera mänskliga framsteg högre än elitens njutningar.

Rörelsen Rättfärdihet och Fred syftar till att omforma samhällsnormer i riktning mot långsiktig rättvisa. Den strävar efter rättvisa mellan nationer och generationer som drabbats av miljöskador. Vi måste agera innan viktiga livsuppehållande gränser överskrids och inte längre går att reparera.

Experter definierar dessa gränser genom begrepp som modellen med nio planetära gränser, som kartlägger de säkra parametrarna för mänsklighetens existens på jorden. Det kan vara skrämmande historiskt – det mest betydelsefulla någonsin – men kom ihåg Lenins ord: det förblir oskrivet och drivs endast om människor utövar sin frihet på ett genomtänkt sätt.

Kollektiva åtgärder för samhällsförändring

Vi skapar förändring tillsammans. Våra gemensamma strider förändrar hur vi grupperar oss, tänker och lär oss, vilket leder till ännu större framsteg mot reformer. Denna krusningseffekt driver oss framåt; när en handling ger bränsle åt en annan bildar vår enighet en våg av förändring över samhällen.

Jag har sett det på nära håll – under min barndom kokade det av marscher och krav på rättvisa och fred. USA-imperialismen var de medvetnas huvudfiende då och är det än idag. Protesterna var inte bara enstaka händelser, de var viktiga trådar i en större väv som vävdes genom hela samhällen.

I motståndstider ger varje möte ny glöd för rättvisa i våra hjärtan. Sådana demonstrationer är inte isolerade strider utan sammanlänkade kamper som omformar vad som är möjligt genom att vi kollektivt stå fast vid de frågor som är viktigast för oss alla.

Genom demonstrationer, bojkotter, strejker eller civil olydnad ger varje trotsigt ställningstagande upphov till fler åtgärder – det är denna synergi som driver på samhällsförändringar bortom vad någon enskild händelse kan drömma om. Så när jag funderar över kollektiva handlingar som driver sociala förändringar idag ser jag inte isolerade insatser utan en intrikat dans där varje djärvt drag påverkar nästa steg mot varaktiga framsteg. 

Innovativa metoder för hälso- och sjukvård

Inom sjukvården tar innovationen form genom telemedicin och individanpassad behandling. Vi tittar på vård som når dig där du är, bryter traditionella gränser för att säkerställa att tillgång inte bara är ett ord utan en handling – och integrerar teknik på ett smart sätt för att skräddarsy hälsoplaner för individer.

Det innebär för de flesta färre besök på kliniker och mer exakta diagnoser och det innebär att läkarna ges möjlighet att prioritera de mest behövande. Föreställ dig en värld där dina medicinska behov tillgodoses med precision; vi tar oss förbi universallösningar och kan fokusera på vad som fungerar specifikt. Varje steg framåt i denna innovativa strategi kombinerar teknik med patientcentrerade strategier – grundtanken är att tillgänglighet smälter samman sömlöst med personalisering.

Det här är inget prat om en avlägsen framtid; dessa metoder utvecklas runt omkring oss idag och omformar dagligen våra förväntningar på sjukvården.

Utbildningsreformer i socialistiska sammanhangUtbildning

Enligt min analys måste en socialistisk utbildningsreform avveckla de tvådelade system som gynnar de rika. Genom marknadiseringen av svenska skolor sedan 1992 har ojämlikheten förvärrats.

Under de senaste åren har vi sett försök att avskaffa marknsadskolan, men vi har stött på hinder i form av rika potentater som genom ägarskap bestämmer över dagens skolväsen. Förändringar som gjordes av konservativa regeringar gjorde att orättvisorna blev djupt rotade i våra klassrum.

En grönare ekonomi enligt DE socialistiska idealEn

I vår strävan mot en grönare ekonomi tar vi fasta på idén att stora företag måste delas av oss alla och sätta människor och planeten i första rummet. Att skapa en ekonomi där beslut inte bara handlar om pengar utan om vad som är rättvist för alla – en värld utan brist eller slöseri. Vi drömmer om industrier som inte styrs av privata vinstintressen utan blomstrar i offentliga händer för kollektivets bästa.

Storföretagen skulle flyttas från privata pungar till vår gemensamma famn; en sådan förändring väcker hopp. Det handlar om att skapa utrymme där varje röst spelar roll i val som formar liv – att verkligen leda en ekonomisk revolution från girighet till grönska. Vi tänker om när det gäller framgång här – inte som pengar staplade på hög utan som ett liv rikt på omsorg om mark, luft och varandra.

Det är så här vi bryter barriärer: äkta lagarbete som driver framsteg långt bortom dagens kamp mot ojämlikhet och miljöförstöring. Detta är inte bara prat bland dem som längtar efter jämlikhet – du har själv sett hur marknadskapitalismen misslyckas med att förstå mänskliga behov.  

Att tänka nytt kring rättvis fördelning av resurserNA

Under mina år har jag lärt mig att rättvis fördelning av resurser får som följd att alla människor får tillräckligt och ingen får för mycket. Vi måste förändra hur vi fördelar naturresurser, arbete och möjligheter. Titta på siffrorna: den rikaste promillen har mångdubblat sina förmögenheter och sin makt under de senaste fem åren, medan tre fjärdedelar av mänskligheten blivit fattigare. Jag insisterar på en plan där varje person ges tillgång till det de behöver – för verklig rättvisa i vårt globala samhälle.

Det är dags att se till att ingen blir utan. En sådan plan kräver modet att resa in i det okända, men leder till starkare samhällen som binds samman av ömsesidigt stöd – inte av splittring eller brist. Det är dags att forma ett samhälle som binds samman av ömsesidigt stöd – inte av utpekade fiender.

Att skapa ett inkluderande politiskt ramverk

När vi talar om att skapa ett inkluderande politiskt ramverk är det viktigt att väva in allas röster i beslutsfattandet. Det innebär inte bara att lyssna utan att verkligen lyssna på olika grupper och integrera deras perspektiv på alla nivåer av styrning. Jag har själv sett hur politiken kan förändras när den formas av en mångfald – från olika bakgrunder – vilket stärker själva demokratin.

För att omsätta detta i handling behöver du öppenhet – så att alla människor kan se vad som händer och delta i besluten. Förhandlingar och beslut skall inte ske bakom stängda dörrar och skötas av en privilefierad elit. Politiken måste vara tillgänglig och begriplig; om folk inte kan förstå den, kan de inte engagera sig i den!

Flera kanaler för samverkan möjliggör mer deltagande från olika delar av samhället.

Det krävs ansträngningar för att upptäcka var vissa kan vara utestängda – och mod att ändra dessa mönster – för verklig integration i politiken är ett transformativt arbete som aldrig slutar att utvecklas. När vi talar om att skapa ett inkluderande politiskt ramverk är det viktigt att väva in allas röster i beslutsfattandet. Det innebär inte bara att lyssna utan att verkligen lyssna på olika grupper och integrera deras perspektiv på alla nivåer av styrning. Jag har själv sett hur politiken kan förändras när den formas av en mångfald – från olika bakgrunder – vilket stärker själva demokratin.

För att omsätta detta i handling behöver du öppenhet i regeringsförhandlingar – så att alla människor ser vad som händer bakom stängda dörrar. Politiken måste vara tillgänglig och begriplig; om folk inte kan förstå den kan de inte engagera sig i den! Dessutom är engagemang inte något som passar alla: flera kanaler för input möjliggör mer deltagande från olika delar av samhället.

Det krävs ansträngningar för att upptäcka var vissa kan vara utestängda – och mod att ändra dessa mönster – för verklig integration i politiken är ett transformativt arbete som aldrig slutar att utvecklas.

Konsekvent kamp för massornas rättigheter

Jag insisterar på rättvis arbetsfördelning och säkra arbetsplatser för alla. Jag förespråkar lagar som hjälper proletariatet, lantarbetarna, prekariatet, småborgarna och småbönderna att enas, med målet att balansera makten och ge alla delaktiga inflytande över arbetet. Vi måste ha ett system som garanterar trygghet och jag strävar efter en global standard för arbetsrätt – viktiga steg mot samhällelig rättvisa.

Strategiskt utnyttjande av förnybar energi

Att utnyttja förnybar energi strategiskt innebär smarta statliga åtgärder som skapar tillväxt inom ren energi och drar till sig privata medel för en hållbar framtid. Det handlar om att sänka kostnader och risker för att locka till sig investeringar – som till exempel hur Marocko uppnådde 40 % förnybar kapacitet genom att skapa en gynnsam bakgrund.

References:

https://thebrandeducation.com/blog/understanding-the-essence-of-brand/
https://digitalcommons.fiu.edu/cgi/viewcontent.cgi?article=1173&context=classracecorporatepower
https://environmentalsolutions.mit.edu/wp-content/uploads/2023/10/Introduction-to-Climate-Justice.pdf
https://www.laits.utexas.edu/poltheory/jsmill/cos/cos.c04.html
https://mises.org/library/middle-road-policy-leads-socialism
https://www.cuw.edu/academics/schools/business/_assets/quaestus-journal/2020-quaestus-journal/i1-kaiser.pdf
http://piketty.pse.ens.fr/files/Piketty2020LSE.pdf
https://livingwithconviction.org/news/2024/1/3/breaking-barriers-amp-shining-light-2023
https://socialjustice.org/news/2024/1/3/swedish-minister-of-foreign-affairs-complicit-in-genocide
https://monthlyreview.org/2023/11/01/monthly-review-and-the-environment/
https://www.ssc.wisc.edu/~oliver/SOC924/Articles/Crowd.rtf
https://www.aha.org/news/blog/2020-07-20-breaking-down-barriers-greater-health-equity
https://tribunemag.co.uk/2021/07/imagining-a-socialist-education-system
https://www.nytimes.com/2019/12/05/opinion/socialism-capitalism.html
http://palmm.digital.flvc.org/islandora/object/ucf%3A5179/datastream/OBJ/view
https://escholarship.org/content/qt3v8721k4/qt3v8721k4_noSplash_3b4e6ac13f5affe613c65ce07b9dc032.pdf?t=otc21i
https://www.olthofhomes.com/blog/celebrating-women-in-construction-breaking-barriers-and-building-dreams
https://www.worldbank.org/en/news/feature/2023/05/16/breaking-down-barriers-to-clean-energy-transition

Fortsatt kamp för kvinnors rättigheter och frigörelse

Sedan Katipunan-revolutionens dagar mot den spanska kolonialismen och ännu tidigare har kvinnor alltid stått i främsta ledet i kampen för att störta imperialismen, byråkratkapitalismen och feodalismen, skriver Anakbayan i sitt pressmeddelande. 

Fortsatt kamp för kvinnors rättigheter och frigörelse

pressmeddelande från Anakbayan den 8 mars 2024

På Internationella arbetarkvinnodagen lovar Anakbayan att fortsätta kampen för kvinnors rättigheter och frigörelse, oavsett om det är utomlands eller i Filippinerna. Som ett erkännande av den tilltagande kampen för filippinska kvinnor i på Filippinerna och i världen utanför, tillkännagav vi för fem år sedan bildandet av en kvinnokommitté inom vår organisation. Detta var ett första steg mot att bidra till det stora arvet av militanta kvinnors motstånd.

❖ ❖ ❖ ❖

För fem år sedan hävdade den macho-fascistiske presidenten att sexuella övergrepp är en del av kulturen och att det är ödesbestämt att filippinska migrantarbetare (offshore filippine workers), som han kallade “slavar”, ska utsättas för det. Ändå hade Digong Duterte, precis som sina föregångare, misslyckats med att ta itu med politiken för arbetskraftsexport. Bongbong Marcos fortsätter att ignorera den könsrelaterade exploateringen – den misshandel, de övergrepp och det sexuella våld som många filippinska migrantarbetare utsätts för.

När presidenter uttrycker, vidmakthåller och normaliserar våld mot kvinnor, tjänar det som en motor för att tysta kvinnliga kritiker och oliktänkande. Men deras flagranta uppvisande av sexism och kvinnohat eldar bara på vårt militanta motstånd mot alla macho-fascistiska diktatorer.

Dessutom gav Dutertes hejdukar i de statliga styrkorna PNP (Filippinernas nationella polismyndighet) och AFP (Filippinernas väpnade stryrkor, krigsmakten) gripit kvinnliga rättighetsförsvarare som tjänar sina samhällen och som försummats av regeringen.

Sedan Katipunan-revolutionens dagar mot den spanska kolonialismen och ännu tidigare har kvinnor alltid stått i främsta ledet i kampen för att störta imperialismen, byråkratkapitalismen och feodalismen. Den försämrade politiska situationen i Filippinerna under USA-Dutertes fascistiska regim har bara sporrat oss att upprätthålla denna vår revolutionära tradition. Det kan inte bli någon revolution utan kvinnors militanta motstånd.

Med Maria Lorena Barros ord: “Den nya kvinnan är först och främst militant.”

❖ ❖ ❖ ❖

Vi i Anakbayan vet att så länge Filippinerna inte är fritt, så är inga filippinare i världen fria. Och så länge det filippinska folket inte är fritt kommer de filippinska kvinnorna att fortsätta att bära tyngden av förtrycket.

Om vi korrekt skall kunna identifiera de problem som filippinska kvinnor möter i Filippinerna och utomlands, måste vi först observera de objektiva förhållandena och deras systemiska, historiska orsaker. När vi gör det ser vi tydligt att vår uppgift är att ena kvinnor från alla sektorer och progressiva sociala klasser och tillsammans kämpa mot den utländska imperialismens herravälde och dess inhemska samarbetspartner, den machofascistiska byråkratiska kapitalismen, som i ord och handling intensifierar förtrycket av alla kvinnor.

Vi måste ena kvinnorna mot den halvkoloniala och halvfeodala produktion som plågar majoriteten av filippinerna. Arbetskraften hos 75 miljoner bönder exploateras av storgodsägare och utländska kapitalister under feodala förhållanden, och bondekvinnornas arbetskraft exploateras dubbelt så mycket. Vi kämpar för en verklig jordbruksreform och inser att feodalismen i sin logik innebär att kvinnor underordnas män på alla sätt.

Vi måste ena kvinnorna i vår rättvisa kamp för socialistisk folkdemokrati i Filippinerna, för att bygga ett samhälle som i sin struktur innehåller de nödvändiga förutsättningarna för kvinnors frigörelse. Vi ser ingen annan väg framåt.

Som ungdomar och studenter i denna rörelse för verklig demokrati erkänner vi vår roll i att organisera de mest energiska och modiga kämparna för vår sak. Genom vår kvinnokommitté utvecklar vi de filippinska massornas medvetenhet om de grundläggande orsakerna till kvinnoförtrycket, och ännu viktigare, fortsätta att bygga upp filippinska kvinnors ledarskap i den nationaldemokratiska rörelsen. Återigen, vi ser ingen annan väg framåt.

❖ ❖ ❖ ❖

Tills Filippinerna är fritt kommer kvinnor alltid att leda kampen för frigörelse. På Internationella arbetarkvinnodagen uppmanar Anakbayan alla som är villiga att kämpa för nationell demokrati och kvinnors frigörelse i Filippinerna att agera. Kom med oss!

Abante, babae! Palaban militante! Framåt kvinnor! Kämpa militant!

Bangsamoro action against injustices, 16th of October 2023

Bangsamoro action against injustices, Mindanao 16th of October 2023

Transcript: Bangsamoro Action Against Injustices, Mindanao, Philippines, 16th of October 2023.

Manifesto

Declaring our unwavering support to the Palestinians, who have continuously been suffering, for many decades, unbearable oppression, but far bitter, massive and painful more than ever since this past few days until now, under the hands of arrogant terrorists, murderous, barbaric extremists and inhuman Zionist Israelis, who consider Palestinians human animals.

As members of the Muslim Ummah and caring communities of Mindanao, we universally and ardently call the attention and appeal to the consigns of the United Nations, European Union and United States to immediately halt the intensified Zionist Israeli military attacks on Gaza using weapons of mass destruction that had been brutally killing hundreds of innocent civilians, children, women and elderly, and wounding thousands of Palestinians and completely destroying hospitals, schools and residential buildings, a war crime against humanity.

We also strongly call the United Nation, the United States and Great Britain to put to end the longest and endless Zionist war, the occupation of the Palestine since November 21, 1947, when Jewish state was established through UN resolution 181. Restore the peace and security in the Palestine land so that the Palestinians who are innocents and original inhabitants in this occupied land can live a normal life as human being and those with basic rights to life, dignity and liberty like the rest of other nations in the world, and above all uphold the fundamental human rights to be universally protected under the United Nations Declaration of Human Rights, which was proclaimed by the United Nations General Assembly in Paris on 10 December 1948. The international humanitarian law under the Four Geneva Conventions of 1949 apply to armed conflict that restrict the use and methods of warfare, protect civilians, prohibits the infliction of unceasing suffering and promotes the principle of humanity and the right to self-determination, provided under the international convention of civil and political rights which by virtue of that right all people can live freely, that means the political status pursue their and cultural development, it further declares that the state parties to the covenant shall promote the realization of right to self-determination and shall respect the tribe.

We vehemently demand Zionist-Israelists who are responsible for the protracted Israeli military operations and illegal occupation of the Palestine, especially Masjid al-Aqsa, as well as the recently used missile attacks on Gaza since last week that devastated and ruined the lives of the innocent Palestinians as grave violations of human rights against humanity.

We jointly protest the Zionist-Israelist food and water blockade and the cutting of electric supply to the Palestinians in Gaza as inhuman and barbaric act, apparently a violation of the fundamental human right to life and survival, therefore condemnable at the highest degree.

Zionist-Israelis must allow the passage and entry of unitarian interventions from the diverse nations across the globe, especially UN-based humanitarian organizations, to deliver relief goods and medical assistance to the huge number of starving and wounded civilians.

Finally, to our Muslim and all peace loving people around the globe who firmly believe in the universality of the Muslim Ummah and humanity we call upon you to hold on as one body and show support to our oppressed Palestinian brothers and sisters through solidarity, protest, humanitarian intervention and by extending our prayers to their survival, peace, liberty and freedom and so is the preservation of Marjol Aqsa for the Muslims, Christians and even for the Jews as common holy place.

Varför firar vi Bonifacio-dagen?

Andres Bonifacio, den filippinska revolutionens fader och grundare av KKK (Kataastaasan Kagalang-galang na Katipunan ng mga Anak ng Bayan).

Bonifacio-dagen är en viktig nationell helgdag som firas varje år på Andrés Bonifacios födelsedag, den 30 november. Bonifacio är en av landets mest vördade nationalhjältar och var en nyckelperson i den filippinska revolutionen. Varje år, under denna allmänna helgdag, lägger filippinarna blommor på hans helgedom för att minnas hans heroiska handlingar.

Födelsen av en revolutionär hjälte: Andres Bonifacio

Andres Bonifacio, den filippinska revolutionens fader, var en filippinsk revolutionsledare som spelade en avgörande roll i kampen för självständighet från det spanska styret. Han föddes den 30 november 1863 som Andrés Bonifacio y de Castro och var äldst av sex barn i en fattig familj i Manila.

Bonifacios inspiration

Bonifacios liv präglades av svårigheter redan från tidig ålder. Hans föräldrar dog när han var ung och han fick ta hand om sina yngre syskon.

Trots dessa utmaningar och utan formell utbildning utvecklade han ett stort intresse för litteratur och historia, särskilt för Doktor José Rizals verk, en revolutionär mångsysslare, vars skrifter inspirerade den filippinska revolutionen och grundade propagandarörelsen La Liga Filipina.

Medan Rizal förespråkade fredliga reformer insåg Bonifacio, som påverkats av Rizals avrättning 1896, att självständighet endast kunde uppnås genom väpnad revolt. Han intog därför en mer radikal hållning och bildade det revolutionära hemliga sällskapet Katipunan (Kataastaasan Kagalang-galang na Katipunan ng mga Anak ng Bayan).

Katipunans bildande och uppgång

Den filippinska revolutionen, en avgörande period i landets historia, påverkades i hög grad av Andres Bonifacio. Under hans ledning genomgick Katipunan en betydande tillväxt och lockade tusentals medlemmar som förenades i sin önskan om självständighet.

Bonifacio och andra medlemmar, som Teodoro Plata och Ladislao Diwa, formulerade 1892 det hemliga sällskapets principer och inledde planerna på ett väpnat uppror mot spanjorerna. 1893 anslöt sig bland annat Gregoria de Jesus, Josefa Rizal, Marina Dizon och Angelica Lopez.

Katipunans uppdrag

Katipunans uppdrag var inriktat på fyra punkter: att utveckla en stark allians med varje enskild Katipunero; att ena Filippinerna till en solid nation; att vinna filippinskt oberoende mot spanjorerna genom en väpnad konflikt (revolution); och att upprätta en republik efter självständigheten.

Katipunans mål var huvudsakligen politiska, moraliska och medborgerliga. Revolutionärerna under ledning av Bonifacio förespråkade att frihet från Spanien skulle uppnås med hjälp av väpnad kamp. Ansvaret att hjälpa de fattiga och förtryckta och att lära dem gott uppförande, hygien och moral.

Bonifacios undergång

Bonifacios trots mot Emilio Aguinaldos regering efter Tejeros-konventionen visade sig bli hans fall. Emilio Aguinaldo beordrade att han skulle arresteras för anklagelser om uppvigling och förräderi genom att ha skapat sin egen rebellregering. Bonifacio avrättades 1897 tillsammans med sin bror Procopio i bergen i Maragondon, Cavite, på order av Aguinaldo som genom en kupp valts till republikens första president. Denna tragiska händelse markerade slutet på Bonifacios liv, men hans arv som nationell hjälte levde vidare. Tejeros konvention

Varför firar vi Bonifacio-dagen?

Bonifacio-dagen har en enorm betydelse för de filippinska folken. Den är en påminnelse om de uppoffringar som Bonifacio och hans kamrater gjorde i jakten på Filippinernas självständighet.

Till skillnad från Rizal Day, där man firar José Rizals död, uppmärksammar Bonifacio Day Bonifacios födelse. Detta val är symboliskt, eftersom Bonifacios avrättning utfördes av hans landsmän snarare än av utländska kolonisatörer.

En ledare från enkla förhållanden

Bonifacio var, till skillnad från många av sina samtida kollegor, en man med en blygsam bakgrund. Han var inte en rik ilustrado (upplyst) utan en arbetarklassindivid som upplevde det spanska kolonialväldets vedermödor på nära håll. Hans liv representerade den vanliga filippinarens kamp, vilket gjorde honom till en symbol för massorna.

Väpnat motstånd

Bonifacios filosofi om direkt aktion och väpnat motstånd stod dessutom i kontrast till Rizals förespråkande av fredliga reformer, vilket gav ett annorlunda perspektiv på kampen för självständighet. Bonifacios radikala synsätt gick hem hos många filippinare och påverkade i hög grad det nationella medvetandet och formade den nationella identiteten.

Bonifacio-dagen är ett tillfälle att hedra och hylla Bonifacios mod och motståndskraft, som spelade en avgörande roll för att tända den filippinska revolutionens lågor. Dagen är en påminnelse om vikten av att stå upp mot förtryck och kämpa för frihet.

Traditioner och firande av Bonifacio-dagen

Dagen uppmärksammas med olika aktiviteter som syftar till att hylla en av nationalhjältarna och påminna filippinerna om hans betydelsefulla roll i landets historia.

En av de mest anmärkningsvärda traditionerna är den årliga kransnedläggningsceremonin vid Bonifacio-monumentet i Caloocan City. Filippinerna hedrar honom också med blomsterarrangemang. Detta monument, även känt som Bonifacio y de Castro, står högt som en hyllning till Bonifacios hjältemod.

Regeringstjänstemän, inklusive Filippinernas president, brukar leda denna högtidliga ceremoni. Andra firanden inkluderar parader, kulturuppträdanden och utbildningsaktiviteter som kretsar kring Bonifacios liv och den filippinska revolutionen.

Bonifacio-dagens traditioner sträcker sig också till den akademiska världen. Skolor över hela landet utnyttjar denna dag för att lära eleverna om landets historia, särskilt den filippinska revolutionen.

Utbildningsinstitutioner anordnar uppsatstävlingar, poesiuppläsningar och debatter om Bonifacios liv och bidrag till Filippinernas självständighet.

Dessutom publicerar medier som Philippine News Agency särskilda inslag och artiklar för att upplysa allmänheten om Bonifacios historiska betydelse.

Bonifacio-dagens relevans i dagens samhälle

De värderingar som Bonifacio stod för är fortfarande aktuella för Filippinerna. I dagens samhälle är Bonifacio-dagen fortfarande högst relevant. Denna dag är en påminnelse om de värderingar som Bonifacio förespråkade – värderingar som fortfarande är aktuella för filippinare idag.

Bonifacios engagemang för nationell suveränitet, social rättvisa och jämlikhet är ideal som filippinarna fortsätter att kämpa för idag.

Bayanihan-andan

Bonifacios läror och filosofier fortsätter att påverka samtida rörelser för social och politisk förändring i Filippinerna. Hans uppmaning till enighet mot förtryck ekar i hjärtat hos många filippinier som förespråkar samhällsreformer. Den anda av “Bayanihan”, eller gemensam enighet, som Bonifacio exemplifierade, är ett värde som filippinerna fortsätter att förkroppsliga i kriser.

Bonifacio-dagen är dessutom ett tillfälle för de filippinska folken att reflektera över sin historia och identitet som nation. När de firar Bonifacio-dagen påminns de om sina förfäders kamp för frihet och de uppoffringar de gjorde för att bygga den nation de har idag.

Slutsats

Bonifacio-dagen är en påminnelse om Andrés Bonifacios mod, beslutsamhet och anti-koloniala patriotism. Den understryker vikten av enighet, motståndskraft och andan av “Bayanihan” när man möter motgångar.

När filippinerna minns Bonifacios liv och bidrag till den filippinska revolutionen påminns vi om deras gemensamma historia och fortsatta resa mot frigörelse från kolonialmakterna.

Firandet av Bonifaciodagen är verkligen ett bevis på det filippinska folkets okuvliga anda. Det är en bestående påminnelse om landets kamp för självständighet och de hjältar som gjorde den möjlig.

När vi hedrar Andrés Bonifacios minne inspireras vi att föra hans antikoloniala kamp vidare.

Läs vidare om Andres Bonifacio och Katipunan hos Filippinernas Historiekommission. 

USA:s omänskliga blockad mot Kuba

Den olagliga blockaden, som har pågått sedan den 7 februari 1962, syftar, enligt USA:s president-proklamation 3447, till att isolera “Kubas nuvarande regering och därigenom minska det hot som dess närmande till kommunistmakterna utgör”.

Optimized by Optimole