Det kinesiska kommunistpartiet leder det kinesiska folket, sade Carlos Martinez nyligen i en intervju.
Den brittiske författaren och politiske kommentatorn Carlos Martinez intervjuades nyligen i den kinesiska utgåvan av People’s Daily om demokrati och mänskliga rättigheter. Här följer den svenska översättningen.
“Den kinesiska regeringen lyssnar på folkets röster, är fast besluten att tillgodose folkets behov och främjar en kontinuerlig utveckling av de mänskliga rättigheterna.”
Oöverträffade framsteg har gjorts när det gäller att hitta en utvecklingsväg för mänskliga rättigheter som passar landets nationella förhållanden. Det viktiga verkar vara att Kina bryter mot västvärldens snäva definition av mänskliga rättigheter, men “Kinas skydd av de mänskliga rättigheterna är omfattande och tillräckligt”.
Martinez var djupt imponerad av hela processen med folkdemokrati i Kina. Han sade att detta begrepp belyser den väsentliga skillnaden mellan socialistisk demokrati med kinesiska särdrag och västerländsk kapitalistisk demokrati.
Den kinesiska sidan anser att om folket väcks först när de röstar och sedan går in i en dvala, om de bara lyssnar på slogans under valrörelserna, om de inte har rätt att tala efter valet, om de bara gynnas under valkampanjerna och om de lämnas utanför efter valet, då handlar det om en demokrati som inte är en sann demokrati. Martinez håller med.
“Den kinesiska allmänhetens deltagande i det löpande samhället är högre än i västländerna. När det gäller att företräda vanliga människors grundläggande intressen har den kinesiska regeringen gjort ett mycket bättre jobb än västerländska regeringar.”
Martinez sade att under hela processen med Kinas utveckling av folkdemokrati har folket alltid åtnjutit demokratiska rättigheter, tillgängliga för alla samhällsklasser och inte begränsade till vissa grupper, ständigt tillgängliga och inte begränsade till valen. Kinas demokratiska system har sin egen historiska bakgrund. Systemet kan säkerställa att de bredaste folkmassorna åtnjuter demokratiska rättigheter och ge viktigt stöd och garantier för samhällsstyrning.
Martinez sade vidare att Kinas framgångar inte bara ligger i den snabba ekonomiska tillväxten, utan också i regeringens helhjärtade engagemang för att förbättra levnadsstandarden för vanligt folk. Den kinesiska regeringen uppmärksammar fattigdomsbekämpning, miljöskydd, utveckling av utbildningar o.s.v. för att förbättra människors liv i allmänhet. “Folkets krav återspeglas i regeringens arbete, vilket är den verkliga folkdemokratin,” sade Martinez.
“Att utrota den absoluta fattigdomen i ett utvecklingsland med en befolkning på över 1,4 miljarder är en extraordinär prestation och har historisk betydelse.”
Martinez nämnde särskilt att fattigdomen ökade på grund av geopolitiska faktorer och av effekterna av covid-epidemin. Den kinesiska regeringen har historiskt sett löst problemet med absolut fattigdom och gjort viktiga bidrag till mänsklig utveckling och framsteg. Han sade att Kina, samtidigt som man genomfört riktad fattigdomsbekämpning, aktivt har delat med sig av sina erfarenheter till andra länder och regioner, deltagit i många projekt för fattigdomsbekämpning i Afrika och genomfört olika samarbeten med utvecklingsländer, vilket har främjat en hållbar utveckling i dessa länder och regioner.
Donald Trump har förmågan att tro på sina spontana lögner från den stund han yttrat dem.
Vi lever i en märklig tid. En tid när inte bara skickligt fabricerade lögner blir var mans sanning, utan en tid där gissningar och önsketänkande presenteras som alternativa sanningar. Det handlar alltså inte längre om att avslöja lögner utan om att välja vilken version av verkligheten man föredrar. Åtminstone om man är köpare eller säljare av den trumpismen.
Egentligen är Donald Trump som individ inte särskilt avvikande. Han har förmågan att tro på sina spontana lögner från den stund han yttrat dem. Därmed är han i egentlig mening inte lögnare utan en slags narcissistisk poet som lever i sin egen uppdiktade värld. Jag är benägen att uppfatta detta som en naturlig skyddsmekanism och att väldigt många människor i olika grad omfattas av samma fenomen.
Det sjuka är att vi har ett system där fantasier har lagfäst rätt att framställas som sanningar. Jag anser i och för sig att vi måste tillåta lögner för att inte av misstag censurera sanningar, men när systemet på olika sätt istället hindrar sanningar att spridas får lögnerna stå oemotsagda.
I USA är detta draget till sin spets i det att den som har råd att betala mest kan köpa sig rätten att äga sanningen, medan det i Sverige är Socialdemokratin som genom lång tid vid makten i samråd med gamla maktstrukturer lagt beslag på rätten att definiera vad som är sanning. Att fideikommisserna fortfarande har dispens från ärvdabalken är ett exempel på hur sossarna köpt sig den gamla feodaladelns stöd och att socialdemokrater efter ett politiskt värv kan se fram emot välbetalda tjänster inom bankväsendet eller Wallenberg-sfären illustrerar hur de sedan 1907 (när Hjalmar Branting valdes till ordförande) lierat sig med inflytelserika nyckelfamiljer i storkapitalet.
Vårt system har i olika grad tvingat in samtliga riksdagspartier i samma fålla. Moderaterna representerar fortfarande de ohemult rika familjer som tävlar mot Wallenbergarna; Centerpartiet har av någon outgrundlig anledning kommit att representera de nyrika; Liberalerna är de mest amerikaniserade och står ständigt på den övre medelklassens sida mot arbetare och lägre medelklass å ena sidan och storkapitalet och feodaladeln å andra sidan; Kristdemokraterna närmade sig under Alf Svenssons tid en slags medelklassocialistism, men har sedan tillsammans med utvecklingen av framgångsteologin gjort en resa högerut och är nu ett parti för vita, nyrika troende; Miljöpartiet är partiet med mest utvecklad interndemokrati och det är valet av språkrör som helt avgör hur de kommer att agera – de nuvarande språkrören är gröna Folkpartister och skiljer sig enormt från de vänsterradikala språkrören Birger Schlaug och Maria Wetterstrand, men de är nog det parti som på lång sikt är mest immunt mot lobbyister; Vänsterpartiet är så måna om att betraktas som ett “regeringsdugligt” parti att de i allt högre grad litar mer till opinionsmätningar i sakfrågor än till analys på ideologisk grund (Lars Ohly var så mån om att betraktas som resonabel att han inte vågade säga flaska och Jonas Sjöstedt gjorde sitt yttersta för att förvandla partiet från ett ideologiskt till ett praktiskt drivet parti); Sverigedemokraternas existens i Riksdagen är resultatet av de övriga riksdagspartiernas oärlighet – de är fortfarande ett parti som lockar till sig proteströstande väljare från alla läger, men de är också ett parti som lyckats slå mynt av att främst Socialdemokraterna, men även Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, hemfallit till ”cancel culture”. Genom att låta lögner stå obemötta och obekväma sanningar outredda har dessa partier gett Sverigedemokraterna en fribiljett till den missnöjda väljarbasen.
Min slutsats är att Vänsterpartiets feminism i fortsättningen inte får definieras av suffragetter utan måste utgå ifrån Alexandra Kolontajs teser om ekonomisk och social jämställdhet och jämlikhet mellan alla människor. Kolontaj hävdade att den borgerliga feminismen hindrar klasskampen eftersom den har som mål att ge borgerliga kvinnor de borgerliga männens privilegier istället för att ge alla samma materiella villkor och därmed göra ordet privilegium överflödigt. Eller med Fidel Castros ord på Hô Chí Mihns tankar: ”feminismen är revolutionen inom revolutionen”.
Google vädjar till lagstiftarna – skriver till kongressen att det nyligen föreslagna antitrustförslaget skulle hindra Google i arbetet att minska spridningen av anti-amerikanska fakta.
Google fortsätter att bedriva lobbying och kampanj mot lagstiftningsinsatser som syftar till att stävja dess monopolställning, den här gången öppet – i ett blogginlägg.
Google hävdar att antitrustlagstiftning – vars mål är att luckra upp det strypgrepp som företaget har på marknaden och konkurrenterna – skulle hindra företaget från att censurera “desinformation”.
Under de senaste månaderna har teknikjätten också använt sig av andra vägar, från [fabricerat] gräsrotsstöd som den påstår sig ha, till att spendera miljoner på professionella lobbyister i Washington DC.
I allt detta har Google framfört alla möjliga “målinriktade” argument i ett försök att se till att lagförslagen aldrig blir lag. Lagstiftare och väljare fick chansen att höra att om Google inte tillåts bedriva sin verksamhet obehindrat, precis som de gör nu, skulle allt från innovation till nationell säkerhet bli lidande.
Och nu, utan tvekan adresserat till den del av kongressen som är särskilt oroad över att odefinierad “desinformation” utgör internets “största olycka” – denna gång i ett geopolitiskt sammanhang – hävdar Google att de lagförslag som behandlas i kongressen, om de antas, skulle hindra Google från att censurera desinformation.
Royal Hansen, vice ordförande för Googles sekretess, säkerhet och trygghet, hävdar att lagstiftningen utgör en risk för USA:s och användarnas säkerhet, samtidigt som den inte tar upp problem som “amerikanerna bryr sig mest om”.
Trots sammanhanget i skrivelsen nämner Hansen av någon anledning “integritet, barnsäkerhet och inflation”. Denna Google-chef packar in en hel del FUD i bara några få meningar, för att dessutom “varna användarna” för att några av deras favoritprodukter, som Search och Maps, kommer att “gå sönder” om Google tvingas följa eventuella framtida antitrustlagar.
Bland många andra vanliga talepunkter som antas väga tyngre än behovet av att reglera Big Techs affärsmodeller talar Hansen om faran med att “rulla tillbaka” Googles “krig mot desinformation” – det vill säga de aldrig tidigare skådade nivåerna av censur som är synliga särskilt på YouTube.
Under de senaste åren har ämnena oftast varit Covid och valet i USA, men de börjar bli lite gamla, och därför tar Hansen upp kriget i Ukraina – som ytterligare ett skäl till varför den digitala marknaden inte bör vara en rättvis och jämlik spelplan för startups och andra konkurrenter.
“Genom att förbjuda oss att ‘diskriminera’ konkurrenter skulle lagförslaget hindra oss från att vidta åtgärder mot leverantörer av skadligt innehåll”, skriver Google-chefen. “Sedan Ryssland invaderade Ukraina har vi kunnat agera snabbt för att begränsa rysk propaganda och desinformation, även om detta innehåll har flyttats till nya kanaler. Den föreslagna lagstiftningen skulle kunna underminera detta arbete.”
US Department of Homeland Security, DHS, skapade ett sanningsministerium för att inskränka yttrandefriheten.
NDS’ och NSA’s heraldiska vapen.
Dokument från DHS, som en visselblåsare har lämnat till lagstiftare i kongressen, avslöjar att departementets numera nedlagda Disinformation Governance Board bildades för att övervaka amerikansk yttrandefrihet och censurera “konspirationsteorier”.
I ett öppet brev till DHS pressekreterare Alejandro Mayorkas framförde Sens. Chuck Grassley (R-Iowa) och Josh Hawley (R-Ark.) på tisdagen krav på att departementet “ger ytterligare klarhet om sina riktlinjer och förfaranden för att identifiera (fel-, dis- eller malinformation), liksom om sina ansträngningar att “operationalisera” offentlig-privata partnerskap och de åtgärder som vidtas för att se till att det inte inkräktar på amerikanska medborgares konstitutionella rättigheter”.
Senatorerna fortsatte med att hävda att visselblåsardokumenten visar att styrelsen inte var avsedd som en “arbetsgrupp” för att “utveckla riktlinjer, standarder [och] skyddsräcken” mot desinformation.
“Faktum är att DHS-dokumenten visar att DGB var utformad för att vara ministeriets centrala knutpunkt, clearinghouse och gatekeeper för administrationens policy och svar på vad som helst som man råkade besluta om var ‘desinformation'”, stod det i brevet.
Det fria ordet som DHS hävdade var “allvarliga risker för den inre säkerheten” gällde enligt dokumenten “konspirationsteorier” om valsäkerhet, COVID-vaccinerna och “maskers effektivitet”.
– Konspirationsteorier om valens giltighet och säkerhet kan undergräva förtroendet för centrala demokratiska institutioner, förstärka hoten mot valpersonal och äventyra utsatta befolkningsgruppers rösträtt.
– Desinformation om ursprunget och effekterna av COVID-19-vaccin eller maskers effektivitet undergräver folkhälsoarbetet för att bekämpa pandemin.
I det interna DHS-memorandumet påstås också att DGB hade för avsikt att samordna sig med Big Tech för att genomdriva censur och motberättelser.
“Sammantaget väcker visselblåsarnas anklagelser och de dokument vi har granskat oro för att DHS kan söka en aktiv roll i att samordna censur av åsikter som det enligt en okänd standard bestämmer sig för att vara ‘MDM’ genom att ta hjälp av företag inom sociala medier och Big Tech.”
Specifikt tyder dokumenten “på att ministeriet har arbetat med planer för att ‘operationalisera’ sina relationer med privata sociala medieföretag för att genomföra sina mål för den offentliga politiken. Vi fick till exempel tillgång till utkast till briefinganteckningar som förberetts för ett planerat möte den 28 april 2022 mellan Robert Silvers och Twitter-cheferna Nick Pickles, chef för policy, och Yoel Roth, chef för webbplatsintegritet.”
De republikanska senatorerna påpekade att DGB inte hade något sätt att förhindra ideologiskt inflytande i styrelsens beslutsfattande när det gäller att bestämma vad som räknas som desinformation.
“I promemorian står det att DHS:s ‘roll i att svara på desinformation bör begränsas till områden där det finns tydliga, objektiva fakta’. Det är oklart hur DHS definierar ‘klara, objektiva fakta’ och det är oklart vilka skyddsåtgärder, om några, DHS har infört för att säkerställa att de personer som har till uppgift att avgöra vilka ämnesområden som har ‘klara’ och ‘objektiva fakta’ inte påverkas av sina egna ideologiska och politiska övertygelser”, står det i brevet.
“Det första tillägget till konstitutionen utformades just för att regeringen inte skulle kunna censurera motsatta åsikter – även om dessa åsikter var falska”, tillade senatorerna.
Nina Jankowicz, styrelsens tidigare ordförande som skändats, hade en historia av att sprida falska nyheter, som t.ex. rysshärvan, och att sprida osanningar, som t.ex. att hävda att historien om Hunter Biden laptop var “rysk desinformation”.
I memot anges att “Jankowicz kan ha anställts på grund av sin relation med chefer på Twitter” snarare än på grund av hennes expertis när det gäller att motverka desinformation, hävdar senatorerna.
Sammanfattningsvis begärde senatorerna “all skriftlig och elektronisk kommunikation, memoranda och organisatoriska dokument med anknytning till DGB från det att DHS först övervägde att inrätta en DGB fram till idag”, samt alla dokument och all kommunikation med anknytning till valet av Jankowicz som styrelseordförande.
Hawley anslöt sig till “Tucker Carlson Tonight” på onsdagen för att gå igenom memot och vad det betyder för det amerikanska folket.
“Den här administrationen ville att ni skulle övervakas. Denna ‘Disinformation Board’ inrättades för att jaga er”, sade Hawley.
“Det visar sig att de människor som Biden-administrationen anser vara ett hot mot det amerikanska folket, det är inte drogkartellerna, det är inte utländska hot, det är ni. Det är det amerikanska folket.”
Dessa avslöjanden motsäger Mayorkas vittnesmål i kongressen förra månaden där han uppgav att Disinformation Governance Board inte var “sanningspolisen” eftersom dess övergripande uppdrag var att bekämpa desinformation från “Ryssland, Kina, Iran och kartellerna” som kunde utgöra ett “hot mot den nationella säkerheten”.
Vidare hävdade Mayorkas på CNN att styrelsen inte skulle övervaka amerikanernas yttrandefrihet:
CNN’s Dana Bash: “Will American citizens be monitored?” Mayorkas: “No.” Bash: “Guarantee that?” Mayorkas: “So what we do, we in the Department of Homeland Security don’t monitor American citizens.”
DHS stängde, efter en våldsam reaktion från allmänheten, tillfälligt sitt moderna sanningsministerium förra månaden, men lovade att återinföra det (efter en 75-dagars översyn) för att förbättra sin uppfattning till det amerikanska folket.
Jankowicz hävdade ironiskt nog att DGB stängdes på grund av “desinformation” i sig, som hon insisterade på “äventyrar vår nationella säkerhet”.
På detta foto, som tillhandahålls av den turkiska administrationen, talar Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan, i mitten, med försvarsminister Hulusi Akar under den sista dagen av militärövningar som ägde rum i Seferihisar nära Izmir, på Turkiets Egeiska kust, torsdagen den 9 juni 2022. (Turkiska administrationen via AP)
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan uppmanade, i form av en skarp varning, på torsdagen Grekland att demilitarisera öarna i Egeiska havet, och sade att han “inte skämtade” och publicerade tweets på grekiska och engelska, i en markant skärpning av retoriken mot Turkiets granne och historiska regionala rival.
Turkiet säger att Grekland har byggt upp en militär närvaro i strid med fördrag som garanterar att de Egeiska öarna är obeväpnade. Landet hävdar att öarna överlämnades till Grekland på villkor att de förblev demilitariserade.
Aten kontrar med att öarna, som har varit bemannade i årtionden och ligger inom nära räckhåll för en stor turkisk landstigningsflotta, inte kan lämnas oskyddade.
“Vi uppmanar Grekland att sluta beväpna de öar som har icke-militär status och att agera i enlighet med internationella avtal”, sade Erdogan på den sista dagen av de militärövningar som äger rum nära Izmir, på Turkiets Egeiska kust. “Jag skämtar inte, jag talar på allvar. Den här nationen är beslutsam.”
Grekland och Turkiet är Nato-allierade, men har en historia av dispyter om en rad frågor, inklusive mineralutvinning i östra Medelhavet och rivaliserande anspråk i Egeiska havet.
De två länderna var nära krig tre gånger under det senaste halvseklet, senast 1996 om äganderätten till en obebodd ö i östra Egeiska havet. Men Ankara har på senare tid ifrågasatt Greklands suveränitet över stora, bebodda grekiska öar – Rhodos, Kos och Lesbos, till exempel, skulle uppfylla beskrivningen av “militariserade” öar.
“Vi varnar Grekland för att hålla sig borta från drömmar, uttalanden och handlingar som kommer att leda till ånger, precis som för hundra år sedan, och att återvända till sitt förnuft”, sade den turkiske ledaren. För hundra år sedan besegrade Turkiet Grekland efter ett treårigt krig där grekiska arméer invaderade västra Turkiet.
Grekland hävdar att Turkiet medvetet har misstolkat fördragen och säger att landet har laglig grund för att försvara sig efter fientliga handlingar från Ankara, inklusive ett långvarigt krigshot om Grekland utvidgar sitt territorialvatten.
Senare på torsdagen gjorde Erdogan det sällsynta draget att twittra på grekiska och engelska och sade: “Eftersom Turkiet inte kommer att avstå från sina rättigheter i Egeiska havet, kommer Turkiet inte heller att tveka att använda sig av sina rättigheter som följer av internationella fördrag i frågan om öarnas demilitarisering.”
Den grekiska regeringens talesman Giannis Oikonomou kommenterade att Erdogans val av grekiska var “anmärkningsvärt”.
“Grekiska är känt som förnuftets, frihetens och rättvisans språk”, sade han. “Den taktik som Turkiet har valt faller inte under någon av dessa kategorier”.
Tidigare sade Oikonomou att Grekland hanterade de turkiska “provokationerna” med “lugn och beslutsamhet”.
“Det är tydligt för alla att vårt land har uppgraderat sitt geostrategiska och geopolitiska fotavtryck samt sin avskräckningskapacitet för att när som helst kunna försvara sin nationella suveränitet och sina suveräna rättigheter”, sade han.
Samtidigt upprepade Erdogan också Turkiets beslutsamhet att inleda en ny gränsöverskridande offensiv i Syrien med målet att driva tillbaka den syriska kurdiska milisen och skapa en buffertzon på 30 kilometer. Turkiet betraktar milisen som en förlängning av det förbjudna Kurdiska arbetarpartiet, PKK.
“Vi kommer aldrig att tillåta upprättandet av terrorkorridorer längs vårt lands gränser, och vi kommer definitivt att slutföra de delar av vår säkerhetszon som saknas”, sade den turkiske ledaren.
Erdogan fortsatte: “Vi hoppas att ingen av våra verkliga allierade och vänner kommer att motsätta sig våra legitima säkerhetsfrågor.”
Erdogan har sagt att Turkiets nya offensiv i Syrien kommer att rikta in sig på städerna Tall Rifat och Manbij, som ligger väster om floden Eufrat och varifrån de syriska kurdiska kämparna inleder attacker mot turkiska mål.
Unos cuarenta buques de guerra de trece países están bajo el mando de Estados Unidos en los muelles de Estocolmo.
Estoy de acuerdo con el comandante en jefe Hugo Chavéz: ¡Váyanse al carajo yanquis de mierda que aquí hay un pueblo digno, aquí hay un pueblo digno, yanquis de mierda, váyanse al carajo cien veces!
Publicerat 21 augusti 2014 av Magnus Eriksson, utbildad norsk idéhistoriker, antirasist, antifascist och asylaktivist.
August Landmesser, tysk arbetare som vägrar nedlåta sig till att göra hitlerhälsning (1936).
Jimmi Åkesson, partiledare för det rasistiska partiet Sverigedemokraterna, besökte Norge för några dagar sedan. Han insåg snabbt att han inte var välkommen och åkte hem igen med svansen mellan benen.
Åkesson försökte hålla ett tal till svenska medborgare utanför Stortinget, men väldigt få var intresserade av att lyssna på honom. Istället möttes han av välförtjänt buande och skratt från de som dök upp. Naturligtvis tyckte vi på Radical Portal att detta var mycket glädjande eftersom partiet har en milt brun historia. Det här är ett parti som försöker försköna sitt förflutna och då är det viktigt för oss att upprepa några av de saker som partiet ofta “glömmer” att berätta.
Sverigedemokraternas tidiga historia
Efter terrorattacken mot World Trade Center 2001 orsakade islamofobi ett uppsving i Europa. Men islamofobi var redan ett centralt inslag i flera rasistiska grupper långt före attacken. En tidig exponent för islamofobiskt tänkande i Sverige var kampanjgruppen Bevara Sverige Svenskt (BSS), som i slutet av åttiotalet blev Sverigedemokraterna. Även om det är fel att kalla Sverigedemokraterna för ett nazistiskt parti har partiet både ideologiska rötter och historiska kopplingar till den nynazistiska rörelsen i Sverige. Partiet hade en plattform där nazistiska grupper och individer kunde utvecklas ganska ohämmat. Mellan 1988 och 1995 var kopplingarna mellan Sverigedemokraterna och den nynazistiska vit makt-rörelsen slående. Under denna period hade cirka 60% av partiets ledning konkreta kopplingar till naziströrelsen. I efterhand har partiet hävdat att en uppgörelse gjordes 1996, bland annat genom att hänvisa till ett infört enhetligt förbud. Den så kallade “bosättningen” kännetecknas emellertid av att vara av kosmetisk natur och inte en ideologisk lösning. Trots det enhetliga förbudet hade cirka 50% av partiledningen fortfarande kopplingar till nynazistiska grupper så sent som 1998. 2010 kunde Expressen visa att femtio Sverigedemokrater hade kopplingar till nazister. Inte heller 2014 har partiet lyckats städa upp i sitt eget läger.
Från Bevara Sverige Svenskt till Sverigedemokraterna
1979 grundades BSS av flera personer med bakgrund i högerextrema och nynazistiska kretsar. En av dessa var Leif Zeilon (senare Ericsson) som hävdade att BSS inte grundades med rasistiska motiv. Zeilon själv hade dock band till både Nordiska Nationella Partiet (NRP) och Nysvenska Rörelsen (NsR). Nrp grundades 1956 under namnet NationalSocialista kampförbund och lades ner 2009. Partiet leddes av paret Assar och Vera Oredsson.
Göran Assar Oredsson och hustrun Vera Oredsson, båda omväxlande partiledare för NRP.
Om Zeilon själv var medlem i dessa grupper är osäkert, men enligt Säkerhetspolisen (SÄPO) hade han åtminstone omfattande kontakt med paret Oredsson. Även om personerna bakom Bevara Sverige Svenskt (BSS) ville tona ner arvet från Hitler och Mussolini hade en stor majoritet av grundarna en bakgrund från nazistiska grupper. Trots att man kan hitta uttalanden som: “Att någon vill bevara Sverige svenskt innebär inte att denne skulle hysa förakt eller missaktning mot personer från andra kulturer.” var kampanjgruppens program uttalat rasistiskt och inte på något sätt invandringskritiskt, eftersom de ofta ville framställa sig själva i media. Ett exempel på detta är att BSS ville förbjuda adoption av barn utanför Europa, vilket knappast kan sättas utanför ett rasbiologiskt sammanhang. Ett annat exempel är varningar mot att ha sex med afrikanska män.
Invandringskritik eller rasism?
Uttalandena om invandringen var ren skrämsel-propaganda och i BSS första flygblad kan man läsa följande:
För varje år blir svenskarna allt färre. Om fyra år finns inget svenskarnas Sverige. Med kanske en turk som diktator och en neger som utrikesminister. Folket blir då ett chokladbrunt blandfolk som talar olika språk, huller om buller.
I BSS-nytt från 1983 får Sven Davidson, en ledande person inom BSS, frågan om han är rasist:
Ja, i ordets positiva betydelse. Jag önskar att raserna skall utvecklas separat, efter sina egna förutsättningar. De verkliga rashatarna är liberalerna, som önskar att förstöra raserna genom integration och rasblandning.
Detta sätt att uttrycka sig är identiskt med den etnopluralistiska rasistiska retorik som finns i till exempel Richard McCulloch, tredjepositionistiska grupper och identitetsrörelser. De senaste åren har den etnonationalistiska retoriken också ersatt de grövre rasistiska formuleringarna i en rad nazistiska partier.
Några av personerna i Bevara Sverige Svenskt
En något obskyr figur i BSS var journalisten Christopher Jolin. 1972 hade han skrivit boken “Vänstervridningen: hot mot demokratin i Sverige”, där han hade påstått att vänsterextremister hade infiltrerat svenska medier. Hotet från sovjetmakterna, feministisk propaganda och hat riktat mot Olof Palme var andra teman i boken. 1973 deltog Jolin som kongressdelegat i World Anti Communist League, där inte mindre än 67% av deltagarna kunde kopplas till högerextrema/nynazistiska engagemang. Dessa stod också för nästan 100% av de västerländska deltagarna.
Jolins antikommunistiska engagemang och intellektuella utseende gav honom erkännande i borgerliga kretsar. Detta kunde lätt göras eftersom han inte pratade om judar eller rasbiologi, åtminstone inte på TV. Istället var det invandringen i allmänhet och de som han ansåg var skyldiga till den i synnerhet – det vill säga socialdemokratins förrädare. Anders Behring Breiviks massaker på AUF 2011 och mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986 kan båda förklaras av ett underliggande hat mot socialdemokratin. Aspekten kan knappast överdrivas i granskningen av högerextrema miljöer, där fiendebilder präglas av både förrädisk retorik och totalitärt språkbruk. Antifeminism, arbetarpartihat, antikommunism och fientlighet mot mångkultur är gemensamt för både Breivik och Jolin. Även om Jolin inte pratade om judar i TV råder det ingen tvekan om att han var antisemit. I tidskriften Fria Ord skrev han under pseudonymen Erik Niloj (Jolin bakåt), bland annat artikeln Mördade tyskarna sex miljoner judar? Senare började Jolin arbeta med den antisemitiska radiostationen Radio Islam. Här är en återgivning av Jan Guillous artikel “Pinsam Israeldebatt”, som handlar om Achmed Rami och Christopher Jolin. Idag hoppas många Sverigedemokrater att Christopher Jolins flörtande med antisemitism har glömts bort och därför försöker flera att aktualisera honom igen.
Officiellt försökte BSS bagatellisera antisemitismen, men det verkade svårt att balansera invandringsfientlighet och förrädisk retorik utan att peka på bakomliggande orsaker. Särskilt när man, som Jolin, hävdade att medierna infiltrerades av “något dolt”. Fokus riktas då ofta mot judarna (agendajudarna) eller kommunisterna, men ofta hängde dessa två ihop (marxistiska judar). Så skrev en av BSS styrelseledamöter i tidningen Patrioten:
Judarna och kommunisterna har visat vilka såta vänner de är. De är dreglande mördartyper som vill jaga livet ur människor med annan åsikt än deras.
En annan av BSS grundare var Jerker Magnusson, även han hade tidigare varit engagerad i ett antal nynazistiska projekt. Senare deltog han också i en bokbål som organiserades av NationalSocialist Front (NSF) 1996. Magnusson var också en nyckelperson i Sverigedemokraternas bildande, där han satt i partiledarskapet 1989–1991. Många viktiga aktivister i BSS hade också bakgrund från olika nazistiska partier som fanns på 1940-talet, inklusive National Socialist Labour Party (N.S.A.P).
F.d. Sverigedemokraten Tina Hallgren Bengtsson håller tal under bokbrasan. Strax efter händelsen hyllades hon i SD:s partiorgan.
Trots att BSS inte var ett politiskt parti, utan en anti-invandringskampanjgrupp, samarbetade de med ett antal utländska politiska partier, inklusive Front National i Frankrike, National People’s Party i Norge och National Front (NF) i England. BSS uppgav också att NF hade varit en förebild i grundandet:
13500 flygblad har hittils delats ut i Stockholm och fler kommer det att bli om inte nuvarande vanvittiga invandringspolitik stoppas. Bevara Sverige Svenskt kan då ses som embryot till en svensk National Front som kommer att fortsätta kampen för vårt folks överlevnad.
1986 gick BSS samman med Framstegspartiet för att bilda Sverigepartiet. Lösningen var att skapa en ny “nationell anka”, som skulle vara oberoende av ekonomisk-politiska ståndpunkter. Kravet som Sverigepartiet trodde att alla kunde stå bakom var:
Repatriering av alla utomeuropeiska invandrare så att Sverige kunde förbli svenskt – ‘ett land, ett folk och en egen identitet’.
Vidare lovade partiledaren att om Sverigepartiet kom till makten så skulle alla förrädare som propagerat för invandring straffas.
Sverigepartiet och Karl XII
Den 30 november, årsdagen av Karl XII:s död, har varit en högtid för svenska nazister sedan 1930-talet. Firandet avslutades på 1950-talet då det svenska nazistpartiet upplöstes. 1965 återupplivade Lars Hultén, själv medlem i Nationella Förbund, traditionen med fackeltåg och kransnedläggning vid Karl XII-statyn. 1968 delade de “nationella” demonstranterna ut flygblad, där “judar och negrer förbjuds att delta”. 1984 närvarar de första nynazistiska skinheadsna vid minneshögtiden, men jagas bort av arga motdemonstranter. 1987 deltog även Sverigepartiet i högtidlighållandet, tillsammans med jublande nynazistiska skinheads. 1991 stoppades marschen fysiskt av en bred antirasistisk koalition. Detta kommer att upprepas under de följande åren tills nazistfirandet upphörde.
Valet av Karl XII som symbol för nynazistiska och Sverigedemokratiska minneshögtider har ofta förlöjligats av både media och svenska historiker. Ändå har traditionen vissa rötter i Hitlersvärmar. Den 20 april 1939 överlämnade riksföreningen Sverige-Tyskland och Samfundet Manhem en statyett av Karl XII till Adolf Hitler i samband med hans födelsedag. För de svenska nazisterna var Karl XII, precis som Hitler, en symbol för antiryssarna. I samband med denna gåva skapade svenska nazister en myt om att Karl XII var en viktig inspirationskälla för Hitler.
Sverigedemokraterna
Det gemensamma projektet Sverigepartiet, som var en sammanslagning av BSS och det högerpopulistiska Framstegspartiet, kollapsade efter bara ett år och den 6 februari 1988 bildades Sverigedemokraterna. Det nya partiet bestod helt och hållet av personer med bakgrund i BSS sammet. Bland dessa fanns Leif Zeilon (som nu bytt namn till Ericsson), Jerker Magnusson, Sven Davidson, Anders Klarström och Johan Rinderheim. Det var lite som skilde det nya partiet från det föregående.
Brittiska Nationella Fronten, Sverigedemokraternas första partisymbol och deras nyaste.
I artikeln Nazisterna som skapade Sverigedemokraterna presenteras protokollet från mötet från grundandet av Sverigedemokraternas andra avdelning. Mötet ägde rum i Skåne den 21 februari samma år och sammankomsten bestod av ett antal personer med bakgrund från nazistiska organisationer. Bland dessa fanns flera SS-veteraner, medlemmar av Nordiska National Party och andra nazistiska grupper. Samma år som partiet bildades skrev den ledande Sverigedemokraten Patrik Ehn ett brev till Nordiska Nationella Partiet:
Det viktiga är att sprida nationalsocialismens idéer och få folk att inse att förr eller senare är det ett måste att Norden följer NRPs program om det (Norden) skall överleva… Nationell socialistisk hälsning!
I Sverigedemokraternas “partitidning” Sverigekuriren från 1989 (nr 7-8 s. 19-22) skrev Sverigedemokraten och fysikläraren Erik Walles en lång artikel där han försvarade att ha nazister i partiets led. Walles själv hade en bakgrund i NationalSocialist Labour Party. Walles var medlem i Sverigedemokraterna fram till sin död 1991 och bidrog intellektuellt med artiklar till partitidningen. Några år efter hans död hittades i hans hem en ”lista med 3.000 judar att mörda”.
1993 bildades Sverigedemokratisk Ungdom (SDU), samma år som nynazistisk vit makt-musik slog igenom på allvar. Ungdomspartiets unga fronttidning bar också detta. Många med kopplingar till de nynazistiska samfunden var aktiva i både SDU:s och Ungfrontens tidningsredaktion.
Ung Front intervjuar partiledaren Anders Klarström
Efter att Sverigedemokraterna grundats valdes Anders Klarström och Ola Sundberg till talespersoner för partiet. Klarström hade liksom många andra i partiet en bakgrund från Nordiska Nationella Partiet och dömdes tidigare för att ha mördat tv-profilen Hagge Geigert per telefon 1984:
Du ska passa dig jävligt noga. Du kommer inte att leva så många dagar till […] vi ska bränna dig, ditt jävla judesvin. Fy fan ditt äckliga judesvin. Passa dig Hagge! Vi vet att du heter Harry Johansson och var du bor också. Vi ska komma och döda dig.
I sista numret av Ung front intervjuas Klarström och frågorna är karaktäristiska för extremhögern. Till exempel får han frågan om vem han ska utse till årets förrädare, och vad han tror att framtidens samhälle kommer att bli om kommunisterna och andra förrädare får fortsätta att bestämma. Den förrädiska retoriken och föreställningen om den inre fienden spelade uppenbarligen en central roll i både SDU och partiledningen. Intervjun handlar om asylpolitiken, återupplivandet av en sund samhällsmoral och införandet av en “folklig gest” baserad på nationalistisk solidaritet. Vidare säger Klarström att han började intressera sig för nationalistisk politik på åttiotalet och engagerade sig i “olika politiska organisationer”. Han nämnde dock inte att denna inblandning enbart handlade om rasistiska och nazistiska organisationer. Men som partiledare för Sverigedemokraterna såg han inga svårigheter att demonstrera med den nynazistiska terrorgruppen Vitt Ariskt Motstand (VAM), men välkomnade dem å andra sidan att närvara vid partiets evenemang..
Robert Vesterlund
Flera av artiklarna om Ung Front är författade av Robert Vesterlund. I en artikel rekommenderar han sina läsare att skaffa tredjepositionisten Derek Hollands bok Den politiske soldaten. Boken kunde beställas direkt från Sverigedemokraterna. Vid den här tiden var Vesterlund både partiledare för SDU (1993-1994) och ledamot av Sverigedemokraternas arbetsutskott (till och med 1996 då han lämnade Sverigedemokraterna). Samtidigt som han var en aktiv del av Sverigedemokraterna var han också involverad i ett antal nynazistiska projekt. Den första maj 1993 greps Vesterlund tillsammans med två andra nynazister av polisen. Anledningen till detta var att de tre hade dykt upp under Vänsterpartiets Gudrun Schymans första majtal, beväpnade med en skarpt lastad handgranat. Niklas Irberger, som också suttit i Sverigedemokraternas styrelse, dömdes till ett års fängelse. Senare hade han också en redaktionell roll i den nynazistiska internettidningen Info-14.
Den politiska soldaten, både ett politiskt begrepp för den tredje positionistiska rörelsen på 1970-talet och Hollands bok med samma namn. Här är ett omslag av korsfararromantik.
Motkraft, en webbportal som tillhör den svenska utomparlamentariska vänstern, beskrev en gång Robert Vesterlund som spindeln i den svenska nynazismens nät. Beskrivningen var träffande eftersom Vesterlund spelade en central roll i både organisering och aktivism i den nynazistiska rörelsen. Samtidigt som han var engagerad i Sveridemokraterna och partiledare för ungdomspartiet var han också aktiv i Unga Nationalsocialister, en grupp med nära band till VAM. Han har även stått bakom projekt som Nationella Alliansen och Blood & Honor Stockholm. 1995 var Vesterlund med och grundade tidskriften Info-14, vars namn spelar på de 14 orden i “Lane”, där han också blev redaktör. Genom Info-14 blev han en central figur i organisationen av nynazistiska Salemsmarschen, en årlig minnesmanifestation av den mördade snauskall Daniel Wretström. Vid denna minnesmarsch deltog också ett antal andra representanter från Sverigedemokraterna, och i efterhand kallade det nynazistiska nätverket Blod och heder marschen för: “… vår generations Horst Wessel”. Förutom marscher och sjaskiga nazistplatser låg Vesterlund också bakom skapandet av en begåvning kallad Gula Korset. Detta var avsett att betala ut ekonomiskt stöd till fängslade nynazister.
Förre Sverigedemokraten Robert Vesterlund håller lovtal för döde nazisten Gösta Hallberg-Cuula.
Den 16 september 2000 kunde Arbetaren avslöja att en nazist vid namn Robert Vesterlund satt i styrelsen för lokalförbundet, vilket ledde till att Vesterlund uteslöts. Tipset hade kommit från syndikatisten Björn Söderberg, en tidigare arbetskollega till Vesterlund. Den 12 oktober samma år kontaktades Söderberg av tre nynazister. Ett bråk uppstod som slutade med att Söderberg sköts till döds. Tidigare misstänktes nynazisterna ligga bakom en bombattack mot ett journalistpar, och var därför redan i rampljuset för politiken. Vesterlund var länge misstänkt för att ha beställt mordet, men det gick inte att bevisa..
Sverigedemokrater och ideologiska släktingar i Europa
Sverigedemokraterna behöll “Bevara Sverige Svenskt” som partislogan och som partisymbol använde de den brinnande facklan. Symbolen lånades från National Front, men istället för den brittiska flaggan i lågan användes naturligtvis den svenska. 1988 blev Sverigedemokraterna inbjudna av Franska Front National (FN) att delta i en kongress i Strasbourg. Konferensen organiserades av det nyfascistiska ungdomsförbundet Mouvement de la Jeunesse d ́Europe. I Ung front, 1/1993, skriver SDU mycket om sina ideologiska släktingar i Europa. I det bedövande nämns till exempel flamländska Vlams Blok och Front Nationals ungdomsparti som två exempel som SDU bör lära av.
Uniformsförbud
Sverigedemokraterna var utan tvekan en del av vit makt-rörelsen på 80- och 90-talet. Detta var särskilt tydligt i SDU, där nynazister hittade en plattform för att sprida propaganda.
Efter det att Mikael Jansson tog över som partiledare för Anders Klarström 1995 skedde en vändning i partiet och i den första SD-bulletinen från 1996 kan man läsa att Sverigedemokraternas centralstyrelse har infört ett enhetligt förbud eftersom “journalister tidigare lyckats fejka utmåla Sverigedemokraterna som ett o demokratiskt parti”.
Budskapet om uniformsförbudet upprepades också i nästa upplaga av SD-bulletinen samma år. En annan plats i SD-bulletinen lyder:
Sverigedemokraterna har fått dåligt rykte på grund av att vissa Hollywoodnazister och andra personer i uniformsliknande klädsel anslutit sig till Engelbrektsmarschen. Personer med så svag övertygelse att de måste klä ut sig på ett sådant sätt att de drar ett löjets skimmer och skam över Sverigedemokraterna ombedes att stanna hemma.
Utifrån kommentarer som denna, råder det ingen tvekan om att Sverigedemokraterna aldrig gjorde en ideologisk uppgörelse utan bara genomgick kosmetiska förändringar – och förklarade sin egen historia genom att sätta sig själva i offerrollen.
Sverigedemokraterna och islamofobi
Sverigedemokraterna har en lång historia av islamofobi, både i partiet och i ungdomspartiet SDU. Fröet till den här finns långt tillbaka i BSS och Sverigepartiet. Men med Sverigedemokraterna blir islamofobin både tydligare och mer extrem. En av anledningarna verkar vara att man försökte tona ner antisemitismen, men saknade en adekvat fiendebild. Muslimen fick ersätta juden, åtminstone provisoriskt. Den nya hatbilden fick också konsekvenser, vilket resulterade i våldshandlingar. 1993 bränner en av Sverigedemokraterna ner en moské i Trollhättan.
Sverigedemokraterna och kontrajihadismen
Lördagen den 14 april 2007 höll Edward “Baron Bodissey” May från Gates of Vienna och Peder Are “Fjordman” Nøstvold Jensen “UK and Scandinavia Counter-Jihad Summit” i Köpenhamn. Flera representanter från Sverige, Danmark och Norge deltog i evenemanget. Förutom Anders Gravers grupp Stoppa islamiseringen av Danmark (SIAD), Mays initiativ Medborgargardets centrum och ett antal bloggare var Sverigedemokraterna också representerade som det enda politiska partiet. Vid Wienportarna kallade May mötet för topphemligt, där alla säkerhetsåtgärder fanns på plats för att undvika antirasistiska aktivister.
I sitt tal till mötet höll May inte tillbaka i sin svavelpredikan. Bland annat talade han om “den mäktiga socialistiska staten”, “mångkulturalismens gift” och “islams våldsamma intolerans”, som tillsammans utgjorde en ond kombination – en demonisk samling av makt, gift och intolerans. Retoriken är välkänd, inte minst i ett Sverigdemokratisk sammanhang.
I samma tal betonade May vikten av Ted Ekeroths medverkan som representant för Sverigedemokraterna. Ett halvår senare, den 18-19 oktober, gjorde sig kontrajihadistnätverket åter, denna gång i Bryssel. Förutom Ekeroth deltog norrmannen Jens Arnfindsen, amerikanen Robert Spencer och Gisele “Bat Ye’Or” Littman. Littman höll ett tal med titeln Eurabia: Hur far har det gått?. Den här gången var Ekeroths deltagande också kopplat till Sverigedemokraterna:
Active in combating islam since a long time, running a pro-israeli anti-islamic website but dropped that project when he entered Swedish politics, as part of the Sweden Democrats (SD). SD is the only anti-immigration, anti-islamic party in Sweden. He has since tried to establish contact with other groups and parties around Europe.
I efterhand har Ekeroth hävdat att han inte företrädde Sverigedemokraterna, utan deltog i mötet som privatperson. Det är en lögn när hans inlägg handlade om Sverigedemokraternas strategi. I presentationen gick Ekeroth igenom partiets historia, utan att nämna dess kopplingar till nynazistiska grupper under 80- och 90-talet. Han medgav dock att Sverigedemokraterna tidigare hade deltagit i Euro-Nat, ett samarbete mellan franska Front National, ungerska Miep, serbiska Srpska Radikalna Stranka, men att allt samarbete hade upphört och att kontakten med Front National hade brutits på grund av stora politiska skillnader.
Andra med kopplingar till Sverigedemokraterna har också varit aktiva i kontrajihadistnätverket, däribland Teds bror Kent Ekeroth, som 2009 anordnade en antiislamiseringskonferens i Malmö. Vid Wienportarna hyllas Kent Ekeroth av “Fjordman” som någon som kanske kan stoppa islams framväxt. Bröderna Ekeroth är en länk mellan counterjihadrörelsen och Sverigedemokraterna. Det finns ytterligare Sverigedemokrater som kan kopplas till kontrajihadistnätverket. Den 31 mars 2012 deltog isak Nygren, tidigare Sverigedemokrat, i ett kontrajihadistmöte i Århus. Då som talesperson för Svenska Försvarsförbundet (SDL). Några år tidigare hade Nygren ansökt om medlemskap i Nordiska Förbundet. 2010 bjöd Sverigedemokraterna in Robert Spencer att hålla föreläsningen Islam och Jihad mot Europa.
Så småningom…
Sverigedemokraterna är och har alltid varit ett grumligt parti. Trots att partiet har proklamerat “nolltolerans mot rasism och extremism” är det tämligen tydligt att det inte finns något intresse av att städa upp smutsen, annat än rent kosmetiskt. Islamofobi, antisemitism, rasism, nazism, fascism är och verkar förbli delar av Sverigedemokraterna. De är helt enkelt ett parti som hetsar mot dem som de tror att de kan hetsa mot – muslimer, judar, afrikaner eller vad än nuet tyvärr tillåter. Samma innehåll, olika paketering.
Israeliska styrkor använde 16-åriga Ahed Mohammad Rida Mereb som mänsklig sköld i Jenin den 13 maj. (Foto: Familjen Mereb).
Israeliska soldater använde en 16-årig palestinsk flicka som mänsklig sköld framför ett israeliskt militärfordon när de var utplacerade i den norra ockuperade staden Jenin på Västbanken förra veckan.
Ca kl. 8:00 på morgonen den 13 maj tvingade israeliska soldater 16-åriga Ahed Mohammad Rida Mereb att ställa sig framför ett israeliskt militärfordon i stadsdelen Al Hadaf i Jenin. Detta skedde när den palestinska motståndsrörelsen sköt kraftigt mot de israeliska styrkornas position. Det framgår av information som samlats in av DCI Palestina. De israeliska styrkorna beordrade Ahed att stå framför militärfordonet i cirka två timmar, medan de satt inne i fordonet.
“Internationell lag är tydlig och förbjuder absolut att beväpnade styrkor eller beväpnade grupper använder barn som mänskliga sköldar”, säger Ayed Abu Eqtaish, chef för programmet för ansvarsskyldighet vid DCIP, Defense for Children International – Palestina. “Israeliska styrkor som avsiktligt utsätter ett barn för allvarlig fara för att skydda sig själva begår krigsbrott.”
De israeliska styrkorna belägrade familjen Merebs hem runt klockan sex på morgonen den 13 maj i syfte att arrestera Aheds 20-årige bror, enligt dokumentation som DCIP samlat in. De beordrade Ahed, hennes föräldrar och hennes två yngre bröder att lämna huset och stanna på en gårdsplan på andra sidan gatan.
Det utbröt eldväxling mellan de israeliska styrkorna och Aheds äldre bror, som stannade kvar i huset. Vid åttatiden på morgonen var flera palestinska män engagerade i kraftigt eldgivning mot ett israeliskt militärfordon, och då beordrades Ahed av dess besättning att ställa sig framför fordonet.
“Kulor sköts mot militärfordonet från alla håll”, berättade Ahed för DCIP. “Jag darrade och grät och skrek till soldaterna att de skulle ta bort mig eftersom kulorna ven runt mitt huvud, men en av dem beordrade mig på arabiska genom ett litet fönster i militärfordonet: ‘Stanna där du är och rör dig inte. Du är en terrorist. Stå kvar på din plats tills du tar farväl av din bror.’”
Ahed försökte luta huvudet åt sidan för att undvika kulorna, men de israeliska soldaterna beordrade henne att stå rakt upp. Ahed stod framför det israeliska militärfordonet i ungefär två timmar innan hon sprang till ett närliggande träd och föll ihop på marken.
Ungefär två timmar senare evakuerade israeliska styrkor Aheds tvåvåningshus, där hon bodde tillsammans med sina föräldrar, tre bröder, mor- och farföräldrar, två farbröder och deras fruar samt deras åtta barn i åldrarna ett till elva år. Efter att familjen hade evakuerats bombade israeliska styrkor huset med raketdrivna granater, vilket ledde till att huset fattade eld. Israeliska styrkor sköt också skarpt mot huset.
De israeliska styrkorna drog sig tillbaka från Aheds grannskap vid elvatiden. Hon fick veta att de israeliska styrkorna arresterat hennes bror och att de boende i grannskapet skrivit på sociala medier att hon användes som mänsklig sköld av de israeliska styrkorna, vilket fått de palestinska skyttarna att sluta att skjuta mot det israeliska militärfordonet.
Ahed fördes med privatfordon till Jenins sjukhus och behandlades för intensiv psykisk stress och svår syrebrist.
Användning av civila som mänskliga sköldar, där civila tvingas att direkt bistå militära operationer eller används för att skydda väpnade styrkor eller väpnade grupper eller objekt från angrepp, är förbjudet enligt internationell rätt. Detta är också förbjudet enligt israelisk lag enligt ett beslut från 2005 av Israels högsta domstol.
Sedan 2005 har DCIP dokumenterat minst 25 fall där palestinska barn använts som mänskliga sköldar av den israeliska armén. Ett av dessa fall ledde till att två soldater dömdes för “olämpligt beteende” och “överskridande av auktoritet”. Båda degraderades i rang och fick tre månaders villkorlig dom.
DCI, Defence for Children International grundades 1979 och är en världsomspännande rörelse för barns rättigheter. Var och en av DCI:s nationella sektioner arbetar med de barnrättsfrågor som är mest relevanta i deras respektive nationella sammanhang.
DCI generalsekretariat har sitt säte i Genève, Schweiz och spelar en avgörande roll i bevakning och förespråkande av barns rättigheter inom FN:s organ för mänskliga rättigheter. DCI World Service Foundation, med säte i Bryssel, skapades 2016 för att påverka EU:s institutioner.
"Vi dödade oskyldiga människor": pensionerade colombianska arméofficerare erkänner att de mördat civila.
Tio pensionerade soldater och en civilist erkänner att de kidnappat och mördat 120 oskyldiga bönder och utmålat dem som vänstergerillakrigare som dödats i strid. av Tanya Wadhwa för peoples dispatch den 29 april 2022.
Vid en nyligen genomförd utfrågning i JEP erkände tio pensionerade soldater att de mördat 120 oskyldiga bönder och presenterat dem för myndigheterna som vänstergerillakrigare som dödats i strid mellan 2007 och 2008. Offrens familjer kräver fortfarande att få veta vem som gav ordern. Foto: Kienyke
Tio pensionerade colombianska militärer erkände att de kidnappat och mördat över hundra civila och presenterat de dödade för myndigheterna som vänstergerillas fallna i strid under “upprorsbekämpande operationer” på 2000-talet. Erkännandena gjordes under offentliga utfrågningar anordnade av “organet för erkännande av sanningen inom den särskilda rättskipningen för fred” (JEP) i departementet Norte de Santander den 26 och 27 april 2022. Det skedde i ärende 03 som utreder “de falska positiva fallen” i Catatumbo-regionen i departementet. Vid utfrågningarna deltog familjemedlemmar till ett 50-tal offer.
Den 26 och 27 april 2022 vittnade en före detta general, fyra överstar, fem andra officerare och en civilist inför rätten. De erkände offentligt att de deltagit i det påtvingade försvinnandet och de utomrättsliga avrättningarna av 120 unga bönder från staden Ocaña och angränsande områden mellan 2007 och 2008.
“Vi dödade oskyldiga människor”
Ett av de uttalanden som väckte mest uppståndelse var korpral Néstor Guillermo Gutiérrez. Den pensionerade arméofficeren erkände inte bara att hans enhet mördade oskyldiga bönder, utan att denna typ av mord blev ett kriminellt fenomen i hela den regionen av landet. “Jag erkänner och accepterar mitt ansvar som medverkande till dessa krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten … Jag tänker inte rättfärdiga det jag gjorde eftersom jag begick brott,” sade Gutiérrez. “Vi dödade oskyldiga människor, bönder. Jag vill betona att de vi dödade var bönder,” fortsatte Gutiérrez. “Det fanns påtryckningar,” tillade han. “De krävde att vi skulle ge resultat, vi var tvungna att leta efter resultat oavsett vad, och vi hade kontakt med paramilitära grupper i regionen, särskilt i Aguachica, för att få tag på vapen.” Som svar på kraven från en mamma, som bad om förklaringar till mordet på sin son, bad Gutiérrez henne och mödrar till andra offer om ursäkt. “Jag mördade dem fegt. Jag stal era söners drömmar. Jag slet sönder deras mödrars hjärtan på grund av trycket från falska resultat, för att hålla en regering nöjd. Det är inte rättvist.”
Den pensionerade kaptenen Rivera Jácome erkände också sitt ansvar för brotten och bad om ursäkt till det enda överlevande offret Villamir Rodríguez, som var på väg att mördas av militären, men som senare åtalades för att vara terrorist. “Jag vill klargöra för världen och colombianerna att du inte var en kombattant. Jag är här för att rentvå ditt namn,” sade Jácome.
Alexander Carretero, den ende civilisten, erkände att han var “en person som tog med sig dina nära och kära från olika delar av Colombia för att överlämna dem till armén så att de kunde mörda dem.” Han tillade att “jag kan inte lämna tillbaka era barn, men jag kan hjälpa er med sanningen. Det hade varit bättre om de hade dödat mig, då hade jag åtminstone inte begått dessa brott.”
General Paulino Coronado, överste Santiago Herrera, överste Rubén Darío Castro, överstelöjtnant Álvaro Diego Tamayo, överstelöjtnant Gabriel de Jesús Rincón Amado, major Juan Carlos Chaparro Chaparro, sergeant Rafael Antonio Urbano och sergeant Mauricio Pérez Contreras erkände också att de begått dessa brott och dolt dem med hjälp av falska dokument och betalda vittnen.
Alla de tio åtalade soldaterna ingick i mobil brigad nr 15 (BRIM15), infanteribataljon nr 15 “General Francisco de Paula Santander” (BISAN), som hade till uppgift att bekämpa illegala väpnade grupper i Norte de Santander.
“Vem gav ordern?”
Anhöriga till offren uppmanade å sin sida de före detta soldaterna att avslöja namnen på dem som beordrade dessa avskyvärda brott. Carmenza Gómez, en mor som förlorade sitt första barn i augusti 2008 och sitt andra i januari 2009, talade vid utfrågningen och bad arméföreträdarna att “lägga handen på hjärtat och ärligt berätta sanningen för oss och inte hoppa i vattnet ensamma. Vem gav ordern? Vi vet att det finns fantastiska människor bakom er. Vi vill ha namn. Allt vi behöver är namnen på dessa människor.”
På samma sätt betonade Idalí Garcerá, en annan mor vars son försvann i augusti 2008, att “det är mycket viktigt för oss att få veta denna sanning […] I går hörde jag dem säga att de pressades av regeringen att ge resultat, så jag måste få veta vem som bad om dessa resultat.”
Anderson Rodríguez, som förlorade sin bror, krävde också att soldaterna skulle berätta sanningen “så att det inte blir någon upprepning, för det är ni som vet vilka ägarna är, skaparna av denna grymma handling, en verksamhet som de fortsätter att bedriva än idag.”
Familjemedlemmar till flera andra offer delade också med sig av sina vittnesmål och bad de pensionerade officerarna att vara ärliga, lindra deras smärta, skipa rättvisa och gottgöra.
En väg till lösning
JEP:s ordförande Eduardo Cifuentes sade att vittnesmålen utgjorde ett av de viktigaste närmandena till sanningen om vad som hände under den väpnade konflikten. Han sade också att erkännande och klargörande av sanning och ansvar innebar ett framsteg när det gäller att tillgodose offrens rätt till vetskap, rättvisa och gottgörelse, och att det bidrog till att återställa den skada som orsakats de överlevande och deras familjemedlemmar.
Om organet för erkännande av sanningen inom den särskilda rättskipningen för fred
“Organet för erkännande av sanningen inom den särskilda rättskipningen för fred” (JEP) är en sanningskommission – ett system för övergångsrättskipning som november 2016 skapades inom ramen för de fredsavtal som undertecknades mellan den tidigare presidenten Juan Manuel Santos regering och den nu avmobiliserade gerillagruppen “Colombias revolutionära väpnade styrkor” (FARC) i Havanna på Kuba.
Genom JEP inrättades en domstol som ska utreda, döma och döma alla som anses ansvariga för de brott som begicks under ett fem decennier långt krig mellan gerillan och de colombianska säkerhetsstyrkorna. Den ger ibland mandat för alternativa straff i utbyte mot fullständig avslöjande av händelser som ägde rum under den interna väpnade konflikten.
Förra året konstaterade JEP att den colombianska militären utförde mer än 6 400 av dessa utomrättsliga avrättningar mellan 2002 och 2008, när president Álvaro Uribe var vid makten. Människorättsgrupper och offrens familjer har sagt att det verkliga antalet kan vara mycket högre.
Inom ramen för sitt program för demokratisk säkerhet belönade Uribe-administrationen militära tjänstemän som utförde dessa utomrättsliga avrättningar, som i Colombia även kallas “falska positiva”, med befordringar, semester och andra förmåner.
Den offentliga utfrågningen var ett historiskt ögonblick, inte bara för fredsprocessen utan också för familjerna till offren för de falska positiva fallen, som fick möjlighet att höra sanningen om sina nära och kära och få ett avslut.
JEP har nu tre månader på sig att utfärda en resolution. Tribunalen har befogenhet att erbjuda alternativ till fängelsestraff till personer som erkänner sina brott och gör gottgörelse.
What is it to doubt? It's a metaphorical biblical reference by an anonymous Tagalog poet.
Can you be more specific about the content of your article? After reading it, I still have some doubts. Hope…
Reblogged this on CartagoCat and commented: Hur "uppfattas" sanningen
Jättebra skrivet och ger en nya perspektiv👍