Månad: juni 2022

Kalibrerad oärlighet: västerländska mediers rapportering av sanktionerna mot Venezuela

av RICARDO VAZ, FAIR.org, 13 juni 2022
NBC-skildring av ett oljeraffinaderi i Venezuela.

USA:s sanktioner har, även enligt föråldrade estimat, dödat tiotusentals venezuelaner. Den unilaterala politiken har i stor utsträckning fördömts av multilaterala organ och människorättsexperter på grund av dess dödliga effekter och för att den bryter mot internationell rätt (Venezuela-analys, 18/9-21, 15/9-21, 25/3-21, 31/1-19).

AP (17/5-22) rapporterade att USA kommer att “lätta på några ekonomiska sanktioner mot Venezuela”….

Men konsumenter av västmedia är helt omedvetna om denna verklighet, eftersom etablerade media har gjort allt för att stödja sanktionerna. Detta genom att helt och hållet tvätta bort sanktionernas effekter (FAIR.org, 4/6-21, 19/12-20) – de skriver till exempel att Washington har “sanktionerat regeringen” (AP, 22/5-22) snarare än Venezuelas folk.

En nyligen genomförd lättnad av USA:s policy, som till att börja med var mikroskopisk och som snabbt drogs tillbaka, visade upp alla dessa ohederliga drag och illustrerade hur fria händer amerikanska tjänstemän har att utan utmaning eller granskning fortsätta utöva kollektiva bestraffningar mot venezuelaner.

Avslappnade stenografer

…medan NBC (17/5-22) sade i presens att “USA lättar på vissa sanktioner”…

USA:s finansdepartement tillät den 17 maj det USA-baserade oljebolaget Chevron att tala med PDVSA, det statliga venezuelanska oljebolaget, för att diskutera sin verksamhet i landet. Statstjänstemännen klargjorde samtidigt att energijätten fortfarande är förbjuden att borra eller handla med venezuelansk råolja (AP, 17/5-22).

Två veckor senare förlängde Vita huset Chevrons nuvarande licens, som endast tillåter underhållsarbete, att gälla tills i november. Denna korta öppning avslöjade ändå några tydliga tendenser.

För det första hade alla mainstream-redaktioner i stort sett samma rubrik och skrev att USA “lättar på vissa sanktioner” (NBC, 17/5-22), skulle “lätta på några ekonomiska sanktioner” (AP, 17/5-22) eller “börjar lätta på restriktioner” (Washington Post, 17/5-22) mot Venezuela. Och även om den mycket snäva omfattningen av bemyndigandet lämnade få ordvalsalternativ, tvingade det verkligen inte journalisterna att hålla sig till den information som “anonyma tjänstemän” gav dem.

Inte en enda etablissemangskanal nämnde att sanktionerna har en inverkan på vanliga venezuelaner. Istället målades privilegiet att “bara prata” med oljechefer upp som ett incitament för president Nicolás Maduro att återuppta samtalen med oppositionen.

…och Washington Post (17/5-22) berättade för läsarna att Biden-administrationen “börjar lätta på restriktionerna för venezuelansk olja”.

Den magra bakgrund/kontext som tillhandahölls i de flesta artiklar lämnade utrymme för många tolkningar. När man hänvisade till varför samtalen mellan regeringen och oppositionen bröt samman i oktober förra året fick läsarna veta att Maduro gav sig av efter “utlämningen [till USA] av en nära/nyckelallierad” (Washington Post, 17/5-22; AP, 17/5-22). Det nämndes dock inte att den “allierade” i fråga (Alex Saab) enligt dokument som Caracas avslöjat har diplomatisk immunitet och att Washington bröt mot Wienkonventionen genom att låta gripa och utlämna honom utomlands (FAIR.org, 21/7-21).

Nyhetsbyråerna fortsatte att upprepa ogrundade anklagelser mot Maduros administration som vore de absoluta sanningar, vare sig det handlar om valfusk (FAIR.org, 27/2-21), narkotikahandel (FAIR.org, 24/9/19) eller censur av media (FAIR.org, 20/5-19). Konsekvensen är att ingen redaktör nu längre ryggar tillbaka för en beskrivning av den venezuelanska regeringen som “auktoritär” (Washington Post, 17/5-22), “autokratisk” (CNN, 17/5-22) eller “korrupt och förtryckande” (New York Times, 17/5-22).

Etablissemangets journalister var också glada att få upprepa maffialiknande hot från sina anonyma källor, nämligen att USA kommer att “kalibrera” sanktionerna beroende på om framstegen i samtalen mellan den venezolanska regeringen dess opposition av Washington anses vara acceptabla eller ej (Reuters, 17/5-22; NBC, 17/5-22; AFP, 17/5/-22; AP, 17/5-22).

USA:s regeringstjänstemän hänvisar till en politik som dödar tusentals civila, som vore den en kran de kan vrida på eller av på när de vill, och deras medhjälpare i medierna ser tydligen ingen anledning att bli oroade av detta.

New York Times (17/5-22) rubricerade nyheten mer korrekt: att USA skulle “erbjuda smärre sanktionslättnader”.

New York Times (17/5-22) beskrev å sin sida stegen som “smärre sanktionslättnader”, vilket trots adjektivet fortfarande verkar lite överdrivet, med tanke på att sanktionerna innefattar ett oljeembargo och att detta bara var ett tillfälle att prata med Chevron. Tidningen försökte även måla upp sanktionerna som om dessa har lite med kollapsen av Venezuelas oljeindustri att göra och skrev också att sanktionerna infördes först 2019. I själva verket härstammar de första åtgärderna mot PDVSA – att stänga av företaget från internationella krediter – från mitten av 2017, varefter produktionen kollapsade från nästan 2 miljoner fat per dag till 350.000 på tre år (Venezuela-analys, 27/8-21).

Samtidigt fick spanska Repsol och italienska Eni oljelicenser mot skulder som “inte kommer att gynna [PDVSA] ekonomiskt” (Reuters, 5/6-22). Och ingen journalist fann något problem med att USA:s finansdepartement på något sätt har makten att “låta” europeiska företag göra affärer med Venezuela.

Alla kritiker är inte lika

Wall Street Journal: Venezuela sanktionslättnader är en fälla för Biden. Mary Anastasia O’Grady (WSJ, 19/5-22) varnade för att USA var “på tå mot ett närmande till ’diktatorn’ Nicolás Maduro”.

Att Biden-administrationen reviderade sin sanktionspolitik ens en gnutta har skapat en våldsam motreaktion, som gav näring åt medias partiskhet. Wall Street Journals opinionssektion återgav sin sedvanliga extremism,när redaktionsmedlemmen Mary Anastasia O’Grady (26/5-22) skrev att USA kanske “går på tå mot ett närmande till ’diktatorn’ Nicolás Maduro som kommer att överge den venezolanska frihetens sak”.

WSJ-krönikören hänvisade till oppositionens icke-valde venezuelanska “interimspresident” Juan Guaidó som “internationellt erkänd”, när antalet länder som faktiskt erkänner honom är nere på 16 (Venezuela-analys, 8/12-21). Hon framställde också på något sätt den USA-stödda militärkuppen som 2022 kortvarigt avsatte den demokratiskt valda presidenten Hugo Chávez som “motståndare som försvarar rättsstaten med hjälp av institutioner”.

Det fanns även gott om partiskhet i nyhetsrapporteringen också när det gällde att väga fördelar mot nackdelar med Bidenadministrationens initiativ. Det är faktiskt bara “hökaktig” kritik av den officiella politiken som får sändningstid (FAIR.org, 2/5-22).

En grupp venezolanska oppositionsföreträdare, från ekonomer till politiska analytiker och företagsledare, skrev ett brev till Biden-administrationen i april, där de krävde sanktionslättnader (Bloomberg, 14/4-22). Även om de påpekade USA:s [förmodade] roll för att lösa landets politiska kris, påpekade de det uppenbara: sanktionerna skadar det venezuelanska folket. När det väl var dags att diskutera sanktionspolitiken försökte dock ingen journalist att nå någon av dessa personer för en kommentar.

Att häva sanktionerna mot Venezuela skulle “ge segern till en autokratisk allians som leds av Vladimir Putin”, enligt den som Guardian (14/5-22) kallar “landets vice utrikesminister”.

Istället vände sig Guardian (14/5-22) till de hårdföra och gick så långt att de intervjuade en person med ett påhittat jobb i Guaidós “interimsregering” och kallade henne “landets vice utrikesminister”. Den USA-sponsrade politikern motsatte sig sanktionslättnader utan politiska eftergifter och – för att följa de senaste trenderna inom propagandan – varnade för att “om Maduro får hjälp, så får Putin det också”.

Ett antal demokrater i USA:s representanthus har, baserat på dess humanitära konsekvenser, blivit alltmer högljudda i sitt motstånd mot administrationens Venezuela-politik. Dagarna före de försiktiga lättnaderna i sanktionerna skrev de ännu ett brev till Biden (The Hill, 12/5-22). Men när det var dags att utvärdera den senaste åtgärden fick detta brev sammanlagt en enda mening i en enda rapport (AP, 17/5-22).

Däremot var senator Marco Rubio (Guardian, 19/5-22) och representant Michael McCaul (New York Times, 17/5-22), båda hårdföra republikaner, på plats för att anklaga administrationen för att “blidka” eller “kapitulera inför” Maduro.

Den ende demokraten som deltog var den notoriske höken Bob Menendez, som är känd för att vara emot Kuba och Venezuela, och vars förkastande av att visa någon som helst barmhärtighet mot Venezuela cirkulerade i stor omfattning (AP, 17/5-22; AFP, 17/5-22; NBC, 17/5-22; Washington Post, 17/5-22; Reuters, 17/5-22).

Det är anmärkningsvärt att även efter att Biden-administrationen beslutade att skjuta Chevrons licens i sank fram till mellanårsvalen, så erbjöd nyhetsbyråer likt Associated Press (27/5-22) fortfarande bara en plattform åt de hårdföra.

Och så, med nästan inga förändringar i Trumps ansträngningar att utöva “maximalt tryck”, kommer mediakonsumenterna få se Vita huset kritiseras för att det har “böjt sig bakåt för att blidka en oljedespot”, men inte för att det har orsakat att 30 procent av Venezuelas befolkning är undernärd (Venezuela-analys, 22/8-21).

Imperialister i Underlandet

“Det ensidiga upphävandet av sanktionerna mot Venezuela kommer inte att förbättra venezolanernas liv”, hävdade en högt uppsatt rådgivare i Vita huset absurt nog till Bloomberg (19/5-22).

Om västerländska journalister inte är angelägna om att berätta för sin publik vad sanktionerna har inneburit, är de ännu mindre angelägna om att ifrågasätta rena osanningar, som kommer från högt uppsatta personer från Beltway.

I en rapport från Bloomberg (19/5-22) gick skribenterna Patrick Gillespie och Erik Schatzker en bekant väg genom att låta den högste rådgivaren i Vita huset, Juan Gonzalez, spela gisslantagare och framhålla att sanktionslättnader kommer att kräva ospecificerade “demokratiska steg” och “större politiska friheter”. Men på vägen publicerade de en upprörande och flagrant lögn.

“Det ensidiga upphävandet av sanktionerna mot Venezuela kommer inte att förbättra venezuelanernas liv“, citerade Bloomberg Gonzalez.

Otroligt nog lät författarna detta uttalande stå oemotsagt, när ett upphävande av sanktionerna faktiskt är det mest uppenbara som USA skulle kunna göra för att förbättra venezolanernas liv.

Den venezolanska regeringen, venezolanska oppositionsfigurer/grupper, FN:s särskilda rapportörer, tankesmedjor, ekonomer, amerikanska politiska företrädare och till och med USA:s handelskammare har dokumenterat eller åtminstone erkänt de skadliga konsekvenserna av unilaterala sanktioner. Att inte ta med en enda av dessa källor för att bemöta Gonzalez löjliga påstående är ett val som är lika avsiktligt som oärligt.

Venezuelas senaste framträdande i rampljuset visade återigen hur viktiga medierna är för USA:s utrikespolitik. Med sina “kalibrerade” ansträngningar att dölja sanktionernas konsekvenser har västliga journalister i själva verket gjort tusentals och åter tusentals venezuelanska offer osynliga för allmänheten. Det är medierna som förtjänar att bli sanktionerade.

Om den kontinuerliga utvecklingen av de mänskliga rättigheterna i Kina

Det kinesiska kommunistpartiet leder det kinesiska folket, sade Carlos Martinez nyligen i en intervju.

Den brittiske författaren och politiske kommentatorn Carlos Martinez intervjuades nyligen i den kinesiska utgåvan av People’s Daily om demokrati och mänskliga rättigheter. Här följer den svenska översättningen.

“Den kinesiska regeringen lyssnar på folkets röster, är fast besluten att tillgodose folkets behov och främjar en kontinuerlig utveckling av de mänskliga rättigheterna.”

Oöverträffade framsteg har gjorts när det gäller att hitta en utvecklingsväg för mänskliga rättigheter som passar landets nationella förhållanden. Det viktiga verkar vara att Kina bryter mot västvärldens snäva definition av mänskliga rättigheter, men “Kinas skydd av de mänskliga rättigheterna är omfattande och tillräckligt”.

Martinez var djupt imponerad av hela processen med folkdemokrati i Kina. Han sade att detta begrepp belyser den väsentliga skillnaden mellan socialistisk demokrati med kinesiska särdrag och västerländsk kapitalistisk demokrati.

Den kinesiska sidan anser att om folket väcks först när de röstar och sedan går in i en dvala, om de bara lyssnar på slogans under valrörelserna, om de inte har rätt att tala efter valet, om de bara gynnas under valkampanjerna och om de lämnas utanför efter valet, då handlar det om en demokrati som inte är en sann demokrati. Martinez håller med.

“Den kinesiska allmänhetens deltagande i det löpande samhället är högre än i västländerna. När det gäller att företräda vanliga människors grundläggande intressen har den kinesiska regeringen gjort ett mycket bättre jobb än västerländska regeringar.”

Martinez sade att under hela processen med Kinas utveckling av folkdemokrati har folket alltid åtnjutit demokratiska rättigheter, tillgängliga för alla samhällsklasser och inte begränsade till vissa grupper, ständigt tillgängliga och inte begränsade till valen. Kinas demokratiska system har sin egen historiska bakgrund. Systemet kan säkerställa att de bredaste folkmassorna åtnjuter demokratiska rättigheter och ge viktigt stöd och garantier för samhällsstyrning.

Martinez sade vidare att Kinas framgångar inte bara ligger i den snabba ekonomiska tillväxten, utan också i regeringens helhjärtade engagemang för att förbättra levnadsstandarden för vanligt folk. Den kinesiska regeringen uppmärksammar fattigdomsbekämpning, miljöskydd, utveckling av utbildningar o.s.v. för att förbättra människors liv i allmänhet. “Folkets krav återspeglas i regeringens arbete, vilket är den verkliga folkdemokratin,” sade Martinez.

“Att utrota den absoluta fattigdomen i ett utvecklingsland med en befolkning på över 1,4 miljarder är en extraordinär prestation och har historisk betydelse.”

Martinez nämnde särskilt att fattigdomen ökade på grund av geopolitiska faktorer och av effekterna av covid-epidemin. Den kinesiska regeringen har historiskt sett löst problemet med absolut fattigdom och gjort viktiga bidrag till mänsklig utveckling och framsteg. Han sade att Kina, samtidigt som man genomfört riktad fattigdomsbekämpning, aktivt har delat med sig av sina erfarenheter till andra länder och regioner, deltagit i många projekt för fattigdomsbekämpning i Afrika och genomfört olika samarbeten med utvecklingsländer, vilket har främjat en hållbar utveckling i dessa länder och regioner.

Tankar i tiden

Donald Trump har förmågan att tro på sina spontana lögner från den stund han yttrat dem.

Vi lever i en märklig tid. En tid när inte bara skickligt fabricerade lögner blir var mans sanning, utan en tid där gissningar och önsketänkande presenteras som alternativa sanningar. Det handlar alltså inte längre om att avslöja lögner utan om att välja vilken version av verkligheten man föredrar. Åtminstone om man är köpare eller säljare av den trumpismen.

Egentligen är Donald Trump som individ inte särskilt avvikande. Han har förmågan att tro på sina spontana lögner från den stund han yttrat dem. Därmed är han i egentlig mening inte lögnare utan en slags narcissistisk poet som lever i sin egen uppdiktade värld. Jag är benägen att uppfatta detta som en naturlig skyddsmekanism och att väldigt många människor i olika grad omfattas av samma fenomen.

Det sjuka är att vi har ett system där fantasier har lagfäst rätt att framställas som sanningar. Jag anser i och för sig att vi måste tillåta lögner för att inte av misstag censurera sanningar, men när systemet på olika sätt istället hindrar sanningar att spridas får lögnerna stå oemotsagda.

I USA är detta draget till sin spets i det att den som har råd att betala mest kan köpa sig rätten att äga sanningen, medan det i Sverige är Socialdemokratin som genom lång tid vid makten i samråd med gamla maktstrukturer lagt beslag på rätten att definiera vad som är sanning. Att fideikommisserna fortfarande har dispens från ärvdabalken är ett exempel på hur sossarna köpt sig den gamla feodaladelns stöd och att socialdemokrater efter ett politiskt värv kan se fram emot välbetalda tjänster inom bankväsendet eller Wallenberg-sfären illustrerar hur de sedan 1907 (när Hjalmar Branting valdes till ordförande) lierat sig med inflytelserika nyckelfamiljer i storkapitalet.

Vårt system har i olika grad tvingat in samtliga riksdagspartier i samma fålla. Moderaterna representerar fortfarande de ohemult rika familjer som tävlar mot Wallenbergarna; Centerpartiet har av någon outgrundlig anledning kommit att representera de nyrika; Liberalerna är de mest amerikaniserade och står ständigt på den övre medelklassens sida mot arbetare och lägre medelklass å ena sidan och storkapitalet och feodaladeln å andra sidan; Kristdemokraterna närmade sig under Alf Svenssons tid en slags medelklassocialistism, men har sedan tillsammans med utvecklingen av framgångsteologin gjort en resa högerut och är nu ett parti för vita, nyrika troende; Miljöpartiet är partiet med mest utvecklad interndemokrati och det är valet av språkrör som helt avgör hur de kommer att agera – de nuvarande språkrören är gröna Folkpartister och skiljer sig enormt från de vänsterradikala språkrören Birger Schlaug och Maria Wetterstrand, men de är nog det parti som på lång sikt är mest immunt mot lobbyister; Vänsterpartiet är så måna om att betraktas som ett “regeringsdugligt” parti att de i allt högre grad litar mer till opinionsmätningar i sakfrågor än till analys på ideologisk grund (Lars Ohly var så mån om att betraktas som resonabel att han inte vågade säga flaska och Jonas Sjöstedt gjorde sitt yttersta för att förvandla partiet från ett ideologiskt till ett praktiskt drivet parti); Sverigedemokraternas existens i Riksdagen är resultatet av de övriga riksdagspartiernas oärlighet – de är fortfarande ett parti som lockar till sig proteströstande väljare från alla läger, men de är också ett parti som lyckats slå mynt av att främst Socialdemokraterna, men även Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, hemfallit till ”cancel culture”. Genom att låta lögner stå obemötta och obekväma sanningar outredda har dessa partier gett Sverigedemokraterna en fribiljett till den missnöjda väljarbasen.

Min slutsats är att Vänsterpartiets feminism i fortsättningen inte får definieras av suffragetter utan måste utgå ifrån Alexandra Kolontajs teser om ekonomisk och social jämställdhet och jämlikhet mellan alla människor. Kolontaj hävdade att den borgerliga feminismen hindrar klasskampen eftersom den har som mål att ge borgerliga kvinnor de borgerliga männens privilegier istället för att ge alla samma materiella villkor och därmed göra ordet privilegium överflödigt. Eller med Fidel Castros ord på Hô Chí Mihns tankar: ”feminismen är revolutionen inom revolutionen”.

Google vill stoppa ny antitrustlagstiftning

Google vädjar till lagstiftarna – skriver till kongressen att det nyligen föreslagna antitrustförslaget skulle hindra Google i arbetet att minska spridningen av anti-amerikanska fakta.

Google fortsätter att bedriva lobbying och kampanj mot lagstiftningsinsatser som syftar till att stävja dess monopolställning, den här gången öppet – i ett blogginlägg.

Google hävdar att antitrustlagstiftning – vars mål är att luckra upp det strypgrepp som företaget har på marknaden och konkurrenterna – skulle hindra företaget från att censurera “desinformation”.

Under de senaste månaderna har teknikjätten också använt sig av andra vägar, från [fabricerat] gräsrotsstöd som den påstår sig ha, till att spendera miljoner på professionella lobbyister i Washington DC.

I allt detta har Google framfört alla möjliga “målinriktade” argument i ett försök att se till att lagförslagen aldrig blir lag. Lagstiftare och väljare fick chansen att höra att om Google inte tillåts bedriva sin verksamhet obehindrat, precis som de gör nu, skulle allt från innovation till nationell säkerhet bli lidande.

Och nu, utan tvekan adresserat till den del av kongressen som är särskilt oroad över att odefinierad “desinformation” utgör internets “största olycka” – denna gång i ett geopolitiskt sammanhang – hävdar Google att de lagförslag som behandlas i kongressen, om de antas, skulle hindra Google från att censurera desinformation.

Royal Hansen, vice ordförande för Googles sekretess, säkerhet och trygghet, hävdar att lagstiftningen utgör en risk för USA:s och användarnas säkerhet, samtidigt som den inte tar upp problem som “amerikanerna bryr sig mest om”.

Trots sammanhanget i skrivelsen nämner Hansen av någon anledning “integritet, barnsäkerhet och inflation”. Denna Google-chef packar in en hel del FUD i bara några få meningar, för att dessutom “varna användarna” för att några av deras favoritprodukter, som Search och Maps, kommer att “gå sönder” om Google tvingas följa eventuella framtida antitrustlagar.

Bland många andra vanliga talepunkter som antas väga tyngre än behovet av att reglera Big Techs affärsmodeller talar Hansen om faran med att “rulla tillbaka” Googles “krig mot desinformation” – det vill säga de aldrig tidigare skådade nivåerna av censur som är synliga särskilt på YouTube.

Under de senaste åren har ämnena oftast varit Covid och valet i USA, men de börjar bli lite gamla, och därför tar Hansen upp kriget i Ukraina – som ytterligare ett skäl till varför den digitala marknaden inte bör vara en rättvis och jämlik spelplan för startups och andra konkurrenter.

“Genom att förbjuda oss att ‘diskriminera’ konkurrenter skulle lagförslaget hindra oss från att vidta åtgärder mot leverantörer av skadligt innehåll”, skriver Google-chefen. “Sedan Ryssland invaderade Ukraina har vi kunnat agera snabbt för att begränsa rysk propaganda och desinformation, även om detta innehåll har flyttats till nya kanaler. Den föreslagna lagstiftningen skulle kunna underminera detta arbete.”

US Department of Homeland Security vill inskränka yttrandefriheten

US Department of Homeland Security, DHS, skapade ett sanningsministerium för att inskränka yttrandefriheten.
NDS’ och NSA’s heraldiska vapen.

Dokument från DHS, som en visselblåsare har lämnat till lagstiftare i kongressen, avslöjar att departementets numera nedlagda Disinformation Governance Board bildades för att övervaka amerikansk yttrandefrihet och censurera “konspirationsteorier”.

I ett öppet brev till DHS pressekreterare Alejandro Mayorkas framförde Sens. Chuck Grassley (R-Iowa) och Josh Hawley (R-Ark.) på tisdagen krav på att departementet “ger ytterligare klarhet om sina riktlinjer och förfaranden för att identifiera (fel-, dis- eller malinformation), liksom om sina ansträngningar att “operationalisera” offentlig-privata partnerskap och de åtgärder som vidtas för att se till att det inte inkräktar på amerikanska medborgares konstitutionella rättigheter”.

Senatorerna fortsatte med att hävda att visselblåsardokumenten visar att styrelsen inte var avsedd som en “arbetsgrupp” för att “utveckla riktlinjer, standarder [och] skyddsräcken” mot desinformation.

“Faktum är att DHS-dokumenten visar att DGB var utformad för att vara ministeriets centrala knutpunkt, clearinghouse och gatekeeper för administrationens policy och svar på vad som helst som man råkade besluta om var ‘desinformation'”, stod det i brevet.

Det fria ordet som DHS hävdade var “allvarliga risker för den inre säkerheten” gällde enligt dokumenten “konspirationsteorier” om valsäkerhet, COVID-vaccinerna och “maskers effektivitet”.

    – Konspirationsteorier om valens giltighet och säkerhet kan undergräva förtroendet för centrala demokratiska institutioner, förstärka hoten mot valpersonal och äventyra utsatta befolkningsgruppers rösträtt.

    – Desinformation om ursprunget och effekterna av COVID-19-vaccin eller maskers effektivitet undergräver folkhälsoarbetet för att bekämpa pandemin.

I det interna DHS-memorandumet påstås också att DGB hade för avsikt att samordna sig med Big Tech för att genomdriva censur och motberättelser.

“Sammantaget väcker visselblåsarnas anklagelser och de dokument vi har granskat oro för att DHS kan söka en aktiv roll i att samordna censur av åsikter som det enligt en okänd standard bestämmer sig för att vara ‘MDM’ genom att ta hjälp av företag inom sociala medier och Big Tech.”

Specifikt tyder dokumenten “på att ministeriet har arbetat med planer för att ‘operationalisera’ sina relationer med privata sociala medieföretag för att genomföra sina mål för den offentliga politiken. Vi fick till exempel tillgång till utkast till briefinganteckningar som förberetts för ett planerat möte den 28 april 2022 mellan Robert Silvers och Twitter-cheferna Nick Pickles, chef för policy, och Yoel Roth, chef för webbplatsintegritet.”

De republikanska senatorerna påpekade att DGB inte hade något sätt att förhindra ideologiskt inflytande i styrelsens beslutsfattande när det gäller att bestämma vad som räknas som desinformation.

“I promemorian står det att DHS:s ‘roll i att svara på desinformation bör begränsas till områden där det finns tydliga, objektiva fakta’. Det är oklart hur DHS definierar ‘klara, objektiva fakta’ och det är oklart vilka skyddsåtgärder, om några, DHS har infört för att säkerställa att de personer som har till uppgift att avgöra vilka ämnesområden som har ‘klara’ och ‘objektiva fakta’ inte påverkas av sina egna ideologiska och politiska övertygelser”, står det i brevet.

“Det första tillägget till konstitutionen utformades just för att regeringen inte skulle kunna censurera motsatta åsikter – även om dessa åsikter var falska”, tillade senatorerna.

Nina Jankowicz, styrelsens tidigare ordförande som skändats, hade en historia av att sprida falska nyheter, som t.ex. rysshärvan, och att sprida osanningar, som t.ex. att hävda att historien om Hunter Biden laptop var “rysk desinformation”.

I memot anges att “Jankowicz kan ha anställts på grund av sin relation med chefer på Twitter” snarare än på grund av hennes expertis när det gäller att motverka desinformation, hävdar senatorerna.

Sammanfattningsvis begärde senatorerna “all skriftlig och elektronisk kommunikation, memoranda och organisatoriska dokument med anknytning till DGB från det att DHS först övervägde att inrätta en DGB fram till idag”, samt alla dokument och all kommunikation med anknytning till valet av Jankowicz som styrelseordförande.

Hawley anslöt sig till “Tucker Carlson Tonight” på onsdagen för att gå igenom memot och vad det betyder för det amerikanska folket.

“Den här administrationen ville att ni skulle övervakas. Denna ‘Disinformation Board’ inrättades för att jaga er”, sade Hawley.

“Det visar sig att de människor som Biden-administrationen anser vara ett hot mot det amerikanska folket, det är inte drogkartellerna, det är inte utländska hot, det är ni. Det är det amerikanska folket.”

Dessa avslöjanden motsäger Mayorkas vittnesmål i kongressen förra månaden där han uppgav att Disinformation Governance Board inte var “sanningspolisen” eftersom dess övergripande uppdrag var att bekämpa desinformation från “Ryssland, Kina, Iran och kartellerna” som kunde utgöra ett “hot mot den nationella säkerheten”.

Vidare hävdade Mayorkas på CNN att styrelsen inte skulle övervaka amerikanernas yttrandefrihet:

CNN’s Dana Bash: “Will American citizens be monitored?”
Mayorkas: “No.”
Bash: “Guarantee that?”
Mayorkas: “So what we do, we in the Department of Homeland Security don’t monitor American citizens.”

DHS stängde, efter en våldsam reaktion från allmänheten, tillfälligt sitt moderna sanningsministerium förra månaden, men lovade att återinföra det (efter en 75-dagars översyn) för att förbättra sin uppfattning till det amerikanska folket.

Jankowicz hävdade ironiskt nog att DGB stängdes på grund av “desinformation” i sig, som hon insisterade på “äventyrar vår nationella säkerhet”.

Erdoğan hotar Nato-landet Grekland med krig

ANKARA, Turkiet (AP) , 9 juni 2020
På detta foto, som tillhandahålls av den turkiska administrationen, talar Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan, i mitten, med försvarsminister Hulusi Akar under den sista dagen av militärövningar som ägde rum i Seferihisar nära Izmir, på Turkiets Egeiska kust, torsdagen den 9 juni 2022. (Turkiska administrationen via AP)

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan uppmanade, i form av en skarp varning, på torsdagen Grekland att demilitarisera öarna i Egeiska havet, och sade att han “inte skämtade” och publicerade tweets på grekiska och engelska, i en markant skärpning av retoriken mot Turkiets granne och historiska regionala rival.

Turkiet säger att Grekland har byggt upp en militär närvaro i strid med fördrag som garanterar att de Egeiska öarna är obeväpnade. Landet hävdar att öarna överlämnades till Grekland på villkor att de förblev demilitariserade.

Aten kontrar med att öarna, som har varit bemannade i årtionden och ligger inom nära räckhåll för en stor turkisk landstigningsflotta, inte kan lämnas oskyddade.

“Vi uppmanar Grekland att sluta beväpna de öar som har icke-militär status och att agera i enlighet med internationella avtal”, sade Erdogan på den sista dagen av de militärövningar som äger rum nära Izmir, på Turkiets Egeiska kust. “Jag skämtar inte, jag talar på allvar. Den här nationen är beslutsam.”

Grekland och Turkiet är Nato-allierade, men har en historia av dispyter om en rad frågor, inklusive mineralutvinning i östra Medelhavet och rivaliserande anspråk i Egeiska havet.

De två länderna var nära krig tre gånger under det senaste halvseklet, senast 1996 om äganderätten till en obebodd ö i östra Egeiska havet. Men Ankara har på senare tid ifrågasatt Greklands suveränitet över stora, bebodda grekiska öar – Rhodos, Kos och Lesbos, till exempel, skulle uppfylla beskrivningen av “militariserade” öar.

“Vi varnar Grekland för att hålla sig borta från drömmar, uttalanden och handlingar som kommer att leda till ånger, precis som för hundra år sedan, och att återvända till sitt förnuft”, sade den turkiske ledaren. För hundra år sedan besegrade Turkiet Grekland efter ett treårigt krig där grekiska arméer invaderade västra Turkiet.

Grekland hävdar att Turkiet medvetet har misstolkat fördragen och säger att landet har laglig grund för att försvara sig efter fientliga handlingar från Ankara, inklusive ett långvarigt krigshot om Grekland utvidgar sitt territorialvatten.

Senare på torsdagen gjorde Erdogan det sällsynta draget att twittra på grekiska och engelska och sade: “Eftersom Turkiet inte kommer att avstå från sina rättigheter i Egeiska havet, kommer Turkiet inte heller att tveka att använda sig av sina rättigheter som följer av internationella fördrag i frågan om öarnas demilitarisering.”

Den grekiska regeringens talesman Giannis Oikonomou kommenterade att Erdogans val av grekiska var “anmärkningsvärt”.

“Grekiska är känt som förnuftets, frihetens och rättvisans språk”, sade han. “Den taktik som Turkiet har valt faller inte under någon av dessa kategorier”.

Tidigare sade Oikonomou att Grekland hanterade de turkiska “provokationerna” med “lugn och beslutsamhet”.

“Det är tydligt för alla att vårt land har uppgraderat sitt geostrategiska och geopolitiska fotavtryck samt sin avskräckningskapacitet för att när som helst kunna försvara sin nationella suveränitet och sina suveräna rättigheter”, sade han.

Samtidigt upprepade Erdogan också Turkiets beslutsamhet att inleda en ny gränsöverskridande offensiv i Syrien med målet att driva tillbaka den syriska kurdiska milisen och skapa en buffertzon på 30 kilometer. Turkiet betraktar milisen som en förlängning av det förbjudna Kurdiska arbetarpartiet, PKK.

“Vi kommer aldrig att tillåta upprättandet av terrorkorridorer längs vårt lands gränser, och vi kommer definitivt att slutföra de delar av vår säkerhetszon som saknas”, sade den turkiske ledaren.

Erdogan fortsatte: “Vi hoppas att ingen av våra verkliga allierade och vänner kommer att motsätta sig våra legitima säkerhetsfrågor.”

Erdogan har sagt att Turkiets nya offensiv i Syrien kommer att rikta in sig på städerna Tall Rifat och Manbij, som ligger väster om floden Eufrat och varifrån de syriska kurdiska kämparna inleder attacker mot turkiska mål.

Källa: AP News

¡Fuera de nuestro territorio, yanquis de mierda!

Unos cuarenta buques de guerra de trece países están bajo el mando de Estados Unidos en los muelles de Estocolmo.

Estoy de acuerdo con el comandante en jefe Hugo Chavéz: ¡Váyanse al carajo yanquis de mierda que aquí hay un pueblo digno, aquí hay un pueblo digno, yanquis de mierda, váyanse al carajo cien veces!

Optimized by Optimole