Nolltimmarskontrakt legaliseras och 70 procent av arbetskraften undantas från skydd på arbetsplatsen
Den 8 augusti ratificerade Volodymyr Zelenskyi lagen om nolltimmarskontrakt, men avvaktade efter påtryckningar från EU med att godkänna lagförslag 5371, som bl.a. fråntar fackförbunden vetorätten vid uppsägningar. Den 22 augusti ratificerade han dock även denna drakoniska lag, som undantar små och medelstora företag från de ukrainska motsvarigheterna till MBL och LAS. Lag 5371 har utarbetats av det ukrainska parlamentet med hjälp av juridiska rådgivare från brittiska UD.
Det ukrainska parlamentet antog i juli två nya radikala åtgärder för liberalisering av arbetsmarknaden, vilket leder till farhågor om att ukrainare kommer att förlora sina rättigheter på arbetsplatsen för gott, eftersom Rysslands inblandning i inbördeskriget sätter stor press på landets ekonomi.
I två lagar som antogs i Ukrainas parlament i juli röstade ledamöterna för att legalisera nolltimmarskontrakt och tog steg mot att ta bort det arbetsrättsliga skyddet för upp till 70 procent av landets arbetskraft.
Den sistnämnda åtgärden innebär att den nationella arbetsrätten inte längre gäller för anställda i små och medelstora företag. I stället föreslås att varje anställd ska ingå ett individuellt arbetsavtal med sin arbetsgivare. Dessutom avskaffas fackföreningarnas rättsliga befogenheter att lägga in veto mot uppsägningar på arbetsplatsen.
Lagförslag 5371 har tidigare kritiserats av Internationella arbetsorganisationen (ILO), samt av ukrainska och europeiska fackföreningar, med motiveringen att det kan bryta mot internationella arbetsrättsnormer.
Ukrainas styrande parti Folkets tjänare hävdade att den “extrema överregleringen av sysselsättningen strider mot principerna om marknadens självreglering [och] modern personalförvaltning”.
De anser att byråkratin i Ukrainas personallagstiftning skapade byråkratiska hinder både för de anställdas självförverkligande och för att öka arbetsköparnas konkurrenskraft.
Ukrainas fackföreningsförbund bad president Zelenskyi att lägga in sitt veto mot lagförslag 5371 – men kommer gjorde inte samma begäran om den föreslagna lagen om nolltimmarskontrakt, enligt den ukrainska parlamentsledamoten Vadym Ivchenko.
Nataliia Lomonosova, analytiker vid den ukrainska tankesmedjan Cedos, varnade för att de två lagarna skulle kunna ytterligare försämra en redan svår socioekonomisk situation för ukrainare som lider av Rysslands militära kampanj.
Enligt FN:s senaste siffror har Rysslands invasion lett till att minst sju miljoner människor har blivit fördrivna i själva Ukraina, vilket har förvärrats av en allvarlig ekonomisk kris som slår hårt mot familjer och individer. Samtidigt har Världsbanken förutspått att Ukrainas ekonomi kommer att krympa med 45 procent i år.
Med dessa faktorer i åtanke hävdade Lomonosova att ukrainarna har små valmöjligheter eller liten förhandlingsstyrka när det gäller arbetsgivare – antalet lediga platser står i stor oproportionerlig proportion till antalet människor som nu söker arbete i landet. “Människor har just nu ingen förhandlingsstyrka, och fackföreningarna kan inte skydda dem”, sade hon.
Lomonosova uttryckte rädsla för att många människor till följd av förflyttningen kommer att hamna i samma situation som ukrainska migrantarbetare i sitt eget land – vilket till exempel innebär att människor inte kommer att ha något annat val än att acceptera dåliga villkor och bli allt mer beroende av sina arbetsköpare.
Möjligheternas fönster
En ledande medlem av Zelenskijis parti lovade tidigare denna månad ytterligare liberalisering av Ukrainas arbetslagstiftning.
“Detta är lagförslag som näringslivet väntar på, lagförslag som kommer att skydda alla företagares intressen. Och arbetare också, förresten”, skrev parlamentsledamoten Danylo Hetmantsev på Telegram den 9 juli.
“En anställd bör själv kunna reglera sitt förhållande till en arbetsgivare. Utan staten”, konstaterade Hetmantsev, som är chef för det ukrainska parlamentets finansutskott.
“Detta är vad som händer i en stat om den är fri, europeisk och marknadsorienterad. Annars kommer landet att resa med ett ben på ett snabbtåg till EU och med ett annat ben i ett tåg från sovjettiden som går åt andra hållet.”
Den ukrainska arbetsrättsjuristen George Sandul har tidigare sagt att parlamentsledamöterna hade använt Rysslands speciella operation som ett “fönster av möjligheter” där de försökte driva igenom drastiska förändringar av arbetslagstiftningen.
Lomonosova, från Cedos, höll med Sandul och hävdade att avregleringen och avskaffandet av sociala garantier var en långsiktig politik från den ukrainska regeringens sida redan före kriget, och att den troligen var en del av ett försök att locka till sig utländska investerare.
Hon pekade på det faktum att båda de lagar som antogs i juli daterar sig till ett tidigt försök av Zelenskyi-administrationen och regeringspartiet att avreglera arbetslagstiftningen 2020-21. Detta försök slogs tillbaka som ett resultat av en protestkampanj från ukrainska fackföreningar, ett perspektiv som nu är svårt att föreställa sig på grund av kriget och krigslagarna, sade Lomonsova.
Som hon uttryckte det talar den ukrainska regeringen och regeringspartiet nu också alltmer om att staten “inte har råd med välfärd, anställningsförmåner eller skydd av arbetstagarnas rättigheter” på grund av kriget.
I motsats till avregleringstrenden säger Lomonsova att det finns ett tydligt stöd bland den ukrainska allmänheten för socialdemokratin.
“År efter år har opinionsundersökningar visat att ukrainarna har starka socialdemokratiska attityder, bland annat till förmån för välfärd”, säger Lomonosova. “De förväntar sig att regeringen ska skydda deras arbetsrättigheter och erbjuda ett komplett socialt paket. Inte ens ett krig kan ändra på detta.”
Nolltimmarsavtal
Enligt Ukrainas nya lagstiftning om nolltimmarslösningar kommer arbetsgivare som väljer att använda sig av avtalsalternativet att kunna kalla in arbetstagare när de vill, även om avtalen måste definiera metoden och minimitiden för att informera en arbetstagare om arbete och arbetstagarens svarstid för att acceptera eller vägra att arbeta.
Lagstiftningen säger också att personer som anställs med dessa nya kontrakt måste garanteras minst 32 timmars arbete per månad, och att andelen anställda med nolltimmarskontrakt på företaget inte får överstiga 10 %.
I sin förklaring till lagen uppgav den ukrainska regeringen att personer som arbetar svart för närvarande är anställda “utan några sociala eller arbetsrättsliga garantier”.
Därför, säger den, kommer nolltimmarskontrakt – en term som regeringen använt – att bidra till att “legalisera frilansarnas arbete, som oftast arbetar med kortsiktiga projekt och inte är begränsade till att arbeta för en enda kund”.
Arbetsrättsjuristen och aktivisten Vitaliy Dudin sade till openDemocracy att ukrainare till följd av den ekonomiska kris som kriget orsakat står inför allt större “ekonomiska risker” och fattigdom – och detta innebär att ukrainska arbetsgivare “kommer att kunna minska arbetskostnaderna radikalt”.
De nya avtal som föreslås i nolltimmarslagstiftningen kan också leda till tvådelade arbetsplatser, där arbetsgivarna erbjuder säkra jobb till lojala eller icke fackligt anslutna anställda, medan andra riskerar osäkra anställningar eller omedelbar uppsägning av skäl som arbetsgivarna har tillverkat.
Detta skulle kunna påverka arbetsplatser med hundratals anställda, inklusive arbeten inom den offentliga sektorn som riskerar att drabbas av åtstramningspolitiken, till exempel sjukhus, järnvägsdepåer, postkontor och underhåll av infrastruktur, sade Dudin.
“Detta är ett katastrofalt steg mot prekarisering”, sade Dudin, och ett steg som “ifrågasätter själva rätten för ukrainare som drabbats av kriget att få en försörjning”.
Vad händer efter kriget?
Europeiska fackföreningsgrupper har länge kritiserat den växande trenden mot en liberalisering av arbetsmarknaden i Ukraina sedan Zelenskyi och hans politiska parti, Folkets tjänare, kom till makten 2019.
Den 14 juli, när ryktena om en ny omröstning om lagförslag 5371 spreds, uttryckte tre europeiska fackföreningsförbund sin oro över att den ukrainska regeringen och det styrande partiet “fortsätter att förkasta EU:s värderingar om social dialog och sociala rättigheter” med sitt program för arbetsliberalisering.
“Vi är starkt oroade över att regressiva arbetsreformer fortsätter efter att krigets nödsituation är över”, står det i fackföreningarnas brev, där det hävdas att reformerna “går i motsatt riktning mot EU:s principer och värderingar”.
Ukrainska parlamentariker har tidigare kritiserat lagförslag 5371 som en potentiell fara för landets integration i Europeiska unionen. Ukraina beviljades status som EU-kandidat i slutet av juni.
Både Ukrainas associeringsavtal med EU från 2014 och dess avtal om politiskt, frihandelsmässigt och strategiskt partnerskap med Storbritannien från 2020 innehåller bestämmelser om att säkerställa skydd av arbetsplatser – bland annat mot försök att locka till sig internationella investeringar.
László Andor, tidigare EU-kommissionär för sysselsättning, sociala frågor och inkludering mellan 2010 och 2014, sade till openDemocracy att han anser att den nya lagstiftningen tyder på att Ukraina går i en “helt annan riktning” än EU:s normer för anständigt arbete.
“Det här fallet är en stor dos opportunism”, sade Andor, som nu är generalsekreterare för Foundation for European Progressive Studies, en tankesmedja i Bryssel.
“Ukrainska lagstiftare måste bättre förstå vad skillnaden är mellan en kontinentaleuropeisk modell och dessa steg mot en mycket osäker arbetsmarknad.
“Ukrainska fackföreningar lyssnas inte tillräckligt på. Detta skulle vara elementärt i Europeiska unionen.”
“Det finns en enorm nationell sammanhållning i Ukraina, som resten av världen beundrar”, fortsatte Andor. “Men dessa åtgärder kan enligt min åsikt också underminera den nationella enigheten – något som är mycket nödvändigt för att stå emot en utländsk invasion.”
Lagens förespråkare anser att de ukrainska fackföreningarnas ansträngningar för att motarbeta liberaliseringen av arbetsmarknaden är ett försök att “bevara sitt inflytande” och att ILO:s konventioner om skydd på arbetsplatsen är “ur takt” med den moderna arbetsmarknaden och behoven hos små och medelstora företag.
Medan parlamentsledamöter från regeringspartiet har föreslagit att lagförslag 5371 kommer att antas som en tillfällig, krigstidsmässig åtgärd, hävdade parlamentsledamoten Mykhailo Volynets, medlem av samma parti Batkivshchyna som Ivchenko, att “det är uppenbart att ingen kommer att kunna ångra denna situation senare” i ett inlägg på Facebook.
“Arbetsrätten kommer inte längre att gälla, kollektivavtalen kommer att avskaffas och inte ens de mekanismer för att skydda arbetstagarna som finns på plats idag kommer att fungera. Detta är ett skamlöst brott mot internationella normer och standarder på arbetsområdet”, sade han.
