Den så kallade “kinesiska skuldfällan” är en lögn som USA och vissa andra västländer hittat på för att avleda ansvar och skuld, sade kamrat Wang Wenbin, talesperson för det kinesiska utrikesministeriet, på torsdagen.
USA:s utrikesminister Antony Blinken sade nyligen, vid ett besök i Afrika, att Kina låser in utvecklingsländer i en skuldfälla. Påståendet är helt grundlöst och baseras dels på det felaktiga antagandet att de policyer som Västeuropa, Nordamerika, Japan, Sydkorea, Australien och de av väst kontrollerade Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanksgruppen (WBG) även tillämpas av Kina, och dels på fabricerade uppgifter om fördelningen av utvecklingsländernas skuldbörda.
Kina fördömer anklagelsen om “kinesisk skuldfälla” som en lögn som enkelt kan motbevisas
“Deras påstående mot Kina är helt enkelt ohållbart”, sade Wang som svar på anklagelsen från Antony Blinken.
Wang hänvisade till att utvecklingsländerna huvudsakligen lånar från kommersiella och multilaterala långivare. Enligt Världsbankens internationella skuldstatistik stod kommersiella och multilaterala långivare i slutet av 2020 för 40 procent respektive 34 procent av den offentliga utlandsskulden i 82 låginkomstländer och lägre medelinkomstländer. Bilaterala officiella långivare stod vid samma tidpunkt för 26 procent och Kina för mindre än 10 procent.
Utvecklingsländerna har under de senaste åren huvudsakligen lånat sina nya skulder från västerländska kommersiella långivare och multilaterala institutioner.
Enligt statistik från Världsbanken stod kommersiella, multilaterala och bilaterala officiella skulder mellan 2015 och 2020 för 42 procent, 35 procent respektive 23 procent av de nya offentliga utlandsskulderna på 475,2 miljarder dollar i låg- och lägre medelinkomstländernas nya offentliga utlandsskulder.
De flesta kommersiella skulderna, eller 39 procent av de totala nya skulderna, finansieras med statsobligationer på den internationella finansmarknaden. En undersökning av Eurodad om 31 nyckelländer med skuldsättning visade att 95 procent av ländernas statsobligationer ägdes av västerländska finansinstitut, sade Wang.
Wang betonade att utvecklingsländernas betalning av skulder på medellång och lång sikt huvudsakligen flödade till västerländska kommersiella fordringsägare och multilaterala institutioner. Räntan på Kinas officiella och kommersiella lån till utvecklingsländer är både fast och mycket lägre än såväl räntan på tioåriga statsobligationer som på kommersiella lån, som dessutom ofta tecknas med rörlig ränta, från andra länder. Dessutom efterskänker Kina regelbundet utan motkrav skulder till länder med betalningssvårigheter.
Enligt Världsbankens beräkningar måste låginkomstländer och lägre medelinkomstländer göra återbetalningar av kapital och räntor till ett värde av 940 miljarder dollar under de kommande sju åren, varav 356,6 miljarder dollar till västerländska kommersiella fordringsägare och 273 miljarder dollar till multilaterala institutioner, 67 procent av de totala betalningarna som ska göras. Endast 14 procent av deras totala betalningar, eller 130,8 miljarder dollar, kommer att gå till den kinesiska regeringen och kommersiella institutioner.
De kommer att behöva betala mer än 300 miljarder dollar till innehavare av statsobligationer, varav de flesta är västerländska finansinstitut, som helt klart är den största källan till skuldtjänsttryck för de låntagande länderna, sade Wang.
Han sade att det är mycket dyrare att låna från västerländska kommersiella kreditgivare än från Kina. Ta Afrika som exempel: Enligt uppskattningar från Storbritanniens Debt Justice, som bygger på uppgifter från Världsbanken, är räntan på Kinas officiella och kommersiella lån till afrikanska länder lägre än räntan (på 5 procent) på kommersiella lån från andra länder. De är också mycket lägre än räntorna (4-10 procent) på tioåriga statsobligationer, enligt siffror från Afrikanska utvecklingsbanken.
Dessutom har de statliga lånen från Kina en fast ränta, medan västerländska kommersiella långivare ofta tillämpar en fluktuerande ränta. När den amerikanska dollarn går in i sin räntehöjningscykel står gäldenärsländerna inför ett växande tryck på återbetalning, sade Wang.
Talesmannen påpekade att västliga kommersiella kreditgivare och multilaterala institutioner har varit frånvarande i de globala ansträngningarna för skuldlättnad och inställda tjänster.
Kina har genomfört G20-initiativet för uppskjutande av skuldtjänster och är den största bidragsgivaren till insatsen. Däremot har västerländska kommersiella kreditgivare och multilaterala institutioner, som innehar den största delen av skulderna, hävdat att de måste behålla sin kreditvärdighet och har därför vägrat att delta i ansträngningarna och misslyckats med att ge proportionerliga bidrag för att lätta utvecklingsländernas skuldbörda, tillade Wang.
“När vissa politiker och medier i USA och vissa andra västländer trots dessa fakta gör stor sak av den så kallade “kinesiska skuldfällan” är deras verkliga syfte att skapa en narrativ fälla för att så oenighet mellan Kina och andra utvecklingsländer, hindra deras samarbete och störa utvecklingsländernas tillväxt”, sade Wang.
“Men utvecklingsländerna och människor med insikt från resten av det internationella samfundet kommer inte att falla för detta”, sade han.
I torsdags meddelade Kinas statsråd och utrikesminister Wang Yi att Kina kommer att avstå från 23 räntefria lån till 17 afrikanska länder som hade förfallit i slutet av 2021
“Kina kommer att fortsätta att aktivt stödja och delta i byggandet av större infrastruktur i Afrika genom finansiering, investeringar och bistånd”, sade han vid ett möte där man gick igenom de framsteg som gjorts när det gäller samarbetet mellan Kina och Afrika.
“Vi kommer också att fortsätta att öka importen från Afrika, stödja en större utveckling av Afrikas jordbruks- och tillverkningssektorer och utöka samarbetet inom framväxande branscher som den digitala ekonomin, hälsovård samt gröna och koldioxidsnåla sektorer”, tillade han.
Kinas utrikesminister lägger fram nya förslag om att bygga upp en gemenskap mellan Kina och Afrika med en gemensam framtid
Kinas statsråd och utrikesminister Wang Yi föreslog på torsdagen att man ska bygga upp en kinesisk-afrikansk gemenskap med en gemensam framtid i den nya eran vid ett möte för att se över de framsteg som gjorts i samarbetet mellan Kina och Afrika.
Vid den åttonde ministerkonferensen för forumet för samarbete mellan Kina och Afrika (FOCAC) som hölls i Dakar i Senegal i november förra året meddelade Kina att man skulle genomföra nio program tillsammans med afrikanska länder, vilket visar på ett uthålligt samarbete och engagemang för kontinenten.
Wang sade att de två sidorna hade genomfört dessa beslut med goda framsteg och gett påtagliga fördelar för det afrikanska folket i sitt tal vid samordnarmötet om genomförandet av uppföljningsåtgärderna från den åttonde ministerkonferensen för forumet för samarbete mellan Kina och Afrika (FOCAC), som han var värd för via videolänk.
Kina och Afrika har arbetat med absolut uppriktighet för att värna om internationell rättvisa, driva på infrastrukturbyggandet för att underlätta Afrikas industrialiseringsdrift, gemensamt hantera den globala livsmedelskrisen och COVID-19-pandemin, sträva efter en hållbar utveckling genom samarbete om ren energi och åtgärder mot klimatförändringarna samt främja regional fred och stabilitet, sade Wang.
Wang noterade att detta år markerar 20-årsdagen av grundandet av Afrikanska unionen (AU) och sade att Kina och Afrika bör förena sig närmare för att driva gemensam utveckling och vitalisering och allvarligt bygga upp en kinesisk-afrikansk gemenskap med en gemensam framtid i den nya eran.
Han framlade sedan ett fempunktsförslag:
- För det första bör båda sidor upprätthålla principen om uppriktighet, verkliga resultat, vänskap och god tro samt stärka enigheten och det ömsesidiga biståndet. Kina är redo att samarbeta med Afrika för att föra fram de fem principerna för fredlig samexistens, praktisera verklig multilateralism och gemensamt skydda utvecklingsländernas legitima rättigheter och intressen.
- För det andra bör båda sidor engagera sig för gemensam utveckling. Kina kommer att fortsätta att ta en aktiv roll i Afrikas stora infrastrukturbyggande, fortsätta att öka importen från Afrika, stödja tillväxten av Afrikas jordbruk och tillverkningsindustrier och utvidga samarbetet inom framväxande industrier.
- För det tredje bör båda sidor engagera sig för oberoende och gemensamt främja regional fred. Kina kommer att fortsätta att stödja afrikanska lösningar på afrikanska frågor, motsätta sig extern inblandning i afrikanska länders inre angelägenheter och motsätta sig att skapa konfrontationer och konflikter i Afrika.
- För det fjärde bör båda sidor upprätthålla den traditionella vänskapen och främja utbytet mellan människor. Kina är redo att övervinna svårigheter som orsakats av pandemin och hjälpa afrikanska studenter som tidigare studerat i Kina att återvända. Kina stöder tankesmedjor, medier, icke-statliga organisationer, ungdomar och kvinnor på båda sidor för att stärka utbyte och samarbete.
- För det femte bör båda sidor hålla fast vid öppenhet och win-win-samarbete för att främja en sund utveckling av det internationella samarbetet med Afrika.
I mötet deltog Aissata Tall Sall, utrikesminister i Senegal, det afrikanska land som är medordförande i FOCAC, samt företrädare för afrikanska subregioner och AU-kommissionen och diplomatiska sändebud från afrikanska länder i Kina.
De bekräftade på nytt att de håller fast vid principerna om internationell rättvisa, icke-inblandning i inre angelägenheter och principen om ett Kina, och att de stöder Kinas ansträngningar för att värna om nationell suveränitet och territoriell integritet.
Den afrikanska sidan är villig att samarbeta med Kina för att fortsätta att stärka uppbyggnaden av forummekanismer och främja en kontinuerlig uppgradering av samarbetet mellan Afrika och Kina, enligt de afrikanska diplomaterna.
Mötet antog också det gemensamma uttalandet från samordnarmötet om genomförandet av uppföljningsåtgärderna från FOCAC:s åttonde ministerkonferens.
(Källor: Xinhua, Debt Justice)
