Månad: juli 2022

Metakognitiva erfarenheters betydelse för individuella slutsatser

En kognitiv redogörelse för mekanismen bakom det talesätt som säger att en lögn som upprepas tillräckligt många gånger tillslut blir sanning.

Våra bedömningar av vad som är sant och vad som är falskt är lika mycket knutna till omedveten tolkning av metakognitiva upplevelser som till sådant vi är medvetna om.

Rent lingvistiskt är det ingen skillnad mellan lögner och sanningar. Skillnaden ligger istället i deras objektiva förenlighet med verkligheten. Lögner och sanningar är båda information som ska bearbetas och man kan mycket enkelt, genom upprepning och uppblandning, få lögner att framstå som mer sanningsenliga.

Ibland är ”sanningen” en samling väletablerade lögner.

Du har nog hört talesättet att “en lögn som upprepas tusen gånger blir sanning” någon gång. Detta talesätt vilar på väl etablerad kognitiv grund.

Hasher, Goldstein och Toppino observerade för första gången 1977 att upprepad exponering för ett obekant påstående kunde öka den upplevda sanningsgraden för informationen, oavsett om den faktiskt var sann eller falsk. Om jag till exempel berättar för dig (påhittet) att “det enda kräftdjuret som har serotonerga vägar är hummer” tillsammans med andra påståenden och sedan ger dig en uppgift om sanningsbedömning, kommer du sannolikt att bedöma det påstående om hummer som jag just har hittat på som sant, i högre grad än lösryckta påståenden som du inte har sett förut. Detta fenomen, som kallas den illusoriska sanningseffekten, förekommer för alla typer av påståenden som sträcker sig från trivialiteter (t.ex. det högsta berget i Venezuela är Pico Bolívar) till åsikter (t.ex. tidig skolgång bör tillåtas för familjer med särskilda behov) (Dechêne, Stahl, Hansen & Wänke, 2010). Fenomenet är också ganska robust, att döma av det faktum att det finns även när de upprepade påståendena kommer från icke trovärdiga källor (Begg, Anas & Farinacci, 1992).

Även om idén om att upprepning skapar sanningar inte är helt främmande för oss – den har länge funnits i populärkulturen, är det svårt att föreställa sig att människor faktiskt även faller för effekten av upprepning i en enkel laboratorieuppgift. Så vad är det med upprepning som kan få vårt omdöme att svänga i riktning mot “sant”?

Det visar sig att den effektiva ingrediensen i upprepning sannolikt är att information som bearbetas snabbare och lättare har större sannolikhet att bedömas som sann, vilket Reber och Schwarz visade på ett elegant sätt 1999. De manipulerade på konstgjord väg flödet i informationsbearbetningen genom att manipulera den visuella kontrasten mellan text och bakgrund och mätte kognitionen genom att jämföra den tid det tog för människor att identifiera bokstäver som var skrivna med olika färger. Det observerades att deltagarna i gruppen med hög visuell kontrast bedömde påståendena som sanna oftare än deltagarna i gruppen med låg visuell kontrast, vilket innebär att hög bearbetningshastighet i sig är tillräcklig för att åstadkomma den illusoriska sanningseffekten. Upprepad exponering för information (igenkänning) är alltså inte nödvändig, utan kan ersättas med hög tillgänglighet.

Ändå kvarstår det grundproblemet: Oavsett om det handlar om upprepningsinducerad eller direkt processflora, vad har detta att göra med sanningsbedömning? För att besvara frågan ska vi först titta på hur processflödet är relaterat till bedömningar i allmänhet.

Betänk följande exempel på assertivitet. Om människor delas in i två grupper och sedan ombeds att komma på 6 respektive 12 exempel på sina egna självsäkra beteenden, vilken grupp tror du skulle bedöma sig själv som mer självsäker?

Vårt omdöme är visserligen bevisbaserat, men vårt tankeinnehåll (dvs. åsikter och händelser som vi skulle kunna förklara) är inte det enda som vägs in i omdömet. De metakognitiva erfarenheterna, till exempel den lätthet eller svårighet som upplevdes under processen att generera dessa tankar, tolkas och används också som underlag för bedömningar.

I fallet med assertivitet upplevde människor som uttömde sitt minne för att komma upp till 12 exempel gradvis större svårigheter än människor som bara behövde komma upp till 6. Den omedvetna upptäckten och tolkningen av denna upplevda svårighet ledde till att människor beslutade att de kanske inte var särskilt självsäkra i första hand. Det är svårt att komma på 12 exempel för att det inte finns så många att börja med (Schwarz, Bless, Strack et al., 1991)!

Metakognitiva erfarenheter och bedömningar överbryggas därför av möjligheten att tolka dessa erfarenheter. Bearbetningsflöde, som i huvudsak är den lätthet som upplevs under informationsbearbetningen, kan alltså också vara “informativ i sin egen rätt” (Schwarz, 2004). Den illusoriska sanningseffekten kan då ses som en följd av att människor tolkar det höga bearbetningsflöde de upplever av upprepad information och sedan tillskriver informationen ökad sanningshalt.

Nästa fråga är varför vi inte associerar högt bearbetningsflöde med informationens falskhet. Varför finns det en allmän tendens för människor att tolka högt bearbetningsflöde som en sanningsindikator?

En möjlighet att lösa detta mysterium, som Unkelbach föreslog 2007, är att denna tendens att läsa sanning ur hög bearbetningsfrekvens har förvärvats genom vår livserfarenhet. Jämför med hur vi lärt oss att uppmärksamma vad den spetsiga änden av en pil pekar på, medan vi har föga intresse av vad pilens stjärt pekar på.

Unkelbach testade sin idé således att deltagarna först utsattes för 60 påståenden. Sedan, i vad som skulle kunna kallas en “associationsstudiefas”, presenterades deltagarna för några nya påståenden, vars bearbetningsflyt manipulerades genom att ändra deras visuella kontrast. I denna fas ombads deltagarna att bedöma varje påstående som sant eller falskt och fick omedelbar återkoppling om varje påståendes veridiska sanningsstatus (dvs. de fick veta vilket påstående som faktiskt är falskt/sant). Varje påstående med hög visuell kontrast, som bearbetades mer flytande, märktes som falskt under återkopplingen och låg visuell kontrast som sant. På detta sätt blev hög bearbetningsflytande förknippad med falska påståenden. Resultatet av experimentet var att när deltagarna i den slutliga testfasen återigen stötte på de 60 påståenden de utsatts för i början av experimentet, var de mer benägna att bedöma dessa upprepade påståenden som falska jämfört med påståenden som de inte hade sett tidigare – den illusoriska sanningseffekten vändes framgångsrikt.

Det verkar som om man kan lära sig en ny tolkning av bearbetningsflödet. Det öppnar för möjligheten att den tolkning vi gör just nu plockats upp tidigare i livet. Med andra ord kan metakognitiva erfarenheter som processflöde tolkas för att informera om bedömningar, men hur eller i vilken riktning det kommer att tolkas beror på vilket mönster som hämtas från livet. Detta väcker i sin tur frågan om hur livet lärde oss att hög processfrekvens går hand i hand med sanning?

Unkelbach föreslog att det i denna värld finns ett oändligt antal lögner men endast ett begränsat antal sanningar. Låt oss återkalla exemplet på trivialitet. Sanningen om det högsta berget i Venezuela kan bara vara “Pico Bolívar”, men lögner kan praktiskt taget vara vad som helst. Jag kan om så behövs lätt skapa tillräckligt med falsk information om namnet på det högsta berget i Venezuela för att fylla en hårddisk på flera terabyte, men jag kan knappast komma på mer än en enda sanning i detta avseende. Ett resultat av detta är att det är mer sannolikt att man ofta stöter på samma sanningar än samma lögner (Unkelbach, 2007). Sanning blir därför förknippad med hög bearbetningskapacitet.

Om du inte är nöjd med den här redovisade praktiska förklaringen och är mer intresserad av en filosofisk redogörelse av “hur mentala system tror” som behandlar Spinozas idé om att förståelse och acceptans är en och samma sak och att sanning är en normalkonsekvens av förståelse, läs då denna PDF.

Nu kan vi slutligen säga att den mekanism som ligger till grund för den illusoriska sanningseffekten sannolikt är följande:

Baserat på vår livserfarenhet att sanningar är mer sannolika att ha högt bearbetningsflöde, drar vi omedvetet slutsatsen att lättillgänglig information sannolikt är sanning.

Även om vi nu har en ganska komplett och sannolik redogörelse för den illusoriska sanningseffekten finns det fortfarande mycket som skulle kunna sägas om denna effekt och dess mekanism, som verkar ligga till grund för en hel familj av kognitiva fördomar.

Till exempel föreslogs det låga bearbetningsflödet i anföranden från personer som inte talar sitt modersmål förklara varför dessa personer betraktas som mindre trovärdiga (Lev-Ari & Keysar, 2010); meningar som rimmar (t.ex. den som gapar över mycket, mister ofta hela stycket) uppfattas som mer sanningsenliga än meningar utan rim, vilket är ett fenomen som kallas rim-och-reson-effekten, beror troligen på att rimmande meningar är lättare att bearbeta.

Även om vi intuitivt tror oss vara rationella varelser som fattar välgrundade beslut, så måste vi inse att sanningsbedömning inte enbart är ett spel för förnuftet; bedömningar är lika mycket knutna till sådant vi är medvetna om (d.v.s. tankar, intentioner, kunskap o.s.v.) som till det vi är omedvetna om (d.v.s. omedveten tolkning av metakognitiva upplevelser).

Referenser

USA stör freden och stabiliteten genom att sända ett amerikanskt krigsfartyg genom Taiwansundet

Nyhetsanalys, lördagen den 23 juli 2022.
FBA uppges ha använt hangarfartyget på bilden, 山东舰 (Shandong), som bas när den amerikanska jagaren USS Benfold satte kurs genom Taiwansundet.

USA stör freden och stabiliteten genom att sända ett amerikanskt krigsfartyg genom Taiwansundet.

“De frekventa provokationerna och maktdemonstrationerna från amerikansk sida har helt och hållet bevisat att USA stör freden och stabiliteten i Taiwansundet och skapar säkerhetsrisker i regionen”, sade Shi Yi, överste och talesman för FBA:s (Folkets Befrielsearmé) östkommando.

Han reagerade på att en seglats som den amerikanska missilbestyckade jagaren USS Benfold i tisdags gjorde genom Taiwansundet “offentligt hajpade upp situationen”, enligt ett uttalande från FBA.

Överste Shi sade att FBA satte in flottan och flygvapnet för att upprätthålla säkerheten och övervaka USA:s krigsfartygs rörelse söder om fastlandet.

USS Benfolds resa söder om det kinesiska fastlandet kom samma dag som en rapport om att USA:s kongresstalman, Nancy Pelosi, planerar att flyga till den kinesiska provinsen Taiwan i augusti (ett folkrättsbrott från Washingtons sida, som Beijing starkt motsätter sig).

“Trupper från FBA:s östkommando är alltid i högsta beredskap för att resolut skydda Kinas nationella suveränitet och territoriella integritet”, tillade den kinesiske översten.

Det hårt trafikerade sundet separerar Taiwan, vars regering i Taipei (sedan fascisternas flykt 1949) insisterar på att vara Kinas legala regering, från fastlandet.

Beijing har även kritiserat Washington för att amerikanska örlogsfartyg i flera omgångar har gjort intrång vid Xisha- och Nanshaöarna i Sydkinesiska havet.

Den amerikanska flottans provocerande närvaro sedan 1949, i de vatten som ligger mellan det kinesiska fastlandet och Stilla Havet, har av säkerhetsskäl tvingat Kina att hävda suveränitet över delar av Sydkinesiska havet, som enligt internationell rätt egentligen tillhör bland annat Filippinerna, Brunei, Malaysia och Vietnam. De illegitima kinesiska anspråken, som USA genom sin militära närvaro framtvingat, bygger på Kinas nio linjer – lila streck på officiella kinesiska kartor som anger Beijing historiska anspråk på Sydkinesiska havet.

Filippinerna vann 2016 ett mål vid den permanenta skiljedomstolen i Haag som fastställde havsgränserna mellan länderna i regionen. Viljan i Beijing att acceptera utfallet kompliceras av att USA, UK och Frankrike genom sin militära närvaro fortsätter att hota Kinas säkerhet. Den kinesiska regeringen genomskådar såklart Washingtons ursäkter för att uppehålla sig vid Kinas gräns när USA, under mantran om “fri navigering” i vad Washington kallar internationellt vatten, regelbundet placerar ut krigsfartyg och attackflyg i regionen.

USA har även bildat en allians med Indien, Japan och Australien, kallad Quad, för att “motverka Kinas växande ekonomiska och militära inflytande” i Stillahavsområdet och nyligen tvingade USA dessutom tolv länder i regionen att undertecknade ett ekonomiskt ramverk för att “stärka handelsförbindelserna” (d.v.s. frysa ut Kina).

Hur man gör Tinabal

Papegojfisk används ofta för att göra tinabal.

Tinabal är en god proteinkälla i alla måltider. Det är en typ av fiskberedning som påminner mycket om vår egen läckra surströmming. Den är populär på Filippinerna, speciellt i Bisayas, och de vanligaste fiskarterna för Tinabal är papegojfisk och fregattonfisk, men alla förekommande fisksorter används.

Tinabal lakas ur i rinnande färskvatten i tre till fyra timmar innan den äts. Den passar bra som huvudrätt tillsammans med grönsaker, antingen som den är eller stekt och sauterad med tomater, men även som sovel med rå lök till förrätt.

Det är så enkelt att göra Tinabal att detta recept kanske också kan vara en bra inkomstkälla för den som vill sälja mellanmål på badstranden.

  • Tvätta fisken noggrant med friskt vatten.
  • Fjälla och ta ur fisken och skölj den noggrant.
  • Dela fisken om den är större än strömming.
  • Låt den rengjorda fisken dra i tioprocentig saltlösning i en till två timmar.
  • Låt den rinna av i några minuter.
  • Varva fisken med grovsalt i en hink eller en skål.
  • Häll efter ett dygn av vätskan som bildats och packa om fisken med grovsalt.
  • Förvara i rumstemperatur i en till två veckor.

Kuba sponsrar inte terrorism

Kuba är inte en sponsor av terror

Kära läsare,
USA:s president Biden fortsätter att stödja en politik som straffar det kubanska folket. Förutom att han inte lyckats upphäva alla Donald Trumps 243 tvångsåtgärder har Biden inte heller upphävt Kubas utnämning till “statlig sponsor av terrorism”. Biden skulle kunna bidra till att lindra Kubas finansiella och kommersiella restriktioner med ett enda penndrag.

Genom att finnas med på denna lista utsätts Kuba för en rad sanktioner och internationella finansiella restriktioner som begränsar landets förmåga att genomföra kritiska transaktioner, bland annat de som behövs för att främja landets insatser för att bekämpa Covid-pandemin och för att få igång sin ekonomi.

Kuba togs bort från listan under Obama-Biden-administrationen men lades till igen av Trump-regimen, med hänvisning till att Kuba påstods utgöra en fristad för den colombianska gerillan. Att dess representanter befann sig i Havanna på grund av att Kuba erbjöd en säker plats för förhandlingar och därmed underlättade för de historiska fredsavtalen att komma till stånd, var något Trump-regimen valde att bortse ifrån. Kuba finns med på listan över statliga sponsorer av terrorism för att landet vägrade att bryta mot protokollen för fredsförhandlingarna. Kuba finns med på listan över statliga sponsorer av terrorism för att landet avslog Colombias begäran om utlämning av de ledare för den nationella befrielsearmén som befann sig i Havanna.

Under sin valkampanj lovade Biden att han skulle se över utnämningen till sponsor av terrorism.

Uppmana Biden att uppfylla sitt vallöfte genom att stryka Kuba från listan över statliga sponsorer av terrorism! Var snäll och gå med oss och uppmana Biden att ta bort Kuba från listan över statliga sponsorer av terrorism!

Att Kuba utses till sponsor av terrorism är cyniskt och hycklande. Till skillnad från USA fäller Kuba inga bomber. Istället har landet en lång historia av att tillhandahålla sjukvård och rädda liv runt om i världen, och skickar mer än 600.000 kubanska hälsovårdare runt om i världen för att tillhandahålla medicinskt bistånd. 

Om Bidens administration brydde sig om det kubanska folkets välbefinnande skulle han ta bort Kuba från listan över statliga sponsorer av terrorism!

Skriv under vår petition till Vita huset:

Käre president Biden,

vi är oroade över att er politik gentemot Kuba, som har varit mer anpassad till president Trumps politik än till president Obamas, skadar det kubanska folkets välbefinnande. Även om era nyligen genomförda lättnader av rese- och överföringsrestriktioner är till hjälp, är de inte tillräckliga. En positiv och principiell åtgärd som ni lätt skulle kunna genomföra är att stryka Kuba från listan över statliga sponsorer av terrorism.

Som ni vet lade den dåvarande utrikesministern Mike Pompeo under den avgående Trumpadministrationens sista dagar återigen till Kuba på listan över statliga sponsorer av terrorism, efter att Kuba hade tagits bort från listan 2015 av Obama-Biden-administrationen. Efter en omfattande granskning hade Vita huset Obama-Biden intygat att:
“(i) Kubas regering inte har gett något stöd till internationell terrorism under den föregående sexmånadersperioden, och (ii) Kubas regering har gett försäkringar om att den inte kommer att stödja internationella terrorhandlingar i framtiden”.

Trumps återupptag av Kuba på listan var ett rent politiskt drag för att behaga högerkonservativa kubansk-amerikaner. Ursäkten var att Kuba påstods ge colombianska upprorsmän en fristad, men dessa upprorsmän befann sig på Kuba på grund av öns roll i att underlätta de historiska fredsavtalen mellan den colombianska regeringen och en gerilla. Rebellverksamhet för flera år sedan, under det colombianska inbördeskriget, passar inte in på definitionen av internationell terrorism, och gerillans företrädare befann sig på Kuba som en del av en internationellt erkänd process av fredsförhandlingar som stöddes av Förenta staterna, Norge, Colombia och andra nationer.

Genom att Kuba finns med på denna lista utsätts landet för en rad sanktioner och internationella finansiella restriktioner som begränsar landets förmåga att genomföra viktiga finansiella transaktioner, inklusive de som behövs för att främja landets insatser för att bekämpa pandemin och få igång ekonomin igen. De ekonomiska försakelser som de amerikanska sanktionerna bidrar till har lett till massmigration av kubaner, vilket för närvarande är en stor utmaning för USA:s intressen när det gäller gränssäkerhet, samt orsakar en humanitär kris för just det kubanska folk som er administration påstår sig stödja.

Kuba är långt ifrån att stödja terrorism och har en lång historia av att tillhandahålla sjukvård och rädda liv runt om i världen. Sedan 1963 har mer än 600.000 kubanska hälsovårdare tillhandahållit medicinsk service i mer än 160 länder och bekämpat sjukdomar från ebola till COVID-19. I stället för att samarbeta med Kuba för att tillhandahålla sjukvård globalt mitt i en global pandemi har den amerikanska regeringen sanktionerat Kuba och pressat dess ekonomi med en brutal blockad.

Den amerikanska regeringens enorma makt över världens finansiella system innebär att banker och handlare vägrar att göra affärer med Kuba eftersom de är rädda för repressalier från den amerikanska regeringen för att de inte följer embargot. Till och med under pandemin har företag vägrat att sälja råvaror, reaktiva ämnen, diagnostiska kit, läkemedel och en rad andra material som är nödvändiga för att driva Kubas utmärkta, men ansträngda, offentliga vetenskaps- och hälsovårdssystem.

President Biden, ni skulle kunna stryka Kuba från denna terroristlista med ett penndrag. Vi uppmanar er att göra just det.”

Samantha, Teri, Michelle och Medea, Code Pink, 11. juli 2022

Skriv under här https://www.codepink.org/cuba-no-terror

Tankar om det fria ordet

Tankar om det fria ordet
(Hampus Cronander 2020)

Tänka måste alla få göra och sätta ord på sina tankar.

Nedteckna sina tankar måste alla få göra och tala fritt i slutna sällskap.

Rätten att publicera sina tankar måste däremot, i politiken, begränsas till kritik mot orättvisor, korruption och makt, samt till förslag på förbättringar.

Yttrandefriheten [agitationsrätten] och demonstrationsfriheten måste därför förses med riktlinjer. Spridning av imperialistisk propaganda bör omöjliggöras.

Strejkrätten är knuten till samordning eftersom en miljon knutna händer talar tydligare än en eller hundra nävar.

Revolträtten är på samma sätt intimt förbunden med folkviljan. En lyckad revolt är därför laglig, medan en misslyckad är olaglig.

En kupp, däremot, är inte en revolt och är laglig om och endast om den har folkets fulla stöd.

Den grymma ironin i Washingtons så kallade omsorg om de mänskliga rättigheterna

Eller mer korrekt: den grymma ironin i att USA är så besatta av att politisera de mänskliga rättigheterna – men bara utanför USA:s jurisdiktion.

USA:s besatthet av att politisera mänskliga rättigheter är i många fall en avledande manöver från USA:s egna avskyvärda människorättsliga resultat inom alla områden av den ekonomiska, sociala och demokratiska utvecklingen.

Jag vill inte påstå att det helt saknas anledning att rikta kritik mot Kina – alla länder har ett ansvar att uppmärksamma varandra på oegentligheter och alla länder har ett ansvar att ta till sig kritik. Men när USA väljer att sätta strålkastarljuset på mänskliga rättigheter i Kina är kritiken ofta helt grundlös och baserad på amerikanska falsarier eller in absurdum uppförstorad.

Det 50:e mötet i UNHRC har gått in i sin sista vecka av överläggningar. Vid just detta möte politiserade USA omedelbart frågan om mänskliga rättigheter genom att underteckna ett uttalande som fördömde Kina. I skrivelsen från Nederländerna och 46 andra länder uttrycks “allvarlig oro” över situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina, och man räknar upp de populära samtalsämnena i väst om den autonoma regionen Xinjiang Uygur, den särskilda administrativa regionen Hongkong och den autonoma regionen Tibet. Det går inte att förneka att enskilda statsanställda gjort sig skyldiga till övergrepp, men dessa brott har inte varit sanktionerade. Gärningsmännen har alltså hanterats och lagförts i Kina.

Kuba gjorde ett gemensamt uttalande för 70 länders räkning och förklarade att “Xinjiang, Hongkong och Tibet är Kinas interna angelägenheter”. Kinas ständiga representant vid FN:s kontor i Genève, Chen Xu, sade att “desinformation har fått en bred spridning, vilket allvarligt strider mot det ursprungliga syftet med FN:s råd för de mänskliga rättigheterna”.

USA:s politisering av mänskliga rättigheter mot Kina är på ett grymt sätt ironisk. Washington vägrar att erkänna det berg av bevis som visar att de allra flesta av anklagelserna mot Kina är illegitima.

Organisationen för islamiskt samarbete (OIC) skickade en delegation till Kina och uttryckte, i en resolution om delegationens slutsatser, sin tillfredsställelse över landets behandling av muslimer, inklusive uigurer. OIC har 57 medlemsstater och en befolkning på nästan två miljarder människor.

År 2020 gjorde Kuba ett uttalande, undertecknat av 45 länder, som berömde Kinas politik för bekämpning av terrorism och avradikalisering i Xinjiang.

Den 23-29 maj besökte FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Michelle Bachelet Kinas autonoma region Xinjiang Uygur. Besöket skedde under intensivt tryck från den oupphörliga propagandakampanj som leds av USA, som anklagar Kina inte bara för “kränkningar av de mänskliga rättigheterna” mot den etniska minoriteten uigurer, utan också för att undertrycka information om dem. Bachelet talade med uigurer, kinesiska muslimer och framstående tjänstemän. Hon besökte också fängelser och arbetsplatser. Michelle Bachelets uttalande efter besöket gick stick i stäv med de anklagelser om “folkmord” som det amerikanska utrikesdepartementet framfört.

USA:s tjänstemän reagerade med förtal genom att lögnaktigt påstå att Kina på något sätt hade manipulerat Bachelets besök.

I verkligheten ligger farliga politiska intressen bakom dessa anklagelser mot Kina. Mänskliga rättigheter har politiserats för att starta ett nytt kallt krig – något som definitivt strider mot mänsklighetens rättigheter. Ur USA:s synvinkel är de mänskliga rättigheterna inget annat än ett ideologiskt vapen för dess geopolitiska och imperialistiska ambitioner.

Detta illustreras bland annat av att lagen om förhindrande av uiguriskt tvångsarbete (Uygur Forced Labor Prevention Act) nyligen antogs och verkställdes i USA. Lagen förbjuder alla produkter som tillverkas i Xinjiang att importeras till USA på grundval av påhittad användning av “tvångsarbete”.

Om USA verkligen brydde sig om mänskliga rättigheter skulle man ta itu med sina egna ökande kränkningar.

Fångar i amerikanska fängelser utnyttjad som billig, nästintill obetald, arbetskraft. Faktum är att en stor del av den inhemska produktionen av enklare produkter i USA är helt beroende av det amerikanska fängelsesystemet. Företag i USA gör en årlig vinst på 11 miljarder dollar på fängelsearbete och enligt en färsk rapport från American Civil Liberties Union får fångar över hela USA en usel lön på mellan 13 och 52 cent i timmen och straffas rutinmässigt när de vägrar att arbeta.

Massskjutningarna i USA har blivit regelbundna, och ytterligare sex personer dödades under årets firande av Independence Day av en beväpnad man i Highland Park, Illinois.

Att Roe V. Wade har upphävts är inte bara ett stort bakslag för jämställdheten mellan könen, utan en direkt fientlighet mot USA:s kvinnor, som nu berövats sina reproduktiva rättigheter. Aborträtten ses i Kina som en grundläggande mänsklig rättighet, men valet att göra abort får inte baseras på fostrets kön. Därför får sjukvården inte könsbestämma foster i Kina förrän den gravida beslutat att behålla barnet.

USA:s resultat utomlands kastar ytterligare ljus över den grymma ironin i dess attacker mot Kina. USA:s krig har kostat amerikanska skattebetalare tusentals miljarder dollar och har lett till enorma förluster av människoliv. Bland annat har mer än 200.000 människor dött i Irak under invasionsperioden 2003-2011. Dessutom har USA:s och Natos stödda krig i Libyen, Syrien och Ukraina destabiliserat hela regioner och lett till en massiv flyktingkris.

Den av USA och UK stödda saudiska invasionen av Jemen har kostat hundratusentals liv och dragit ner landet i en svältkatastrof vars dödstal ännu inte går att förutse. USA bombar dessutom Somalia och hotar Salomonöarna med invasion.

Som kronan på verket har USA:s sanktioner mot Venezuela, Kuba, Nicaragua, Iran, Demokratiska folkrepubliken Korea och dussintals andra nationer hindrat tillgången till grundläggande förnödenheter, vilket har lett till tiotusentals onödiga dödsfall.

Sådan är den grymma ironin i Washingtons så kallade omsorg om de mänskliga rättigheterna. Bakom denna hycklande hållning till mänskliga rättigheter finns dock verkligheten att USA:s politik är huvudansvarig för mänskligt lidande, vilket gör det ännu viktigare för amerikanska tjänstemän att använda Kina som syndabock för landets många missförhållanden. Världen börjar tröttna på USA:s bedrägliga korståg.

Hunger, fattigdom, krig, rasism, klimatförändringar och ojämlikhet mellan könen är allvarliga frågor. Mänskliga rättigheter är en allvarlig fråga, och begreppet bör respekteras.

Optimized by Optimole