VACCINATIONSRASISM

När jag imorse satte mig i bilen hade jag TeleSur Live i hörlurarna. En journalist från Pakistan talade om de återkommande filovirusepidemierna i västra och subsahariska Afrika. Framförallt berörde han att forskningen kring vacciner mot mRNA-virus startat redan på 1960-talet, intensifierats på 1970-talet och gett resultat på 1990-talet. Men eftersom dödliga filovirusepidemier knappt förekommit på norra halvklotet har tillämpad forskning för industriell framställning av dessa vacciner inte varit “kommersiellt intressant”.

Med COVID-19 var det en annan sak, time to market var så kort att man förstod att medicinjättarna vädrat guld. Det bekräftades när undantag från patentlagstiftningen inte kunde komma på fråga för USA-hegemonin. Pengar är ju som bekant viktigare än liv för de som redan har mest. Det verifierades dessutom av att det var Ryssland, Kina och Kuba som 2021 skänkte COVID-19-vaccin till Afrika (medan Kanada valde att destruera sitt överskott).

För Kuba, ett litet land med drygt tio miljoner invånare, som i sextio år utsatts för en förödande USA-ledd blockad, är den internationella solidariteten en självklarhet. Det rådde aldrig någon tvekan om ifall den karibiska ön skulle skänka vacciner till nödställda länder eller ej. Sådant är mer självklart för detta heroiska land, som med knappa resurser och låg BNP/capita är oerhört rikt på initiativ och medkänsla. Sedan 1959 har kubanska insatser på de mest svårtillgängliga och farliga platser räddat liv och bidragit till frihet, utbildning och hälsa. [¡Viva el commandante Fidel Alejandro Castro Ruz! ¡Viva Cuba!]

Tunde Asaju från Ottawa, Kanada och med rötter i Sydafrika och Nigeria skrev en krönika om Västvärlden och dess vaccinationsrasism för Nigeria News den 30 November, 2021:

«Fredagen den 26 november kavlade jag upp ärmen för att få en boosterspruta av Covid-19-vaccinet. I och med den åtgärden har jag genomfört det föreskrivna antalet sprutor för att hålla mig relativt säker mot sjukdomen. Först tog jag Pfizer- och nu två Moderna-sprutor. Jag har tur, inte på grund av min hudpigmentering utan på grund av det land jag bor i och för tillfället den typ av jobb jag har.

Om jag bodde i Nigeria eller någon annanstans i Afrika skulle jag kanske inte ha den förmånen. De flesta av mina landsmän hade ett av två eller tre vaccinalternativ – det brittiska Astra-Zeneca-vaccinet, det kinesiska Sinovac- eller det ryska Sputnik-vaccinet.

I juli 2021 förstörde Kanada hundratusentals flaskor av Astra-Zeneca-vaccinet innan man upphörde att använda det lokalt. Förenta staterna, vars centrum för sjukdomskontroll är väl respekterat över hela världen, tog lång tid på sig för att licensiera Astra-Zenecas vaccin för användning på hemmaplan, trots att tusentals medborgare dog av viruset.

Enligt de insamlade bevisen är skillnaden mellan Astra-Zeneca och andra sprutor att den är lättare att förvara och använda. De tidiga sprutorna från Moderna och Pfizer krävde kylning på en nivå som fattiga länder inte har tillgång till. Det är en utvecklingsklyfta som de flesta av dem inte har kapacitet att överbrygga inom den tid som krävs för att skydda sina medborgare och hålla sina bräckliga ekonomier igång.

Det andra skälet är att de utvecklade länderna helt enkelt gick för långt för att köpa upp varje potentiell flaska av vaccinet från Pfizer och Moderna och därmed utestänga utvecklingsländerna från att köpa det. Så sent som förra veckan avslöjades det att Botswana köpte en flaska av ett av dessa vacciner för 29 dollar, nästan tre gånger så mycket som de utvecklade länderna betalade till tillverkaren för samma flaska. Ironiskt nog har miljontals utgångna vaccindoser förstörts i många utvecklade länder. Det är något som inte stämmer här, killar.

På höjden av vad som har kallats den första, andra och tredje vågen av denna pandemi, tryckte mäktiga länder i norr på för att vaccinera sina medborgare och permanenta invånare. Afrikanska länder hade å andra sidan medborgare som påverkades av religiöst hokus-pokus och konspirationsteorier i en världsdel där människor överlever mest på böner och mirakel.

Många afrikanska länder valde de ryska och kinesiska vaccinerna eftersom de var de enda länder som var vänliga nog att tillhandahålla dem gratis, trots att västvärlden ansåg att dessa vacciner var osäkra och hittills inte erkändes för resor eller uppehållstillstånd.

Även om sjuklighetsrationen inte var särskilt tung i Afrika, med undantag för länderna i södra Afrika, tvingades många av de fattiga länderna att anta samma nedstängningspolitik som sina västerländska allierade. Sanningen är att dessa åtgärder hade en värre effekt på medborgarna än själva pandemin och tvingade många till en för tidig död. Det finns knappast något land i Afrika som har en välfärdspolitik som har en direkt inverkan på det socioekonomiska livet för dess myllrande miljarder. I väst gick de lindrande åtgärderna dit de behövdes medan sjukhusen tog hand om de svårt sjuka.

De afrikanska länderna kände till effekten av att inte följa de globala bästa metoderna, även om de inte hade någon ekonomisk eller social grund för att göra det. De tvingades att följa reglerna och stängde ned bräckliga ekonomier och komatösa verksamhetssystem.

Den svarta rasen är den svåraste rasen att övertyga om altruismen i vetenskapliga experiment. Det var vi som användes som försökskaniner för varje vetenskapligt och pseudovetenskapligt experiment under årtiondena. Överlevande från Tuskegee-experimentet finns fortfarande kvar bland oss – de injicerades avsiktligt med syfilis för att testa motgiftens effektivitet.

De framsteg som görs i dag inom cancerforskningen kommer från ett oetiskt experiment på en svart kvinna, Henrietta Larks. På makro- och mikronivå, vem vet vilka andra experiment som har utförts av experimentella rasister?

Vem vet vad som skulle avslöjas femtio år senare när experimentella filer har avklassificerats. Vem vet vad som skulle avslöjas när vi får veta hur hiv/aids, ebola etc. främst drabbar fler färgade människor än andra.

Därför luktar den alarmistiska takt med vilken det så kallade internationella samfundet införde ett generellt förbud mot Sydafrika för att ha avslöjat Omicron-varianten av Covid-19 rasism.

Icke-rasifierade experter kämpar för att dölja sin chock och sitt förakt inför västvärldens knäppgökreaktion på en variant som avslöjats i Afrika!

Inom 48 timmar efter tillkännagivandet utökas flygförbuden över hela Afrika. Äntligen verkar det som om det finns en bra ursäkt för att stänga av kontinenten. Det är inte längre någon nyhet att vissa “experter” är chockade över att Afrika, trots att de förlorade tusentals människor, bara förlorade hundratals, trots sin förfallna hälsovård och sociala infrastruktur.

Det finns en frenetisk iver för att isolera de som nyligen har rest till någon del av Afrika med ofta dyra och improviserade karantänsregler. Detta spelar in i den berättelse som ser färgade människor som smittbärare av sjukdomar.

Med tanke på Covids försvagande effekt på den globala befolkningen och dess ekonomi är det lämpligt att regeringarna vidtar åtgärder för att förhindra dess spridning. Det stora problemet är att även om detta är den mest muterade formen av viruset finns det hittills inga bevis som visar att det har en försvagande effekt på någon. Vetenskapen är faktiskt tyst om huruvida de som nu har testats och befunnits bära på viruset har insjuknat eller inte om de har tagit minst två doser av Covid-vaccinet. Så varför så bråttom?

Experter säger att det skulle behövas ytterligare två veckor för att övervaka sjukdomsfrekvensen för Omicron-varianten för att veta om detta verkligen är något att oroa sig för. Vissa säger att denna typ av reaktion kan tvinga sydafrikanerna och andra i framtiden att hålla tyst om de upptäcker en sjukdom som kan vara ett bekymmer för resten av världen. Det är inte omöjligt med tanke på att Deltavarianten också “upptäcktes” där med en liknande reaktion.

Det finns inga tecken i Sydafrika på att fler människor dör av denna variant för att motivera de alarmistiska nyheterna och pseudoanalyserna som mäktiga västerländska nyhetsportaler har lagt fram. Det finns en skamlig hype som spelar in i en lika skamlig berättelse.

Jag är inte vetenskapsman, men det hade varit lämpligare att varna för de hot som denna variant utgör för icke-vaccinerade personer var som helst och behovet av att fortsätta att följa de protokoll som är kända för att begränsa spridningen av denna sjukdom. Det hade varit bättre att uppmana till försiktighet och vänta till de första två eller tre veckorna efter identifieringen innan man tillgriper förbud och isolering av den afrikanska nationen.

Även om de flesta afrikanska länder inte har kapacitet att vaccinera alla sina medborgare finns det bevis för att fler människor är villiga, ja skulle tvingas ta vaccinet mot sin vilja i Afrika än på andra håll i västvärlden.

Så sent som förra veckan lade Kanada fram en lag som kriminaliserar protester mot vaccinering på sjukhus och i närheten av skolor i samband med att landet införde sitt vaccinationsprogram för ungdomar. Mycket få, om ens några sådana protester har ägt rum i någon del av Afrika.

Experter säger att sådana här farsoter kommer vart 100:e år och stannar kvar i fem år. Vi är bara inne på det andra eller tredje året av denna farsot och vi har överlevt så här långt tack vare teknikens framsteg och samarbetet med goda människor som kavlat upp ärmarna i hopp om att livet är värt att bevara även om det bara är för ytterligare en eländig dag!

Det sätt på vilket världen slutligen behandlar denna nya utveckling från Sydafrika skulle ha starka förgreningar för framtida kampanjer för att begränsa spridningen av inte bara detta virus, utan även andra som sannolikt skulle komma efter det.»

Marburg och ebola virussjukdomar

Marburg- och ebolavirus är två medlemmar av familjen Filoviridae (filovirus). Även om de två sjukdomarna orsakas av olika virus är de kliniskt likartade. Båda sjukdomarna är sällsynta, kan orsaka dramatiska utbrott med hög dödlighet och sprids på likartat sätt.

Marburgs hemorragiska feber (MHF)

Fruktfladdermöss anses vara naturliga värdar för Marburgviruset. Marburgviruset, som orsakar allvarlig viral hemorragisk feber, överförs till människor från fladdermöss och sprids mellan människor genom överföring från människa till människa. Det finns ingen specifik antiviral behandling eller vaccin. Marburgviruset är orsak till Marburg hemorragisk feber (MHF), en sjukdom med en dödlighetskvot på upp till åttioåtta procent.

Ebola virussjukdom (EVD)

De återkommande utbrotten av ebola virussjukdom kan ha en förbisedd förklaring.

Ebolaviruset kan gömma sig i hjärnan (hos de som tillfrisknat från EVD och återhämtat sig efter medicinsk behandling) utan att orsaka symtom och orsaka återkommande infektioner, enligt en studie av en grupp som jag ledde och som publicerades i tidskriften Science Translational Medicine.[1]

Ebola är en av de dödligaste infektionssjukdomarna som mänskligheten känner till, med en genomsnittlig dödlighet på cirka femtio procent. Ebola är känt för att ha en hög grad av viral persistens, vilket innebär att viruset finns kvar i kroppen även efter att patienten har återhämtat sig. Men var detta gömställe kunde finnas var, fram tills nu, i stort sett helt okänt.

År 2021 skedde tre utbrott av EVD i Afrika, alla kopplade till tidigare smittade överlevande. Ebola återkom också i Guinea samma år, med koppling till en överlevande från ebolautbrottet 2013-2016.[2]

Ebolaviruset sprids genom direktkontakt (t.ex. genom trasig hud eller slemhinnor i ögon, näsa eller mun) med:

• Blod eller kroppsvätskor (urin, saliv, svett, avföring, kräkningar, bröstmjölk, fostervatten och sperma) från en person som är sjuk eller har dött av EVD.
• Föremål (t.ex. kläder, sängkläder, nålar och medicinsk utrustning) som förorenats med kroppsvätskor från en person som är sjuk eller har dött av EVD.
• Infekterade primater, fladdermöss eller skogsantiloper.
• Sperma från en man som återhämtat sig från ebola (genom oral-, anal- eller vaginalsex).

[Ett kontaminerat föremål kan förbli smittsamt i flera dagar, vilket innebär att kroppsvätskor, från ett smittat djur eller en smittad människa, som lämnas kvar på ett föremål kan sprida viruset.]

Viruset kan finnas kvar i vissa kroppsvätskor (inklusive sperma) från en patient som har återhämtat sig från EVD, även om de inte längre har några symptom på allvarlig sjukdom. Det finns inga bevis för att ebola kan spridas genom sex eller annan kontakt med vaginala vätskor från en kvinna som tillfrisknat från EVD.

När människor smittas av ebola börjar de inte utveckla tecken eller symtom direkt. Denna period mellan exponering för en sjukdom och att de får symtom kallas inkubationstid. En person kan endast sprida ebola till andra människor efter att de har utvecklat tecken och symtom på EVD.

Forskare tror att människor först smittas av ebolaviruset genom kontakt med ett infekterat djur, t.ex. en fruktfladdermus eller en icke-mänsklig primat. Detta kallas för en spillover-händelse. Därefter sprids viruset från person till person och kan potentiellt påverka ett stort antal människor.

Dessutom är det inte känt att ebolaviruset överförs via livsmedel. I vissa delar av världen kan dock ebolaviruset spridas genom hantering och konsumtion av kött från vilda djur eller jagade vilda djur som är infekterade med ebolavirus. Det finns inga bevis för att myggor eller andra insekter kan överföra ebolavirus.

Ibland insjuknar människor i EVD efter att ha kommit i kontakt med smittade djur, vilket kan leda till ebolautbrott som sprids från person till person. Det har vid ett fåtal tillfällen förts till USA av personer som smittats i andra länder; i ett fall spred en patient med ebolaviruset vidare till två sjuksköterskor som vårdade honom. Hittills har endast fyra fall av ebolavirus diagnostiserats i USA.

När man bor i eller reser till en region där ebolavirus kan förekomma finns det ett antal sätt att skydda sig och förhindra spridning av EVD:

• Undvik kontakt med blod och kroppsvätskor (t.ex. urin, avföring, saliv, svett, kräkningar, bröstmjölk, fostervatten, sperma och vaginala vätskor) från personer som är sjuka.
• Undvik kontakt med sperma från en man som har återhämtat sig från EVD, tills tester visar att viruset är borta från hans sperma.
• Undvik kontakt med föremål som kan ha kommit i kontakt med en smittad persons blod eller kroppsvätskor (t.ex. kläder, sängkläder, nålar och medicinsk utrustning).
• Undvik begravnings- eller begravningsmetoder som innebär att man rör vid kroppen av någon som dött av EVD eller misstänks ha fått EVD.
• Undvik kontakt med fladdermöss, skogsantiloper och icke-mänskliga primater, blod, vätskor eller rått kött som framställts av dessa eller okända djur.

Samma förebyggande metoder bör användas när man bor i eller reser till ett område som upplever ett ebolautbrott. Efter att ha återvänt från ett område med ebolautbrott bör människor övervaka sin hälsa i 21 dagar och söka vård omedelbart om de får symtom på EVD.[3]

Fotnoter:
1. Science Translational Medicine, 9 februari 2022, vol. 14, nr. 631, Ebola virus persistence and disease recrudescence in the brains of antibody-treated nonhuman primate survivors.
2. El virus del Ébola puede “esconderse” en el cerebro después del tratamiento y causar infecciones recurrentes (16 de marzo de 2022) consultado el 16 de marzo de 2022 en MedicalXpress.
3. U.S. Centers for Disease Control and Prevention, CDC, Ebola (Ebola Virus Disease, EVD).