Etikett: Katipunan

Varför firar vi Bonifacio-dagen?

Andres Bonifacio, den filippinska revolutionens fader och grundare av KKK (Kataastaasan Kagalang-galang na Katipunan ng mga Anak ng Bayan).

Bonifacio-dagen är en viktig nationell helgdag som firas varje år på Andrés Bonifacios födelsedag, den 30 november. Bonifacio är en av landets mest vördade nationalhjältar och var en nyckelperson i den filippinska revolutionen. Varje år, under denna allmänna helgdag, lägger filippinarna blommor på hans helgedom för att minnas hans heroiska handlingar.

Födelsen av en revolutionär hjälte: Andres Bonifacio

Andres Bonifacio, den filippinska revolutionens fader, var en filippinsk revolutionsledare som spelade en avgörande roll i kampen för självständighet från det spanska styret. Han föddes den 30 november 1863 som Andrés Bonifacio y de Castro och var äldst av sex barn i en fattig familj i Manila.

Bonifacios inspiration

Bonifacios liv präglades av svårigheter redan från tidig ålder. Hans föräldrar dog när han var ung och han fick ta hand om sina yngre syskon.

Trots dessa utmaningar och utan formell utbildning utvecklade han ett stort intresse för litteratur och historia, särskilt för Doktor José Rizals verk, en revolutionär mångsysslare, vars skrifter inspirerade den filippinska revolutionen och grundade propagandarörelsen La Liga Filipina.

Medan Rizal förespråkade fredliga reformer insåg Bonifacio, som påverkats av Rizals avrättning 1896, att självständighet endast kunde uppnås genom väpnad revolt. Han intog därför en mer radikal hållning och bildade det revolutionära hemliga sällskapet Katipunan (Kataastaasan Kagalang-galang na Katipunan ng mga Anak ng Bayan).

Katipunans bildande och uppgång

Den filippinska revolutionen, en avgörande period i landets historia, påverkades i hög grad av Andres Bonifacio. Under hans ledning genomgick Katipunan en betydande tillväxt och lockade tusentals medlemmar som förenades i sin önskan om självständighet.

Bonifacio och andra medlemmar, som Teodoro Plata och Ladislao Diwa, formulerade 1892 det hemliga sällskapets principer och inledde planerna på ett väpnat uppror mot spanjorerna. 1893 anslöt sig bland annat Gregoria de Jesus, Josefa Rizal, Marina Dizon och Angelica Lopez.

Katipunans uppdrag

Katipunans uppdrag var inriktat på fyra punkter: att utveckla en stark allians med varje enskild Katipunero; att ena Filippinerna till en solid nation; att vinna filippinskt oberoende mot spanjorerna genom en väpnad konflikt (revolution); och att upprätta en republik efter självständigheten.

Katipunans mål var huvudsakligen politiska, moraliska och medborgerliga. Revolutionärerna under ledning av Bonifacio förespråkade att frihet från Spanien skulle uppnås med hjälp av väpnad kamp. Ansvaret att hjälpa de fattiga och förtryckta och att lära dem gott uppförande, hygien och moral.

Bonifacios undergång

Bonifacios trots mot Emilio Aguinaldos regering efter Tejeros-konventionen visade sig bli hans fall. Emilio Aguinaldo beordrade att han skulle arresteras för anklagelser om uppvigling och förräderi genom att ha skapat sin egen rebellregering. Bonifacio avrättades 1897 tillsammans med sin bror Procopio i bergen i Maragondon, Cavite, på order av Aguinaldo som genom en kupp valts till republikens första president. Denna tragiska händelse markerade slutet på Bonifacios liv, men hans arv som nationell hjälte levde vidare. Tejeros konvention

Varför firar vi Bonifacio-dagen?

Bonifacio-dagen har en enorm betydelse för de filippinska folken. Den är en påminnelse om de uppoffringar som Bonifacio och hans kamrater gjorde i jakten på Filippinernas självständighet.

Till skillnad från Rizal Day, där man firar José Rizals död, uppmärksammar Bonifacio Day Bonifacios födelse. Detta val är symboliskt, eftersom Bonifacios avrättning utfördes av hans landsmän snarare än av utländska kolonisatörer.

En ledare från enkla förhållanden

Bonifacio var, till skillnad från många av sina samtida kollegor, en man med en blygsam bakgrund. Han var inte en rik ilustrado (upplyst) utan en arbetarklassindivid som upplevde det spanska kolonialväldets vedermödor på nära håll. Hans liv representerade den vanliga filippinarens kamp, vilket gjorde honom till en symbol för massorna.

Väpnat motstånd

Bonifacios filosofi om direkt aktion och väpnat motstånd stod dessutom i kontrast till Rizals förespråkande av fredliga reformer, vilket gav ett annorlunda perspektiv på kampen för självständighet. Bonifacios radikala synsätt gick hem hos många filippinare och påverkade i hög grad det nationella medvetandet och formade den nationella identiteten.

Bonifacio-dagen är ett tillfälle att hedra och hylla Bonifacios mod och motståndskraft, som spelade en avgörande roll för att tända den filippinska revolutionens lågor. Dagen är en påminnelse om vikten av att stå upp mot förtryck och kämpa för frihet.

Traditioner och firande av Bonifacio-dagen

Dagen uppmärksammas med olika aktiviteter som syftar till att hylla en av nationalhjältarna och påminna filippinerna om hans betydelsefulla roll i landets historia.

En av de mest anmärkningsvärda traditionerna är den årliga kransnedläggningsceremonin vid Bonifacio-monumentet i Caloocan City. Filippinerna hedrar honom också med blomsterarrangemang. Detta monument, även känt som Bonifacio y de Castro, står högt som en hyllning till Bonifacios hjältemod.

Regeringstjänstemän, inklusive Filippinernas president, brukar leda denna högtidliga ceremoni. Andra firanden inkluderar parader, kulturuppträdanden och utbildningsaktiviteter som kretsar kring Bonifacios liv och den filippinska revolutionen.

Bonifacio-dagens traditioner sträcker sig också till den akademiska världen. Skolor över hela landet utnyttjar denna dag för att lära eleverna om landets historia, särskilt den filippinska revolutionen.

Utbildningsinstitutioner anordnar uppsatstävlingar, poesiuppläsningar och debatter om Bonifacios liv och bidrag till Filippinernas självständighet.

Dessutom publicerar medier som Philippine News Agency särskilda inslag och artiklar för att upplysa allmänheten om Bonifacios historiska betydelse.

Bonifacio-dagens relevans i dagens samhälle

De värderingar som Bonifacio stod för är fortfarande aktuella för Filippinerna. I dagens samhälle är Bonifacio-dagen fortfarande högst relevant. Denna dag är en påminnelse om de värderingar som Bonifacio förespråkade – värderingar som fortfarande är aktuella för filippinare idag.

Bonifacios engagemang för nationell suveränitet, social rättvisa och jämlikhet är ideal som filippinarna fortsätter att kämpa för idag.

Bayanihan-andan

Bonifacios läror och filosofier fortsätter att påverka samtida rörelser för social och politisk förändring i Filippinerna. Hans uppmaning till enighet mot förtryck ekar i hjärtat hos många filippinier som förespråkar samhällsreformer. Den anda av “Bayanihan”, eller gemensam enighet, som Bonifacio exemplifierade, är ett värde som filippinerna fortsätter att förkroppsliga i kriser.

Bonifacio-dagen är dessutom ett tillfälle för de filippinska folken att reflektera över sin historia och identitet som nation. När de firar Bonifacio-dagen påminns de om sina förfäders kamp för frihet och de uppoffringar de gjorde för att bygga den nation de har idag.

Slutsats

Bonifacio-dagen är en påminnelse om Andrés Bonifacios mod, beslutsamhet och anti-koloniala patriotism. Den understryker vikten av enighet, motståndskraft och andan av “Bayanihan” när man möter motgångar.

När filippinerna minns Bonifacios liv och bidrag till den filippinska revolutionen påminns vi om deras gemensamma historia och fortsatta resa mot frigörelse från kolonialmakterna.

Firandet av Bonifaciodagen är verkligen ett bevis på det filippinska folkets okuvliga anda. Det är en bestående påminnelse om landets kamp för självständighet och de hjältar som gjorde den möjlig.

När vi hedrar Andrés Bonifacios minne inspireras vi att föra hans antikoloniala kamp vidare.

Läs vidare om Andres Bonifacio och Katipunan hos Filippinernas Historiekommission.

Cordilleramassivet

Centrala Cordillera eller Cordilleramassivet är en bergskedja som är 320 km i nord-sydlig och 118 km i öst-västlig riktning. Den ligger på nordvästcentrala delen av Luzon, Filippinernas största ö.

De högre regionerna av Cordillera utmärks av sitt tempererade klimat och universitetsstaden Bagiou City är känd för sin jämna medeltemperatur (20±3°C).

Cordilleramassivet omfattar alla provinser i den administrativa regionen Cordillera (Abra, Apayao, Benguet, Ifugao, Kalinga och Mountain Province) samt delar av östra Ilocos Norte, östra Ilocos Sur, östra La Union, nordöstra Pangasinan, västra Nueva Vizcaya och västra Cagayan. I norr slutar massivet vid Luzons norra kust längs Babuyan-kanalen i provinserna Ilocos Norte och Cagayan. I sin sydöstra del är Central Cordillera sammanlänkad med Sierra Madre-bergen, landets längsta bergskedja, genom Caraballo-bergen i provinsen Nueva Vizcaya. Under den spanska kolonialtiden kallades hela bergskedjan Nueva Provincia.

Geografi

Cordillera Central är den högsta bergskedjan i Filippinerna. Det omfattar ungefär 1/6 av hela ön Luzon med en total yta på 22.500 km². Det högsta berget i bergskedjan, Mount Pulag, är också det högsta berget på ön Luzon med sina 2.928 m. Det är officiellt det tredje högsta berget i landet efter Mount Dulang-dulang och Mount Apo på ön Mindanao, Filippinernas näst största ö.

Bergskedjan skiljer Ilocos-slätten i väster från Cagayan-dalen i öster. Det påverkar också vädermönstret på Luzon genom att den fungerar som en barriär mot nordöstra och sydvästra monsunerna, samt mot cykloner som korsar ön.

Cordilleramassivet delas in i tre mindre bergskedjor: Malayanmassivet ligger i den norra och västra delen av Cordillera, följt av Centralmassivet och sedan Polismassivet i den östra delen.

I Databerget i Centralmassivet finns källflödena till Suyoc (som rinner ut i Abra-floden), Chico (som rinner ut i Cagayan-floden), Asin (som rinner ut i Magat-floden) och Agno-floden (som rinner ut i Lingayenbukten).

Miljö

I bergen finns olika typer av livsmiljöer.

Höjder över 1.000 meter är täckta av tropiska tallskogar från Luzon med Benguet- tall (Pinus insularis), utom i norra delen av bergskedjan där de höga sluttningarna består av regnskogar från Luzons bergsområden.

Höjder under 1.000 meter ligger i ekoregionen Luzons regnskogar.

Två stora problem hotar miljön i Cordillera: Dammprojekt översvämmar floddalar och tar bort livsmiljöer och får människor att fly från sina hus och söka skydd i andra områden. Gruvdriftsprojekt förstör skogsområden och skapar inte heller rikedomar och resurser för att bevara stammarnas landområden.

Befolkning

Större delen av Centrala Cordillera är “bergsfolkens” urgamla område. Dessa grupper omfattar: Abra (Itneg), Apayao (Apayao), Benguet (Kankanaey och Ibaloi), Ifugao (Ifugao), Kalinga (Kalinga) och bergsprovinsen (Bontoc och Kankanaey). Var och en av dessa större etniska grupper har sin egen språk- och kulturfamilj.

En alternativ förteckning över de nordfilippinska folken är: Apayao/Isnag, Abra/Tinguian, Kalinga, Gaddang, Applai, Bontoc, Bago, I-lagod, Kankana-ey, Kangkanai, Balangao, Ibaloi, Ifugao, Ikalahan, Kalanguya, Karao och Ilongot.

Kultur och språk

Vid sidan av sina specifika stamkulturer finns det en kultur i Cordillera som till stor del är formad av geografin och det gemensamma arvet av motstånd mot invaderande imperialmakter (Spanien, USA och Japan i det förflutna – och efter 1946 betraktas även centralregeringen i Manila som en sådan), inklusive låglandsbors och multinationella företags fortsatta negativa intrång i form av skogsskövling, dammbyggen, gruvdrift och markstöld för storskalig fruktodling.

Ekonomi

Cordillera är en av landets rikaste regioner när det gäller naturresurser, en viktig resursbas i Filippinerna. Ca 11% av den totala arealen utgörs av jordbruk (risfält, fruktträdgårdar, grisfarmer och betesmarker) och 60% av landets icke-tropiska grönsaker produceras i där.

Cordillera är landets främsta gruvdistrikt. Det finns åtta stora gruvbolag i drift och de är till största delen är utlandskontrollerade. Ca 80% av Filippinernas totala guldproduktion kommer från Cordillera.

I bergskedjan finns också källorna till de större floderna i norra Luzon, med flera dammar, bland annat Ambuklao och Binga i Benguet.

Historia

När Filippinerna koloniserades av Spanien på 1500-talet bestod landet av mellan 10 och 20 mindre kungariken och sultanat, som bredde ut sig efter arkipelagens kuststräckor. På öarnas inland fanns (och finns i viss utsträckning än idag) ursamhällen, bebodda av Filippinernas 77 folkgrupper. Den rika filippinska kulturen präglas av mångfald och ömsesidig respekt och det finns flera nivåer av underförstått plurinationellt självbestämmande. Motståndet mot övermakter har alltid varit stort i Filippinerna.

Filippinerna var av intresse för Spanien redan innan spanjorerna nådde Cordillera. År 1565 nådde rapporter om enorma guldgruvor i Cordillera vicekungen av Mexiko, vilket ledde till den första officiella spanska expeditionen till Cordillera år 1576. Kung Filip III, som förde det trettioåriga kriget, behövde finansiering och beordrade stora expeditioner till Filippinerna.

År 1620 erbjöd kapten Garcia de Aldana Cabrera de motståndskraftiga Igorotstamledarna “nåd” om de var villiga att acceptera den katolska religionen, lyda den spanska regeringen och betala en femtedel av allt utvunnet guld i skatt till den spanske kungen. De vägrade och de spanska erövrarna byggde fort och organiserade militära trupper för att börja exploatera guldgruvorna.

Under de följande åren lyckades spanjorerna, trots igorotterna, som tack vare sitt motstånd förblev relativt oberoende av det spanska styret, handla med guld . Priset som igorotterna fick betala för detta oberoende var att de avskärmades från sina koloniserade bröder.

KKK (Kataastaasan Kagalang-galang na Katipunan ng mga Anak ng Bayan) grundades 1892 och lyckades 1896 iscensätta en frihetsrevolution. De förklarade Filippinerna självständigt den 12 juni 1898.

Filippinerna iscensatte Asiens första frihetsrevolution 1896 och förklarade sig självständiga den 12 juni 1898. Det nygrundade landet anfölls dock snart av USA och USA var den första utländska nation som helt och hållet invaderade högländerna i Cordillera för att driva på gruvverksamheten i territoriet.

USA:s invasion av den första filippinska republiken föregicks av att Spanien sålde (!) det fria Filippinerna till USA för 190 miljoner dollar som en del av Parisfördraget i december 1898. Parisfördraget avslutade officiellt fientligheterna i det spansk-amerikanska kriget. Efter en kort period av fred i regionen efter att fördraget hade slutförts påbörjade USA invasionen med det amerikanska-filippinsk kriget, som pågick i Luzon fram till 1902, och i Mindanao till 1913.

USA utvecklade under det amerikansk-filippinska kriget koncentrationsläger och tortyrmetoder, samt genomförde ett folkmord i södra Filippinerna där 2/3 av befolkningen systematiskt mördades. En order löd: låt ingen över 10 år leva, 11-åringar är vuxna nog att bruka vapen.

USA förklarade efter Parisfördraget att Filippinerna var amerikanskt ett protektorat (en form av kolonialism med visst lokalt självstyre som fortfarande används av USA i Puerto Rico).

USA upprättade efter erövringen av Luzon 1902, med “samtycke” från marionettregeringen i Manilla, strategiska militärbaser i Filippinerna.

Under andra världskriget tog japanerna tillfälligt kontrollen över Filippinerna. En kombinerad insats mellan amerikanska och filippinska väpnade styrkor och den filippinska gerillan lyckades framgångsrikt driva ut japanerna 1945.

Den 27 september 1927 upptäckte Benquet Consolidated Mining Company en av de rikaste guldådrorna någonsin, vid en tidpunkt då USA var på väg in i den stora depressionen. Detta var början på en verklig guldrusch i Cordillera: 1929 fanns det 94 gruvbolag, 1933 fanns det 17.812. Denna extrema exploatering fick enorma konsekvenser för landskapet; den förändrade den ursprungliga enkelriktade Mountain Trail till en trafikerad motorväg, trots de vägslitningar och vägskärningar som förekommer än i dag. Återigen, i likhet med kampen mot spanjorerna, protesterade ursprungsbefolkningen mot att deras mark förstördes och att deras rättigheter åsidosattes. Gruvdriften fortsatte att växa och 1939 var Filippinerna en av världens främsta guldproducenter.

Mellan 1936 och 1946 beviljades Filippinerna inhemsk självförvaltning kallad Filippinernas samvälde.

1941 föll landet under japanskt styre och befriades 1945 av militära styrkor från Förenta staterna, allierade filippinska samväldets militära styrkor, gerillastyrkor och lokala Igorot- styrkor i norra Luzon. USA erkände därefter Filippinernas självständighet den 4 juli 1946.

Den självständiga republikens politik skiftade till att integrera de “kulturella minoriteterna” i den vanliga kulturen. År 1966 antog den filippinska kongressen “Separation Bill”, som delade upp den gamla bergsprovinsen i fyra delar: Benguet, bergsprovinsen (Bontoc), Ifugao och Kalinga-Apayao. Den politiska eliten hoppades att skapandet av flera provinser skulle, genom att öka regionens representation, öka utvecklingsutgifterna i området.

Under Marcos administration tog politiseringen av Cordillera en ny vändning. Den nationella regeringens utvecklingsprojekt i området gick emot ursprungsbefolkningarnas intressen och fick starkt motstånd från dem. Särskilt viktiga var Chico River Dam-projektet och Cellophilprojektet. Det första hotade att översvämma traditionella byar, det andra gav utomstående kontroll över stora skogsmarker. Motståndet resulterade i ökad regional medvetenhet snarare än lokal etnisk medvetenhet.

År 1986 störtades Ferdinand Marcos diktatur av Filippinernas folkkraftsrevolution och han efterträddes av Corazon Aquino.

Aquinos administration misslyckades dock med att ta itu med viktiga frågor som jordreform och omstrukturering av ekonomin. Efter att förhandlingarna mellan regeringen och Nationella demokratiska fronten (NDF) hade brutit samman förklarade Aquino en “total krigspolitik” som syftade till att återta de områden som kontrollerades av Nya folkarmén (NPA) och att förstöra NPA:s organisatoriska och infrastrukturella bas. NPA hade flyttat in i Cordillera för att hjälpa till i motståndet mot projekten.

Topografi

Toppar i Cordillera, sorterade i fallande ordning efter höjd.

  • Pulagberget 2.928 m (9.606 fot)
  • Tabayoc 2.820 m (9.252 fot)
  • Pualberget 2.725 m (8.940 fot)
  • Timbak 2.719 m (8.921 fot)
  • Kalawitanberget 2.714 m (8.904 fot)
  • Kapiliganberget 2.709 m (8.888 fot)
  • Amuyaoberget 2.702 m (8.865 fot)
  • Panotoanberget 2.686 m (8.812 fot)
  • Alchanberget 2.617 m (8.586 fot)
  • Osdungberget 2.615 m (8.579 fot)
  • Napulauanberget 2.611 m (8.566 fot)
  • Babadakberget 2.602 m (8.537 fot)
  • Abaoberget 2.596 m (8.517 fot)
  • Nangaotoberget 2.555 m (8.383 fot)
  • Bangbanglangberget 2.467 m (8.094 fot)
  • Sapocoyberget 2.459 m (8.068 fot)
  • Pawoiberget 2.454 m (8.051 fot)
  • Mausan 2.393 m (7.851 fot)
  • Camingingel 2.371 m (7.779 fot)
  • Sicapooberget 2.361 m (7.746 fot)
  • Alimungaoberget 2.361 m (7.746 fot)
  • Akiberget 2.352 m (7.717 fot)
  • Pauadan 2.346 m (7.697 fot)
  • Loco-ono-berget 2.334 m (7.657 fot)
  • Binuluanberget 2.329 m (7.641 fot)
  • Databerget 2.310 m (7.580 fot)
  • Packberget 2.295 m (7.530 fot)
  • Sipitanberget 2.287 m (7.503 fot)
  • Mengmengberget 2.282 m (7.487 fot)
  • Matoni 2.269 m (7.444 fot)
  • Napalauanberget 2.258 m (7.408 fot)
  • Ambubunganberget 2.255 m (7.398 fot)
  • Santo Tomas-berget 2.252 m (7.388 fot)
  • Guibul 2.249 m (7.379 fot)
  • Balaitberget 2.211 m (7.254 fot)
  • Toyangan 2.205 m (7.234 fot)
  • Lacob-ti-duyog 2.205 m (7 234 fot)
  • Bayoyoberget 2.189 m (7.182 fot)
  • Palansaberget 2.169 m (7.116 fot)
  • Ugoberget 2.155 m (7.070 fot)
  • Masbit 2.152 m (7.060 fot)
  • Lamagan 2.136 m (7.008 fot)
  • Loboberget 2.121 m (6.959 fot)
  • Damocnocberget 2.121 m (6.959 fot)
  • Burnayberget 2.100 m (6.890 fot)
  • Tagpewberget 2.099 m (6.886 fot)
  • Puguisberget 2.093 m (6.867 ft)
  • Patapat 2.033 m (6.670 fot)
  • Yabnongberget 2.027 m (6.650 fot)
  • Kabuyaoberget 2.025 m (6.644 fot)
  • Manmanocberget 2.024 m (6.640 fot)
  • Polisberget 2.020 m (6.627 fot)
  • Bakokoberget 1.998 m (6.555 fot)
  • Awapannikiberget 1.993 m (6.539 fot)
  • Morotsspetsen 1.979 m (6.493 fot)
  • Lungodberget 1.921 m (6.302 fot)
  • Bayabasberget 1.911 m (6.270 fot)
  • Mating-oy-berget 1.906 m (6.253 fot)
  • Porisberget 1.872 m (6.142 fot)
  • Oyayaoberget 1.871 m (6.138 fot)
  • Patoc 1.865 m (6.119 fot)
  • Ulapberget 1.845 m (6.053 fot)
  • Atokberget 1.754 m (5.755 fot)
  • Ambaguioberget 1.717 m (5.633 fot)
  • Ampalauagberget 1.697 m (5.568 fot)
  • Binmacaberget 1.979 m (5.463 fot)
  • Yangbewberget 1.659 m (5.443 fot)
  • Lusodberget 1.641 m (5.384 fot)
  • Ananetoberget 1.634 m (5.361 fot)
  • Kotkotberget 1.612 m (5.289 fot)
  • Bumalayakberget 1.588 m (5.210 fot)
  • Dusongberget 1.554 m (5.098 fot)
  • Nazagarray-berget 1.526 m (5.007 fot)
  • Talalangberget 1.521 m (4.990 fot)
  • Indalmoganberget 1.519 m (4.984 fot)
  • Inoman 1.470 m (4.823 fot)
  • Salatberget 1.445 m (4.741 fot)
  • Jamalapahberget 1.422 m (4.665 fot)
  • Puloyberget 1.389 m (4.557 fot)
  • Sagangberget 1.253 m (4.111 fot)
  • Binhaganberget 1.158 m (3.799 fot)
  • Santo Domingo-berget 1.049 m (3.442 fot)
  • Mabittayonberget 634 m (2.080 fot)

Vulkaner

Tre vulkaner utan historiska utbrott men som fortfarande är termiskt aktiva finns i Cordillera Central:
  • Mount Binuluan, som är 2.329 meter hög i Kalinga-provinsen, har aktiva solfataror och termiska källor.
  • Mount Patoc, som är 1.865 meter högt, cirka 6 km norr om Bontoc stad i bergsprovinsen, har flera termiska källor i Barangay Mainit, Bontoc, på bergets västra sluttning.
  • Mount Santo Tomas, 2.252 meter högt i Tuba, Benguet nära Baguio, har Asin Hot Springs på sin västra sluttning.

Nationalparker

  • Balbalasang-Balbalan
  • Cassamata Hill
  • Mount Data
  • Mount Pulag
  • Norra Luzons Heroes Hill

Naturreservat

  • Skogsreservatet Lower Agno Watershed
  • Resursreservatet för övre Agno-flodens avrinningsområde

Vattenfall

  • Balentimolfallen, Hungduan
  • Binangafallen, La Trinidad
  • Bomod-ok-fallen, Sagada
  • Bridal Veil-fallen, Tuba
  • Hydrofallen, Tuba
  • Kaparkanfallen, Tineg
  • Pattanfallen, Bakun
  • Pongasfallen, Sagada
  • Pungitfallen, Tinglayan
  • Tappiyafallen, Banaue
  • Tenogtogfallen, Mayoyao
  • Towingfallen, Sablan

“Henerala”

Si Agueda Kahabagan

Lagueño ng Tagalog at heneral sa KKK (Kataastaasan, Kagalanggalang Katipunan ng mga Anak ng Bayan)

Agueda “Henerala” Kahabagans minnesplats

På gravstenen kan man läsa en del av Agueda Kahabagans historia. Fritt översatt står det:

Agueda Kahabagan var [Lagueño,] revolutionär och general i den [första] Filippinska Republikens armén. Hon var född i Santa Cruz, Laguna, Luzon och en av de kvinnor som deltog i Lagunarevolutionen och kriget mot amerikanerna. Hon ledde en skara soldater från general Severino Taiños brigad i maj 1897. “Henerala” uppmärksammades för sina ledaregenskaper i flera strider i Laguna, varav en i San Pablo, oktober 1897. Efter att general Pio del Pilar föreslagit general Emilio Aguinaldo att hon skulle befordras till general, valdes hon 6 april 1899 till ämbetet och blev den enda kvinnliga generalen i den [första] Filippinska Republikens armés rullor. Hon greps av den amerikanska styrkan i januari 1902.

Läs mer om Agueda Kahabagan här.

Optimized by Optimole