Kategori: Fascism

Abolition blev en synonym till frihet och frigörelse i samband med att slaveriet avskaffades i USA. Det går alltså inte att direktöversätta med avskaffande. Faktum är att det inte finns något inarbetat svenskt ord som förmedlar den fulla betydelsen av abolition, varför detta ord, som sedan 1844 förekommer i svenskan, kommer att användas i den följande texten.

Att resonera kring abolition innebär en möjlighet för oss att ta ett steg tillbaka och betrakta det nuvarande straffrättsliga systemet och upptäcka hur annorlunda det ser ut i jämförelse med hur vi föreställer oss detsamma. Låt oss sätta in detta i en kontext:

• Regeringens moral fångas upp i den årliga budgeten.
• Om pengarna spenderas på polisarbete, då spenderas de inte på det vi genom forskning vet kommer att hålla samhället säkert.
• I detta sammanhang kan vi använda abolition i betydelsen “omforma budgeten, så att den skapar ett samhälle där alla känner sig trygga”.

Ett exempel hämtat ur verkligheten är kampanjen “Defund the Police”, som blev ett samlingsrop sommaren 2020, när demonstranter strömmade ut på gatorna i amerikanska städer och orter och krävde ett slut på polisbrutaliteten i kölvattnet av morden på Breonna Taylor och George Floyd av polisen.
Under de knappa två år, som gått sedan dess har hundratals stadsfullmäktige i hela USA röstat för att omfördela vad som motsvarar hundratals miljoner dollar från brottsbekämpning till ett bredare utbud av tjänster som stöder den allmänna säkerheten. Men dessa förändringar utgör bara en bråkdel av de pengar som spenderas på att upprätthålla lagar – för att inte tala om fängelsestraff och militär.

• Kommer den nya abolitionsrörelsen att lyckas förändra hur vi investerar offentliga resurser i offentlig säkerhet? Och vilka är egentligen de ekonomiska grunderna för det system som denna rörelse vill förändra?

I The Laura Flanders Show den 29 december 2020 gav Vijay Prashad, historiker och verkställande direktör för det trikontinentala institutet för social forskning, ett globalt perspektiv på abolition.

Laura Flanders Show – Abolitionens ekonomi:

[Laura] Vijay, vi är här för att prata om avskaffande, särskilt om avskaffande av ekonomiska skäl. Men låt oss börja med att definiera våra begrepp. När ni talar om avskaffande, vad menar ni med det ordet?

[Vijay] Avskaffande är ett svårt begrepp eftersom det på ett sätt är en synonym till frihet och frigörelse. I Förenta staternas historia är abolition frigörelsen från en av de kanske mest fruktansvärda saker som människor har gjort, nämligen att förslava andra människor. Så abolitionsrörelsen var en rörelse för frigörelse av människor som hade förslavats. I dag står människor inför en annan typ av förslavning. Vi är på ett sätt förslavade i ett system som förnekar oss frihet för att vi inte har pengar. Så mitt sätt att förstå avskaffandet och frigörelsen, abolitionen, är att vi måste avskaffa det system som berövar oss vår värdighet.

[Laura] Men vilket system skulle vi behöva avskaffa för att frigöra oss på det sätt som du beskriver?

[Vijay] Om jag inte nämner systemet låter allt jag har sagt logiskt. Alla borde bli och blir också upprörda av det faktum att 2,5 miljarder människor går till sängs hungriga på kvällen – och av att det visar sig att flesta av de som går hungriga till sängs är barn.

[Vijay] Men, om jag säger att det som hindrar de hungriga från att få tillgång till mat är bristen på pengar – och att bristen på pengar – att berövandet av näring från ett stort antal människor är en konsekvens av – och här kommer det – är en konsekvens av kapitalismen. Och att vi därför måste tänka allvarligt på det faktum att kapitalismen helt enkelt bara klarar av att föda halva världens befolkning, och att vi därför måste avskaffa kapitalismen…

[Vijay] Jag menar, det skrämmer människor eftersom de tänker: “Vad pratar du om? Jag menar, kapitalismen är det som ger oss välstånd.” Och sedan vänder man naturligtvis på steken och säger:

• Nej, det är inte kapitalismen som ger dig rikedom eller de fantastiska saker som den moderna världen har. Det är människans uppfinningsrikedom.

[Vijay] Om jag hade börjat med att säga att abolition innebär att kapitalismen avskaffas, hade det klickat till och samtalet hade varit över… Ingen vill se det, för det är skrämmande. Men, om man tänker på det, om man tänker djupt på det och undrar varför människor är berövade [sin försörjning]? Du vet – varför har folk inte pengar i fickan? Det beror inte på att de inte arbetar eller inte försöker hitta arbete. Dessa två saker är viktiga. Människor arbetar och kan inte betala sina räkningar.

[Laura] Du har inte nämnt ras än. Om vi tittar på våra rörelser, våra sociala rörelser som idag höjer stridsropet om abolition, finns det Black Lives Matter-rörelser, BLM. Det är mycket specifikt sett genom de rasifierades lins. Hur ser du på hur det rasistiska och patriarkala spelar in i allt detta?

[Vijay] Större delen av planeten är inte vit. I västvärlden är det naturligtvis färgade människor som i högre grad hamnar i hunger och fattigdom. Detta är kolonialismens historia. Det är på grund av slaveriet som stora mängder av rikedomar stals från människor och fördes till Storbritannien o.s.v. för att finansiera den industriella revolutionen. Så det är så kolonialismen finansierar kapitalismen och har sedan 300 år inverkat på den kapitalistiska utvecklingens historia.

[Laura] Och förhållandet till rasism, bara för att sätta fingret på det?

[Vijay] När kolonialismen började utvecklas kom de här idéerna, som innebär att vissa människor i världen helt enkelt inte förtjänar att leva med frukterna av värdighet. John Locke, som skrev sina avhandlingar om regeringsformen och ses som en av liberalismens viktigaste figurer, säger i Andra regeringsförfattningen att injaner, “eftersom de inte avancerar och utvecklar Guds gåva,” kan utrotas och berövas sin egendom.

• Jag menar, detta handlar om en av de personer som betraktas som huvudpersoner, intellektuella personer inom upplysningen och liberalismen, som säger att det är okej att inte respektera injanerna, att förskjuta dem, att utrota dem o.s.v. Rasismen är inbakad i kapitalismens nyckelideologi, som är liberalismen.

[Laura] Anledningen till att det är viktigt att prata om detta, tycker jag, är att även om allt du har sagt är djupt nedslående, eftersom det ger en så lång bild – en så lång historia av ett mycket stort system.

• Å andra sidan tyder det åtminstone på att detta fråntagande var något som skapades av människan, att det är ett system som vi kanske skulle kunna lösa upp. Och jag ber dig nu att tänka på det ögonblick av rörelse och uppror som vi befinner oss i just nu. Var ser du potentialen och var finns det kanske fallgropar?
• Jag tänker på Black Lives Matter, på rörelsen för att avfinansiera polisen och kraven på abolition som för var dag som går ljuder allt högre.

[Vijay] Om jag skulle kunna koka ner det till ekonomiska termer, så skulle jag säga att det de säger, Laura, är att de säger att USA:s moral inte finns med i den amerikanska konstitutionen. Fortsätt inte att prata om konstitutionen för att förstå landet. Den amerikanska regeringens moral fångas i den årliga budgeten. Budgeten är en mycket bättre återspegling av ett lands moral än dess konstitution.

• Och om vi varje år lägger mer pengar – mycket mer pengar – på förtryck, på polisen, på militären, på fängelsestraff o.s.v, och så lite pengar på att ta hand om mänskliga problem, så är det ingen som kan säga att vi är perfekta.
• Du vet, vi [människor] är fyllda av brister. Vi [människor] behöver hjälp och samhällen kan hjälpa till, familjer kan hjälpa till, regeringen kan hjälpa till. Så det behövs pengar som går dit.

[Laura] I juni 2020, när demonstrationerna mot polisbrutalitet pågick på gatorna runt om i USA, bjöd Los Angeles stadsfullmäktige in företrädare för Black Lives Matter Los Angeles till stadsfullmäktige för att presentera Folkets budget. Den var ett förslag som tagits fram genom en aldrig tidigare skådad undersökning bland tiotusentals invånare i Los Angeles. Folkets budget var också ett svar på borgmästarens tillkännagivande att staden, mitt i de budgetnedskärningar (på över $200 miljoner) som COVID-19 gjort nödvändiga, skulle öka sin polisbudget med sju procent.

Till detta sa LA:s befolkning nej, och dr Melina Abdullah var där för att förmedla budskapet:

“Detta bör inte handla om era egna politiska ambitioner. Det bör handla om vilken sorts värld ni vill skapa. Världen talar just nu. De säger att vi inte vill ha ett polissystem som sätter mål på svarta människors ryggar, särskilt, men som också är en regelbunden angripare och traumatiserare av hela vårt samhälle. Du har nu en möjlighet att inte bara säga vem jag är som ledamot av stadsfullmäktige, utan också vem du är. Tillhör du Police Protective League, tillhör du dina ambitioner, tillhör du ditt ego eller tillhör du folket?”

[Laura] Vijay Prashad sade att man lär sig mer om ett land av dess budget än av dess konstitution. Varför bestämde ni er, med så många möjligheter, kroppskameror och allt annat, för att fokusera på budgeten för LA, i synnerhet dess polismyndighet?

[Melina] Visst, jag ska citera en annan ekonom, Julianne Malveaux, som säger att en budget är ett uttalande om ens etik och moral, eller hur?

• När vi såg siffran, detta cirkeldiagram med 50 procent till LAPD, sa vi att det är alldeles för mycket. Sedan delade vi den med människor från hela det politiska spektrumet, och alla bekräftar vad vi tycker, att det är alldeles för mycket.
  “Budgetar är också ett nollsummespel. Så om ni spenderar dessa pengar på LAPD, på polisarbete, spenderar ni dem inte på de saker som vi vet kommer att hålla samhällen säkra. Och vi anser att om vi hävdar att vi är ett demokratiskt samhälle, så betyder det att människor bör vara engagerade i hur våra egna skattepengar används. Därför tror vi på något som kallas deltagande budgetering. Och vi vet att det finns ledare som Chokwe Lumumba i Jackson, Mississippi, och Ras Baraka i Newark, New Jersey, som också håller med om att människor bör engageras i denna process.” Så vi tänkte: “Varför inte Los Angeles? Varför är inte människor engagerade i denna process?” Så vi sa att vi ska göra vår egen deltagarbudgetering. Så vi hade en serie råd, en serie workshops, och till slut sa vi att vi skulle göra några undersökningar. Det slutade med att vi fick 25.000 svar. Vi är långt över detta nu.
• Och vad vi fann i undersökningen – innan mordet på George Floyd – eller hur – innan man började säga “defund the police” – var att de ville spendera endast 5,4 % av stadens budget på LAPD, trafik och åtal tillsammans. “Vi utmanar er att säga att ni tillhör folket, att göra något modigt, och vi ser exempel runt om i landet på människor som gör saker som är modiga.”

Marqueece Harris Dawson är ledamot av Los Angeles stadsfullmäktige för det åttonde distriktet i LA:

“Innan jag kom in i stadsfullmäktige ägnade jag hela mitt vuxna liv åt att vara aktivist och använde verkligen all min tid till att förespråka förbättringar av livskvaliteten i de samhällen jag bodde i, till exempel South LA. Platsen i stadsfullmäktige blev ledig, och jag har alltid tyckt att vi missade många möjligheter i stadsfullmäktige som samhällsaktivister och progressiva aktivister, så jag sökte platsen och fick väljarnas stöd.”

[Laura] Beskriv den upplevelse som du hade när du observerade dr Abdullah och hennes team när de presenterade folkets budget. Det är inte en vanlig händelse, att samhällsaktivister kommer in i stadshuset och gör en sådan presentation med den typen av uppgifter i ryggen.

[Marqueece] Det som var annorlunda med deras presentation var att de talade om hela budgeten. Vanligtvis kommer det in folk som talar om ungdomsvård, eller om miljön, eller om en sak och de kan sin sak väldigt, väldigt bra. Den här resan var mycket ambitiös eftersom man försökte tala om hela budgeten och hela stadens verksamhet.

[Laura] Så folkets budget, organiseringen bakom den, själva presentationen, det var inte svårt för dig att ta till dig argumenten som de framförde, men jag slår vad om att det var svårt för ett antal av dina kollegor, och jag vill fråga dig om det.

[Marqueece] Jag tror att många av dem var förbluffade. Många av dem ville veta mer, de ville lära sig mer. Och jag tror att många av dem ville prata, vilket jag tror var den stora bedriften.

[Laura] Samtalet är bra, uppmärksamheten är bra, men man måste fortfarande rösta om en verklig förändring av prioriteringarna på budgetnivå. Vad kommer det att kräva? Vilka hinder står ni inför, och vad behöver aktivister, och kanske även vanliga väljare, veta om den utmaning som ni som välmenande och engagerad ledamot av kommunfullmäktige står inför när ni försöker genomföra denna typ av förändring?

[Marqueece] Varje aktivist och varje observatör bör komma ihåg detta när vi talar om hur sociala förändringar uppnås och hur man flyttar stora system. Borgmästaren och finansgruppen lade i april fram en budget för kommunfullmäktige som innebar en nedskärning på 15 procent för alla våra avdelningar och en ökning av polisbudgeten med 123 miljoner dollar. Det slutade med att budgeten antogs enhälligt, även med min röst, även med de av oss som klagade på den, men vi var så små att vi inte kunde stoppa den.

• Bokstavligen veckan efter att dessa hundratusentals människor gick ut på gatorna i Los Angeles kom samma människor tillbaka och röstade för en nedskärning av polisen, något som bara några veckor tidigare ansågs vara en politisk omöjlighet. Och det jag menar är att det är handling på gatorna som förändrar saker och ting. Det är faktiskt, återigen, viktigt att välja bra människor. Jag säger det varje gång jag ställer upp i valet, rösta på mig, jag är en bra person. Men vad som är viktigare är att skapa förutsättningar så att goda människor på insidan kan kämpa och skapa förändring.
• Detta är absolut ett ögonblick då världen öppnas på vid gavel. Vad som kommer att sägas om detta ögonblick är beroende av människors vilja att få svarta liv att räknas, att faktiskt skapa en väsentlig förändring, att faktiskt inleda en väsentlig förändring, att faktiskt lyssna när vi säger att våra prioriteringar är att se till att människors universella behov tillgodoses. Vi lever i en värld av överflöd. Det borde finnas bostäder för alla, ren mat för alla, en ren miljö för alla. Och så kan vi få dessa saker. Samtidigt som vi kämpar för att omdefiniera den offentliga säkerheten försöker systemet också att befästa sig självt. Här i Los Angeles försökte borgmästaren att säga “Åh, omdömesgill offentlig säkerhet”, stjäla våra ord, och sedan inrätta en ny permanent byrå för LAPD. Det är viktigt att vi sa att det inte är så vi menar, att vi avslöjade honom för detta, att vi pressar honom på detta och att vi ser till att de 250 miljoner dollar som utlovades faktiskt går till saker som bostäder, psykisk hälsa och alla de andra resurser som vi har talat om. Så ja, ni vet, bara för att vi säger det betyder det inte att det blir gjort. Kampen är ständig, eller hur? Angela Davis säger att frihet är en ständig kamp. Och så vi kan inte släppa taget för ett ögonblick eftersom de inte kommer att släppa taget för ett ögonblick.

[Laura] Kampen för att komma fram till ett alternativ till polis och fängelser, som vi känner dem nu, har i stor utsträckning informerats om och letts av människor med förstahandserfarenhet av det nuvarande systemet. Människor som Andrea James. Hon är grundare och verkställande direktör för National Council for Incarcerated and Formerly Incarcerated Women and Girls, och hennes aktivism började när hon satt inne i två år medan ett av hennes barn fortfarande var mycket litet.

[Laura] Det var i fängelset som du började organisera dig och arbeta med andra intagna kvinnor och deras familjer för att på ett sätt förändra berättelsen om vilka problem som gör att människor hamnar i fängelse och vad de behöver i sina liv. I dag organiserar du en årlig konferens. Ni har just hållit den i år, virtuellt, Free Her. Berätta lite om de problem som de tusentals kvinnor och flickor som ni samlar till konferensen ställs inför. Vilka är de problem som de står inför i sina liv?

[Andrea] De kvinnor som hjälpte till att utforma konferensen är tidigare fängslade kvinnor och kvinnor som för närvarande är fängslade. Allt vi gör inkluderar våra systrar för att hjälpa, forma och ge en plattform för deras röster och arbete. Vi anser att vi är experter, liksom akademiker, forskare och politiker. Vi ställer frågan, och vi kommer upp och genomför idéerna kring hur olika ser ut för att verkligen gräva på djupet, visa allmänheten de sanna historierna bakom livet för dessa kvinnor som sitter i fängelse och hur det är en fortsatt orättvisa att bara använda sig av fängelse, eller att använda sig av fängelse överhuvudtaget, eftersom vi är abolitionister, för att lösa problem som verkligen är social rättvisa, sociala frågor som måste tas upp. Och det är mycket mer skattemässigt ansvarsfullt för oss att ta ett annat tillvägagångssätt än de miljarder dollar som vi fortsätter att spendera varje år på att låta människor gå in och ut ur fängelse och hindra dem från att efter fängelsestraffet kunna engagera sig i ekonomin igen.

[Laura] Vilken skillnad tror du att pandemin gör i denna diskussion om ekonomi, investeringar och abolition?

[Andrea] Laura, det är absolut hjärtskärande. Vi har förvandlats från en politisk organisation som arbetar med abolitionistiska principer till bokstavligen en organisation för ömsesidig hjälp. Vad vi har upptäckt är att vi har nått ut till borgmästaren, guvernören och våra lagstiftare, och vi har mötts av absolut tystnad. Och därför har vi varit tvungna att ta på oss att använda vår egen allmänna driftsbudget för att nu ta reda på hur vi ska omorganisera oss ekonomiskt för att stödja och stötta kvinnor med barn i hem utan några som helst resurser.

[Laura] Om du plötsligt blev guvernör, om du plötsligt blev borgmästare, vad skulle du spendera på i stället?

[Andrea] Om jag vore guvernör skulle jag använda min benådningsrätt. Det skulle vara det första jag skulle göra. Jag skulle sitta bakom mitt skrivbord som guvernör och göra en massbefrielse i Massachusetts. Femtio procent av den fängslade befolkningen i Massachusetts är äldre människor. De skulle vara den första gruppen människor, de och gravida kvinnor och kvinnor med barn som hamnar i barnomsorgssystemet (som för närvarande är en spegelbild av vårt straffrättsliga system), som jag skulle ge benådning.

• Och det andra jag skulle göra är att utveckla fler saker som vi har skapat utan statlig finansiering, utan bidrag från staden, vi har just skapat det första övergångshuset som startades och leddes av tidigare fängslade kvinnor. Kimya’s House är ett övergångshem, långsiktigt, långsiktigt. När våra kvinnor kommer ut ur fängelset har de tur om de får en månad någonstans. Vi erbjuder arton månader plus för att hjälpa kvinnorna att läka och gå vidare med sina liv, hantera sina sjukdomar eller sina missbruk, återknyta kontakten med sina familjer och sina barn, återanpassa sig själva, till läkning.

[Laura] Varför är det så viktigt att ta tillvara färgade kvinnors ledarskap och att tillämpa både köns- och rasobjektivet på vårt problem?

[Andrea] Kvinnor har varit [och är] ryggraden i de samhällen som är mest utsatta för massinlåsning. De har varit [och är] stödsystemet för de familjemedlemmar som har hamnat i det straffrättsliga systemet. De har varit ett stödsystem sedan långt innan de började bli den snabbast och mest växande fängelsepopulationen. Det var de som också var stödtjänster för återinträde i samhället för deras familjer, och detta går, i afroamerikanska samhällen, tillbaka till slaveriet. Kvinnor har alltid varit de som hållit ihop familjerna och hållit barnen när föräldrarna av en eller annan anledning separerats. Därför måste vi göra en genusanalys.

[Laura] Kan du se abolitionen härifrån, Andrea?

[Andrea] Vi kan definitivt se abolitionen härifrån. Vi vet det eftersom vi inte väntar på att systemet ska göra förändringen. Vi har ingen – vi har ingen illusion om att fängelserna bara kommer att försvinna eller att folk kommer att förstå vad vi menar när vi ber om att avgiftsbelägga eller omfördela medel från brottsbekämpningen. Vi förväntar oss inte att folk kommer att förstå det på en gång. Många fler människor börjar förstå det.

• Men för oss bygger vi dessa system i hyperlokala samhällen som är inriktade på individuellt ansvarstagande, som är inriktade på ansvarstagande i samhället, som är inriktade på transformativ rättvisa, som är inriktade på processer för att samla människor.
• Medan det nuvarande systemet existerar bygger vi alltså system utanför det systemet som är folkstyrda.
• Men det sista jag vill nämna för att få folk att tänka på, Laura, när det gäller abolition, är att abolition sker i landets rika vita samhällen varje dag. Svaret och skillnaden i svaret mot vita människor från rikare samhällen i det här landet är mycket annorlunda i det straffrättsliga systemet än svaret mot svarta och bruna samhällen i samma land, och det svar som rikare, vitare samhällen får är abolition, det är en form av abolition.
• Om människor tänker på några av de avbräck som de har fått eller när de inte blev arresterade eller när något sopades under mattan på grund av deras yttre, eller vem de är, eller vilka deras familjer är, eller vilket samhälle de bor i.
• Vår guvernörs egen son har ett fall som vi inte har någon aning om vad som hände. Om det hade varit en svart eller brun person från Roxbury hade han eller hon suttit i fängelse just nu.
• Så att be guvernörer att ge nåd till sjuka och äldre kvinnor i Massachusetts och på andra platser som har suttit begravda i fängelser i årtionden är inte mycket begärt eftersom det är ett system som redan finns i det här landet.
• Abolition finns. Vi ber bara om att det ska tillhandahållas som en möjlighet över hela linjen.
• Du vet, det finns människor i mitten av allt detta, Laura, det är det viktigaste. Människor som arbetar med politik glömmer, tror jag, ibland att vi talar om människor. Och även när de tar hit människor för att vittna inför kommittéer och så vidare, tar de hit dem som karikatyrer. Ni måste säga detta för att mitt lagförslag ska göra det. Nej, lyssna på människor.

[Laura] Kan vi på något sätt lova att ta mänskligheten, andras mänsklighet, på allvar?

[Andrea] Min förhoppning, min bön, min tro, mitt arbete är att se till att ni om 20 år, när alla mina barn är vuxna, frågar om 20 år, att de lever på en plats där vår mänsklighet värderas, där alla människors mänsklighet värderas, där alla har allt de behöver och det mesta de vill ha. En av mina favoritböcker är Freedom Dreams, och vad han [Professor Robin D. G. Kelley] utmanar i den boken är att vi ska stjäla tillbaka den tid som vi har för att skapa visioner, och i våra visioner måste vi komma ihåg att den mest radikala vision vi kan göra är en vision som grundas i kärlek, rättvisa och frihet. Jag tror att om vi gör det arbetet med både visioner, kärlek, rättvisa och frihet kommer vi att förverkliga det om 20 år.

[Laura] För mer om detta avsnitt och annat framtidsinriktat innehåll och för att lyssna på vår podcast, besök vår webbplats lauraflanders .org och följ oss på sociala medier @TheLFShow.

Källa: The Laura Flanders Show - The economics of abolition