Baruch Spinozas sång
av Hampus Cronander
När jag var ung och innan
jag började min vandring
sökte jag Visdomen i biblioteken,
öppna för alla.
I min ungdom bad jag om henne,
och till slutet av mina dagar
kommer jag att söka henne.
Hon blommade
som en mognande druvklase;
mitt hjärta gladde sig åt henne.
Min fot trampade en jämn stig,
från min ungdom
har jag följt hennes spår.
Jag böjde mitt öra lite för henne
och tog emot hennes ord,
och jag lärde mig mycket.
Mer och mer växte jag i det;
jag hedrar dem,
som gav mig visdom.
Jag har övervägt hur
jag ska handla enligt hennes bud,
jag ska stå upp för det som är gott,
och över det skall jag aldrig skämmas.
Min själ har kämpat med henne,
och jag har inte alltid varit försiktig
i allt vad jag har gjort.
Jag sträckte mina händer
djupt i kunskapens källa,
och jag klagade över
mina överträdelser mot henne.
Jag vände mitt sinne till henne
och fann henne i hennes renhet.
Jag har från början haft
insikt från henne, om än liten;
därför kommer jag inte
att bli övergiven av henne.
För i mitt hjärta
var jag ivrig att söka henne,
och så förvärvade jag en dyrbar skatt.
Evolutionen gav mig
tungans konst som belöning,
och med den skall jag sprida Ordet.
Kom nu till mig, du olärde,
och bo i mitt lärdomshus.
Säg mig, varför har du
släpat efter i dessa ting,
och varför skulle din själ
plågas av en sådan stor törst?
Jag har öppnat min mun och talat;
nu får du visdom utan pengar.
Bind era halsar under hennes ok,
och låt er själ få undervisning.
Hon är nära, att ni kan finna henne.
Se med dina egna ögon
att jag har tragglat lite,
men fått mycket frid.
Även om du köper undervisning
för en stor mängd arbete,
kommer du med lärdom
förvärva kunskap i överflöd.
Din själ gläder sig
över Universums barmhärtighet,
och du skall inte skämmas
för att prisa Tiden.
Gör ditt arbete medan tid är;
när Visdomens tid kommer,
skall hon ge dig din belöning.
Tolkning
Dikten “Baruch Spinozas sång” av Hampus Cronander handlar om en persons livslånga sökande efter visdom. Här är en tolkning av några av de centrala teman och bilder i dikten:
- Sökandet efter visdom: Dikten beskriver hur berättaren från ung ålder har sökt visdom, först i bibliotek och senare genom livets erfarenheter. Visdom personifieras som en kvinna som berättaren ständigt strävar efter att förstå och följa.
- Växande och lärande: Berättaren beskriver hur han har vuxit och lärt sig mycket genom att lyssna på visdomens ord och följa hennes vägledning. Detta lärande har varit en källa till glädje och stolthet.
- Kamp och reflektion: Det finns också en erkännande av de svårigheter och misstag som gjorts på vägen. Berättaren har kämpat med att följa visdomens bud och har ibland misslyckats, men har alltid återvänt till sökandet efter renhet och insikt.
- Delning av visdom: I slutet av dikten uppmanar berättaren andra att också söka visdom och att inte tveka att lära sig, även om det kräver ansträngning. Visdom är tillgänglig för alla som är villiga att söka den och arbeta för den.
- Belöning och frid: Dikten avslutas med en påminnelse om att visdomens sökande och lärande kommer att belönas med frid och insikt, och att detta är en värdefull skatt som inte bör underskattas.
Dikten är en hyllning till det livslånga lärandet och den inre frid som kommer av att ständigt sträva efter att förstå och leva enligt visdomens principer.
Parvus Mollis, Gubernator Secundus, Mundus Poesis
