Marxismen, såsom den grundades av Karl Marx och Friedrich Engels, skulle ha blivit en livlös dogm om den inte hade utvecklats av tänkare som Vladimir Lenin, Antonio Gramsci, Mao Zedong och övriga efterföljande Marxister i enlighet med förändrade förhållanden. Marxismen förmår även att prestigelöst absorbera värdefulla metoder som utvecklats av andra sociala rörelser, t.ex. Kimberlé Crenshaws intersektionella analys för att identifiera och kartlägga privilegier.
Frihet är inget annat än erkännandet av nödvändigheten och förmågan att förändra verkligheten. Varje utveckling ger upphov till nya nödvändigheter och problem som människan måste bemästra och lösa om friheten ska kunna utvecklas. Även i grunden korrekta lösningar leder till nya problem på en ny och högre utvecklingsnivå. Det finns inget sådant som ett samhälle med slutlig fulländning. En sådan utopi är en omöjlighet.
