Det var med stor sorg jag hörde nyheten om Amaryllis ‘Marie’ Hilao-Enriquez bortgång den 24 april. Jag ansluter mig till det filippinska folket i sorgen över att deras älskade och mest beundrade kamrat har gått bort, och jag framför mina djupaste kondoleanser till hennes familj, kollegor och vänner.
Marie Hilao-Enriquez, en ikon inom människorättsrörelsen i Filippinerna, avled vid 68 års ålder söndagen den 24 april. Nyheten om hennes bortgång publicerades av hennes dotter Andrea Enriquez.
“Min mor ägnade sitt liv åt att kämpa för rättvisa och mänskliga rättigheter. Hon var en vacker person: rolig, intelligent, modig och stark. Hon var älskad och kommer att vara mycket saknad”, sade Andrea i ett inlägg.
År 1995 hjälpte Marie Enriquez till att grunda Karapatan där hon först var generalsekreterare och sedan 2009 ordförande.
Som människorättsaktivist arbetade Enriquez i strävan efter rättvisa för att politiska fångar skulle släppas och att anklagelserna mot felaktigt fängslade personer skulle avskrivas.
I ett utlåtande från fredsförhandlingspanelen för National Democratic Front of the Philippines, NDFP, står det:
«Ka Marie kommer för alltid att bli ihågkommen som en outtröttlig, modig och djärv förespråkare för rättvisa och fred. Hon har burit facklan för det filippinska folket som hon tjänade så osjälviskt, och hon mötte fienden med fasthet och beslutsamhet för att skydda och försvara deras intressen.
Efter det att NDFP och Republiken Filippinernas regering hade undertecknat det övergripande avtalet om respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, ombads Marie att vara oberoende observatör i NDFP:s gemensamma övervakningskommitté. Hon gav värdefulla råd och bidrag vid utförandet av denna uppgift.
Hon kämpade för de politiska fångarnas och andra offer för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och deras intressen och välbefinnande. Hon slutade aldrig att skipa rättvisa för offren för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt de från de arbetande massorna. Hon kände deras smärta, ilska och önskan om rättvisa. När allt kommer omkring var hon och andra medlemmar av hennes närmaste familj själva arresterade, torterade och fängslade under Marcos diktatur. Hennes syster Liliosa Hilao var en av de första som torterades och dödades under Ferdinand Marcos Sr. -diktaturen.
Hon var outtröttlig. Hon visste hur viktigt det var att informera det internationella samfundet om den svåra situationen för de mänskliga rättigheterna i Filippinerna. Så även när hennes hälsa försämrades reste hon fortfarande för att delta i internationella forum, undersökningskommittéer och domstolar. Hennes röst blev rösten för dem som satt i fängelse, för dem som låg i sina gravar.
Hon trodde att man måste bekämpa exploatering, förtryck och orättvisor för att ett folk ska vara verkligt fritt. För Marie är upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna inte bara ett förespråkande, det är en passion. Marie sa alltid att själarna hos dem som drabbats av arrestering, tortyr, försvinnande och utomrättsliga avrättningar skriker efter rättvisa. Därför måste rättvisa skipas.»
Minnet av Marie Enriquez
Marie studerade arbetsterapi vid College of Medicine vid Filippinernas universitet. Det var där som hon engagerade sig i sociala frågor och aktivism och så småningom gick hon med i Kabataan Makabayan, en nationell demokratisk ungdomsorganisation.
Hennes syster, Liliosa Hilao, var också aktivist under undantagstillståndet och var chefredaktör för studentpublikationen Pamantasan ng Lungsod ng Maynila. Liliosa var det första rapporterade fallet av mord i militärfängelse efter det att Marcos krigslagar införts.
Enligt Karapatan gick Enriquez under jorden för att fortsätta sitt arbete som samhällsorganisatör efter sin systers död. På grund av sitt motstånd mot krigsmakten arresterades hon 1974, där hon torterades och hölls fängslad i två år.
Efter frigivningen gick Enriquez med i Kapisanan para sa Pagpapalaya at Amnestiya ng mga Detenidong Pulitikal sa Pilipinas eller Kapatid och kämpade för att hennes fängslade make skulle friges.
Enriquez fortsatte sin kampanj och sitt krav på rättvisa även efter det att den framlidne diktatorn Marcos hade avsatts. Efter EDSA kämpade hon för skadestånd till offren för brott mot de mänskliga rättigheterna under krigslagarperioden.
Som medlem av Samahan ng Ex-Detainees Laban sa Detensyon at Para sa Amnestiya (SELDA), där hon så småningom blev ordförande, arbetade Enriquez för att en grupptalan mot Marcos skulle kunna väckas på Hawaii, där hennes mor och lillasyster var namngivna som målsägande.
Enriquez arbetade också för att republikens lag nr 10368 (Republic Act No. 10368) eller lagen om gottgörelse och erkännande av offer för mänskliga rättigheter från 2013 skulle antas. Lagen ledde till att mer än 11.000 offer för undantagstillståndet fick ersättning av Human Rights Victims’ Claims Board.
År 2016 ledde Enriquez bildandet av Campaign Against the Return of the Marcoses and Martial Law (CARMMA) där hon och hennes organisation kampanjade mot historierevisionism av undantagstillståndstiden.
Karapatan minns Marie som en mentor för många aktivister och människorättsaktivister under hennes decennier långa tjänstgöring.
“Vi är djupt tacksamma för hennes briljanta, osjälviska och passionerade arbete som en av de främsta människorättsförsvararna i Filippinerna. Vi lovar att sträva efter att hedra hennes arv av tjänster till det filippinska folket på alla möjliga sätt som vi kan och så länge tyranner och diktatorer finns kvar bland oss”, sade Karapatan i sitt uttalande.
“Tita Marie, som hon kallas kärleksfullt av många, är en stark kraft i kampen mot Marcos diktatur och i det obarmhärtiga förespråket för rättvisa och ansvarsskyldighet för Marcos”, sade människorättsorganisationen Karapatan.
Samtidigt sade Edre Olalia, ordförande för National Union of Peoples’ Lawyers (NUPL) och Maries nära vän, att det är en underdrift att kalla Enriquez för “en ikon i kampen för mänskliga rättigheter”.
“Oroa er inte, vi har fått stafettpinnen och vi håller fast vid den”, tillade Olalia.
Hur kan vi fortsätta hennes arbete?
Under de senaste fem åren har Duterte-regimen enligt FN i sitt “War on drugs” urskuldat mord på tiotusentals människor. Tiotusentals fler lider av olagliga arresteringar, tortyr, påtvingade försvinnanden, tvångsevakueringar, urskillningslösa bombningar, trakasserier, censur och trakasserier. Åtminstone 427 politiska mord utförda av polis och militär på människorätts- och miljöaktivister har registrerats under samma period.
Låt oss hedra Tita Maries liv genom att allt mer beslutsamt kämpa mot exploatering, förtryck och orättvisor. Tills en rättvis värld skapats.
