Kortfattat kan man säga att av de fem mindre onda alternativ som i realiteten står mot Marcos är Leni Robredo det minst dåliga. Vi måste helt enkelt inse att Leody inte har någon chans att vinna.
En betydligt längre förklaring
Presidentkandidat Leody de Guzman kan genom sin kandidatur bana väg för att normalisera vänsterorienterad närvaro i den filippinska parlamentariska kampen utanför kongressen (även om detta återstår att se), och är något som kan vara ett livskraftigt alternativ i framtida val. Kandidaturen syftar dock inte bara till att säkra en plattform och befästa en progressiv röst i ett annars reaktionärt etablissemang. Men om priset är att förlora mot ett Marcos-Duterte team, som bara kommer att förlänga och förvärra den redan djupa kris som de filippinska massorna står inför, så blir en röst på Ka Leody en bortkastad röst.
Även om vänstern inte ansluter sig till liberalerna bland sina allierade, så kräver den konkreta situationen en politisk strategi som med säkerhet kan besegra det överhängande fascistiska hotet. Det är inte rätt tid att fundera på om en socialistisk revolutionär situation likt den i Kerala, Indien, kan vinnas i denna valkamp. Den revolutionära kampen hör än så länge hemma på gatorna, på universiteten, i fabrikerna och på landsbygden.
Jag skulle, om situationen tillåter det, vilja se nya försök i nästa val. Kanske borde den nationella demokratiska fronten till och med överväga att själva delta i nästa val, om så bara för att förankra sin närvaro i valprocessen. Sålänge denna nivå av deltagande i den parlamentariska kampen inte misstas som den primära folkrörelsen gör den mer nytta än skada.
Samtidigt är många tveksamma kring om separata parlamentariska övningar någonsin kommer att vara fruktbara, särskilt i ett land där massorna ständigt översköljs av fördummande amerikansk nöjeskultur. Risken är att en splittring av den breda vänstern sker till priset av förlusten mot större och mer omedelbara hot. Den organiserade massbasen och den nationella demokratiska frontens politiska maskineri, som byggts upp genom årtionden av agitation och massarbete, kan redan säkra andra positioner på samma front med mer konkreta resultat.
Utsikterna för de förtryckta massornas företrädare att vinna ett presidentval, i strid om rösterna emot USA-imperialismen, brottssyndikaten och hela den härskarklass som dominerar staten, är nästintill obefintliga. Det betyder att uppmärksamhet och fokus gör mer nytta om de ägnas åt att organisera folkrörelserna och ta itu med massornas mer omedelbara behov.
Många undrar även vilket syfte det tjänar att kandidera till presidentposten när den folkdemokratiska rörelsen redan håller på att bygga upp och etablera ett alternativt samhälle inom de zoner som kontrolleras av dess väpnade gren. Men att gripa den parlamentariska politiska makten innebär inte att driva samma traditionella borgerliga statsmaskineri vidare, utan att ersätta det med folkets demokratiska statsapparat!
Och även om det objektiva målet att ersätta den borgerliga staten med folkdemokrati är det yttersta målet, är det också revolutionärt att återkommande ta kontroll över den borgerliga staten via parlamentsval. Titta på Kerala i Indien: livet har blivit pyramidalt bättre för alla på grund av den revolutionära kontrollen över borgarstaten via valurnorna.
De tre parallella politiska striderna är inte motsägelsefulla och de är alla nödvändiga: kulturell kamp, parlamentarisk kamp och att bygga ett alternativt samhälle och skydda det med demokratiska krafter.
Eftersom Nur Misuari och Ahod Ebrahim äntligen verkar ha kommit överens med varandra har deras gemensamma förhandlingar med den federala regeringen gjort Bangsamoros självständighet från den borgerliga staten starkare. Zapatisterna i Chiapas, Mexiko, har blivit självständiga från den borgerliga staten. Indiens kommunistparti har vunnit val efter val i Kerala och har fortfarande kontroll över den regionala borgerliga staten. Dessa exempel har möjliggjorts genom utbildning av massorna.
I länder som kontrolleras av den amerikanska imperialismen är det mycket svårt att utbilda folket på grund av de bedövande distraktioner som erbjuds av den amerikanska underhållningsindustrin (i Europa, i Nordamerika, i Japan, i Australien, i Colombia och i Filippinerna är folk mer nöjda med att göra dumma “titta på mig”-klipp på TikTok än att delta i en livsförändrande rörelse). Det vi måste besegra för att möjliggöra en seger (oavsett vilken kamp det handlar om) är den amerikanska underhållningens inflytande. Vi kommer aldrig att få det nödvändiga stödet från massorna om vi inte avbryter eller överröstar den ständiga indoktrineringen.
Stödet från filippinsk vänster är inte självklart
Ka Leody, presidentkandidat för Partido Lakas ng Masa förklarade sin ståndpunkt om varför, den kontroversiella anti-kommunistiska arbetsgruppen, NTF-ELCAC måste avskaffas.
Manila, Josiah Antonio, ABS-CBN News, den 28. november 2021.
«Detta efter att vissa sektorer uttryckt oro över vicepresident Leni Robredos ändrat ståndpunkt om den nationella arbetsgruppen för att avsluta lokala kommunistiska väpnade konflikter (NTF-ELCAC), som hon nyligen sade sig stödja efter att tidigare ha kritiserat den.
“Oroväckande”: Robredo uppmanas att ompröva sin inställning till NTF-ELCAC.
“Den väpnade konflikten i landet kommer inte att upphöra utan kommer att förvärras av en militaristisk lösning. Stegen mot sann och fullständig fred är omfattande program som utrotar fattigdom och exploatering, respekterar mänskliga rättigheter och upprätthåller social rättvisa”, sade Leody De Guzman i ett uttalande.
“På den första dagen av vår mandatperiod förväntar vi oss ett omedelbart avskaffande av den oäkta NTF-ELCAC”, tillade han.
De Guzman hävdade att den nämnda myndigheten bara tillämpar en politik med en militaristisk strategi som inte skiljer sig från krigslagar.
Foto: Jonathan Cellona, ABS-CBN
“At pinatunayan ng implementasyon nito na ang pangunahing paraan ay ang pagpapailalim ng sibilyang autoridad sa militaristang pasya katulad at walang pinagiba sa martial law”, tillade han.
(Och dess genomförande visade att det huvudsakliga sättet var att underkasta den civila myndigheten ett militaristiskt beslut som liknar och är oförminskat krigslagen).
NTF-ELCAC inrättades i samband med att president Rodrigo Duterte undertecknade den kontroversiella antiterrorlagen, till stora invändningar från rättighetsgrupper lokalt och utomlands, som hänvisade till möjliga övergrepp mot regeringskritiker.
När antiterrorlagen fyller ett år säger BAYAN att det är bevisat att den har rätt om att den har blivit ett vapen.
De Guzman tillade att byrån har “utbredda” kränkningar av de mänskliga rättigheterna i form av bl.a. rödmärkning, trakasserier, hotelser och arresteringar.
“Ang NTF-ELCAC din ay isang tahasang paglabag sa 1998 Comprehensive Agreement on Respect of Human Rights and International Humanitarian Law. Binabalewala nito ang nauna nang balangkas patungo sa usaping pangkapayapaan”, tillade han.
(NTF-ELCAC är också ett tydligt brott mot 1998 års övergripande avtal om respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Det ignorerar den tidigare ramen för fredsfrågan).
Presidentkandidaten sade att budgeten för NTF-ELCAC borde omfördelas till program som skulle bidra till att lösa fattigdomen.
“Ang pondong inilaan ng administrasyon para sa pagpapatakbo ng bastardong NTF-ELCAC ay mas nararapat gamitin at ilaan para sa mga programang magsisiguro ng panlipunang hustisya at pagkakapantay-pantay katulad ng pagbibigay ng trabaho at suporta sa ating mga manggagawa, pagpapamahagi ng lupa’t suporta sa ating magsasaka at maralita, pambili ng mga moderno at maka-kalikasang pampublikong sasakyan sa ating mga tsuper at mananakay, pagsasaayos ng libre at dekalidad na edukasyon sa ating kabataan at napakarami pang iba”, sade han.
(De medel som administrationen avsätter för driften av den oäkta NTF-ELCAC borde användas bättre och fördelas till program som säkerställer social rättvisa och jämlikhet, t.ex. att tillhandahålla sysselsättning och stöd till våra arbetare, fördelning av mark och stöd till våra jordbrukare och fattiga, köpa moderna och miljövänliga kollektiva transporter för våra förare och åkare, ordna gratis och kvalitativ utbildning för våra ungdomar och så mycket mer).
“Ang bilyon-bilyong piso nakalagak sa ahensya ay nagsisilbi lamang na regalo para sa mga ilang mataas na opisyal ng militar at balon ng pandarambong at pagsasamantala. Kahit ang kalayaang binigay sa task force para pakialaman ang pondo ng iba’t-ibang ahensyang pambansa at lokal ay ginagamit para sa pampulitikang interes ng iilan at mauuwi lamang sa korapsyon”, tillade han.
(De miljarder pesos som deponerats i byrån tjänar endast som gåvor till ett fåtal högt uppsatta militärtjänstemän och som brunnar för plundring och exploatering. Till och med den frihet som arbetsgruppen har fått att manipulera olika nationella och lokala myndigheters medel används för ett fåtal personers politiska intressen och leder bara till korruption).
Regeringens antikommunistiska arbetsgrupp, NTF-ELCAC, kommer att drabbas av en nedskärning av budgeten med 24 miljarder pesos nästa år efter att den inte fullt ut har rapporterat hur den har använt 16 miljarder pesos som skulle hjälpa lokala byar i år, har senatens finansutskotts ordförande, senator Sonny Angara, tidigare sagt.
De Guzman anslöt sig till presidentvalet 2022, tillsammans med mer än 90 andra. Bland de övriga presidentaspiranterna finns vicepresident Leni Robredo, senator Panfilo “Ping” Lacson, senator Manny Pacquiao, senator Bong Go, Manilas borgmästare Isko Moreno Domagoso och den tidigare senatorn Ferdinand “Bongbong” Marcos.
Valkommissionen kommer under de kommande veckorna att skära ner på listan för att ta bort de kandidater som anses vara besvärliga.»
Den officiella kampanjperioden för valet den 9 maj 2022 började den 8 februari 2022.
#Kakampink #LeniKiko2022 #LabanLeniKiko2022 #masradikalangmagmamahal #LeniKikoAllTheWay
