Kategori: Kapitalism

Den rådande allmänna ignoransen rörande mekanismerna bakom mänsklighetens blodiga historia är ingen slump. Idag står hotet om nästa världskrig sida vid sida med hotet om klimatets totala sammanbrott.

Nu är det fyrtionio år sedan Olof Palme tog bladet från munnen och kallade jänkarna för “satans mördare”, och det är trettiofem år sedan högerkrafter avrättade honom, troligen för att han stod i begrepp att göra permanenta insatser för världsfreden.

”När Ryssen kommer,” sades det när jag gjorde värnplikten. Media och regeringen jobbar hårt för att den övertygelsen skall bestå. Att ha någon att skrämmas med är ett beprövat sätt att skapa rättning i leden och i ett sekulärt land duger det inte med Guds vrede.

“Vi vet var vi hör hemma,” sa Tage Erlander en gång och då menade han Storbritannien. Så är det fortfarande, det är bara det att den ohälsosamma relationen med UK bytts ut mot en ännu osundare relation med USA. Där står alltså Erlanders efterföljare, fortfarande med mössan i hand, redo att tillsammans med bourgeoisien sälja ut Sveriges oavhängighet och den svenska arbetarklassen. Allt för att tillfredsställa kapitalets omättliga profithunger.

Den ekonomiskt oberoende eliten har alla resurser till sitt förfogande. Med konsumismen, bedövningsmedlen, underhållningsindustrin, åskådaridrotten, spelindustrin, media — med alla tillgängliga medel motas massornas uppmärksamhet bort från klimatkrisen, de ökande klassklyftorna, anfallskrigen, den nykoloniala exploateringen och den orättvisa handelspolitiken.

Klasskampen har aldrig upphört, den rasar för fullt över hela planeten.

Kapitalägarklassens översta skikt har förstått detta och det är ingen tillfällighet att vapensmedjorna går för fullt. Dollarmiljardärerna lyckas till och med, via sina tentakler, förmå världens folk att betala för de krigsmaskinerier som kommer att vändas mot dem. Så var det när galenskapen släpptes loss i de historiska krigen och så är det än idag.

Tendenserna är så tydliga att endast den som hålls fullt upptagen, antingen med kampen för att få vardagen att gå ihop eller med att distrahera sig, undgår att se åskmolnen förtätas. För säkerhets skull hålls människorna i okunnighet om feodalismens och kapitalismens oräkneliga offer. Istället framhävs de misslyckade sidorna av de stora socialistiska projekten; dessas mörkaste sidor förstoras till löjeväckande proportioner, medan de gigantiska humanitära framsteg som pressades fram förtigs.

Den rådande allmänna ignoransen rörande mekanismerna bakom mänsklighetens blodiga historia är ingen slump. Det är heller ingen slump att Jean-Paul Sartre kallade Fidel Alejandro Castro Ruz för den mest kompletta människan. Inte för att Fidel på något sätt var något slags övermänniska, utan för att han vågade vara fullt ut mänsklig.