Hart när ingenting har, sedan 1913, förändrats vad avser högborgerlighetens och feodalherrarnas politiska strävan. De framsteg i välfärd och demokrati som gjordes under perioden 1917 till 1973 har sedan 1986 sakta men säkert avvecklats. Nu hotas de återstående spillrorna av den blåbruna röra som regerar i Sverige idag.
“Arbetarklassen och den nationella frågan” i modern tappning.
Regeringens politik, som är rentierernas och jordägarnas politik, genomsyras av reaktionära, monarkistiska och ultranationalistiska strömningar.
Denna politik är riktad mot majoriteten av folket. Och vid sidan av detta har vi den borgerliga nationalismen hos andra nationer, som också, genom att framhäva nationell identitet eller nationell kultur, försöker avleda arbetarklassen från dess stora världsomspännande uppgifter.
Den nationella frågan måste tydligt övervägas och lösas av alla klassmedvetna tjänstemän, hantverkare, hantlangare, enmansföretagare, jordlösa och fattigbönder (nedan kallade arbetare).
I dag fruktar bourgeoisin arbetarna och söker en allians med monarkister, konservativa reaktionärer och högerextrema politiker (kända för sina etnocentriska, ultranationalistiska, rasistiska och antisocialistiska åsikter). Bourgeoisin förråder demokratin, förespråkar förtryck och ojämlika rättigheter mellan nationerna och den korrumperar massorna med nationalistiska slagord.
I vår tid är det endast proletariatet som upprätthåller nationernas verkliga frihet och enigheten mellan arbetare från alla nationer.
För att olika nationer ska kunna leva tillsammans i fred och frihet eller separera och bilda olika stater (om det passar dem bättre) är en fullständig demokrati, som upprätthålls av arbetarklassen, nödvändig. Inga privilegier för någon nation eller något språk! Inte ens den minsta grad av förtryck eller den minsta orättvisa gentemot en nationell minoritet – sådana är principerna för arbetarklassens demokrati.
Kapitalisterna och godsägarna vill till varje pris hålla arbetare från olika nationer åtskilda medan makthavarna lever i välmåga tillsammans som rentierer av lönsamma företag som tillsammans omfattar över sju miljarder exploaterade arbetare från alla nationer.
De klassmedvetna står för full enighet mellan arbetare från alla nationer i alla utbildnings-, fackliga, politiska et c. arbetarorganisationer. Låt sprättarna skämma ut sig genom att förneka eller förringa vikten av lika rättigheter för minoriteter. Låt alla nationers bourgeoisi finna tröst i lögnaktiga fraser om nationell kultur, nationella uppgifter o.s.v. o.s.v.
Arbetarna kommer inte längre att låta sig splittras av söta tal om nationell kultur eller “nationellt kulturellt självstyre”. Arbetarna i alla nationer försvarar tillsammans, i samförstånd, full frihet och fullständig jämlikhet i rättigheter i organisationer som är gemensamma för alla – och det är garantin för äkta kultur.
Arbetarna i hela världen bygger, som frihetens förkämpar och förtryckets fiender länge har förberett, upp sin egen internationalistiska kultur. Mot den gamla världen, den värld som präglas av nationellt förtryck, nationellt käbbel och nationell isolering, ställer arbetarna en ny värld, en värld som präglas av det arbetande folkets enighet i alla nationer, en värld där det inte finns plats för privilegier eller den minsta grad av mänskligt förtryck.
