Centrala Cordillera eller Cordilleramassivet är en bergskedja som är 320 km i nord-sydlig och 118 km i öst-västlig riktning. Den ligger på nordvästcentrala delen av Luzon, Filippinernas största ö.
De högre regionerna av Cordillera utmärks av sitt tempererade klimat och universitetsstaden Bagiou City är känd för sin jämna medeltemperatur (20±3°C).
Cordilleramassivet omfattar alla provinser i den administrativa regionen Cordillera (Abra, Apayao, Benguet, Ifugao, Kalinga och Mountain Province) samt delar av östra Ilocos Norte, östra Ilocos Sur, östra La Union, nordöstra Pangasinan, västra Nueva Vizcaya och västra Cagayan. I norr slutar massivet vid Luzons norra kust längs Babuyan-kanalen i provinserna Ilocos Norte och Cagayan. I sin sydöstra del är Central Cordillera sammanlänkad med Sierra Madre-bergen, landets längsta bergskedja, genom Caraballo-bergen i provinsen Nueva Vizcaya. Under den spanska kolonialtiden kallades hela bergskedjan Nueva Provincia.
Geografi
Cordillera Central är den högsta bergskedjan i Filippinerna. Det omfattar ungefär 1/6 av hela ön Luzon med en total yta på 22.500 km². Det högsta berget i bergskedjan, Mount Pulag, är också det högsta berget på ön Luzon med sina 2.928 m. Det är officiellt det tredje högsta berget i landet efter Mount Dulang-dulang och Mount Apo på ön Mindanao, Filippinernas näst största ö.
Bergskedjan skiljer Ilocos-slätten i väster från Cagayan-dalen i öster. Det påverkar också vädermönstret på Luzon genom att den fungerar som en barriär mot nordöstra och sydvästra monsunerna, samt mot cykloner som korsar ön.
Cordilleramassivet delas in i tre mindre bergskedjor: Malayanmassivet ligger i den norra och västra delen av Cordillera, följt av Centralmassivet och sedan Polismassivet i den östra delen.
I Databerget i Centralmassivet finns källflödena till Suyoc (som rinner ut i Abra-floden), Chico (som rinner ut i Cagayan-floden), Asin (som rinner ut i Magat-floden) och Agno-floden (som rinner ut i Lingayenbukten).
Miljö
I bergen finns olika typer av livsmiljöer.
Höjder över 1.000 meter är täckta av tropiska tallskogar från Luzon med Benguet- tall (Pinus insularis), utom i norra delen av bergskedjan där de höga sluttningarna består av regnskogar från Luzons bergsområden.
Höjder under 1.000 meter ligger i ekoregionen Luzons regnskogar.
Två stora problem hotar miljön i Cordillera: Dammprojekt översvämmar floddalar och tar bort livsmiljöer och får människor att fly från sina hus och söka skydd i andra områden. Gruvdriftsprojekt förstör skogsområden och skapar inte heller rikedomar och resurser för att bevara stammarnas landområden.
Befolkning
Större delen av Centrala Cordillera är “bergsfolkens” urgamla område. Dessa grupper omfattar: Abra (Itneg), Apayao (Apayao), Benguet (Kankanaey och Ibaloi), Ifugao (Ifugao), Kalinga (Kalinga) och bergsprovinsen (Bontoc och Kankanaey). Var och en av dessa större etniska grupper har sin egen språk- och kulturfamilj.
En alternativ förteckning över de nordfilippinska folken är: Apayao/Isnag, Abra/Tinguian, Kalinga, Gaddang, Applai, Bontoc, Bago, I-lagod, Kankana-ey, Kangkanai, Balangao, Ibaloi, Ifugao, Ikalahan, Kalanguya, Karao och Ilongot.
Kultur och språk
Vid sidan av sina specifika stamkulturer finns det en kultur i Cordillera som till stor del är formad av geografin och det gemensamma arvet av motstånd mot invaderande imperialmakter (Spanien, USA och Japan i det förflutna – och efter 1946 betraktas även centralregeringen i Manila som en sådan), inklusive låglandsbors och multinationella företags fortsatta negativa intrång i form av skogsskövling, dammbyggen, gruvdrift och markstöld för storskalig fruktodling.
Ekonomi
Cordillera är en av landets rikaste regioner när det gäller naturresurser, en viktig resursbas i Filippinerna. Ca 11% av den totala arealen utgörs av jordbruk (risfält, fruktträdgårdar, grisfarmer och betesmarker) och 60% av landets icke-tropiska grönsaker produceras i där.
Cordillera är landets främsta gruvdistrikt. Det finns åtta stora gruvbolag i drift och de är till största delen är utlandskontrollerade. Ca 80% av Filippinernas totala guldproduktion kommer från Cordillera.
I bergskedjan finns också källorna till de större floderna i norra Luzon, med flera dammar, bland annat Ambuklao och Binga i Benguet.
Historia
Filippinerna var av intresse för Spanien redan innan spanjorerna nådde Cordillera. År 1565 nådde rapporter om enorma guldgruvor i Cordillera vicekungen av Mexiko, vilket ledde till den första officiella spanska expeditionen till Cordillera år 1576. Kung Filip III, som förde det trettioåriga kriget, behövde finansiering och beordrade stora expeditioner till Filippinerna.
År 1620 erbjöd kapten Garcia de Aldana Cabrera de motståndskraftiga Igorotstamledarna “nåd” om de var villiga att acceptera den katolska religionen, lyda den spanska regeringen och betala en femtedel av allt utvunnet guld i skatt till den spanske kungen. De vägrade och de spanska erövrarna byggde fort och organiserade militära trupper för att börja exploatera guldgruvorna.
Under de följande åren lyckades spanjorerna, trots igorotterna, som tack vare sitt motstånd förblev relativt oberoende av det spanska styret, handla med guld . Priset som igorotterna fick betala för detta oberoende var att de avskärmades från sina koloniserade bröder.
Filippinerna iscensatte Asiens första frihetsrevolution 1896 och förklarade sig självständiga den 12 juni 1898. Det nygrundade landet anfölls dock snart av USA och USA var den första utländska nation som helt och hållet invaderade högländerna i Cordillera för att driva på gruvverksamheten i territoriet.
USA:s invasion av den första filippinska republiken föregicks av att Spanien sålde (!) det fria Filippinerna till USA för 190 miljoner dollar som en del av Parisfördraget i december 1898. Parisfördraget avslutade officiellt fientligheterna i det spansk-amerikanska kriget. Efter en kort period av fred i regionen efter att fördraget hade slutförts påbörjade USA invasionen med det amerikanska-filippinsk kriget, som pågick i Luzon fram till 1902, och i Mindanao till 1913.
USA utvecklade under det amerikansk-filippinska kriget koncentrationsläger och tortyrmetoder, samt genomförde ett folkmord i södra Filippinerna där 2/3 av befolkningen systematiskt mördades. En order löd: låt ingen över 10 år leva, 11-åringar är vuxna nog att bruka vapen.
USA förklarade efter Parisfördraget att Filippinerna var amerikanskt ett protektorat (en form av kolonialism med visst lokalt självstyre som fortfarande används av USA i Puerto Rico).
USA upprättade efter erövringen av Luzon 1902, med “samtycke” från marionettregeringen i Manilla, strategiska militärbaser i Filippinerna.
Under andra världskriget tog japanerna tillfälligt kontrollen över Filippinerna. En kombinerad insats mellan amerikanska och filippinska väpnade styrkor och den filippinska gerillan lyckades framgångsrikt driva ut japanerna 1945.
Den 27 september 1927 upptäckte Benquet Consolidated Mining Company en av de rikaste guldådrorna någonsin, vid en tidpunkt då USA var på väg in i den stora depressionen. Detta var början på en verklig guldrusch i Cordillera: 1929 fanns det 94 gruvbolag, 1933 fanns det 17.812. Denna extrema exploatering fick enorma konsekvenser för landskapet; den förändrade den ursprungliga enkelriktade Mountain Trail till en trafikerad motorväg, trots de vägslitningar och vägskärningar som förekommer än i dag. Återigen, i likhet med kampen mot spanjorerna, protesterade ursprungsbefolkningen mot att deras mark förstördes och att deras rättigheter åsidosattes. Gruvdriften fortsatte att växa och 1939 var Filippinerna en av världens främsta guldproducenter.
Mellan 1936 och 1946 beviljades Filippinerna inhemsk självförvaltning kallad Filippinernas samvälde.
1941 föll landet under japanskt styre och befriades 1945 av militära styrkor från Förenta staterna, allierade filippinska samväldets militära styrkor, gerillastyrkor och lokala Igorot- styrkor i norra Luzon. USA erkände därefter Filippinernas självständighet den 4 juli 1946.
Den självständiga republikens politik skiftade till att integrera de “kulturella minoriteterna” i den vanliga kulturen. År 1966 antog den filippinska kongressen “Separation Bill”, som delade upp den gamla bergsprovinsen i fyra delar: Benguet, bergsprovinsen (Bontoc), Ifugao och Kalinga-Apayao. Den politiska eliten hoppades att skapandet av flera provinser skulle, genom att öka regionens representation, öka utvecklingsutgifterna i området.
Under Marcos administration tog politiseringen av Cordillera en ny vändning. Den nationella regeringens utvecklingsprojekt i området gick emot ursprungsbefolkningarnas intressen och fick starkt motstånd från dem. Särskilt viktiga var Chico River Dam-projektet och Cellophilprojektet. Det första hotade att översvämma traditionella byar, det andra gav utomstående kontroll över stora skogsmarker. Motståndet resulterade i ökad regional medvetenhet snarare än lokal etnisk medvetenhet.
År 1986 störtades Ferdinand Marcos diktatur av Filippinernas folkkraftsrevolution och han efterträddes av Corazon Aquino.
Aquinos administration misslyckades dock med att ta itu med viktiga frågor som jordreform och omstrukturering av ekonomin. Efter att förhandlingarna mellan regeringen och Nationella demokratiska fronten (NDF) hade brutit samman förklarade Aquino en “total krigspolitik” som syftade till att återta de områden som kontrollerades av Nya folkarmén (NPA) och att förstöra NPA:s organisatoriska och infrastrukturella bas. NPA hade flyttat in i Cordillera för att hjälpa till i motståndet mot projekten.
Topografi
Toppar i Cordillera, sorterade i fallande ordning efter höjd.
- Pulagberget 2.928 m (9.606 fot)
- Tabayoc 2.820 m (9.252 fot)
- Pualberget 2.725 m (8.940 fot)
- Timbak 2.719 m (8.921 fot)
- Kalawitanberget 2.714 m (8.904 fot)
- Kapiliganberget 2.709 m (8.888 fot)
- Amuyaoberget 2.702 m (8.865 fot)
- Panotoanberget 2.686 m (8.812 fot)
- Alchanberget 2.617 m (8.586 fot)
- Osdungberget 2.615 m (8.579 fot)
- Napulauanberget 2.611 m (8.566 fot)
- Babadakberget 2.602 m (8.537 fot)
- Abaoberget 2.596 m (8.517 fot)
- Nangaotoberget 2.555 m (8.383 fot)
- Bangbanglangberget 2.467 m (8.094 fot)
- Sapocoyberget 2.459 m (8.068 fot)
- Pawoiberget 2.454 m (8.051 fot)
- Mausan 2.393 m (7.851 fot)
- Camingingel 2.371 m (7.779 fot)
- Sicapooberget 2.361 m (7.746 fot)
- Alimungaoberget 2.361 m (7.746 fot)
- Akiberget 2.352 m (7.717 fot)
- Pauadan 2.346 m (7.697 fot)
- Loco-ono-berget 2.334 m (7.657 fot)
- Binuluanberget 2.329 m (7.641 fot)
- Databerget 2.310 m (7.580 fot)
- Packberget 2.295 m (7.530 fot)
- Sipitanberget 2.287 m (7.503 fot)
- Mengmengberget 2.282 m (7.487 fot)
- Matoni 2.269 m (7.444 fot)
- Napalauanberget 2.258 m (7.408 fot)
- Ambubunganberget 2.255 m (7.398 fot)
- Santo Tomas-berget 2.252 m (7.388 fot)
- Guibul 2.249 m (7.379 fot)
- Balaitberget 2.211 m (7.254 fot)
- Toyangan 2.205 m (7.234 fot)
- Lacob-ti-duyog 2.205 m (7 234 fot)
- Bayoyoberget 2.189 m (7.182 fot)
- Palansaberget 2.169 m (7.116 fot)
- Ugoberget 2.155 m (7.070 fot)
- Masbit 2.152 m (7.060 fot)
- Lamagan 2.136 m (7.008 fot)
- Loboberget 2.121 m (6.959 fot)
- Damocnocberget 2.121 m (6.959 fot)
- Burnayberget 2.100 m (6.890 fot)
- Tagpewberget 2.099 m (6.886 fot)
- Puguisberget 2.093 m (6.867 ft)
- Patapat 2.033 m (6.670 fot)
- Yabnongberget 2.027 m (6.650 fot)
- Kabuyaoberget 2.025 m (6.644 fot)
- Manmanocberget 2.024 m (6.640 fot)
- Polisberget 2.020 m (6.627 fot)
- Bakokoberget 1.998 m (6.555 fot)
- Awapannikiberget 1.993 m (6.539 fot)
- Morotsspetsen 1.979 m (6.493 fot)
- Lungodberget 1.921 m (6.302 fot)
- Bayabasberget 1.911 m (6.270 fot)
- Mating-oy-berget 1.906 m (6.253 fot)
- Porisberget 1.872 m (6.142 fot)
- Oyayaoberget 1.871 m (6.138 fot)
- Patoc 1.865 m (6.119 fot)
- Ulapberget 1.845 m (6.053 fot)
- Atokberget 1.754 m (5.755 fot)
- Ambaguioberget 1.717 m (5.633 fot)
- Ampalauagberget 1.697 m (5.568 fot)
- Binmacaberget 1.979 m (5.463 fot)
- Yangbewberget 1.659 m (5.443 fot)
- Lusodberget 1.641 m (5.384 fot)
- Ananetoberget 1.634 m (5.361 fot)
- Kotkotberget 1.612 m (5.289 fot)
- Bumalayakberget 1.588 m (5.210 fot)
- Dusongberget 1.554 m (5.098 fot)
- Nazagarray-berget 1.526 m (5.007 fot)
- Talalangberget 1.521 m (4.990 fot)
- Indalmoganberget 1.519 m (4.984 fot)
- Inoman 1.470 m (4.823 fot)
- Salatberget 1.445 m (4.741 fot)
- Jamalapahberget 1.422 m (4.665 fot)
- Puloyberget 1.389 m (4.557 fot)
- Sagangberget 1.253 m (4.111 fot)
- Binhaganberget 1.158 m (3.799 fot)
- Santo Domingo-berget 1.049 m (3.442 fot)
- Mabittayonberget 634 m (2.080 fot)
Vulkaner
Tre vulkaner utan historiska utbrott men som fortfarande är termiskt aktiva finns i Cordillera Central:
- Mount Binuluan, som är 2.329 meter hög i Kalinga-provinsen, har aktiva solfataror och termiska källor.
- Mount Patoc, som är 1.865 meter högt, cirka 6 km norr om Bontoc stad i bergsprovinsen, har flera termiska källor i Barangay Mainit, Bontoc, på bergets västra sluttning.
- Mount Santo Tomas, 2.252 meter högt i Tuba, Benguet nära Baguio, har Asin Hot Springs på sin västra sluttning.
Nationalparker
- Balbalasang-Balbalan
- Cassamata Hill
- Mount Data
- Mount Pulag
- Norra Luzons Heroes Hill
Naturreservat
- Skogsreservatet Lower Agno Watershed
- Resursreservatet för övre Agno-flodens avrinningsområde
Vattenfall
- Balentimolfallen, Hungduan
- Binangafallen, La Trinidad
- Bomod-ok-fallen, Sagada
- Bridal Veil-fallen, Tuba
- Hydrofallen, Tuba
- Kaparkanfallen, Tineg
- Pattanfallen, Bakun
- Pongasfallen, Sagada
- Pungitfallen, Tinglayan
- Tappiyafallen, Banaue
- Tenogtogfallen, Mayoyao
- Towingfallen, Sablan
