Du vandrade oskyldig från den dag Du skapades till dess i Dig föddes ogudaktighet. Genom Din utbredda handel vart Du fylld av trots, och Du syndade. Så jag drev Dig i vanära från Guds berg, och jag fördrev Dig, Väktarkerub, att leva bland de brinnande stenarna. På grund av din skönhet svällde Din stolthet och Du korrumperade Din visdom på grund av Din prakt. Så jag kastade Dig till jorden; Jag gjorde ett spektakel av Dig inför jordens kungar. Genom Dina många synder och oärliga affärer har Du skändat Dina fristäder. Så jag gjorde en eld åt Dig, och alla såg hur den förtärde Dig, och jag brände Dig tills endast aska återstod på marken. Hesekiel 28:15-18
Djävulen har beskrivits som ondskans personifiering och går under många namn, som Satan, Lucifer, Demonernas Furste, Lögnernas Fader. Han har varit en del av skräckhistorier så länge att många tror att han är en fiktiv karaktär, påhittad för att skrämma barn och filmpublik över hela världen.
I den kristna „verkligheten” har djävulen en historia som föregår mänsklighetens skapelse. Det kan förvåna många att lära sig att hans berättelse började som ängel innan han förvisades från himlen.
Det de tror sig veta om begynnelsen kommer från bibelpassager, skrivna av profeterna Hesekiel och Jesaja, som bibelforskare tror beskriver djävulens fall från himlen (Hesekiel 28; Jesaja 14).
Profeterna berättar för oss att Satan var en ängel känd som Morgonstjärnan, översatt som Lucifer (Hesekiel 28:14; Jesaja 14:12). Som ängel vandrade Lucifer på Guds heliga berg och smordes för att tjäna Gud som medlem av förmyndarkeruben, bland änglarnas högsta rang i Guds heliga värd näst efter seraferna (Hesekiel 28:14).
Att Lucifer adlades till kerub var ingen liten ära, ty i himlen uppbär keruber en sådan himmelsk framträdande position att Gud själv “tronar mellan kerubim” (Jesaja 37:16).
Som Guds skapelse lär vi att Lucifer skapades god (1 Mos 1:31; Hesekiel 28:13). Faktum är att Bibeln beskriver hur Lucifer började som på alla sätt oskuld, som modellen av perfektion, full av visdom och fullkomlig i skönhet (Hesekiel 28:12-15). Vidare visar Guds anvisan av Lucifer till kerub att Gud litade så till Lucifer att Han gav honom en maktposition bland de himmelska änglarna (Hesekiel 28:14).
Lucifer var dock inte nöjd med kraften och gåvorna Gud gav honom. Istället ville Lucifer ha mer.
Lucifer förtärdes av stolthet över sin gudaprakt till den grad att han korrumperades och blev upprorisk, inte längre villig att tjäna under Gud (Hesekiel 28:15-17; Jesaja 14:13-14). Denna känsla av överlägsenhet fick Lucifer att använda sin fria vilja till att planera för att varda större än Gud, att samla en här av änglar för att hjälpa honom att revoltera (Hesekiel 28:17; Jesaja 14:13-14; Uppenbarelseboken 12:3-4, Uppenbarelseboken 12:9).
Djävulens synd var hans stolthet över att göra uppror mot Gud och försöka ifrånta Gud ”det beröm och den härlighet som reserverats för Herren Allsmäktig”. Stolthet toppar listan över de synder Gud hatar (Ordspråksboken 6:16-17). Den stolthet som Bibeln fördömer hänvisar inte till känslor av prestation över ett väl utfört arbete. Stolthet i biblisk mening är att vara så besatt av sig själv att sinnet aldrig vänder sig till Gud och att hjärtat aldrig söker Guds härlighet (Psaltaren 10:4).
Olyckligtvis för oss misslyckades Lucifers stolta plan att erövra Guds tron.
Som straff för sin olydnad och den allvarliga vanära Lycifer åsamkat sin änglalika post kastade Gud honom och hans armé av fallna änglar ut ur himlen och ner till jorden (Jesaja 14:15; Hesekiel 28:16-18; Uppenbarelseboken 12:9) och utvisade dem slutligen till helvetet (Matteus 25:41).
Själve Guds Son bekräftar djävulens fall från nåd och liknar detta vid en blixt från himlen (Luk 10:18), och aposteln Petrus anspelade på djävulens fall när han varnade för att Gud inte ens skonade änglarna när de syndade, utan kastade dem ner i helvetet (2 Petrus 2:4).
När Lucifer kastades ut ur himlen insåg han att hans kraft inte var tillräcklig för att direkt erövra Guds tron. I stället spann Lucifer planen att övermanna Gud genom att fresta Hans barn att överge Honom. Vid denna tidpunkt blev Morgonstjärnan, Lucifer, känd som Satan – gudfruktighetens motståndare och Guds kärande.
